Ricoh-Hammarby 19–19

Ikväll var jag och Tilde på handboll i Solnahallen. Ricoh mot Hammarby.

Och det är klart att man höll på bortalaget. Inte på grund av att jag nu blivit allmän Hammarby-supporter – vilket man direkt får höra av sina medelpadska vänner så fort man inte åker 38 mil för att sitta och frysa på IP under en 1–0-seger mot Umeå FC en helg i tidiga mars – utan för att Tildes klasskamrat spelar mittnia i Bajen.

Men också… på grund av att Ricoh inte främst är ett handbollslag utan att företag som tillhandahåller »skrivare, kopiatorer, skanning, videokonferens och IT-infrastruktur«.

På grund av att företagets handbollshistoria inleddes då ett par anställda ville »hålla igång« utanför jobbet, för knappt ens tio år sedan.

Och på grund av att deras hemmapublik försetts med avskyvärda klappor, såna där i vikt papp, som stundtals fick hela Solnahallen att låta som en pliktskyldig men osynkad konsert med maracasförsedda musiklektionsskolkare på en högstadieavslutning.

Och man gillar generellt ju en mäktig tifoflagga som vecklas ut över en läktare, men den här var fan max ++:

20170313_194533673_iOS

I paus unnade jag sällskapet varsin kaffe och en liten chokladmelerad kaka. Döm av min förvåning när mina torra, fuktkrämsförnekade studentfingrar skulle till att stoppa in kortet och det blinkade »70.00« på den lilla mobila bankdosans display. Det var som att få live-förhandskika in i företagets Ricohs årsrapport; ett bevis på att företaget nu säljer så pass få skivare att kaffeintäkterna från handbollslagets pausfika måste täcka upp för förlusterna.

Och det finns bevisligen mycket som känns genuint och härligt med sporten handboll (bland annat att lagens sjukvårdare bara är försedda med en handduk när de rusar ut till en skadad spelare, som för att torka bort blod och andra eventuella kroppsvätskor innan de är redo för spel igen), men det här – som utspelade sig precis innan matchstart – faller inte under det genuina paraplyet:

ricohgifen

Kanske kan man sammanfatta det som så att den här Ricoh-noshörningen står och dansar på 51-procentsregelns grav.

Vroom Vroom

Det här har sannerligen inte varit go-to-portalen när det gäller medelpadskt kulturliv. Speciellt inte sedan Sundsvalls Tidnings garvade jazzrecensent fråntogs rätten att sätta betyg på varje upplaga av »Måndagsjazzen« på Aveny (till dags dato den svenska kulturinrättning med högst snittbetyg per spelkväll).

Men efter år av postapokalyptiskt konsert-vakuum, sedan Stadshuset slutat boka stora artister till spegelsalen och Gatufesten klappat samman och kvävts ihjäl under en hög av Sean Paul-bråte, så verkar det finnas liv och rörelse i konsertutbudet igen, för den generation som inte vill låta sitt kulturliv begränsas till Kjell Lönnås årliga julemässa.

Jag reagerade på det i höstas, när jag funderade på att åka upp och se Mattias Alkberg läsa dikter och spela akustiskt: att alternativet »Sundsvall« fanns bland biljetterna.

Nu såg jag honom på Södra Teatern istället (och vilken +++++-kväll det var!!!). Men alternativet fanns. Konsertalternativet Sundsvall. Jag har ju annars länge upplevt det som att våra finaste svenska artister åker kringel-krokar upp längsmed Norrlandskusten, förbi Sundsvall, men gärna till Gävle, sedan in till Östersund, sedan ut till kusten igen och upp förbi Umeå och vidare till Luleå.

Nu stannade Alkberg på Pipeline – och det gör också Zacke, den 1 april.

Jag såg honom på Debaser i februari och nu ska jag använda ett begrepp som jag inte riktigt vet ifall jag får använda, då det kan vara skyddat för rockjournalister med en tumme i framfickan på sin bylinebild samtidigt som jag sedan i höstas är en (sällsynt) ena-näven-nertryckt-och-den-andra-slappt-hängande-utanför-kolumnist, men det var: tajt.

Att själva skivan, låtarna och – inte minst! – texterna var av fantastiskt snitt visste jag ju sedan tidigare, men vilken konsert det var!!!

Jag tänkte att jag skrev en rekommendation till Sundsvallsbor nu, men ju mer… jag tänker på det… så är det allsvensk premiär för Giffarna mot AFC United den 2 april, på söndagen, och Zacke spelar på lördagen… så… det… kanske är för mig själv, ändå.

Fredagsveven

skinner

Känner ni igen den här gamle duvtämjaren?

Det är gamle B.F. Skinner, en psykolog som varit viktig för behaviorismen: en teori som jag just nu läser om i en kurs som handlar om vad lärande faktiskt är för någonting.

Vi har ännu inte lärt känna denne Skinner utan och innan (jag vet inte ens ifall hans två initiala bokstäver betyder Best Friend eller inte!), men redan efter den första föreläsningen om hans teorier kring den mänskliga naturen så kände man sig lite nedtryckt i skoskaften.

Man ska nämligen inte tro att man är någon, enligt Skinner. Ingen alls.

Ens jag existerar inte. Det finns inget specifikt »Erik Löfgren-center« i hjärnan, allt jag någonsin är är bara en mängd sammankopplade synapser som tar sina beslut baserat på hur dessa beslut tagits emot av min omgivning tidigare.

Vårt beteende – till och med våra tankar i huvudet – baseras alltså helt och fullt på hur vår omgivning svarar på vårt beteende, enligt Skinner.

Får vi positiv förstärkning av ett visst beteende så kommer vi upprepa beteendet. Får vi en kaka varje gång vi drar i en spak – ja, då kommer vi dra i spaken: oavsett om vi anser oss vara en intellektuell människa eller om vi är en sötsugen åkersork.

Provokatören Skinner utmanade själva idén om den »fria viljan« och en sådan provokatör stötte förstås på mothugg – men till och med när Noam Chomsky började yla om att människans tänkande innefattade »högre mentala processer« så hade han någorlunda svar på tal, som jag förstått det.

Men det är synd att B.F. Skinner fick kasta in sin behavioristiska handduk redan 1990, för i mars 2017 skulle han äntligen bli satt på pottkanten.

Den 10 mars återkommer nämligen Pirkt.se-programserien »Fredagsveven« ännu en gång – trots en total avsaknad av positiv förstärkning vid de tidigare vevarna!

Och är inte själva konceptet kring »Fredagsveven« – där vi helt osammanhängande slänger oss mellan ämnen, till obefintlig nytta och marginellt nöje – också ett bevis för att det fria – ja, nästan för fria! – tänkandet existerar?

Fredagens ursprungliga rad av ämnen var nämligen så pass yvig att den hade fått gamle Skinner att sätta sin stelnade näve över pannan och tänka »fan, jag hade fel: det fanns ett yvigt, fritt tänkande hos människan!«.

Uppskrivet i utkastet fanns bland annat »moderata hamstrar i ett pensionshjul«, där fanns »modernt ålderdomshem för 30-åringar« och där fanns också en tilltänkt debatt kring ifall det någonsin är lämpligt för en flintifierad ung man att sträcka upp en knuten högernäve i luften.

(Ett ämne som aktualiserades efter att GRUESOME 442SOME tagit sin första seger i Sundbyberg-Korpens lägsta division, efter sex-sju sorger, lika många bedrövelser och en enda snopen WO-seger:

Och svaret är väl ett enhälligt nej.)

Men även i den yvigaste av miljöer krävs en viss struktur – och denna veckas huvudspaning är så pass stark att den måste få stå för sig själv, samtidigt som de andra ämnena får skjutas på framtiden.

Veckans spaning innefattar nämligen en gammal älskvärd barnskådis, en eventuell kloningshärva och den insinuerar konspiratoriska länkar hela vägen upp till den svenska riksdagen!!!

På självaste juleafton reagerade jag nämligen på den här lille krabaten som spelade en av rollerna i filmen tillika styggelsen »Sunes i Fjällen«, som släpptes 2014:

sunes1

Jag satte nästan ett par baconlindade dadlar i halsen när jag fick syn på honom. »Är inte det där en karaktär man känner igen från barnfilmer – fast från när jag var liten???«, gastade jag i teve-soffan.

Jo, sa Tilde, varpå hon (med det metodiska lugn som den som inte tryckt näbben full i baconlindade dadlar besitter) snabbt kunde komma fram till att karaktären jag tyckt mig känna igen var »Per Hammar«, från »Tzatsiki, Morsan Och Polisen«.

perhammar

Mycket riktigt! Den älskvärde (källa) »Tzatsiki«-kompisen »Per Hammar« hade alltså återuppstått i exakt samma ålder – nästan arton år efter det att succéfilmen »Tzatziki, Morsan Och Polisen« haft premiär.

sunes1 perhammar

Jag började fila på ett inlägg med arbetsnamnet »Har Svensk Filmindustri blivit så pass desperata i jakten på att göra en jävla vettig barnfilm att de börjat klona gamla 90-tals-barnskådisar???«, men tänkte att jag behövde mer konkreta bevis innan jag vevade ut sådana anklagelser ut i etern.

Och det var väl tur att jag väntade. För den senaste veckan har jag lyckats skrapa fram bevis på att den här Per Hammarifieringen av svenska barn går djupare än så. Det här handlar inte bara om ett försök att piffa upp svensk barnfilm.

Det här går hela vägen upp i Sveriges Riksdag.

Ja, ni läste rätt.

På tunnelbanan härom morgonen möttes jag av den här bilden, där riksdagen försöker få svenska barn att komma på öppet hus och intressera sig med hjälp av – just det: en ny »Per Hammar«:

Ni känner de kalla kårarna isa genom ryggraden? Betänk då att jag fick syn på denna bild efter att jag nyligen stiftat bekantskap med den »svenska« möbeljätten IKEA:s nya reklamkampanj, där en ung, omkring 12-årig pojke ska åka mellan sina skilda föräldrar.

En reklam som frontas av – you guessed it! – ännu en »Per Hammar«-figur:

perhammar1

Det hela blir inte mindre komprometterande för den svenska regeringen då vi tar en titt på hur det gått för den riktige »Per Hammar«: skådespelaren Sam Kessel.

Under slutet av 90- och det tidiga 00-talet var Kessel, född 1989, mycket framgångsrik och om vi tar en titt på hans IMDB-sida så sammanfattas hans karriär så här:

kessel

Vi noterar en Tzatsiki-uppföljare, tokhyllade Lukas Moodyson-filmen »Tillsammans« och 2004 så figurerade Kessel i en långfilm med självaste Mikael Persbrandt.

Sedan försvinner han.

Och det här har Pirkt.se inga belägg för än, men om det skulle vara så att den svenska staten – svältfödd på barnfilmsframgångar – tog beslutet att börja klona fram nyfödda Per Hammar-figurer runt år 2004 (då Kessel försvinner från rampljuset) så skulle dessa klonade Kessel-figurer… vara… omkring… 12-13 år gamla idag.

img_4310-2.jpg sunes1 perhammar1

Ta en sekund.

whoah

Så här pass vidsträckta konspirationsteorier – som inkluderar Svensk Filmindustri, Riksdagen och IKEA!!! – brukar på sin höjd få skrikas in i madrasserade väggar på slutna rättspsykriatiska kliniker.

Men tack vare att Pirkt.se:s djuplodande granskning, värdig en och annan guldspade i stanniol, och tack vare att portalens ansvariga utgivare är ute på en publicistisk världsomsegling på internationellt vatten så kan vi nu tillsammans i en mun utbrista »VAD ÄR DET SOM HÄNDER I SVERIGE???«.

Vi lär inte vara färdiga med berättandet av den här historien. Kanske måste vi söka upp den idag 27-årige Sam Kessel för att få svar på hur det plötsligt – snart arton år efter Tzatsiki-succén – kan dyka upp så många älskvärda »Per Hammar«-figurer med otidsenliga Beatles-frillor i svenskt rampljus:

1l5a6q

Giffarna rasar mot Dalkurd: ”Kommer aldrig möta dem”

gif2

På lördag skulle GIF Sundsvall ha mött Dalkurd i en träningsmatch som var tänkt som det näst sista genrepet inför allsvenskan.

Så blir det inte – Dalalaget ska åka iväg på träningsläger istället.

»Oerhört trist och dåligt enligt mig«, skriver GIF Sundsvalls sportchef Urban Hagblom i ett sms. 

Ursprungsplanen var att Giffarna skulle ha mött AIK på lördag, men då AIK gick vidare från gruppspelet i svenska cupen i helgen så krockade lördagens tilltänkta träningsmatch plötsligt med cupkvartsfinalen mot BK Häcken.

Därför fick GIF Sundsvall styra om siktet mot ett nytt träningsmatchmotstånd och kom överens med Dalkurd om en match.

Men nu drar sig Borlängelaget ur drabbningen – något som irriterar GIF Sundsvalls sportchef Urban Hagblom:

»Vi får reda på det här fem dagar innan aktuell match. De åker på träningsläger och det tror jag måste ha varit planerat under en längre tid… men inte ett ord till oss. Världen har blivit egoistisk«, skriver han i ett sms till Pirkt.se.

»Kommer inte få till en match«

Nu kan GIF Sundsvall få svårt att skaka fram något nytt motstånd till helgen:

»Vi kommer med största sannolikhet inte att få till en match. Alla lag har planerat sina försäsongsprogram sedan september«, skriver Hagblom.

Och Hagblom kommer inte att förlita sig på superettanlaget Dalkurds hjälp med träningsmatchandet framöver:

»Vi kommer aldrig att möta Dalkurd under försäsong i framtiden«, avslutar han.

Dalkurd ber om ursäkt

Från Dalkurds sida beklagar sportchefen Adil Kizil att klubben var tvungen att ställa in: träningslägret bokades efter att Dalkurd åkt ur svenska cupen mot AIK i helgen.

»Vi försökte boka lägret efter matchen men fick inte till det. Tyvärr blev vi tvungna att ställa in matchen. Vi hade gärna spelat, men hade inget val«, skriver han i ett sms.

»Du får avsluta med att vi ber om ursäkt över att det blev som det blev.«

För GIF Sundsvalls del väntar nu närmast en träningsmatch mot Jönköpings Södra nästa lördag, den 18 mars, men Urban Hagblom hoppas kunna boka in en träningsmatch mot AIK nästa onsdag, den 15 mars. Besked kommer under dagen, enligt sportchefen.

EXPERTANALYS: BOHMAN OM NASSERI

berpohm

Pirkt.se-vännen Per Bohman, som till vardags är allsvensk expert på Sportbladet, befann sig på Tunavallen igår och kunde – som en av få verksamma fotbollsjournalister – närstudera den GIF Sundsvall-aktuelle mittfältaren Navid Nasseri, 20, då han hoppade in för den allsvenska konkurrenten AFC United i den andra halvleken i en träningsmatch mot Syrianska.

Exklusivt för Pirkt.se lämnar han en initierad rapport av Nasseris första halvlek på svensk mark under 2017:

»Det är inte varje dag man kan säga följande, men under söndagen hade jag vägarna förbi Eskilstuna. Likt en deppig person som studerar förbundets Uefa Pro tränarutbildning  och samtidigt extraknäcker som scout åt Football Manager-spelen, stod jag och huttrade på Tunavallen.

Tunavallen bär för övrigt samma vidriga kännetecken som Södertälje Arena: det blåser konstant in isiga vindar från vallens fyra öppna hörn.

På den torftiga menyn: AFC Eskilstuna mot Syrianska. En fotbollsbuffé där nomader som Anel Raskaj, Mattias Mete, Dwayne Miller och Ludvig Öhman på förhand var läckerheterna.

Vad har den här skiten med Sundsvall att göra, undrar kanske vän av ordning.

Det ska jag tala om.

Navid Nasseri presterade nämligen 45 glimrande minuter för AFC i träningsmatchen och lär icke ha nobbats av Pelle Olsson efter den halvleken.

(Att Nasseri ska ha nobbats av AFC insinuerades i en tidigare och yvigare, fake news-influerad text skriven av Pirkt.se-ledningen, reds anm.)

Iraniern fullständigt stank av Romain Gall-kvalitet när han – helt ärligt nu – efter en dryg kvart på plastmattan fartfintade sig förbi fyra bortaspelare och därefter på värsta Dennis Bergkamp-manér lyx-chippade fram bollen till lagkamraten Cidi Omeje som skickade in 1–0 till AFC.

Ren klass!

I övrigt då?

Nasseri har av sin skapare belönats med rejält rappa fötter. Han var hyfsad snabb i djupled, men framför allt väldigt kvick i såväl tanke som fötter på små ytor.

Det är definitivt ingen spelare som klarar av wingback-positionen, men det vore intressant att se honom i en av de två offensiva innermittfältsrollerna.

Eventuella orosmoln: tunne konstgräsliraren Nasseri ser lite, lite valpig ut och riskerar kanske att – likt Erik Granat – flyga runt som en vante när det vankas allsvenskt motstånd.«

Har du eller någon du känner semestrat i spanska Sabadell och av en händelse fått syn på den andra GIF-provspelaren, David Batanero, stå och joxa med en gammal luggsliten kula? Kontakta Pirkt.se-redaktionen!

Stifta ordentlig bekantskap

Ni vet hur det är.

Man har en trevlig dag online, sitter och slösurfar lite, skriver lite på en hemtenta.

nyspelare1

Och så kommer den. Nyheten om att GIF Sundsvalls spelarjakt verkar vara över.

Och att det handlar om en 20-årig offensiv mittfältare som »varit i Manchester Uniteds akademi« och »senast tillhört Birmingham« och redan då blir man… tveksam?

Offensiv mittfältare? Är inte det i stort sett den enda positionen i den tilltänkta 3-5-2-uppställningen där numerären känns relativt bra? Morsekoden, Gallblåsan, Stendörren, nye Kristinn?

Och så gör man en enda googling.

nyspelare2

Och ser att den iranske U21-landslagsmannen Navid Nasseri släpptes av Championship-klubben Birmingham i januari 2015, för över två år sedan, efter att ha avverkat ett halvår på sitt årslånga kontrakt. Man ser att han så sent som i söndags spelade en träningsmatch med AFC United efter att i januari ha nobbats av Coventry, hemmahörande i den engelska tredjedivisionen, där han testades i deras U23-lag.

nyspelare5

Och det rör sig, enligt vad sportchef Urban Hagblom säger till Sundsvalls Tidning, inte om något provspel, utan om att 20-åringen, som alltså verkar ha nobbats av AFC United?, plockas in för att – citat – »stifta bekantskap« med GIF Sundsvall.

Stifta bekantskap med klubben ska även 28-årige David Batanero göra. Den spanske mittfältaren kommer senast från ett lag i andraligan, vilket låter lovande (sett till att mittenlagen där skulle vinna allsvenskan), och nog skulle man vilja att han fyller de kriterier jag vill ha hos det sista GIF-förvärvet; att han är rejäl och någorlunda defensivt beskaffad så att inte lagbygget skulle falla ihop i en pöl ifall Lars Krogh Gerson drar en enda baksida.

Jag har dock inte läst 180 högskolepoäng spansk fotbollskunskap, så jag kan inte avläsa vad den här klubbhistoriken betyder:

batanero

Klart är att inte ens den spansktalande upplagan av Transfermarkt har några uppgifter på hans matchande genom åren, förutom en säsong (2015/2016) där han spelade ordinarie i den spanska tredjeligan.

Jag hoppas faktiskt att »stifta bekantskap« i det här fallet betyder mer »provträna och se ifall det här verkligen ska vara den sista pusselbiten i 2017 års allsvenska lagbygge« än att det betyder »nu går vi på Måndagsjazzen tillsammans och sedan kritar vi«.

Urb Your Enthuasiasm

Pirkt.se har köpt upp rättigheterna till den svåra första säsongen av Urb Your Enthusiasm, den medelpadskt lokala spin-offen på Larry Davids succéserie Curb Your Enthusiasm.

En serie om hur vardagen ser ut, som sportchef för ett mellannorrländskt allsvenskt fotbollslag.

Det första avsnittet kommer, som den lilla teasern ovan tipsar om, förstås att handla om hur jobbigt det kan vara att försöka få ihop en slagkraftig spelartrupp när man sålt spelare för tvåsiffriga miljonbelopp under det senaste året, men ändå bara har omkring 600 000 kronor i eget kapital att röra sig med.

Delvis på grund av ämnets aktualitet, efter att årsrapporten som nyligen släpptes slog fast att Giffarna förvisso gjorde ett stort plusresultat under 2016 – men att själva driften i klubben gick back med fem miljoner kronor. En Urban Hagblom-sitcom släppt våren 2017 måste helt enkelt ta avstamp i den tuffa avvägning som han och klubben nu står inför: ska de satsa på att plocka in en ny startmittfältare och öka chanserna till att bli ett någorlunda stabilt mittenlag – eller sitta lugn i båten och inte skyffla ytterligare löneposter på en budgetmässig vågskål som redan tippar åt fel håll?

Men delvis också på att ovanstående material var det enda rörliga material som Youtube kunde frambringa på GIF Sundsvalls sportchef.

Drömmen hade ju varit att spela in klassiska Curb-scener i Urb-tappning. Tänk er en »stop and chat«-dialog där Urban och GIF-ordföranden Johan Nikula passerar IFK Göteborgs snacksalige sportchef Mats Gren på gatan – och Urban vägrar göra en »stop and chat« med den gladlynte dalmasen.

Eller att Urban Hagblom går på den allsvenska upptaktsträffen och bara:

urbmingel

En sit-com om en neurotisk allsvensk sportchef som kämpar sig igenom de sociala situationer som uppstår i mellanmänskliga möten med agenter, spelare och andra sportchefer.

Jag hade sett på den serien.

When The Acid Trip Wears Off

Igår blev Damien Plessis klar för allsvenska Örebro SK.

Ja, den Damien Plessis. Den gamle Liverpool-talangen som spelat i både Premier League och i Champions League och som fortfarande bara är 28 år gammal.

Han som nu gör det som sedan i vintras kallas för »en omvänd RÅP« och går från den portugisiska högstaligan till den svenska.

Det hela kändes lite märkligt. Och i en av de chattgrupper jag har som specialiserat sig på allsvenska smädelser och gynnalyser (analyser med en gynnande anslag) så följde vi av oklar anledning presskonferensen från NA.se:s livesändning, när ÖSK stolt presenterade mittfältsjätten.

17091345_10154209113537026_120050898_o

Och en av individerna i chattgruppen – som anonymiseras av rädsla för att den franske jätten ska komma efter hen och utdela en glidtacklingssax – noterade Plessis blick.

17101852_10154209113892026_1263607899_n

Ja, den blicken:

17094106_10155772706978998_1806209789_n

Bara den gifen är ju +++++, men sedan kopplade dessa smala genier – vars genialitet gränsar sig till att göra memes om fotbollsallsvenska profiler – samman ett och annat genom deras vidspännande och fritänkande meme-intellekt; deras så kallade memettellekt.

Och jag tyckte att det här memeandet var för starkt för att låta begränsa sig till en stängd (och förhoppningsvis hårt krypterad) liten gruppchatt med tre medlemmar, så därför vevar jag ut det på den publicistiska bakgård som är Pirkt.se:

17101290_10154209118567026_1878706368_o

17091136_10154209126082026_2065476087_o

Jag tyckte det var väldigt roligt; ett memeande på en högre nivå än portalledningen själva skulle kunna värka fram.

Och kanske ska man slutligen göra slag i saken, köpa sig en liten flytbar husbåt och se till att utgivningen av Pirkt.se sker på internationellt vatten – så att man helt kan öppna dammluckorna till sina smädelsestinna grupper.

Sandvärn-Löfgren från start

Inför GIF Sundsvalls träningsmatch hemma mot Umeå FC så plingade till i min mejlkorg. Jag skäms bara knappt för att erkänna att jag har satt Google Alerts-notifikationer på när mitt namn figurerar på den vida webben* – och nu plingade det alltså till.

*= Är man så pass utsatt för smädelser som jag är i diverse olika chattgrupper så blir man paranoid och tror att man baktalas på nätet dygnet runt, året om.

Länken gick till en polsk fotbollssajt som hade listat mitt namn i Umeå FC:s trupp.

Och det hade väl varit något, om det var det här lynniga hopkoket som tog bussen ner till IP under lördagen:

umeåfc

Flytta upp Jens Sjöström på innermittfältet, intill Magnus Henrysson och Alexis Mendiola i en synnerligen dynamisk trio, och jag kanske, kanske hade haft en chans att starta ihop med min namne Sandvärn i mittförsvaret.

Nu ska det bli väldigt intressant ändå, även om UFC kommer med sitt vanliga division 1-gäng, för Giffarna har, enligt ST.nu, aviserat en startelva som innehåller gamm-Kristinn centralt på mittfältet (det skulle kännas väldigt bra om han kunde behärska den positionen till fullo) och ny-Kristinn på topp (det ska bli väldigt intressant om han är Silva-lik i sitt forwardssätt) och med Gallblåsan från start igen.

Fredagsveven

Fredagsveven brukar gå ut friskt och yvigt från första meningens utropsteckensfyllda bindestrecks-passus – ungefär här brukar den komma!!! – och sedan brukar det rulla på i det framforsande flyt vi lärt oss att älska alternativt stå ut med.

Men den här gången måste vi sakta ner, ta det lilla lugna och kalla in de privaträttsliga experterna upp på scen.

Det kan vara så att Pirkt.se råkat begå varumärkesintrång. När jag i veckan googlade efter »Fredagsveven« så dök förstås de två tidigare vevarna upp som etta och tvåa (underskatta inte Pirkt.se:s Clout-score), men som tredje träff hittade jag den här uppdateringen från SVT:s officiella På Spåret-Facebooksida, daterat den 10 februari:

fredagsveven

Det är, måste jag erkänna, sju dagar innan den första officiella »Fredagsveven« såg dagens ljus på Pirkt.se.

Men ingen som följt succékonceptet sedan starten kan väl någonsin fått för sig att den fullfjädrade vevigheten som präglar Pirkt.se:s »Fredagsveven« kan ha hämtat sin kraft från den mjäkiga och pliktskyldiga näv-torktumlaren från Fredrik Lindström???

Det här namnmässiga sambandet borde förstås tystas ner, nu när SVT visade sig vara först!, men jag lyfte in det i utkastet på grund av att jag var helt övertygad om att jag skulle kunna anklaga en eftersläntrande På Spåret-webbredaktör för plagiat.

För visst känns det som att »Fredagsveven« varit med oss längre än i tre veckors tid???

Och som ett bevis på att denna yvighet inte härstammar från Lindströms stela gubbdans så ledde denna På Spåret-spaning till att denna yviga vev osökt snubblade in på ett guldkorn till Youtube-klipp.

För när jag börjar söka efter den bifogade Lindström-dansen på Youtube, för att eventuellt göra den till en gif, så hittar jag ett Expressen-TV-klipp rubricerat med »Ingvar Oldsbergs miss i Bingolotto – efter På Spåret-kuppen«.

Och det är nog, till dags dato, den tunnaste soppa jag någonsin sett någon koka på en så pass rostig gammal nöjesnyhets-spik:

Det är härligt att tänka på att ungefär det här utbytet måste ha ägt rum på Expressens tv-redaktion:

Reporter (sitter och kollar Bingolotto på redaktionen): Hehe, Oldsberg nådde inte riktigt nödbromsen!

TV-redaktör: Har vi rörligt på det???

Reporter: Eh, nej? Det är på fyran. Vi kan väl inte bara ta deras bilder, antar jag?

Reporter: Oj, nu fungerade inte ljudet. Hehe.

TV-redaktör: Har vi rörligt på det???

Reporter: Näääe?

TV-redaktör: Kan du skaffa några bilder???

Reporter (efter att ha ögnat igenom TT:s bildarkiv): Jag har en bild på honom där han drar i en nödbroms, men grejen är att där når han faktiskt själva nödbro—

TV-redaktör: IN I SPEAKERSTUDION!!!

Och på tal om kvällstidningar så vill jag ändå flika in att den nya tekniken – dit webb-teven får räknas – öppnat upp för en helt ny form av banbrytande journalistik. Även de traditionella tidningshusen har nu tillgång till helt ny 3D-teknik, vilket torde öppna upp för spektakulära lösningar.

Än så länge har de dock, såvitt jag kunnat se, varit väldigt selektiva med när det är dags att slå på den stora 3D-trumman.

Döm därför av min förvåning att när det väl dyker upp en framtidsosande 3D-nyhet på Sveriges allra största sportsajt så är det denna:

drömvilla

Att man i Premium-låst 3D-format kan uppleva den »fräcka lösningen« i Anna Haags och Emil Jönssons vardagsrum.

Den lilla 3D-osande ruta man får ta del av är inte olik den 3D-teknik som Expressen köpte in till sommarens EM-slutspel för att krydda sin webb-teve-satsning och den är heller inte olik det »arkitektspel« i »3D« som min far installerade på familjens dator under tidigt 00–tal; ett »The Sims« för den som gillar vitvaror mer än människor.

Det här 3D-användandet – Expressens VM-satsning på FIFA ’96-grafik och Sportbladets 3D-tur av Anna Haags vardagsrum – får mig att tänka på det här twitter-kontot, som visar upp usla framtidsinnovationer:

Innan de privaträttsliga bryderierna ledde in oss på avigkrokar så hade den här »Fredagsveven« tänkt ta sitt avstamp i den bokrea som pågår för fullt hos de svenska bokjättarna. Själv var jag i veckan inne på Akademibokhandelns flaggskepp på Mäster Samuelsgatan, där jag förresten nöp tre böcker – Naomi Kleins miljöbibel!, »En bön för de stulna« (som jag redan läst ut och kan rekommendera!) och Svetlana Aleskijevitjs »Kriget har inget kvinnligt ansikte« – men där jag också reagerade på desto fler.

Den första bok jag reagerade på var denna:

Jag tänkte att själva »bikram«:et i bikram-yoga kom från ett ord. Nu är jag ute på djupa okunnighetsfarvatten här, men… kanske ett ord från någon helig buddhistisk skrift? Kanske att det betydde »låt själen svettas« eller nåt åt det hållet.

Jag tänkte att bikram-yogan, som går ut på att man gör yoga i ett jättevarmt rum som orsakar väldiga svettningar, hade en tusenårig tradition bakom sig, som allt kring yogan verkar kunna ha.

Men det är alltså en gubbe som heter Bikram som kommit på det.

Att man ska höja värmen i salen. Att alla ska svettas jättemycket.

Och… jag vet inte, det kanske är jag som är fördomsfull mot långhåriga män med sug i blicken här, men…

… ser han inte lite för lurig ut, Bikram??? Ser han inte lite, lite ut som att han är väldigt, väldigt nöjd – så där lurigt, obehagligt nöjd? – över att ha knäckt koden kring hur man får redan lätt träningsklädda kvinnor att komma ännu mer lättklädda till ens bastuvarma yoga-pass???

Ny bokspaning: Visst känns det som att för att nå riktigt, riktigt långt inom vilken idrott som helst så måste du verkligen ha ett konkret mål som du verkligen satsar helhjärtat mot?

Mhmm. Därför är jag ganska säker på att den underfundige och rappnäbbade skidskytten Björn Ferry kom på titeln till sin memoarbok »Ferry Tales« någon gång under uppladdningen till OS 2010.

»Det är ett för bra namn på ett par memoarer för att inte ges ut«, tänkte antagligen lustigkurren. »Men kommer jag att få ge ut mina memoarer på ett riktigt förlag, och inte nåt sånt print-by-demand-skit, ifall jag inte vunnit ett enda OS-guld i den här pyttesporten? Inte fan hade jag läst Ragnar Skanåkers memoarer ifall han bara, som jag, tagit ett par trötta pallplatser i världscupen???«.

Nej, insåg Björn och genomgick något av en metamorfos som idrottsman. Borta var den Björn som kunde nöja sig med att komma åtta i världscupstävlingen i Antholtz; den Björn som var lite glad över att hans mamma och alla kompisarna kunde se honom i SVT om söndagsförmiddagarna.

Med sin nyvunna, brinnande lustigkurre-passion för att få chansen att använda namnet »Ferry Tales« gick han istället och vann sitt enda OS-guld i jaktstart i Vancouver.

Och nu ligger »Ferry Tales« där på en lastpall och reas ut för 69 kronor.

Det gör också mängder med kokböcker. Mängder. Av alla möjliga och omöjliga författare.

En individ som jag inte per automatik skulle sortera in under kategorin »mat« är programledaren Kristin Kaspersen.

Men där låg hon och hennes »Good Food«. Men det var inte själva det faktumet, att Kristin Kaspersen skrivit en kokbok, som överraskade mig. Nej, att matlagningsparaplyet blivit brett som ett parasoll är knappast någon nyhet och det tycker jag att det gärna kan få vara.

Men visst ser det ut som att just denna kokboksförfattare står och hackar rabarber med en kniv – direkt på den lackade bordsskivan???

Jag lovade mig själv att utreda saken närmare – och visst: en »can you make that sharper?«-inzoomning av CSI-modell visar väl att—

kristin

—det inte finns någon skärbräda i knivområdet? Att bara ett par stjälkar av rabarber skyddar bordsskivan från den vassa kniv som Kristin Kaspersen med flackande blick står och fingrar på?

Och kanske ska det få fungera som lackmustest på våra aspirerande kokboksförfattare i det här landet: ifall de behärskar vanlig skärbräde-vett och -ettikett?

Snabb spaning från matvarubutiken: 

Jag trodde att idén med reklam var att höja sin produkt och dess status. Därför har följande reklam – som tapetserats över åtminstone Stockholms stad de senaste veckorna – förbryllat mig:

grädde

Denna ICA-grädde har tydligen, av vad jag hört, fått viss kritik för att den inte varit svensk. Men varför är ICA så pass ängsliga att de tror att gemene svensk har tagit del av en diskussion som man – om jag får gissa – hittar på sidan 52 i tråden »Grädde« på Familjelivs forum?

Det måste vara motsvarigheten till att skriva »Här är den nya boken från Bikram Choudhury – som inte alls bara vill få yogakvinnor att klä sig mer lättklätt på sina bastu-lektioner, han har bara ett sånt lurigt leende av naturen!!!« på en bok om bikram-yoga, för att Pirkt.se tagit upp ens bok i »Fredagsveven«.

Till sist: i april månad ska jag vara på verksamhetsförlagd utbildning, så kallad VFU, på Tegelhagens skola i Sollentuna.

En googling på den skolan ger följande toppresultat:

Att skolan besökts av Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra.

Och jag vet inte mycket om Tegelhagens skola – bara att det ska bli väldigt roligt att göra praktik och att jag ser fram emot att lära mig massor – men jag vet att jag nu kommer att göra allt, allt, allt för att bli ansedd mer »down with the kids« än Anna Kinberg Batra.

akb

Den dag »Fredagsveven« når ut till en större publik (och kan finansiera en vinstpott av Triss-lotter) så skulle man kunna utlysa en pratbubble-tävling på bildexemplet ovan.