Ett år senare: Hur några av Sveriges minst samhällsnyttiga fasader klarat krisen

Härom veckan gick jag förbi den här blaffan till post-post-post-postmodern reklamaffisch någonstans på Södermalm i Stockholm.

Nu är den här: vinden.

Fast digitalt. I en app.

Man kan ju riktigt tänka sig pitchmötet på någon pigg start-up-hub. Hur beslutsfattarna bakom den tunga Draknästet-bordsskivan i mahogny har gäspat sig igenom entreprenörens inledning om att »det är som en vind, ni vet, där man kan förvara sina saker«, men att de lutat sig fram i stolen när hen nämnt att »det ska liksom vara i en app«

… för att formligen explodera i entusiastiska glädjeutrop när hen till slut också nämnt att »några riktigt underbetalda och prekärt icke-anställda gig-arbetare liksom gör allting åt en, så att kunden själv någonsin slipper gå upp på vinden«:

Blotta åsynen av det 2020-tals-lämpade succékonceptet Vinden fick mig att tänka på Pirkt.se:s kanske mest ambitiösa fjolårsprojekt: kartläggningen av vad som på ytan verkar vara Stockholms allra minst samhällsnyttiga företagsbyggnader.

Hela det inlägget finns att läsa på den här länken och är förstås alltid bra att unna sig som en påminnelse om vad vi har byggt för typ av ekonomi i vårt samhälle, där vi inte längre har råd med en fungerande vård eller skola eller omsorg men där företag döpta till Flexenclosure samtidigt och i samma samhälle »kan vara inne i en intensiv och utmanande expansionsfas«.

Det var en kartläggning som förstås – som det mesta på den så inflytelserika portalen Pirkt.se – gav stort nationellt eko och som fick den svenska företagsamheten att skaka i sina grundvalar. Kunde det verkligen vara så att det fanns bolag och företag i Stockholms innerstad som inte fyllde någon samhällsnyttig funktion alls? Kunde det finnas plats för svengelskt döpta semibluffbolag mitt i det som är tänkt att vara den svenska näringslivspulsåderns pumpande hjärta? Var inte allt som den fria marknadens osynliga hand frambringat av enkom godo för det icke-kommunistiska utan fria samhället?

Debatten i svallvågorna av publiceringen gick het på några av landets allra största kultursidor och när krutröken lagt sig så hade Sverige fått ett resultat:

En omröstning som samlar 36 röster utspridda över ett års tid kan inte ha fel. Den fyrling som innefattade PeakSearch, Kameo, Nr10.se och tidigare nämnda (och redan då konkursnoterade) Flexenclosure lät, enligt 39 procent av den 36 röster starka väljarbasen, som den allra minst samhällsnyttiga av alla de som Pirkt.se släpat fram i det ambitiöst sammanställda tävlingsljuset.

Nu tänkte jag – på dagen ett år sedan publiceringen – se hur det har gått för de inte sällan svengelskt lynniga företagsnamnen på de fyra husfasader som var uppe och nosade på fjolårets titel. I eftermiddag cyklade jag därför helt sonika runt i Stockholms innerstad, främst runt Vasastan, Östermalm och Norrmalm (tre områden som brukar kunna bjuda på de allra mest fuffenskompatibla företagsnamnen; områden där man aldrig någonsin kan röra sig riktigt långt ifrån ett luftigt Investment Group-kontor), för att dokumentera vad pandemin gjort med våra stockholmska husfasader.

Förra våren ville ju exempelvis Moderaternas partiledare Ulf Kristersson strössla 100 miljarder kronor (här behövs några förstärkande utropstecken!!!) i månaden (och ytterligare några!!!) över svenska företag i rent pandemi-stöd, eftersom det är företagen – och inga andra – som får vårt samhälle att gå runt.

Nu stod det redan tidigt förra våren klart att det inte blev några hundra miljarder i månaden till de svenska företagen (vilket lär ha fått Internationella Engelska Skolans ägare Barbara Bergström att rättmätigt muttra om att »det får vara slut på det här kommunistväldet nu«) och frågan är vad denna gnidenhet från januariavtalsgänget har gjort med de allra yvigaste av de stockholmska innerstads-företagsnamnen.

Vad får vi för ett samhälle när IVA-sjuksköterskor kan belönas med fruktkorgar för flera hundra kronor för att de jobbat dubbla skift – men företag som StruSoft och AltoCumulus inte kan få vara med och dela på ett villkorslöst stöd på 100 miljarder kronor i månaden för att de existerar och finns till?

Vi såg redan under förra våren hur Flexenclosure dränktes i denna flod av illasinnad och pekuniärt gnidna dödskommunism, när Ulf Kristersson inte fick sin dyrköpta vilja igenom – men hur många andra konjunkturkänsliga namn kan ha följt i deras fotspår under året som gått?

Låt oss undersöka saken.

På Kungstensgatan 18 fann vi ett smäckert knippe företagsnamn för ett år sedan, där vi minns den potentiellt övervintrade Gladiator-kvinnan Elekta (som sitter och väntar vid kontorstelefonen på att Gunde Svan ska ringa), vi minns de skickliga ackumulerarna på AltoCumulus, Bublar Group, Vobling och… nämen, vänta nu:

Var fan är Vobling??? Bublar Groups dotterbolag? Har de tvingats packa ihop verksamheten??? Har Margareta Andersson och de andra som vägrade punga upp hundra miljarder i månaden Vobling-blod på sina händer?

Nej, en snabb googling leder inte till några konkursnyheter, men klart är att det skett mycket på både Bublar- och Vobling-fronten, då hela Bublar Group (vi som är stolta över svensk företagsamhet kallar dem bara Bubblarna sedan länge) verkar ha blivit uppköpta av några som kallar sig Goodbye Kansas Group AB.

På hörnet av den fina gula fasaden brukade det stå ett litet bublar, med små bokstäver, som för att förvarna förbipasserande om att vid den lilla plaketten vid dörren runt knuten blir det väldigt luddigt.

Ögonen tåras förstås när man tänker på att vi kanske kunde ha hållit kvar Bubblarna inom svensk riskkapitalägo om vi bara dragit in på fruktkorgarna och lagt våra monetära resurser på företagens likviditet. Kanske hade Bubblarna då kunnat stå pall de offensiva locktonerna från Kansas.

Vi noterar också att ett Expanding Brain Meme-företag, Virtual Brains, flyttat in på adressen, samt att Necter Group försvunnit och lämnat plats åt det likaledes tomma gör-vad-ni-vill-med-mig-företagsnamnet Validio.

Och misströsta inte för mycket vad gäller Bublars nedplockning av skylten på hörnet. Tittar man noga på bilden från Kungstensgatans hörn så ser man en liten grön flagga längst nere till höger i bild. Det är det finansiella techbolaget Qred som börjar ta plats, med sina erbjudanden om att låna ut två miljoner kronor samma dag till företag med Klarna-finstilta räntevillkor som lär sätta en och annan aktiebolagsägare på den bittra pottkanten framöver. De växer så det knakar – snabbast i Sverige, enligt dem själva – och lär tids nog kunna ta över hela byggnaden med sitt perfekta 2020-talsnamn och sin perfekta 2020-talssyssla.

Men har den svenska regeringen åtminstone gjort nog för att rädda StruSoft: företaget som (eventuellt) hjälper mongoliska strupsångare genom att tillverka mjukgörande salvor för deras ömmande halsmandlar?

Jodå. StruSoft sitter tryggt kvar på den vackra fasaden vid S:t Eriksbron över mot Kungsholmen, tillsammans med bland andra Heep, analysys mason och C&M Projekt. Men, kära vänner: fasaden har tappat MagiCAD!

En »BIM content platform for MEP design« har lämnat S:t Eriksbrons vackert brandröda fasad och lämnat ett bokstavligt hål efter sig.

Överlag hade dock inte särskilt mycket hänt utan som vän av svensk företagsamhet och internationellt osande Mossack Fonseca-upplägg kunde jag fram tills nu ta cykelturen med ro. Men när jag nådde fram till fjolårets vinnare i fjolårets så omskrivna och omdiskuterade omröstning – guldplaketten på Eriksbergsgatan 10 – så höll jag på att sätta mitt företagarhjärta i halsgropen. För döm av min förvåning när jag klev fram till plaketten och fick syn på följande samling namn:

Nog för att jag visste att Flexenclosure dukat under efter ett långt tvåfrontskrig mot marknadskrafter och fungerande engelsk grammatik, men var någonstans var PeakSearch? Och hade Kameo dukat under?

Hade svensk företagsamhets luddigaste samling namn plötsligt fått besök av något så hederligt som en fond för cancerrehab?

Nej, då vände jag mig om:

Där har vi dem! Alla på vår gamla favoritplakett, förutom då closure:ade Flexenclosure, vars plats har tagits av pålitligt intetsägande Eleda. För Eriksbergsgatan 10 har inte alls fallit ihop i en pandemiskt påverkad hög – utan rätat på ryggen efter fjolårets kritikstorm och istället utvidgat verksamheten:

Har i sett så mycket guld någonstans? En guldplakett på varsin sida, förgyllda knoppar på grinden, som om adressen utvecklats till en gammal egyptisk gravkammare för svensk företagsamhet. Kanske ligger Flexenclosures gamla F-skattsedel där bakom portarna i en gyllne mappsarkofag med hårda pärmar?

Nåväl. För att avrunda denna sammanfattning av det gångna årets pandemipåverkan på några av Stockholms allra lynnigast namnsmyckade fasader så måste vi avsluta hos den fasad som rönte allra mest uppmärksamhet under förra årets stora publicering (en kommentar i kommentarsfältet!): samlingen på Kungsgatan vid Klarabergsviadukten.

Och visst kan vi notera att en consulting group har klappat igen sedan vi riktade kameran mot fasaden sist – men framför allt måste vi konstatera att Pirkt.se är en portal med viss tyngd i företags-Sverige.

I fjolårets otroligt virala sammanställning, som fick mången investment group-kontorister att känna den existentiella ångesten svindla innanför det solkyssta pannbenet, benämndes företaget syncron felaktigt som synaron, på grund av dess luddigt utformade skylt. Deras coolt utformade gemener gick in i varandra på ett mycket konfunderande sätt och det var först i kommentarsfältet, där signaturen Jocke kom till undsättning, som det riktiga företagsnamnet kunde tydas fram. Och vad ser vi nu? Jo, PR-människorna hos syncron har tagit till sig av kritiken från den uppmärksammade granskningen och helt sonika bytt ut hela åbäket på husfasaden mot en ny skylt som tydliggör att de heter syncron och inget annat.

Vill man erbjuda världen »industry-leading cloud-based after-sales service software solutions that empower leading manufacturers to increase product uptime« så har man inte råd att slarva bort sig själv genom en oklart utformad företagsskylt. Då kan flera leading manufacturers bli kvar med sina produkter i icke-up-tiden.

(Det här inlägget, precis som alla andra Pirkt.se-inlägg, är skrivet i up-tid. Om ni inte förstår vad som menas med det råder jag er att se om filmen Tenet.)

Aldrig tidigare har jag så tydligt sett effekter av Pirkt.se:s www-härjningar ute i verkligheten, bland de kostymprydda män, kvinnor och daytrader-cyborger (det tredje affärsmässighetskönet) som får det här samhällets hjul att snurra. Någon klättrade alltså upp på fasaden och bytte ut skylten, efter det tumult (en kommentar i kommentarsfältet!) som utbröt efter publiceringen.

Det får mig att känna vind i de näringslivskritiserande seglen, så till den milda grad att Pirkt.se:s stora framgångskoncept och exportsuccé Fredagsveven (översatt till över hundra utländska Pirkt-domäner, Google Translate:ade till penisförlängningsreklams-draperade kassakor) borde innefatta en veckovis floskellista med de bästa nytillskotten som upptäckts i denna blivande folkrörelse.

Vad säger ni om den idén? Tänk på att varje kommentar har möjligheten att enskilt påverka den stockholmska stadsbilden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *