Bara vi kan gå samman och sätta stopp för det världsunika vansinnet

Om jorden som vi känner den går under så gissar jag att åtminstone tre saker överlever i askan och stoftet. Kackerlackorna, någon typ av antibiotikaresistent superbakterie och så givetvis det svenska friskolesystemet med fria vinstuttag för aktiebolag.

Det finns ingen gräns för hur många skandaler dagens skolpolitiker kan stå ut med – det är upp till oss att sätta stopp för vansinnet.

 

Bara i veckan kom nyheten om att friskolejätten Academedia använder skoltid till att utbilda sina elever i att värva nya elever till aktiebolagets skolor.

Academedia? Jo, det är skolbolaget som straffar sina egna lärare om de i debatten kritiserar det svenska skolsystemets världsunika tillåtande av aktiebolagsvinster i välfärden. Det är skolbolaget som pressar ner lärarlöner och som bygger sin verksamhet på lägre lärartäthet och färre behöriga lärare i sina skolor.

Academedia? Jo, det är superdupersuccén. Det är framgångssagan. Det är den ena av de två aktiebolagskoncerner som dominerar den svenska skolmarknaden just nu, som tillsammans med den andra jätten (Internationella Engelska Skolan) plockade ut 175 miljoner kronor i aktieutdelning till ägarna under bara det senaste kvartalet.

Att Dagens Nyheter råkade avslöja att Academedia låter elever träna på att värva nya elever är bara ett omärkbart litet gupp på den världsunika väg som svenska politiker krattat fram åt skolbolaget och dess aktieägare. Bara i Sverige finns den här vägen, på vilken man kan fylla en kärra överfull med pengapåsar för att sedan – likt en riskkapitalistiskt tecknad Broder Tuck – utbrista ”prisa gud, här kommer skolpengsåterbäringen!” och snabbt susa iväg med miljoner av de skattekronor vi betalat för att kunna ha en kompensatorisk och jämlik skola.

Senaste veckans skandal är nämligen bara en i raden av en mängd skandaler som det svenska friskolesystemet bjudit på genom åren; en mängd som antagligen sänkt regeringar, fått toppchefer sparkade och som skickat företag i konkurs – men en mängd som inte alls verkar påverka de politiker som styr över vårt världsunika skolsystem.

Mitt yttersta bevis för att ingen skandal någonsin kommer bli nog stor för att på egen hand rubba de världsunika elementen i det svenska skolsystemet har hunnit bli över sex år gammalt.

Jag talar om det som beskrivs i SVT:s dokumentär ”Skolfesten” (som går att se i sin helhet på den här Youtube-länken).

Det handlar om John Bauer-skolorna. Om miljonrullningen, franchiseägandet, riskkapitalbolagen, de snirkliga uppläggen – och om konkursen. Om svenska skolpolitikers vinstvurmande överlevt SVT-dokumentären ”Skolfesten” så kommer den överleva allt.

 

Sämre resultat – större summor

”Avvecklingen av JB:s skolor visar att systemet fungerar”

Så skrev John Bauers dåvarande vd Anders Hultin på DN Debatt strax efter att han gett besked om bolagens konkurs under sommaren 2013 (och strax efter att han korkat upp ett välförtjänt 800-kronors-rödpang under själva konkursprocessen). På det tidiga 1990-talet var han, som politisk tjänsteman, med och drev igenom friskolereformen. Sommaren 2013 hade 11 000 elever plötsligt blivit av med sin gymnasieplats och över 1 000 lärare blev utan arbetsgivare när 36 John Bauer-skolor i ett svep klappade igen all verksamhet: en naturlig, sund och närmast positiv följd av att aktiebolaget inte längre presterat bra på skolmarknaden, enligt Hultin själv.

Men ni kan väl tänka er att den ursprunglige grundaren Rune Tedfors, en gammal militärofficer från Jönköping som lånat skolkoncernens namn från ortens store konstnär, måste ha blivit ledsen. Tedfors, som sedan millennieskiftet haft en dröm om att svenska skolbarn skulle få idka fri lek med sina datorer i skolbänkarna, tvingades nu konstatera att hans skötebarn gått i graven – men som tur var stod han inte helt barskrapad.

Han hade ett antal hundra miljoner kronor på fickan. Han kunde torka sina konkurstårade ögongipor med tusenlappar.

Sju år innan konkursen hade han nämligen hunnit skapa ett helt nytt aktiebolag, ur intet, för att på så vis köpa loss sina egna skolor till det nätta priset av 450 miljoner kronor, i en affär där han själv och de andra ägarna ska ha fått dela på 250 miljoner kronor direkt i ett synnerligen komplicerat upplägg. Resterande del av köpeskillingen, 200 miljoner kronor, blev sedan till en skuld från vilken Tedfors och hans ägarkompisar kunde ta ut tiotals miljoner kronor i ränta varje år.

Räntekostnader som betalades med skolbolagets pengar. Pengar som togs från den skattefinansierade skolpengen.

Två år efter ombildningen visar det sig att upplägget varit så pass snillrikt att det danska riskkapitalbolaget Axcel, som ska vara experter på att nosa sig fram till en penningstinn vinstmaskin, slår till och köper hela koncernen för 675 miljoner kronor. Enligt SVT:s granskning ska Rune Tedfors ha fått ut 133 miljoner kronor vid försäljningen av verksamheten till de som han trodde var allra mest lämpade att ta över hans kära skolverksamhet: danska riskkapitalister med mål om snabb avkastning på skolpengen.

Fem år efter den affären med de danska pedagogikvurmarna hos Axcel gick det dock inte längre. Skolpengen räckte inte längre till både räntekostnader och vettig skolverksamhet, samtidigt som John Bauer-upplägget med fri lek och gratis datorer lockade inte längre elever, som till slut skrämts bort av all kritik och som till syvende och sist verkar ha värderat världsliga ting som högskolebehörighet högre än att få spela Quake på mattelektionen.

Efter så många hundratals miljoner i intäkter och ett så pass snillrikt finansiellt gråzonsdansande så stod plötsligt 11 000 elever på bar skolmarknadsbacke.

Skolmarknaden hade… fungerat, tyckte friskolereformisten och vd:n Anders Hultin. Det verkade en majoritet av Sveriges politiker också tycka, för de ändrade ingenting alls i det världsunika skolmarknadssystem vi har skapat oss. De satt lugna i båten.

Nog förtjänar Rune en liten slant! Han var ju först med att dela ut datorer till barnen! Nog kan skolpengen gå åt till räntekostnader för snillrika aktiebolagsaffärer! Och vad är väl en försäljning av elva tusen svenska elevers skolgång till danska riskkapitalister?

 

Inte slut på riskkapitalismens välde

Samma år som John Bauer-koncernen gick i konkurs sipprade det ut uppgifter om att Barbara Bergström, ägare till dagens stora friskolesuccé Internationella Engelska Skolan, hade fått 700 miljoner kronor när hon sålt 75 procent av sina aktier i bolaget till det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates. Ett par år innan dess hade också huvuddelen av aktierna i Academedia sålts till det svenska riskkapitalbolaget EQT i en affär som enligt SVT gjorde att företaget bara under året 2013 hade räntekostnader på 200 miljoner kronor per år. År 2017 sålde sedan EQT vidare sina aktier till en annan svensk investeringsjätte: Mellby Gård.

Det ser hittills ut som en mycket bra affär för både de amerikanska och svenska vinstjägarna, för Internationella Engelska Skolan och Academedia har sedan dess bara blivit bättre och bättre på att ta skolpengen (som är avsedd för jämbördig och likvärdig utbildning för svenska skolbarn) och tälja sig en rejäl guldklimp åt sina aktieägare. I början av hösten rapporterade de ju nya rekordvinster och så länge som elever inte råkar få för sig att plötsligt bry sig om faktorer som lärartäthet och lärarbehörigheter (där de båda aktiebolagskoncernerna ligger långt efter de kommunala skolorna) när de väljer sina högstadie- och gymnasieskolor så kan vi alla glädjas åt att våra skolvänner hos TA Associates, ETQ och Mellby Gård alla verkar ha gjort sunda och goda riskkapitalinvesteringar. Till skillnad från deras dumma danska kollegor som trodde sig kunna göra ”två gånger pengarna” på ”fyra-fem år” när de köpte upp John Bauer-koncernen. Dumma danskar! Datorer och slapphet, va! Trodde ni det skulle fungera?

Nej, danskar: det som alltid kommer gälla som framgångsmodell för att vara en lyckad svensk skolkoncern – förstår ni väl? – är att pressa ner priserna på lärarlöner och minska lärartätheten för att sedan segregera satan ur den svenska skolan genom att medelst högre betyg eller engelskspråkig undervisning locka just de högpresterande eleverna till sina skolor, där man bedriver utbildning till en så låg kostnad att man kan ägna en god del av skolpengen till att göra vinst.

De elever som behöver dyrt stöd? De får kommunen ta hand om.

Om riskkapitalisterna skulle tycka att sina investeringar inte längre är lönsamma och klappa igen verksamheten? Det får kommunen i så fall ta hand om.

Det skulle, gissar jag, bara ses som ett sundhetstecken på att skolmarknaden fungerar. Ett antal mittenpolitiker skulle kanske skruva på sig i sina riksdagsstolar, muttra om att det inte var så bra, men ganska snart stå och döma ut alla radikala förslag om ingrepp i marknaden som dödsstalinism.

 

Två procent av lärarna är nöjda

Jag vill inte att aktiebolag och avkastningskrävande riskkapitaljättar köper och säljer svenska elevers skolgång på börsen. Jag vill inte att hundratals miljoner kronor i ränteavgifter för enorma uppköp på börsen betalas med våra skattepengar, via den skolpeng som är tänkt att gå till elevers utbildning och lärares löner. Jag vill inte att lärare som själva utbildar elever om den svenska yttrandefriheten själva ska vägras att säga vad de vill i skoldebatten.

Jag vill inte att enorma skolkoncerner systematiskt eldar på skolsegregationen och urholkar betygssystemen som en central del i sina hyllade affärsidéer.

Jag vill stoppa allt det här, och jag tror att det är vi som är de enda som har den möjligheten.

Inte politikerna, som verkar kunna trycka på en ideologiskt färgad snooze-knapp och tryna sig igenom de allra mest flagranta och skandalösa exempel på vårt skolsystems horribla baksidor.

Utan vi. Vi skattebetalare. Vi välfärdsvurmare. Vi helt vanliga människor.

Åtta av tio vill ha bort det här med fria vinstuttag i välfärden för aktiebolag (jag gissar att två av tio behövde en snabb påminnelse om huvuddragen i SVT:s granskning ”Skolfesten”). Vad gäller de som faktiskt jobbar i skolan så tycker bara två procent av lärarkåren – var femtionde lärare – att skolföretag ska kunna göra obegränsat med vinst på skolpengen. Lever vi i en demokrati så måste det gå att operera bort den här cystan på välfärdskroppen, men det kommer kräva att vi alla högljutt går samman och kräver det.

Vanliga arga människor: förena er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *