Fredagsveven: Fotbollen behöver ett anti-mobbing-VAR-rum

En skön och glad 36-åring som på ett avslappnat och älskvärt sätt lättar på stämningen i ett pressat läge inför straffarna?

Eller en vuxen EM-variant av en Fotbolls-Fille som inför skolans idrottslärare får Data-Danne att känna fantomsmärtor i anklarna från alla toalettdopp han tvingats utstå genom åren?

Veckans upplaga av Fredagsveven reder ut scenerna från EM-semifinalen mellan Italien och Spanien.

Min käre vän Sinan Akdag är otroligt rapp med sina filmklippande fingrar. Knappt hade Giorgio Chiellini och de andra italienarna hunnit börja jubla över segern i straffläggningen innan han klippt ihop sekvensen från slantsinglingen – med slow-motion-repriseringar av alla de starkaste scenerna där Chiellini lät sin högstadiecoola persona slå ut i fullskalig mobbing-blom.

Varken Åke Unger, som konstaterade att det var »härliga scener«, eller hans kommentatorskollega Hasse Backe, som förkunnade att det var »läckra bilder« som kablades ut, kan någonsin ha satt sin fot på en högstadieskola. För vad vi ser här är ju alls inte främst en professionell 36-årig fotbollsspelare som lättar på stämningen inför ett straffavgörande i en EM-semifinal genom att stoja och stimma med sin 32-årige kollega till fotbollsproffs.

Vad vi framför allt såg – bakom all framgång, alla intjänade miljoner och alla de hundratals landskamper som Giorgio Chiellini och Jordi Alba spelat under sina respektive succékarriärer – är en återgång till en scen som hämtad från en fotbollscup på en högstadieskola. Vad vi ser är ett typexempel på hur den storväxte alfahannen Fotbolls-Fille från klass 9A använder alla till buds stående högstadiehärskartekniker för att på ett klassiskt »allt är lugnt, kolla: vi tjabbas bara lite lekfullt«-sätt markera sin överlägsenhet gentemot sin korta, lite töntiga och på alla sätt underlägsna motståndare Data-Danne. Detta framför näbben på skolans tre idrottslärare som är glada över att eleverna håller skenet av en fungerande skoldynamik uppe inför rektorer och andra lärare under fotbollscupen, även om de alla tre gympalärarna är mycket väl medvetna om att den nästan två meter långe Fotbolls-Fille, han som är given som mittback i landskapslaget, så sent som i förrgår gav den astmatiske Data-Danne svår andnöd då han lade sig överst i vad grabbarna i nian kallar för en »bög-hög« som Danne åter igen fann sig på botten av.

Den vetskapen är illa dold i den lilla leende nicken som domaren Felix Brych ger Chiellini när han utdelar den här »skojiga« knuffen:

Titta på Jordi Albas ögon när Chiellini står och skriker till honom, sekunder innan han ställer lille Alba till rätta på gräset för att kunna få till en optimalt orkestrerad cool-kille-putt av perfekt balanserad hårdhet. De ögonen lyser inte direkt av skämtsamhet eller bekvämhet utan av en stark vilja att så fort som möjligt ta sig därifrån och lämna denna sociala situation från högstadiehelvetets nionde krets. Data-Danne har inte bett om att behöva spela fotbollscup i skolans gympahall och ställa upp på denna »allt är lugnt, vi skojas bara«-charad framför skolledning och klasskamrater och glatt leende idrottslärare. Det är – i ungefär samma sekund som Hasse Backe skriker om »läckra bilder!« –så otroligt tydligt hur han bara vill få denna sociala pärs överstökad. Hela skolan kollar, det vet han – och han står där och får sin lilla kropp iordningställd för att en skrattande jätte ska kunna få in en perfekt tvånävesknuff på hans axel.

Och om leendet på huvuddomaren, Idrotts-Micke kan vi kalla honom, var illa i den första situationen så är det här flinet från den assisterande domaren, vi kan kalla honom Idrotts-Tobbe, nästan ännu värre:

En redan håglös Data-Danne, som inser att scenen inte kommer vara över på länge och att hans lilla kropp kommer kunna behandlas hur som helst inför dessa tre leende »skön och hjärtlig stämning«-enablers, får se hur en gapflabbande Fotbolls-Fille – som nu blivit ordentligt varm i mobbarkläderna – måttar ett upp-och-ner-vänt knytnävsslag som landar på hans kind.

Eftersom de tre brännboll-hela-våren-utomhus-solbrända idrottslärarna inte verkar ha minsta intresse av att stävja beteendet med några tillsägelser så tycker jag här att det vore alldeles ypperligt om den moderna toppfotbollen i det här läget hade haft tillgång till det enda VAR-rum den är i konkret behov av: ett anti-mobbing-VAR-rum som kan studera tv-bilderna utifrån – utanför den grabbiga stämningsbubblan – och fälla en Friends-certifierad dom över beteendet.

Jag tänker mig ett VAR-rum som inte är befolkat av fotbollsdomare först och främst, utan av experter på att motverka mobbing, som med sina tränade ögon kan avgöra när det är dags att kliva in och säga till på skarpen och skrika »har ni kollat att Jordi är med på det här???« i de flinande domarnas hörselsnäckor.

Jag tänker mig att Morgan Alling – svensk anti-mobbings ansikte utåt – kan stå där och peka på TV-bilderna och skrika ut att »där!, precis där känner sig Alba så otroligt liten och tillintetgjord!«.

För precis när man tror att det inte kan bli värre, och precis när stackars Alba tror att han ska kunna andas ut och lämna denna ofrivilliga mardröm till socialt skådespel, så sker alltså detta som oskönt snubbighetscrescendo:

Alla de här tre slow-motion-scenerna hade fått ett anti-mobbing-VAR-rum att påkalla huvuddomarens uppmärksamhet, varpå en liten ruta med texten »POTENTIAL BULLYING CHECK« dykt upp i nedre bildkant.

Och jag tänker mig att efter några år i FIFA:s och UEFA:s anti-mobbing-VAR-rum hade Morgan Alling kunnat sitta som expert i SVT-studion, som en antimobbingens motsvarighet till den allvetande domaren Jonas Eriksson, och efter varje domslut förklara för tittarna att det inte handlar om vad exempelvis Chiellini påstår sig ha för avsikt med sin kram, utan att det viktiga är hur kramen påverkar Jordi Albas lilla kropp. Man har ansvar för sina armar även i en omfamning, skulle Morgan Alling kunna förklara, och här låser de sig runt Jordi Alba på ett sätt som gör att hans korta kropp till slut lyfter från marken. En snabb VAR-titt på Albas ansikte mitt i kramen, när hans dobbskor lämnat gräset och han tvingas ha kinden fastlåst mot Chiellinis svettiga bröstkorg, skulle ge vid handen att det fullkomligt lyser av skräckblandad panik.

Jag kan bara tänka mig att den här högstadiesituationens lille Data-Danne just där och då, när han lättar från marken i vad som mer liknar ett brottargrepp än en kram, känner fantomsmärtor i anklarna från alla toalettdopp han tvingats utstå från Fotbolls-Fille genom åren, när idrottslärarna inte funnits på plats med sina leende och soligt brännbollsbrunbrända enabler-anleten.

Införandet av den vanliga VAR-teknologin har visat att det är omöjligt att införa någon typ av hundraprocentig rättvisa inom fotbollen, men ett anti-mobbing-VAR-rum hade kunnat ge fotbollsvärldens alla Data-Danne-figurer en ärlig chans i fotbollens sociala situationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *