GIF, GIF, Giffarna, vart har vi årets Giffarna?

Bara 3096 åskådare tog sig till Norrporten Arena för att se kvalrysaren. 

Redan tidigt stod det alltså klart att den här staden inte förtjänar Allsvenskan. 

Efter nittio minuter? 

Att inte heller laget egentligen förtjänar det. 

Jag hade inga stora förhoppningar på förhand.

Jag tänkte att vi hade ett par GIF-bollar i den Halmstadsdominerade långbollstombola som skulle avgöra vilket av två dåliga lag som skulle försöka spela allsvenskt nästa år.

Men just när tombolan skulle snurras igång så tog Daniel Sliper emot bollen på bröstet, väntade metodiskt ner bollen – och vänstersparkade omkull hela bingokulissen.

sliparn
Foto: Anders Thorsell, Sundsvallsbilder.com

Där och då ville jag föda Slipers förstfödde och bosätta oss i ett litet självförsörjande krukmakeri nere i Svalöv.

Det var ett mål som egentligen inte görs.

Och det var framför allt en start som inte fås.

Någon minut senare Premier League-flög Dennis Olsson in i en närkamp så att det nästan small i benpiporna på hans reflexgula motståndare – på precis det där sättet som ingen flög in i dueller i 3–0-förlusten på Örjans Vall ifjol. Och man tänkte att… ja, kanske.

”Så stor skillnad är det inte på ett Halmstad och ett taggat, drömstartande Giffarna”, tänkte man.

Men jo, fan – över nittio minuter så var det trots allt en ganska stor skillnad. 

Jag tycker att Halmstads BK är ett ytterst begränsat allsvenskt lag – men man har ändå ett mycket tydligare grundspel än årets GIF Sundsvall.

Eller… tydligare och tydligare. Man försöker rulla sig runt till yttermittfältare som skickar in inlägg – och fungerar inte det så har man två tunga forwards som jobbar tillsammans (nyckelord i ett 4-4-2-spel) på allt som kommer i deras väg. Man har en tung Andreas Landgren-fyrkant på innermittfältet (att han värvades till Udinese – med en av svensk elitfotbolls allra minst kontinentala kroppsdynamik!).

Halmstads BK har i alla fall något sorts grundspel. Man vet ungefär var man har dem.

Man vet inte vart man har GIF Sundsvall. Inte i kväll, inte i går, inte i år.

Det går inte att skönja en offensiv grundidé i årets GIF-lag. Det är bollrull från ytterback till mittback, mittback till mittback, eventuellt upp till en innermittfältare, tillbaka till mittback, ytterback och så ofrånkomligen – den långa bollen.

Den ganska planlösa, långa bollen: på total chans och Johan Eklund-vinst och Johan Eklund-förlust.

Och intill Eklund så saknas det ju dessutom ett vettigt komplement. Jag var kritisk till att Chenouffi flyttades från innermittfältet – vad gjorde att Maripuu, petad hela senhösten, skulle in igen? – men med facit i hand så ska vi nog vara tacksamma. En Adam Chenouffi som vaknar på dagens bolltappar-sida vill man inte ha på ett defensivt orienterat innermittfält. Han hade en väldigt tung kväll.

Det var förvisso ett overkligt 1–1-mål Gudjón Baldvinsson smällde dit – ett buggmål som om det hänt i ett likande FM-skede fått en att lämna igen spelet – men islänningen hade fått skjuta in sig, redan i den första halvleken. Och då hade ändå Stefan Ålander (framför allt: kaptenen var klart bäst i GIF) och Jon Gúdni Fjóluson (efter en något trög förstahalva) gjort det bra mot Baldvinsson och Boman: klivit in framför vid uppspelen och varit allmänt offensiva och aggressiva i sitt försvarsspel.

eklund
GIF:s styrkor fungerade. Johan Eklund gör en bra match och kämpar på med det han får fördelat sig, och Ålander och Fjóluson rensade undan nästan allt från eget straffområde. 

Det är i det stora hela det faller; i hela grundtanken. 

Nästan hela säsongen har jag känt att jag inte riktigt vet vilken typ av lag jag håller på; framför allt inte efter att Arí Skúlason lämnade.  Lag som låter sitt bollinnehav styras av Ari Skúlason kommer att åtminstone försöka lansera sig som spelande.

I dag är GIF, som jag skrev innan matchen, ett spelande lag som lyfter långt. Som inte spelar ut lag, som inte kämpar ner lag (utan ställer upp med Maripuu eller Chenouffi på innermittfältet) – men som på något sätt skrapat ihop nog poäng för att ta sig till ett kvalspel.

Vi ska vara tacksamma för det – vi har fortfarande, även efter i dag, en chans på Allsvenskan – men vi måste också ifrågasätta det.

Det här är väl inte frågan att ställa i november; men om det här laget tar sig till Allsvenskan, via någon turlig skarv eller ett klungspel (eller en Daniel Sliper-drömvolley: det är tydligen ett alternativ) på Örjans Vall – vad ska vi då göra där? 

Äsch: så kan vi inte avsluta.

Det är nittionånting minuter kvar. Klart vi vill till Allsvenskan. Jag vet inte med vad – men jag vet att jag vill dit. 

Och Stig Wiklund, GIF:s mentala coach, berättar gärna om hur hans klient Johan Olsson stakade hem VM-femmilen trots kramp i båda underarmarna…

Skärmavbild 2013-11-06 kl. 22.18.56
… då kan han väl få Johan Eklund att knoppa dit en liten matchavgörande fotboll.

Trots rejäl uppförsbacke.

Halmstad:

Snabbanalys kring motståndet:

Det fanns tre dåliga alternativ.

Det blev Halmstads BK.

Och jag tycker ändå – efter att ha vridit och vänt på det i mitt badkar – att vi drog vinstlotten.

Jag imponerades stort av Östers fjolårssäsong i Superettan – såg bland annat på nära håll hur de pulveriserade mitt UFC med 4–0 på Gammlia – och även om steget till Allsvenskan visade sig för stort så… känns det som att det var för att laget saknade den glasklara nisch (BP har sin spela-fin-fotboll-nisch, Halmstad har sin brunka-och-spring-genom-betong-nisch) som behövs för att ta sig an Allsvenskan.

I Superettan, i år, hade inte GIF Sundsvall haft en chans mot Östers IF. Jag såg den hemska cupmatchen i våras och våndades över hur Joel Cedergren pratat om att GIF varit ”det bättre laget” i en 2–0-match som Öster totalkontrollerade. Denis Velic, som gör 100 meter på uppskattningsvis 18,3 sekunder, skar som en smörkniv genom ett oorganiserat GIF-lag från sin luddiga forwardsposition.

Vårt innermittfält, som då innehöll en Ari Skúlason, åts upp av Josef Elvby och Johan Persson. Dessa två tunga, trygga pjäser hade kalasat många gånger värre på en Chennoufi eller en Maripuu i kvalfylld novemberkyla.

Och även om Öster inte gjorde någon bländande prestation så märktes det så väldigt tydligt att det – över elva man och nittio minuter – skilde en division mellan lagen.

Jag skulle inte vilja kliva in med den känslan som supporter, och jag antar att man inte vill kliva in med den som spelare. Jag skulle inte vilja ha mött Östers IF.

Och Brommapojkarna? Folk i gemen verkar ha velat ha Brommapojkarna.

Jag kan för mitt liv inte förstå det.

Visst; man har en hel del unga spelare som skulle kunna duka under för kvalpressen – men Brommapojkarna är ett spelande konstgräslag av allsvenskt snitt.

Vi är ett… spelande lag?, som… spelar på konstgräs… men som vinner matcher genom att lyfta långt på bortagräs och som när sämre lag ska spelas ut på hemmaplan kommer undan med blotta 2–2-förskräckelsen hemma mot Division I-kvalande Värnamo.

Vem på GIF:s innermittfält skulle hålla koll på Mauricio Albornoz – som gjort ett dussin allsvenska mål i år från sin mittfältsplats?

Giffarna är i år ett spelande lag (alla lag som någon gång ställt upp med ett rakt Dibba-Chenouffi-Maripuu-Helg-mittfält är per definition spelande lag) som vinner matcher på att lyfta långt.

Ställt mot ett klart bättre spelande lag i två konstgräsmatcher skulle GIF antagligen spelas ut ganska bekvämt.

Halmstad? 

Jag vill förstås inte möta Halmstad heller. Jag vill inte möta något lag i ett kvalspel.

Men.

Halmstad har framför allt två starka anfallskort – men vårt mittförsvar är väl den lagdel som fungerat allra bäst i år. Stefan Ålander var bäste Giffare i våras – och Gúdni Jon har varit en vägg i höst.

I andra änden har man två stora tunga mittbackar (Liverstam, Magyar) som lär stångas förtjänstfullt med Johan Eklund.

Halmstad lyfter, precis som Giffarna, mycket långt. Man flyttar fram på fasta, man kämpar och man sliter.

De borde vara tyngre och starkare över två matcher – man har dessutom ett mentalt övertag sedan ifjol – men det känns som en duell som kan avgöras av en långbollsstuds hit eller en vunnen nickduell dit.

Vi ska vara väldigt tacksamma över att ha ett par lotter i den här kvaltombolan.

jsödra
Det kunde ha varit så mycket värre.

Halloween har gått för överstyr

I fredagskväll, när jag var ute och åkte bil med min mor, så mötte vi något överraskande en bil som körde åt fel håll i vår fil, längsmed Skolhusallén.

När bilen, i sakta men beslutsam gemak, körde förbi oss längs den tvåfiliga vägbanan så hade jag i ett par sekunder legat över tutan.

Det var en tant och körde. Tanten var uppskattningsvis i pensionsålder.

Och hon stirrade verkligen på oss – som av förklarliga anledningar stirrade på henne – med en totalt oförstående blick, som vore det helt bisarrt att vi tutade, innan hon körde vidare. I fel fil. I ytterligare goda femtio meter innan hon svängde över till höger.

Tant hade uppenbarligen klätt ut sig till en skrämmande autentisk vänstertrafikant från –66.

Get rich or eat knäckebröd tryin’

Jag hade en pollett placerad på Tobias Hysén som skytteligavinnare, från i somras när Bet365 missat att Mostapha El Kabir – som då låg lika med Hysén – skulle missa nästan hela höstsäsongen.

Min spel- och dobblande bana är sedan länge lagd på is – men ett dylikt tillfället att göra polletter på ett uppenbart felsatt odds skulle inte någon ekonomiskt beroende person lämnat därhän.

Det var ett väl underbyggt, påpassligt spel som såg ut att kunna ge avkastning – och trots att det skulle visa sig vara enklare för Tobias Hysén att göra mål på Manuel Neuer än på Mattias Hugosson så gick han iväg till ett par bollars ledning.

Men. Jag innehar inte användarnamnet ”motriggen” på Svenska Spel utan anledning:

Tobias Hysén skadade sig direkt efter sina dubbla strutar på Tyskland, missade de sista omgångarna (även om han prövade i en halvtimme i slutomgången) – och Helsingborgsanfallaren Imad Khalili kunde klättra ikapp.

Och förbi.

Skärmavbild 2013-11-03 kl. 20.55.56
Med en av säsongens sista sparkar:

Skärmavbild 2013-11-03 kl. 20.57.16
Till en obetydlig 2–1-reducering borta mot AIK.


Det om det. Nu är klockan tolv och det är dags att sätta i sig någon knäckebrödsmacka.

Alltid bra – och mer!

Vad finns egentligen att säga efter 0–0 borta mot Landskrona? Ett Landskrona som kom till matchen med sex raka förluster (4–19 i målskillnad) och med två spelare avstängda för mutbrott?

Jag är i dessa lägen blott en simpel GIF-anhängare, som sitter och våndas över en hamburgertallrik på den lokala sportbaren.

Istället lånar vi väl orden från länets ende GIF-krönikör, på plats i Skåne:

Skärmavbild 2013-11-03 kl. 13.38.55

Alltid bra. Även om Ljungskile petat dit 1–1 på en vindtagen hörnspark i nittiotredje igår så är 0–0 alltid ett bra resultat för GIF Sundsvall, seriens bästa bortalag, att ta med sig från bortamötet med seriens formsvagaste lag.

Mer. Än. Bra. 

Jag tyckte att inför-krönikan – den som handlade om de grundläggande förutsättningarna och om vilken packning (långkalsonger och keps, reds anm.) krönikören hade med sig – var starkare.

Nåväl. Det om det. Jag var aldrig inställd på att få fira i lördags och den ofrånkomliga ledsamheten kan därför med fördel sparas till onsdagens och söndagens kvalbravader.

Mer om det senare.

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 44:

innelistan
1. Mittmedia (NY)

Koncernen har fått utstå mycket spott och spe på den nedanstående Kasslerlistan genom året – men det här är en portal där man också applåderas när man gör någonting bra.

Och i veckan stod Mittmediakoncernen, som nu samkör även sina skivrecensioner, för ett av sina viktigaste journalistiska ställningstaganden på länge…

IMG_20131031_092018
… när man, trots vetskapen om alla ilskna brev från västra Medelpad det lär medföra, vågade sätta en tvåa i betyg på Stiftelsens nya album – tillsammans med rubriken ”Fördärvande ojämnt”.

2. Roland Larsson (NY)

roland larsson
Gör succé med det svenska U17-landslaget i VM. Har fört ett talangfullt pottpurri av bra fotbollsnamn till en kvartsfinal mot Honduras i eftermiddag.

Och det är så roligt för Roland.

För han har ju haft några svåra år.

Jag tänker förstås på mediestormen han fick utstå under några år då han basade över pojklandslaget för årskull 1990; när drevet rasade mot Rolands beslut att gång på gång – år efter år – utelämna den nylånge (alternativt pubertalt skenväxte) innermittfältaren Erik Löfgren, som över några växtvärksstinna nätter gått från att vara en liten, nätt mittfältsvirtous till en robust, luddig Tim Borowski-typ.

Det var synd. För det hade ju varit en syn att blicka över den här landslagstruppen:

Jesper Florén, AFC Ajax.

Astrit Ajdarevic, Liverpool FC.

Erik Löfgren, Sidsjö-Böle IF. 

Men så blev det inte. Roland stod på sig – trots att han lär fått utstå många arga mejl, skickade av min mor under min katts namn – och kan väl sträcka på sig i dag.

3. Marko Mihajlovic (NY)

marko
Jag var tveksam till substansen i ryktena som placerade honom i GIF Sundsvall och Örebro, i en artikel där ”en gåta att alla missat honom”-citatet var taget från Brage-tränaren Zvezdan Milosevic.

Men det verkar vara på riktigt, min gamle mittbackspartner jagas av Superettans riktigt stora klubbar:

Skärmavbild 2013-10-30 kl. 15.17.26
Marko tillbringade våren i Umeå FC – ett UFC vi slog tillbaka med solklara 4–1 hemma – och det är, i dessa karga fotbollsekonomiska tider, alltid glädjande att se någon slå upp sig från Division I-myllan.

4. Pirkt.se (ÅT)

Jag har så mycket tid på mina händer nu, sedan vi slutade träna organiserat.

Så. Mycket. Tid.

Alldeles för mycket tid, nästan.

Jag borde så småningom kunna omvandla det till innehåll på den här portalen.

Kommer det någonsin ett uppsving för denna trasslets portal så är det inom de närmaste veckorna. Håll till godo.

Kanske kommer det till och med ett nytt ambitiöst epos som får samma genomslag som IFK Mariehamns-alstret, som fortfarande sätter sina spår i portalens statistik:

Skärmavbild 2013-10-28 kl. 12.30.50

5. Slutsksakhar Slutsk (NY)

slutsk
Jag har alltid trott att ett vintrigt provspel med Sandnes Ulf var mitt sentida jags ultimata fotbollsdröm.

Men i veckan råkade jag, i en orelaterad googling, snubbla över det vitryska ligalaget Slutsksakhar Slutsk från – just det! – Slutsk.

Trots att truppen verkar vara fylld till bredden av enkom vitryssar så skulle jag vilja göra en säsong i Slutsksakhar Slutsk*.

*= Gör man hela säsonger där, förresten? Det känns som en klubb att på sin höjd George Mourad-mellanlanda några månader i.

kassler
1. SVT Debatt (NY)

I går kväll bänkade jag mig vid tiorycket.

En av de hetare potatisarna i samhället skulle, efter en skakande granskning kvällen innan, debatteras. Folk skulle ställas till svars!, vänsterfolk skulle gasta om privatiseringen! och ”liberala debattörer” skulle… vara där.

Men.

När man suttit sig tillrätta så förklarar Belinda Olsson att vi inte ska hoppa direkt in i handlingen. Nej. Först ska Debatt handa om att en enskild person i vårt samhälle ”är lite kritisk mot Halloween”.

Olsson förklarar till och med, typ, att ”det här kanske inte är något stort problem och inte så mycket att diskutera, enligt många”. Riktigt. ”MEN!”, fortsätter hon, ”vi har hittat en person som är kritisk”.

Debatt-redaktionen har alltså, medelst ljus och pumpalykta, letat upp en ensam gynnare som tycker att barnens jakt på diverse småsnask urholkar åminnelsen av de bortgångna.

Sedan viger man tid i programmet åt att debattera detta.

Medverkande? Exempelvis det här förtroendeingivande nyllet:

Skärmavbild 2013-11-01 kl. 14.16.09
Nog för att SVT Debatt genom åren, genom programledarleden, haft svårt att tas på riktigt allvar – men nu verkar man ju helt ha slutat att ens försöka göra ett seriöst program.

Man har ett helt land som vill debattera det fria skolvalet – men så släpper man istället in en blodmelerad rödtott som får förklara att han ”gillar att klä upp sig”.

2. Sverige (NY)

ARBETSLINJEN
Nog för att Uppdrag Granskning avslöjade vad alla egentligen redan visste (”MÄH! Riskkapitalisterna som varje år vill placera jättevinster från sin skolverksamhet på Caymanöarna verkar vilja VÄLJA DE ELEVER som DE TJÄNAR PENGAR PÅ!!!”).

Men det är alltid bra när det totala urholkandet av det här landet dras upp till ytan.

Och nu i morse så berättade TV4 att man fått avslag på sin fråga om att få se när Tobias Billström, aktiehandlare migrationsminister , investerat sina surt förvärvade slantar i gruvbolaget Lappland Goldminers.

Billström gick in tungt (30 000 aktier) i Northland Resources strax efter att ha fått insider-besked om att företaget skulle räddas av LKAB, och nu ville TV4 se ifall så kunde vara fallet även med det andra aktieköpet.

Men det är hemligstämplat, enligt ett dokument som Fredrik Reinfeldt signerat, för att inte Billström ska behöva ”lida skada och men”. 

billan
Tobias Billström, här med sin ”åh, vad gott det ska bli med kardemummakaka”-blick, ska alltså inte kunna granskas om det kan leda till ”sveda och värk”.

Kanske att reportrar får snoka efter hans familjerecept på rönnbärssylt.

Vad är detta; DDR-Sverige på riktigt riktigt?

3.  Sundsvall Dragons (NY)

wesby
Foto:
Jens L’Estrade. 

Jag skrev Sundsvall Dragons–LF åt Norrbottens-Kuriren härom fredagskvällen.

Dragons vann och efteråt pratade LF-coachen Fredrik Joulamo om att man bara ”var i början på det bygge som Dragons är färdig med”. 

Han hade en så väldig respekt för Dragons långsiktiga bygge.

Och fan, i en sport och i en liga där hela trupper slits och slängs som underkläder så måste Sundsvall Dragons ha framstått som en närmast ouppnåelig förebild i svensk basket.

Så, från ingenstans – tjoff: Alex Wesby lämnar på grund av att klubben… inte betalat hans hyra? Det avslöjas att klubben har 800 000 kronor i skulder och att många spelares hyror var eftersatta.

Och jag förstår ingenting. Jag trodde verkligen att Sundsvall Dragons var det bra exemplet i den här staden. Det kloka, lugna, ansvariga, rationella. Samma stomme varje år, samma löner – i stort sett samma slutspelsstinna intäkter.

Ändå lyckas man nästla in sig i någon luddig Mikael Lindqvist-krasch.

Nu i dag så går man dessutom – med dessa nyss avslöjade skuldberg i åminne – och ber kommunen om en summa pengar.

Summan? Mäh, 800 000 kronor, sådär.

Visst: de ska ju säkert användas till samhällsprojekt och så – men inte ens en skumögd grävling skulle ju kunna läsa nyheten utan att haja till på det sambandet.

Timrå går som ett blysänke publikmässigt – ligger redan 400 000 under budget – och… den här staden behövde inte ytterligare idrottstrassel.

4. Johanna Almgren (NY)

Johanna Almgren var skadad när Sveriges damlandslag mötte Färöarna.

Och från sin läktarplats hann hon twittra ut detta:

Skärmavbild 2013-11-01 kl. 09.45.22
Detta innan hon lämnade arenan (!) – efter 55 minuter.

Till Sportbladet.se utvecklade hon, efter att ha fått lugna ner sig, hur hon resonerade:

Skärmavbild 2013-11-01 kl. 10.39.09
Johanna Almgren, svensk landslagsstjärna, vill alltså att FIFA ska gå in och utesluta ”lag som Färöarna” från att kvala till VM.

Detta för att Färöarna – ett land med 50 000 invånare, ett upptagningsområde motsvarande halva Sundsvalls Kommun – kommer ut och spelar extremt defensivt mot fjolårets EM-bronsvinnare.

Det var inga bandy-VM-siffror; det var 5–0. En habil storlag-mot-lilleputtsseger. Varken mer, varken mindre.

Det här är därför ett av de dummaste utspel jag någonsin tagit del av.

Vilken ambassadör för damfotbollens spridning och utveckling i världen.

5. Astragon (NY)

Jag stod på data- och tv-spelsbutiken i In-gallerian i veckan. Letade efter ett gammalt Football Manager 2005-spel i begagnathörnan (hojta om du har ett liggande!).

Och jag kunde inte undgå att titta lite extra på ett par spel i den där begagnathyllan. Olika simulatorer – från spelföretaget Astragon.

Här, ett axplock:

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.13.34
”Näe, men jag har ju klarat ut det: jag körde till Travemünde på bara fyra mosbrickor”. 

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.13.07
För alla oss som inte kan gå förbi en kvarlämnad flaska på stan utan att plocka upp den och gå och bära på den så länge det krävs innan vi går förbi en källsorteringsstation.

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.15.56
Den här kan jag ändå förstå, ifall det finns möjlighet till interaktion med passagerarna i god och glad ton. Kanske kan man till och med byta radiokanal.

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.13.51
Och självklart ska det finnas en europeisk upplaga, som FIFA-skaparna EA Sports ”Euro”-upplaga som släpps inför EM-turneringarna. Det här släpps förstås… någon gång.

Men…

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.14.22
… gaffeltruck?!

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.15.10
… plantvattning?

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.16.16
… sten… -arbete?

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.19.14
Och jo: jag tror att det finns en dataspelsmarknad bland alla oss som drömt om att i den arla morgontimman få klamra sig fast längst bak på en sopbil; jag tror faktiskt det. Men jag har aldrig träffat någon som drömt om att få köra sopbilen.

Speciellt inte när man redan klarat ut Tanker Truck Simulator.

Men värst av allt som spelföretaget Astragon står bakom är ändå deras sportsimulator.

Handbolls-, inte -spelet!, utan -simulatorn!

handballsimulator
Titta igen på den där ”handbollsspelaren”:

handballsimulator kopia
Den här mannen är, kan jag säga utan att kolla upp det, efterlyst i 18 olika länder.

Det finns en video för att se hur spelet ser ut, jag råder er verkligen inte att se den, men här har någon gjort det google-bildsök-tillgängligt att beskåda trasslet:

Skärmavbild 2013-10-29 kl. 18.06.43
Jag har väldigt länge trott att vi när som helst kommer att spela tv-spel genom ”brillor över ögonen och fri vevning”. Den sortens tilltro på tekniken – och Asien – har jag haft i flera år.

Denna skärmdump, från 2010, är därför något av den sorgligaste bild över vår tekniska samtid jag någonsin sett.

(Tänd ett ljus för virtuelle nummer 18 i blå-rött-vitt under Allhelgona. Med den färgen för tre år sedan kan inte ha klarat sig till dags dato.)