Att ta i beaktande

Som den trogne kommentatorn hog påminde om i det numera så levande kommentatorsfältet:

Man bör inte dra för stora växlar av en lyckad träningsmatch i februari.

Den 8 februari 2010 kunde gemene Sundsvallssupporter nämligen luras att tro att den här påskklädda uppenbarelsen till vänster var ett så kallat »framtidsnamn«:

wannafeelold

Foto och bildtext: Sundsvalls Tidning.

»Om han hinner ikapp Kennedy Igboananike iförd pösiga långkalsonger — hur pass mobil och rörlig blir han då inte när vårvärmen kommer?«, kan någon ha tänkt.

»Och tänk när han blir lite äldre och mognare!«, kanske någon annan fyllde i.

Även om en och annan, en och annan!!!, lär ha höjt ett varningens finger för ifall den här »19-åringen« nedan verkligen hade så mycket mer åldrande och mognande i sig:

wannafeelold (2)

Det var i så fall, med facit i näven, korrekt ifrågasatt.

Inte fanns det mycket värdigt åldrande att utvinna ur den där nyutgrävda Bockstensmannen, inte.

Igår kväll spelade jag, vid 26 års ålder, två matcher i Sundbybergs-Korpens allra lägsta division utan att lyckas göra ett enda mål på uppemot ett dussin skottförsök.

Jag har alltså inte bara förpassats till Korpen utan jag, den en gång så finlemmade speluppbyggaren som gärna ville passa bollen över mållinjen istället för att ta eget avslut, har dessutom blivit en »chucker«.

Det är inte lätt att acceptera.

 

Och när vi ändå är inne på Seinfeld-referenser och delvis på hårfästen (som att ni inte tänkte på det på den bifogade bilden ovan!) måste jag bara nämna att jag upplevde ett av mina mest George Costanza-kompatibla ögonblick i afton, då en gammal lagkamrat hälsade på hemma hos oss. Vi fikade, pratade, allt var trevligt, sedan skiljdes vi åt.

Någon timme senare ringer han och säger att han måste komma igen. Jaha, tänker jag, han väl glömt något? Nej. Han har varit och klippt sig hos en frisör i Solna Centrum, förklarar han; en frisör som lämnat skevklippta tesar centralt i frisyren, med vilka man inte kan göra mycket annat än något Stig Helmer-inspirerat.

Därför vill han, en ung man med ett oklanderligt hårfäste, nu raka av sig allt hår med hjälp av den rakapparat han förutsätter att jag, i egenskap av flintifierad, besitter.

»Visst«, säger jag, även om hela min kropp vill skrika »SHAVE YOUR HEAD FOR NO REASON??? THAT’S LIKE USING A WHEELCHAIR FOR THE FUN OF IT!!!«.

Men han kom, de skeva tesarna sågs, håret rakades.

Och nog fick man till slut stå där och nagelfara nära nog varenda hårsäck, i egenskap av någon form av expertroll på kala hjässor:

classichorseshoe

Jag ska nog höra av mig till min gamle kamrat igen, om tre-fyra månader sisådär, när håret vuxit ut, och gasta »LIVE, DAMN IT, LIVE!!!«.

GIF-Levanger 5–1: Lars Ohlys penis och Akombo Ukeyimas förstatouch

Vad har vi här? En anrik 1600-talsmålning som fångar ljuset från en vedugn?

Nej, det här är bilden som förkunnar att Pirkt.se åter är Pirkt.se.

Denna lördagseftermiddag tillbringade jag i en stiltjekopp (motsatsen till en bubbelkopp) i ett nedsläckt badrum med Sundsvalls Tidnings sändning från  GIF Sundsvalls möte med  ett lag från den norska andraligan i Ljusdal.

Det kan vara så att det ligger en Lars Ohly-penis begraven här, det är för mörkt och pixligt för att slå fast, och vet ni? All eventuell CSI-teknik som skulle kunna ägnas åt ett fruktlöst letande efter en eventuella penispixel måste riktas åt ett annat håll.

För ur den lilla GIF-mässiga gottpåsen som var 5–1-segern över Levanger så skulle jag framför allt vilja ta med mig den lilla Jonathan Morsay-pralinen som föranledde Linus Hallenius 4–1-mål; när den rappfotade talangen drar två-tre norrmän och skapar sig ett friläge ur intet.

Det ser ut att vara något av det mest flyfotade en GIF-spelare gjort sedan Emil Forsberg fick se AIK-backen Per Karlsson att se bortkommen ut på ett sätt jag bara sett honom vara på ICA Maxi Solna annars*, men det går knappt att urskilja då Mittmedias tv-kamera sitter ungefär sextio icke-inzoomade meter bort.

Man ser bara mest att det går undan, att bollen dras förbi två-tre man och att målvakten fläker ut ett ben och räddar avslutet – men man vill ju se läckerheterna i detalj!!!

Man vill ju se ett gäng CSI-tekniker stå och trängas runt en dator, zooma och zooma och zooma och till slut trycka på den magiska »make it sharper«-knappen.

Och… ja, det är väl det vi har internet till:

 

Nej, det går faktiskt att få till en gif på dragningarna, om vi tillåter oss att inte vara så jäkla pixelkänsliga (samtidigt som Mittmedia inte är så väldigt upphovsrättskänsliga):

morsekodgif

Kanske var det tur att målvakten räddade avslutet?

För nu vet jag inte hur det ser ut med nederländska scouter per capita i Hälsingland, men ifall det funnits någon Leo Beenakker-figur på plats i BL Arena samtidigt som Morsay dribblat sig igenom till ett fullskaligt drömmål – ja, då hade ju Giffarna, lex Zlatan mot Moss 2001, kunnat tappa honom på uppstuds.

Och nu när vi ändå släppt de bildmässiga kvalitetskraven och bara helt sonika antagit att Mittmedia inte kommer att skicka saltade fakturor för upphovsrättsbrott så kan vi väl unna oss att ta en titt på en av Romain Galls allra första bollberöringar i en medelpadsk matchtröja:

gallblåsangif

Det där sker alltså i själva bollmottagningen.

Hinner ni med?

gallblåsangif2

En liten dutt inåt, för att sedan flika in bollen i en och samma »Chippen« Wilhelmsson-influerade rörelse och tunnla motståndaren.

Är det här den bästa debut-touch som ett GIF-nyförvärv gjort sedan Akombo Ukeyima hoppade in på IP och – med den självklarhet som det anstår en skytteligaledare i »afrikanska Champions League« – direktskarvade några uppspel med en internationellt osande bestämdhet som fick ett lika sällsynt som upprymt sorl att mullra upp mot norra berget???

Jag tror banne mig det.

Om jag blev lite positivt överraskad av den knappa förlusten mot Sirius (mina förväntningar på den startelvan var oerhört låga) så gav det här kanske inga svar men flera trevliga indikationer på att det kanske kan bli roligt det här.

Jag står ju fast vid att truppens utformning tarvar att flera spelare verkligen blommar ut under säsongen – endera för första gången (Morsay, Gall, nye Kristinn) eller för andra (Hallenius, gamm-Kristinn och… i viss mån Dennis Olsson?) – och den här träningsmatchen visade framför allt att det kan finnas ordentlig utblomningspotential hos flera av de här spelarna.

Efter matchen öppnade dessutom Joel Cedergren upp för att hämta in ytterligare »ett… eller kanske två« namn och då känner jag 1) att jag har en tanke om vilka det kan röra sig om [mer om det senare, kanske!!!] och 2) att man kanske inte ska behöva oroa ihjäl sig innan seriestart.

 

[Min gamla tjänst som kunde tillhandahålla enkätfrågor, typ »VAD TYCKTE DU OM MATCHEN?«, har börjat applicera penisförstorarreklam intill enkäterna, så den som vill uttrycka sin åsikt gör det med fördel i kommentarsfältet istället.

Och visst hade vi det trevligt senast, efter Sirius-matchen, då fullskaligt vev utbröt???]

Tandkrämssmaken kvar i munnen

Om jag var sugen på att få tag i den här igår, för att kunna unna mig en liten högtidsstund där jag lägger vinylen på spelaren för en första genomlyssning???

Jo, då. Så sugen att jag gick runt i Huvudsta Centrum som en hispig elpundare. Min telefon – i vilken jag hade den heliga koden från PostNord – dog nämligen av köld precis när jag promenerat hela till köpcentrumet och jag tänkte inte vända utan min Säkert!-skiva.

Därför gick jag runt till olika etablissemang där jag tänkte att personaluppsättningen kunde tänkas vara ung och iPhone-kompatibel, och i principfrågade  »haru ladd???«.

Och i kön till Apoteket fick jag slutligen napp. Apotekaren i kassan hade ingen laddare, men den medelålders damen som stod bakom mig i kassan överhörde min fråga och slängde – på eget initiativ – fram en portabel laddare ur sin handväska.

(Är det den stora faran med medielogiken? Att man får läsa allt om varenda gång någon begår ett allvarligt brott i någon av orterna längsmed blå linjen – men aldrig om hur snabbt de medelålders damerna längs blåa slänger fram mobilladdare???)

Men det tar ju som bekant tid att ladda upp en urladdad telefon; inte minst då de portabla laddarna brukar vara klena på kräm. Men som tur var skulle den vänliga damen inte skynda iväg utan behövde köpa på sig något fredagsgott på Hemköp. Så då följde jag helt sonika efter henne, någon meter bakom, som en – inte svans, kanske – men sladd.

Så sugen, lomma-efter-kvinna-på-Hemköp-sugen!!!, var jag alltså på att få lägga »Däggdjur« på spelaren under fredagseftermiddagen.

Det fungerade. Mobilen kickade igång, koden fungerade, jag fick min skiva.

Och jag blev då rakt inte besviken, när den lilla piggen (som vi hi-fi-entusiaster kallar den) lades ute på vinylflanken.

 

Bästa spåret? Än så länge är det fortfarande »Snooza«, även om det förstås kan komma att revideras ju mer man lyssnar och läser innantill i texthäftet.

Jag har redan berättat hur jag älskat den här texten från första gången den letade sig in i hörselgången, men har jag sagt att jag gillade den så pass mycket att jag försökte bygga en sossekritisk ledartext i Länstidningen kring den???

Det tror jag inte — men här är den!!!

Jo, nog är man så pass marknadsanpassad att man desperat försöker grabba tag i de få jämtländska halmstrån man kan nå. Så när en Östersundsbördig artist skrivit årets bästa tonsatta arbetskritik är man ju inte den som inte försöker nå ut via det.

Analys: Så bra är Pirttijoki

Enligt uppgift så kommer den 20-årige mittbacken Juho Pirttijoki från finländska HIFK skriva på för GIF Sundsvall i helgen.

Pirkt.se har – som det anstår en GIF-portal med självaktning – tagit till initierad hjälp för att kunna bedöma den finländske landslagsbackens kvaliteter.

Twitteranvändaren @Finsvenskan (som tyvärr twittervevar på finska) är något så unikt som en GIF-supporter som bor i Finland och håller koll på den finländska högstaligan.

– Jag har hållit på Giffarna i femton år nu och allt började när jag bodde nära Hudiksvall, förklarar han när han mejlledes tar kontakt med portalen.

Så vad säger han då om den tilltänkta GIF-värvningen Juho Pirttijoki?

– Jo, men Pirttijoki är riktigt bra. Han var bästa spelaren i HIFK förra säsongen, tillsammans med Mika Väyrynen (35-årig mittfältare med 64 finländska landskamper i ryggen, reds anm.). Han är stark i luften, bra i närkampsspelet och har ett bra ”öga”.

GIF Sundsvall gillar ju som bekant att rulla väldigt mycket boll, gärna från egen straffområdeslinje. Hur ser hans passningsspel ut?

– Han har inte problem med passningsspelet, men som jag ser det så är det hans svagaste sida. Det kan vara lite problem när det är ett högre tempo i allsvenskan än i Finland. Men han är ung och lovande så jag tror att han kommer anpassa sig väldigt snabbt, skriver @Finsvenskan och fortsätter:

– Många säger att han har varit den mest intressante försvarspelaren i finska ligan på många år och jag tror att han är bra värvning för Giffarna. Om allt går bra så lär de kunna sälja honom vidare efter några år.

Ett exempel på en mittback från den finländska ligan som gått till allsvenskan och sedan vidare ut i Europa är gambianen Omar Colley, som gick från KuPS till Djurgården och sedan vidare till belgiska Genk. Hur bra var Pirttijoki förra säsongen jämfört med hur bra Colley var innan han lämnade KuPS?

– Det är lite svårt att jämföra Colley och Pirttijoki. Men jag tror att Colley var en bättre spelare än Pirttijoki när han spelade i Veikkausliiga, men jag tror att Pirttijoki var viktigare för sitt lag. Colley var 21 år när han flyttade till Finland, Pirttijoki är bara 20 år och jag tror att han kan bli bättre än Colley.

Till sist spekulerar @Finsvenskan i att Giffarna kan göra ett fynd genom att köpa loss 20-åringen just nu:

– HIFK har lite svårt med ekonomin och många spekulerar att det är ett måste att sälja Pirttijoki, då han är den enda spelaren som är tillräckligt bra för att få in pengar för. Rykten säger att pris för Pirttijoki är omkring en miljon i svenska kronor, men många tror att max 500 000 är vad Giffarna betalar.

För den som vill se Pirttijoki i agent-ihopklippt action i den finländska andraligan (som 19-åring 2015) gör det med fördel på den här videon, som ger bilden av en stor och inte minst huvudstark mittback som – sina 193 centimetrar till trots – inte ser ut att bli ifrånsprungen särskilt lätt: