Folk älskar bilder

Jag var ledig i dag, på grund av min lördagsvevning i Örebro. Och efter en produktiv förmiddag (med telefonledes vevning åt både SJ-höger och SL-vänster!*) så ägnade vi eftermiddagen åt Stockholms centrum.

*= Jag har lärt mig att invärtes länkning är det nya svarta i klick- och annonsintäktsväg: ett första steg i kvällstidningifierandet av denna portal.

Processed with VSCOcam with t1 preset
Med en iPhone 5 blir även att vänta på bussen till ett ögonblick.

(Vad få vet är att Steve Jobs på sin dödsbädd yppade en målsättning om att ”en dag får produktplacera på pirkt.se”)

Vi gick i några butiker. Jag provade bland annat hattar: i en butik provade jag varenda hatt i hela sortimentet utan att kunna trä en enda av dem över mitt väldiga huvud.

Jag tror att min skallighet är evolutionens sätt att få mig att kunna trä någonting alls över huvudet: med en svulstig hårman hade inte en enda av världens mössor, hattar eller grytor gå att pressa ner på mitt huvud. Nu har jag fortfarande ett fåtal huvudboningsmotsvarigheter till Dressman XL att förlita mig till.

En brun Lasse Stefanz-hatt i skinn (med hajtänder på bräcket) fick jag på mig. Är det därför Lasse Stefanz och hans gelikar bär dessa modemässiga övergrepp; de är bara stackars storskallar utan annan utväg?

I en vintagebutik hittade jag också det slutgiltiga beviset på att uttrycket ”vintage” är totalt urvattnat:

Processed with VSCOcam with g3 preset
En AFC United-halsduk.

Att någon hunnit köpa en sådan – för att sedan sälja den igen är ingenting annat än skrämmande: slit-och-släng-samhällets absoluta baksida.

Vi gick också genom Gamla Stan: känt för sina gycklare och sina gränder.

Processed with VSCOcam with f2 preset
Den här Instagram-bilden döpte jag till ”Harlem Grändtrotters”, en habil +++-bildtext som beärades med 14 likes i skrivande stund. På Instagram heter jag eriklofgren_ (ett märkligt publicistbeslut att ta avstånd från ”Pirkt”, hösten 2012, efter en svag kvartalsrapport av dåvarande pirkt.blogg.se-koncernen): ni är varmt välkomna att följa det kontot och hjälpa mig i den ständigt pågående kampen mot 11-likesspärren.

Ni undrar om Tildes jacka?

Processed with VSCOcam with t1 preset
Jag har aldrig undrat över Tildes jacka. Direkt när hon såg den och prövade den så sa jag att ”hon såg ut som en söt liten eskimå” och att allt som saknas är ”en liten väska i sälskinn”.

Den analysen står kvar. En gång kallade jag henne för ”min älskimå” och fnissade  men då fick jag genast en stöt av Svenska Mittbacksförbundets förlängda arm.

Eftersom det knappt finns en enda bild på mig och Tilde tillsammans så stannade Tilde mig i en spegel. Detta för att…

vita
… likbleka vålnader bara går att föreviga genom spegelreflektion. Det är en ockult tumregel sedan gammalt. Tilde blev lite gramsen över vår Instagram-ovänliga vithet, men jag påminde henne om det gamla sociala medie-ordspråket:

”Det kommer alltid nya speglar”.

(På Stortorget i Gamla Stan såg jag en grupp bli guidad runt. Guiden förklarade på engelska att Sverige aldrig varit ockuperat och att Stortorget var någon symbol för det och i samma veva så menade han att Sverige var ”the land of the free”.)

Jag såg också gatukonst i min smak:

dwight
På Aftonbladet tänker man numera ”mobil först” – trafiken är i dessa dagar allra viktigast i mobiltelefonerna – och när jag såg den här bilden så tog jag inte ens en riktig bild: jag snapchattade bara iväg den till alla mina kontakter.

Pirkt.se:s uttalade fokus därför: ”Snapchat först”. Som tur är var gammelmedia (Tilde) på plats och förevigade konsten.

Och efter en kaffe på lokal (!) så var klockan halv sex – och då var det inte långt kvar tills dess att Tomas Gunnarsson, Genusfotografen, skulle dela ut sitt sexist-pris till American Apparel i deras butik på Götgatan.

Det smakar alltid fågel att slå två flugor i en smäll – samtidigt som man bidrar till att någon får sina fiskar varma.

(Och mest av allt gillar man ju att få med två djurreferenser i samma mening)

genusfotografen
Här är Tildes bild från första parkett. Hon är duktig på bilder, Tilde. När jag kämpar mot 11-likesspärrar så kammar hon hem likes i flera hundratal på Instagram. Men fram tills i kväll så ansågs jag (åtminstone i mina egna ögon) som den mer framstående twittraren i hushållet.

Så. Mycket. För. Det:

tildetwitter
Jag försökte desperat kontra:

Skärmavbild 2014-02-10 kl. 22.28.24
Bara 194 interaktioner bakom.

Vad har vi kvar att försöka bli störst i hushållet på? Pinterest? Familjeliv? Hjälp mig här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *