Jag har själv vid flertalet gånger varit där och slentriankritiserat lokalpressen; de minskade resurserna, den bristande bevakningen, de till slut ofta ihopslagna redaktionerna. Jag har själv vid flera tillfällen gått hårt åt Mittmedia-samvevningen.
Ni har säkert också gjort det. Grymtat om att Sundsvalls Tidning ”är som ett dasspapper nu för ti’n”. Muttrat om att toppmötet Ljungskile–Giffarna inte ens fick ett helt uppslag. Förfasats över att Rolle inte längre får skriva krönikor utan tvingas flippa burgare i webbteve.
Men det finns hopp, gott folk. Det finns fortfarande lokaljournalistik som görs noggrant, genuint och, ja, nästan i överkant genomarbetat. Det här är gratistidningen Mitt i Järfällas sida nummer tio, en helsida om en i sanning het ”snackis”: nämligen den pågående svampsäsongen.
En genomarbetad helsida av Tony Gyllenram där experten Per Westman tipsar om var man hittar det skogsliga guldet i Järfälla-skogarna i höst. Gott så.
Men i dagens Twitter-samhälle, där gemene tidningsläsare är del av den ”face-down-generation” som Hammarby-tränaren Nanne Bergstrand gärna talar om i svävande ordalag efter poängtapp (men ogärna utvecklar), där folk scrollar tummarna ur led förbi även de mest skriande ”DU KAN ALDRIG GISSA VAD SOM HÄNDE SEN”-rubriker, finns sällan nog med ork till att traggla sig igenom långa texter i en morgontidning.
Därför erbjuder Mitt i Järfälla, som första banbrytande medium, en så kallad dubbelchans i tidningen. Man behöver bara bläddra två uppslag, till sidan 14 i samma tidning, så finner man nämligen det här:
Lite tightare förpackad, något kortare text – men exakt samma Tony Gyllenram-nyhet. För läsaren som inte riktigt orkar läsa 2000 tecken utan maximalt 1600 om svampsäsongen.
Och så säger folk att det inte görs något nytänkande inom lokaltidningsjournalistiken; att man bara står och förfaller, att man inte försöker hitta på nya vägar till tidningsläsarna.
Bli först att kommentera