Bankmjugg

Jag läser just nu — nej, vad är det för formulering? ”Just nu”? Som vore mitt läsande veckovist föränderligt; som om jag bedrev ett ohållbart slukande av jordens litteraturresurser.

Jag läser, just nu men framför allt under vad som lär visa sig vara en överskådlig framtid!!!, John Williams ”Stoner”.

Sportbladets intellektuelle fanbärare Simon Bank prisade den en gång på redaktionen för länge sedan, min kollega Per Bohman* snappade upp detta och läste den sedan rappt i Bank-mjugg varpå han rekommenderade den sedan vidare till mig och nu – något halvår senare? – sitter jag här och utnyttjar trickle-down-effekten från den svenska fotbollsjournalistikens hjärntrust.

*= En ung man som fått för lite erkännande för sin fina FPL-säsong, där han toppar den medialt underbevakade Donatas Vencevicius Memorial Trophy, men som i gengäld inte hängts ut för sitt dussintal badmintonförluster mot sin medelpadske DM-mästare till kollega.

Och jag tänkte egentligen inte skriva något om boken, mest bara kokettera med att att jag läser den (så sakteliga), via detta upp-och-nedvända pyramidspel.

Jo; en sak om boken. På sistone har jag märkt att ett visst skiljetecken bespottats av finkännare; att det skulle vara ett kommatecken för överpretentiösa; men jag måste säga det; jag gillar med vilken lätthet och frekvens John Williams använder semikolon; det gör jag; verkligen.

Att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet

(null)
Jag såg Hästpojken öppna för Jonas Lundqvist i fredags och det var så, så dåligt.

Jag ville bara säga det. Folk glömmer – medvetet? – att säga när saker är dåliga nu för tiden. Det är obekvämt. Man kan få strömningar på twitter emot sig.

Det skaver i mig att jag inte kan tillgodogöra mig mer än resultat och målskyttar från Giffarnas 3–1-seger över Brage. På den gamla goda tiden – innan GIF-kontor tvingades utrymmas, villor säljas och webtekniker avskedas – kunde man streama matcherna, eller åtminstone få sig en liten höjdpunktssammanfattning i efterhand.

Men Peter Wilson, 18, känns förstås spännande – osedd.

Och kommentarer och analyser från IP-ögon uppskattas alltid på denna den medelpadska fotbollens Open Source-community.

3–1-vändning efter underläge mot ett division 1-gäng är vanligtvis inte mycket att slå på stora trumman åt; men söndagar som denna – när Hammarby kryssar mot Landskrona och ett Pelle Olssonskt Djurgården släpper fyra mot Norrby – är det inte att förakta.

Jag hade på förhand tänkt skriva om Dagbladets nedläggning idag, dagen då man kommer till ST.nu när man skriver in Dagbladet.se, men det här var inte en söndag för nostalgiska formuleringar.

Men jag var på fest igår – en fest med pyjamastema, där jag gick i morgonrock och kom att tänka på att jag en gång ägnade en hel arbetsentledigad dag åt detta – och blev gymnasialt onykter.

(null)
Jag fick amerikanska Netflix att fungera och sondmatades med pannkakor.