SUPERLIVE: SOL I MEDELPAD

IMG_20140108_154826
✓ Första gången på en månad ✓ Experterna chockade: ”Ska inte hända så här års” ✓ Pirkt.se har selfie-fotograf på plats i Sidsjön

Fotnot: Pirkt.se fortsätter strax med ordinarie, icke-selfie-relaterad verksamhet, så fort den vädermässiga grånaden är åter. Exempelvis genom att betygsätta de tre lokala idrottsevenemang som portalens flygande reportrar har varit på i veckan.

En Fiat Punto över Jean-Claude

brobygge
Näst sista delen på E4-bygget är på plats nu.

Det är väl en 20-metersbit kvar, kanske 30.

Flera år av uppmärksammat arbete är snart färdigställt, ett par belgare har trillat av pinn (hur många belgare budgeterar man med på förhand i ett dylikt jätteprojekt?) – och nu när hela projektet ska till att ros i hamn så tycker jag att situationen närmast kräver en celeber avslutning.

Ja, jag skulle till och med sträcka mig så långt som att jag i ren protest flyttar från kommunen om nu de politiskt ansvariga i Sundsvall inte ser till så att vi får den avslutning som det påkostade brobygget förtjänar.

Och med förtjänar så menar jag, förstås!, att kommunen låter lämna en sista liten lucka på 1,5-2 meter i bron – för att sedan flyga in Jean-Claude van Damme som för en liten kost- och logi-slant säkert skulle vara villig att upprepa sin virala ”gå-ner-i-split”-succé…

jeanarn
… mellan en väldig bro.

Kanske kan den första bilen, någon lätt liten Fiat Punto, också åka jungfrufärd över den splittande Jean-Claude; men det är förvisso något man får fråga Jean-Claude och hans ljumskar om.

Men åtminstone att han går ner i split mellan brodelarna, framför en härlig, SCA-smoggig gryningssol i Sundsvallshamnen: det tycker jag är det allra minsta man kan förvänta sig.

Ja, jag går så långt som till att säga att jag lämnar kommunen – redan i månadsskiftet – om det inte händer. Jag vill inte bo i en kommun utan virala visioner.

Nyheter under 2014:

Chocken: Liberala debattörer visade sig vara legitimerade idioter

Flera av de ”liberala debattörer” som SVT Debatt använt sig av har varit legitimerade idioter, uppger en källa på Säter-anstalten. 

SVT beställde de liberala debattörerna från en rumänsk debattörhandlare som levererat kliniskt sinnessvaga människor från diverse anstalter runtom i landet. 

Debattörerna misstänks också kunna innehålla spår av hästkött. 

Peppe Femling blir frimärke

Den unge skidskyttetalangen hyllas – för sitt namn

Nu blir skidskyttelandslagets Peppe Femling frimärke – efter en blygsam 32:a-placering i världscupstävlingen i Davos i helgen.

Anledningen – hans namn.

– Det kommer bara stå ”Peppe Femling” över hela frimärket, i versaler. Det är ett fantastiskt namn som förtjänar att leva kvar för alltid, skriver Posten i ett pressmeddelande.

JUST NU: Reinfeldt kallar till presskonferens

Galna ryktet: Pelle Olsson dubbas till riddare efter Djurgårdens drömstart

Else Ammor (M) överklagar tystnaden kring sin egen person

Det har varit tyst om Else Ammor sedan hon avsattes från sin post som ordförande i socialnämnden förra året. 

Fram tills nu, då Ammor överklagar mediernas beslut att inte skriva om henne på ett tag. 

– Ha! Vad säger ni nu då? Nu måste ni skriva!, gastar Else Ammor till Sundsvalls Tidning. 

Regeringen inför ny podcast-lag

Har du en god vän som du har enkelt att prata med? Då kan ni vara tvungna att starta en podcast.

Enligt regeringens nya podcast-lag måste alla som någonsin sovit på varandras soffor starta en podcast tillsammans. 

– Vi har för få podcasts i det här landet. Det är ju skönt med lite skönt snack mellan två sköna snubbar, säger nye podcastministern Jeppe Tjomme. 

Klart i natt: Viasat köper upp ”Kalle Ankas Jul”

✓ Äger rättigheterna till 2022 ✓ Visas i Viasat Motor ✓ Tjuren Ferdinand petas för reklam

Chocken: Riksdagsledamoten var ett konstprojekt

lars beckman
Han har under de senaste åren gjort sig själv och hela borgerligheten till åtlöje genom uppdateringar på sociala medier. 

Men ”Lars Beckman”, som uppgav sig vara ”riksdagsledamot för Moderaterna”, visade sig vara ett konstprojekt från Konstfack. 

– Vi trodde att det ganska snabbt skulle genomskådas att en sådan här person inte kunde vara folkvald för ett riktigt parti. Men det säger väl någonting om samtiden att så många verkade tro på att denne Lars Beckman och hans åsikter fanns på riktigt, säger en projektledare på Konstfack. 

Nya rön: Inte alls roligt att springa

Tusentals svenskar lurade av tråkig, kall och jobbig trend

Urban Hagblom besviken – pojklandslagsmannen visade sig vara en ”regen”

Sportchefen om Kion King: ”Han hade ju en riktig bild”

GIF Sundsvall såg fram emot att slussa upp unge talangen Kion King i a-lagsmiljö. 

Den landslagsmeriterade talangen, född 1996, sågs som en namnmässig arvtagare på innermittfältet. Men nu har planen gått i stöpet – ”Kion King” visade sig vara en regen. 

– Jag antog att det var lite för bra för att vara sant, suckar sportchefen Urban Hagblom. 

12-åriga nazidöttrar bakom SD:s framfart

✓ Hatar på nätet ✓ Vevar med järnrör ✓ Expressen backar: ”Vi hade fel, det var döttrarna hela tiden”

Pirkt.se köper upp Trassel.se

De holländska mediemogulerna bakom Pirkt.se bekräftade sent igår natt uppköpet av domänen Trassel.se – som ägs av en välsorterad garn- och pärlbutik i Täby. 

Uppköpet fick den holländska aktien att störtdyka ytterligare – från sin redan rekordlåga nivå. 

– Vi trodde inte att den kunde sjunka lägre. Men marknaden förstår ju att portalen troligtvis inte behöver en webshop för garn- och pärlhandel, säger A-Ekonomis Peter Rawet. 

Alliansens valmanifest: Lovar Blondinbella som julvärd

✓ Nya skattesänkningar för alla välbemedlade ✓ Råsaftscentrifuger ✓ Betyg från och med livmodern

GIF-match flyttas – krockar med spelning

GIF Sundsvalls hemmamatch mot Syrianska flyttas. 

Matchen, som skulle spelats på lördag, skjuts upp på obestämd framtid då matchen krockar med Kevin Walkers spelning i gallerian Plushuset i Avesta. 

Krönika: ”Så här varmt klär jag mig i hemmapremiären”

Sundsvalls Tidnings sportchef Roland Engström tycker till inför säsongen

Europe till Sundsvall – igen

”Finns ingen annanstans för oss att spela på”

För åttonde gången på bara tre år kommer rockbandet Europe att spela i Sporthallen i Sundsvall. 

Och i ett pressmeddelande skruvar bandet upp förväntningarna inför spelningen:

– Det blir typ som sist, säger bandet i ett pressmeddelande. 

Expressen hänger ut nätälskare på pirkt.se

Mamman och pappan kommenterar alla inlägg

Gåtan löst: Därför blev Fredrik Söderström bara ”Fredrik” i Portugal

Gammelmedia står handfallna när Pirkt.se kopplar greppet om Guldspaden

Viasat-profilen uppäten – av varg

Niklas Holmgren ropade varg flera gånger – fick ingen respons

Den folkkäre sportkommentatorn Niklas Holmgren blev sent i går kväll uppäten av en varg, alldeles utanför sin bostad. 

Trots att flera grannar hörde Holmgren skrika ”TITTA HÄR! TITTA DÄR!” var det ingen som tog ropen på allvar. 

– Nej, så där skriker han ju ut från balkongen när Stoke är nära att reducera hemma mot Norwich en vanlig måndagskväll. Man har slutat bry sig, säger en granne. 

”Vi måste börja handla mer på Clas Ohlson”

ST:s kommunreporter om den oförtjänta kräftgången för Sveriges bästa företag

Jan Björklund avgår – ersätts av Alaska-Håkan

Källa inom Folkpartiet: ”Behöver trovärdighet inför valet”

Lars Lagerbäck lanserar egen app

Förre förbundskaptenen: ”Det blir lite uttalanden och några av mina bästa kalopsrecept”

Glenn Strömberg talar ut: ”Jag ljög om stämningen”

Expertkommentatorn Glenn Strömberg, som jobbar för både Viasat och SVT, har under de senaste åren sagt att ”han aldrig upplevt sån här stämning på den här arenan” oräkneliga gånger. 

Lite väl ofta, medger nu Strömberg själv. 

– Det är klart att ibland har det varit kanske lika bra stämning, men många gånger har det också varit ganska mycket sämre stämning än tidigare. Men säger man att man ”aldrig upplevt något liknande på den här arenan” så förmedlar det ju en härlig känsla hem till tv-soffan, säger han till Gazzetta dello Sports Atalanta-upplaga. 

… men Strömberg vägrar släppa sina vrål

Glenn Strömberg har också kritiserats för de gutturala avgrundsläten han avfyrar in i mikrofonen så fort en målchans dyker upp. 

Men expertkommentatorn vägrar sluta skrika ”WUUUÄÄH!” när en boll slås in i straffområdet. 

– Jag ser inte alls hur det skulle stå i konflikt med min roll som nyanserad expertkommentator, säger han. 

Lästvång!

Det är sällan jag gastar om andra texter, författade av andra skribenter, på den här portalen.

För sällan, kanske. Härom veckan vevade Simon Bank iväg en krönika om förbundskaptener, fotbollsförbund och värderingar som jag inte ens tror att han skrev: han tryckte nog bara väldigt hårt på samtidens kroppspulsåder och så sipprade tecknen ut.

Jag borde länkat till den (den är ”Plus”-låst nu). Jag ska börja länka till saker.

Och nu har jag hittat ytterligare ett exempel som borde markeras med ”LÄSTVÅNG” medelst röd stämpel. Och det är, något överraskande, Sundsvalls Tidning som har varit i farten och publicerat en intervju.

En intervju i vilken man nyttjat den gamla beprövade journalistiska metodiken där man lägger fram en bandspelare under näbben på en man som kallar sig för ”Kniv-Jocke” – och sedan bara låter det rulla.

Här har ni intervjun i sin helhet, där ”Kniv-Jocke” (som egentligen heter något annat, men inte för att vara anonym utan för att förvilla) raskt hoppar mellan ämnen.

Jag tycker att vi tar en liten skärmdumpsöverblick tillsammans.

”Kniv-Jocke” berättar här om hur han en gång i tiden blev hela nordens allra främste knivmakare, och inte minst om hur man bör fira en riktigt välsmidd kniv:

knivjocke1
… en vacker dag vill jag också ha en kniv hängande i min backspegel. Kanske på en eventuell bröllopsfärd, där kniven runt backspegeln kan agera som enda utsmycknad: som den enda indikationen på att ”här; här åker en lycklig människa”.

Han fortsätter sedan om denne Leif Reisen, men framför allt låter han sig, inför salig bandare, lanseras som en knivmakandets Björn Ranelid:

knivjocke2
Han berättar vidare om sin naturbegåvning till fru (samt något om hur man löser konflikter i ett förhållande medelst ”men gör det själv då!”-retorik), innan han fortsätter med Björn Ranelidifierandet av sin persona med en av de grövre historiekryddningar jag haft äran att läsa:

knivjocke3
Men ingenting är bättre än när han berättar om hur man på skäligt sätt firar en seger. Jag lovar att minnas detta tills dess att jag någonsin vinner någonting (och samtidigt har en bunke intill mig):

knivjocke4
… jag törs lova att det inte finns ett enda humorgeni till manusförfattare i världen som skulle kunna måla upp ovanstående scen i sin fantasi. Det är bortom poesi, det är bortom genialitet – det är verklighet, på en knivtävling i Norge.

Och så, till sist, förstås några övriga meriter – som kan te sig slumpmässiga, men fortfarande helt logiska i sammanhanget:

knivjocke5
Det om det.

Nästa vecka räknar jag med en okritiskt framlagd bandspelare under Ormmannens näbb.

Med hopp om en kantnaggad bok om muskeltillväxt

Jag var på auktion i eftermiddags.

Det är något kittlande över att se sju fullvuxna, medelålders män av vad som gissningsvis skulle kunna vara persisk härstamning stå på en scen och med klart ansträngda plyten hålla upp en tjugo kvadratmeter och åttio kilo tung gammal matta.

Vrida och vända på den, under mycket möda och besvär. Ut-och-in, bak-och-fram, bära fram till publiken för att låta folk känna på några av de ”miljontals knutarna”, bli gramsen och börja muttra för att giriga Sundsvallsbor inte vill ropa ”sexti tusen!” för vad som skulle vara en heltäckningsmatta i de flesta svenska rum.

En och samma man lade rabarber på två av de allra dyraste mattorna – till en kostnad av 40-50 000 kronor. Känns lite… borgerligt, om du frågar mig.

Jag själv har faktiskt en viss rutin av auktioner. Sommaren 2010 åkte jag fyrtio minuter enkel resa till Käckelbäcksmon – detta anrika auktionsnäste i obygden – tillsammans med min vän, agent och antikvitetsmässige ledsagare Rikard Svensson och slog till, nej, investerade i en gammal tavla föreställande en eka i skumt oktoberljus.

Detta efter hård budgivning – på bondska! – mot flera tränade konstögon.

Jag funderade på att ta med tavlan till Antikrundan för värdering under sommaren, men rykten om en flera hundra meter lång kö som ringlade sig längsmed Södra Berget förekom mig.

Nu, när flyttlasset går till Stockholm, tänkte jag väl sticka in näbben på Bukowskis för en korrekt dialys av verket.

Nåväl, tills dess såg jag fram emot att utöka min konstsamling med någonting nytt. Allra helst, förstås, en kantnaggad gammal vintage-upplaga av boken ”Maximal Muskeltillväxt” att ledigt luta mot en vägg*.

*= Det är svårt att köpa inredning när man inte vet på vilken parkbänk man kommer att bo i vår. Kommer det att vara urban omgivning eller mer av en parkkänsla? Detta är saker som spelar in i den bostadslöses inredningsplaner.

Men istället hittade jag, så fort jag kom innanför Tonhallens portar, dessa två rariteter

IMG_20140105_151323
… som dock tyvärr aldrig kom upp till auktionsbordet, för att det skulle visas upp mattor som vore det en Ture Sventon-inspelning.

Det om det. Imorgon tänkte jag lansera 2014 års nyhetsrubriker – innan det har skett. Ojvoj, det blir festligt.

CHOCKEN: Fredrik Söderström-syndromet slår till igen

Alla som känner till grunderna bland fotbollsmedicinska facktermer känner till ”Fredrik Söderström-syndromet”.

030211 Fotboll, portrŠtt: Fredrik Sšderstršm, Sverige. © BildbyrŒn - 80081 D
Den gamle landslagsmittfältaren Fredrik Söderström, i dag 40 år gammal, var under många år en mycket framgångsrik fältherre på mittfältet i den portugisiska högstaligan. I främst Braga, där han utsågs till ”ligans bästa utlänning” – men också ett tag i stjärnspäckade Porto.

Under tiden i Portugal hände dock någonting med Fredrik Söderström, åtminstone om man ska tro det populära fotbollsspelet ”Football Manager”. De flesta av er vet antagligen vad det är jag syftar på – men vi tar oss för säkerhets skull en titt på den svenska landslagstruppen, enligt Football Managers 2006-upplaga:

SverigeFredrik
Noterar ni någonting särskilt?

Om vi zoomar in på en liten kvartett landslagsspelare, då?

SverigeFredrik2
Snälla, säg att ni ser, att ni reagerar.

SverigeFredrik3
Nu kan ni åtminstone inte blunda.

SverigeFredrik5
Bland alla välkammade Tobias Linderoth-frisyrer i 2006 års landslag så ståtar en tämligen anonym mittfältare – med ett artistnamn. ”Fredrik” valsar in med ett smäckert iberiskt artistnamn i det allmoge-svenska landslaget där den något mer artistnamnskompatible Zlatan exempelvis får dras med sitt fulla namn.

Detta portugisiskt-svenska syndrom – som på senare år också drabbat Benficas unge högerback Victor ”Lindelöf” Nilsson-Lindelöf, som alltså blivit av med ett förnamn och ett efternamn – har gäckat min journalistiska ådra i flera år, och jag har sedan gammalt satt igång en gedigen förundersökning i ämnet, där jag nu medelst ljus och lykta lyckats leta upp spelets ansvarige Portugal-scout.

Detta kommer i sinom tid rendera i ett Guldspade-vinnande avslöjande – men jag måste alltså redan nu* skynda in med en brådskande passus på ämnet.

(*= Innan jag hunnit fråga exempelvis Martin Pringle ifall han titulerades bara ”Martin” – eller bara ”Pringle”! – under sin sejour i Benfica på sent 90-tal.)

För under torsdagskvällen satt jag nämligen, som man gör, och undrade hur det går för Fredrik Holster i azerbadjanska Revan Baku. Freddy Borg hade just lämnat ligakonkurrenten Azal PFK och twittrat ut sin frustration över hur man skötte fotbollen i öst och jag tänkte ifall även den gamle GIF-mittfältaren kunde vara på väg hemöver.

Jag kollade på några klipp från folktomma arenor med plastgräs, google-translateade några matchreferat, gick igenom Baku-lagets bildgalleri… och där!, plötsligt, så blinkade han till i matchskrud:

Skärmavbild 2014-01-03 kl. 01.21.19
”Jaha, han får lite matchning ändå”, tänkte jag, då bilden var från en match som spelades ganska nyligen, och lutade mig tillbaka med känslan av att ha gjort mitt journalistiska dagsverke… när jag så scrollade vidare och fastnade för den här bilden:

Skärmavbild 2014-01-03 kl. 01.21.44
Vad som varit en helt vanlig kväll med lite väl valda Youtube-snuttar från azerbadjansk ligafotboll blev nu till kvällen då Pirkt.se drar hem ett historiskt scoop som kommer ge eko långt utanför konstgräsplanerna i Baku:

Skärmavbild 2014-01-03 kl. 01.22.01
Inte ens en diktatur i öst kan stoppa en dylik världsnyhet om fotbollsvärldens andre,  svenske ”Fredrik”.

Det är alltså inte bara i Portugal som svenska fotbollsproffs får sina identiteter modifierade – även den azeriska regimen är där och knycker efternamn.

Fotnot: Pirkt.se har inte hunnit nå Fredrik Holster för en kommentar. Heller inte den azeriske idrottsministern.

Öppet brev till Sundsvalls kommun:

När jag åkte buss hem till Sundsvall så tyckte jag mig först och främst se en mindre kåkstad på ett par tusen kvadratmeter i Stockholms utkanter.

(Det var dock kolonilotter; ännu en påminnelse om hur bra vi har det i det här landet.)

Men strax därpå såg jag en skylt som jag fastnade för.

Där stod ”Linnés Hammarby”.

linnes
Och nog för att skylten inte visade till någon stadsdel, utan ett ”gammalt gods i Danmarks socken” – det hör inte hit.

Jag fick nämligen där och då en idé till Sundsvalls kommunpampar: tillskriv olika stadsdelar till lokala profiler.

Tänk hur bostadspriserna något öster om stadskärnan skulle skjuta i höjden om man helt plötsligt skulle döpa om exempelvis Skönsmon till – ”Lönnås Skönsmon”.

Ojvoj.

”Yohios Bredsand”? Jag spånar bara – jag har ingen aning om var dessa profiler kommer ifrån. Det känns sekundärt. Det viktiga är att kunna trissa marknadsvärdet.

(Det är i det här skedet, efter Yohio och Lönnå, som jag börjar googla ”Sundsvall profiler” och hittar, som fjärde träff, ”aluminium-profiler” från Kubal)

”Zetterbergs Njurunda”, förstås. Eller ”Zetterbergs Alnö”, kanske.

”Beijers Haga”, känns ju given. Där har vi ”Linnés Hammarby”-kvaliteter.

”Dirawis Granloholm”. 

”Leif Andrées Sallyhill”? Mja. Man vill ju helst bara ha efternamn som står för sig själva i alla väder. Leffe är inte där – än. Kanske efter eventuell ”Kommissarie Späck”-uppföljare.

”Kai Gullmars Bosvedjan”? Nej, det spelar nog inte 2014.

Och givetvis, skylten som skulle få mitt barndomshem att mångdubbla sitt värde:

”Melodie MC:s Sidsjö”.

Var så goda, Sundsvalls kommun. Nu väntar vi bara på skyltarna.

2014 är kommet

”Ska vi inte ta en selfie på oss två, på nyårsafton?”, frågade Tilde (hon min flickvän, hon med de åtta tusen Instagram-följarna) innan vi lommade mot nyårskalaset.

Jag svarade förstås jakande, närmast tårögd av exponeringslycka och med illa dold entusiasm. Detta inte minst då nyårsafton är selfiens odiskutabla högtid. Aldrig är det så accepterat att – tillsammans med en gapande tom lyckönskningsfloskel eller ett än tommare löfte – skicka ut sin näbb i etern som på själva nyårsafton.

Och jag skulle alltså få göra det med Tilde, vars anlete med råge skulle klimatkompensera för mitt i en potentiell like-raket.

Så strax innan tolvslaget så småsprang jag omkring och letade efter min trolovade selfie-kompanjon. Vi hade ju nämligen ännu inte förevigat någon selfie, och de sista sandkornen av 2013 började rinna ner i grustaget.

Visst: jag hittade henne i godan tid, våra näbbar möttes på tolvslaget (”visst är det fint när näbbar möts”, som Karin Boye så fint beskrev det), och jo – det blev också en selfie på Tilde och hennes nära.

tildeinsta

Tydligen.

Och okej, nej: jag skulle väl förvisso aldrig hävda att jag – ens på en bra hårdag (eller i ett bra hårliv) – skulle ta en tröja i den här formationen.

Men ändå. Vi hade ju sagt.

Och när hon på årets första dag (där jag höll mitt nyårslöfte om ett ”klädesfritt 2014” i 18 timmar och 47 minuter) ville ”se hur jag såg ut på FM” så visade jag henne skärmen och började förklara att ”du ser här, jag har 10 i huvudspel, 11 i markering, 11 i tacklingar…”, men jag märkte att hon ganska snabbt slutade lyssna.

Hon hade fastnat för en detalj.

”Men…”, började hon.

Skärmavbild 2014-01-01 kl. 17.19.53
”… varför står det att du har hår?”

2014 är här, men livet går sin gilla gång.

Ska bara män få uppfostra våra fotbollsspelare?

»Kvinnor har ju gjort intåg på andra positioner inom fotbollen och någon gång kommer fotbollsallsvenskan ha en kvinnlig chefstränare… inom fem år, tror jag«.

Citatet kommer från Elfsborgs klubbdirektör Stefan Andreasson, som uttalade sig i Sportbladet. Även Djurgårdens dåvarande sportchef Stefan Alvén tippade, i samma artikel, att herrallsvenskan skulle ha en kvinnlig tränare »om fem år, kanske«.

Artikeln skrevs i januari 2011. Det är, just precis, fem år sedan.

Det finns fortfarande inga kvinnliga chefstränare i herrallsvenskan. Det finns fortfarande fler svenska män som heter Nanne än kvinnor på tränarposterna i den svenska herrfotbollens högstadivision, och så har det sett ut varje år det senaste decenniet. Nanne!

Så sent som 2014 blev det rubriker då Vanessa Mångsén tog över ett herrlag – i västerbottniska division fyra. Senare samma år ringde jag upp Tränarföreningen för att göra en snabb koll på just det här ämnet. De hade, enligt den uppringde ordföranden, drygt 700 fotbollstränare i sina medlemsregister – och av dessa var »omkring tio« kvinnor.

Det saknas helt enkelt kvinnliga fotbollstränare, för herr- och gubbväldet sträcker sig inte ens bara till herrfotbollen. Nej, för även om antalet kvinnliga tränare i damallsvenskan fyrdubblades under fjolåret så var det fortfarande bara fyra av tolv lag som leddes av kvinnliga huvudtränare. Det är således inte så konstigt att priset för »Årets Tränare« på damsidan inte gått till en enda kvinna sedan 2003. I år hette de nominerade Stellan, Victor och Martin.

Fem år har gått sedan den där spådomen från de herrallsvenska sport- och klubbcheferna, om att det skulle finnas kvinnliga tränare i herrallsvenskan – och knappt någonting alls har hänt med jämställdheten på ledarsidan inom svensk fotboll.

Klickar man sig in på Svenska Fotbollförbundets hemsida hittar man förbundets jämställdhetspolicy, där en av de första punkterna lyder så här:

»Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att utöva fotbollsledararbete och att ta på sig fotbollsuppdrag«.

Policydokumentet är från 2009 och gäller, som jag tolkar det, fram till 2011. Jag vet inte vad som hänt med efterföljande, just nu giltiga policydokument på ämnet; kanske glömdes de bort att skrivas i stressen inför EM 2012, kanske försvann de i kontorsflytten till Friends Arena – eller kanske ansåg sig förbundet vara klart med jämställdheten på ledarsidan när Pia Sundhage efterträdde Thomas Dennerby som förbundskapten för damernas landslag?

Då kan jag upplysa förbundsfolket om att de inte är färdiga. De verkar ju knappt ens ha börjat.

Män utser fortfarande andra män till nya tränare; varenda gång på herrsidan, och alldeles för ofta och slentrianmässigt på damsidan. Rollen som fotbollstränare är i princip lika maskulint kodad som rollen som företagschef var på 80-talet. De kvinnliga cheferna inom näringslivet utgör fortfarande inte femtio procent, vilket i sig kan anses svagt, men de närmar sig åtminstone och de gör det av en anledning – att det räknas på och att det jobbas mot ett mål.

Jesper Fundberg, som forskar kring i maskulinitet, genus och idrott vid Malmö högskola, förklarar:

– Inom näringslivet är de åtminstone under press då jämställdheten undersöks: hur många kvinnor det är och hur det ser ut. Det tittas på det varje år och det påverkar ju i praktiken, så småningom. Men inom fotbollen så har man inte det fokuset – och då tillåts normen verka fullt ut.

Fundberg har bland annat jobbat med Svenska Fotbollförbundet, som han säger har haft »fyra-fem kvinnor i förbundsstyrelsen sedan förbundet bildades, 1904«.

– När jag påtalade det så tittade dem med förvåning på mig. Den här förvåningen… det säger ju hur normaliserat det är. De har inte ens tänkt på det: att det varit 99 procent män. Den förvåningen säger väldigt mycket, förklarar han.

Normen är att en man leder fotbollslaget. Normen är att en man tränar killarna, normen är att en man leder tjejerna. Normen är så stark att få kvinnor ens har tränaryrket i åtanke, ens efter en framgångsrik spelarkarriär.

Jesper Fundberg beskriver fotbollen som en grabbig miljö där man ska vara stor, stark och höras och där tillåtelsen för homofobi och sexism generellt är »ganska stor«. Och gamla herrspelare, som fostrats i den omklädningsrumsmiljön, är inte sällan de som blir fotbollstränare.

Idrotten och fotbollen fostrar svenska barn, ungdomar och unga vuxna och dessa lär sig – med Svenska Fotbollförbundets goda minne – att männen är de naturliga ledarna: att ledarens roll är maskulint kodad.

Det är ingenting annat än sinnessjukt att det kan tillåtas se ut så här, när vi går in i 2016. Att de patriarkala kugghjulen tillåts fortsätta snurra obehindrat i vår största folkrörelse, i vårt största idrottsförbund.

Det är förstås inte någon enskild persons ansvar, men exempelvis har ju Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson (som tippade att vi skulle ha kvinnliga tränare i herrallsvenskan vid det här laget) suttit på sin post sedan dess, medveten om bristen. Han har haft alla chanser i världen att göra någonting – men på klubbens hemsida hittar jag inte en enda kvinnlig ledare, inte ens i något av juniorlagen.

Svenska Fotbollförbundet var redan när de skrev sin (nu utgångna?) jämställdhetspolicy 2009 medvetet om bristerna, strukturerna, och normproblematiken kring fotbollstränarna – ändå återfinns idag två (2!) kvinnor av 57 listade ledare i förbundets åtta herr- och pojklandslagen. Ingen av dessa två är heller tränare, utan »administratör« och »koordinator«.

Jag kan skriva ett nytt policydokument kring jämställdheten på ledarsidan, åt hela den svenska fotbollen.

En mening bara, fyra ord:

»Om fem år, kanske.«

Förra året tvingades Sofia B Karlsson lämna herrallsvenska AIK. Anledningen var att jämställdhetsprojektet hon jobbade med – extremistiska »Fotboll för alla«, som ville skapa »en fotboll utan rasism, sexism, homofobi och transfobi« – ledde till så pass allvarliga hot och trakasserier att hon kände sig tvungen att sluta. Härom veckan skrev hon en debattartikel i Aftonbladet där hon påtalade vikten att »se upp med de ideal som formar killar i lagidrottsmiljöer«.

En annan värld är möjlig: förra sommaren valde franska Clermont att som första proffsklubb i någon av de stora europeiska fotbollsnationerna tillsätta en kvinna som huvudtränare, då den tidigare landslagsspelaren Corinne Diacre fick jobbet. Och redan under hennes första hela år som ansvarig för laget utsåg ansedda France Football 41-åringen till årets bästa tränare i den franska andraligan.

Det är i stället andra länder som går i bräschen. Förra sommaren valde franska Clermont att som första proffsklubb i någon av de stora europeiska fotbollsnationerna tillsätta en kvinna som huvudtränare, då den förre landslagsspelaren Corrine Diacre fick jobbet. Och under hennes första hela år som ansvarig för laget utsåg ansedda France Football 41-åringen till årets bästa tränare i den franska andraligan.

Så det går, bevisligen, för kvinnor att träna fotbollslag – ja, till och med manliga fotbollsproffs.

Den som väntar på första-gångs-jubileum när det gäller kvinnliga ledare i svensk herrfotboll kan få fortsätta vänta. Det är förstås inte någon enskild persons ansvar, men som exempel så har ju Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson – som tippade att vi skulle ha kvinnliga tränare i herrallsvenskan vid det här laget – haft chansen att göra någonting. Han har suttit på samma post sedan dess, medveten om kvinnobristen och den skeva rekryteringsprocessen – men på klubbens hemsida lyckas jag inte hitta en enda kvinna i tränarskrud, ens i juniorlagen.

Men det stora ansvaret ligger förstås på förbundsnivå.

Därför behöver vi se upp med de ideal som formar killar i lagidrottsmiljöer. Pressen att ”vara någon” är stor där och forskning visar att det just är i miljöer som idrotten unga är mest benägna att ta till våld. Det har att göra med fyra delar:

  1. Det är många män.
  2. Man måste prestera.
  3. Man måste ”kunna ta grabbjargong”.
  4. Jargongen handlar om att ta avstånd och om att nedvärdera bögar och kvinnor.

I manliga lagidrotter sker flest kränkningar mellan lagkamrater (Friends 2014). Tränare och ledare behöver därför rustas för att kunna använda sin position för att förebygga och hantera detta.

Enligt de killar i AIK:s akademiverksamhet som jag mfl intervjuade 2010 och sammanfattade i boken ”Passa och passa in” är det ”den lilla killen med ljus röst” som man skojslår, och ”bög” används som skällsord och sammanfattning för allt dåligt, där femininitet och tjejer (ironiskt nog) ingår.

Jesper Fundberg forskar kring i maskulinitet, genus och idrott vid Malmö högskola och det har givetvis inte gått honom förbi att de kvinnliga ledarna inom idrotten är fåtaliga:

– Tittar man statistiskt sett så är det extremt. Sedan tror jag inte det är konstigare personer med konstigare idéer i fotbollen. Det är väl bara det att man inte haft den konstruktiva debatten. Det har inte funnits något tryck inifrån och knappt något utifrån, säger han.

Fundberg har bland annat jobbat tillsammans med Svenska Fotbollförbundet, som han säger har haft »fyra-fem kvinnor i förbundsstyrelsen sedan förbundet bildades, 1904«.

– När jag påtalade det så tittade dem med förvåning på mig. Den här förvåningen… det säger ju hur normaliserat det är. De har inte ens tänkt på det: att det varit 99 procent män. Den förvåningen säger väldigt mycket, säger Jesper Fundberg.

Och den enskilda fotbollsproblematiken – siffrorna är antagligen inte så annorlunda inom andra sporter – är förstås en del i en större struktur:

– Man måste sätta fotbollen i ett strukturellt samhällssammanhang, med normer kring kön och makt. Dessa normer verkar på en så djup nivå att det nästan blir svårt att se henne stå där i tränarrollen, som kvinna.

– Inom näringslivet är de åtminstone under press då jämställdheten undersöks: hur många kvinnor det är och hur det ser ut. Det tittas på det varje år och det påverkar ju i praktiken, så småningom. Men inom fotbollen så har man inte det fokuset – och då tillåts normen verka fullt ut, säger forskaren Jesper Fundberg.

Han sammanfattar:

– Man behöver skriva om det och tala om det: »varför är det så här?«. Att det är odemokratiskt tycker jag är den viktigaste poängen. Jag skulle ju hellre ha en välutbildad kvinnlig ledare än en gammal… forward.

Förra vintern blev Jennifer Welter dessutom första kvinna att bli ingå i tränarstaben i ett herrlag i NFL, världens överlägset bästa liga för amerikansk fotboll; en om möjligt än mer maskulint kodad sport än den vanliga fotbollen.

– Jag ser fram emot dagen då vi inte behöver fira att nåt händer för första gången. Det gäller inte bara i fotboll, utan i livet. Alla förändringar är skrämmande, men det är också spännande när vi börjar fokusera på folks talanger och inte hur de ser ut, sade Welter i söndags till Sports Illustrated.