Teddybjörnen 3-4-3, ja, så hette han

Nu när lönen är kommen kanske man skulle beställa detta mjukdjur från Beths butik, till tonerna av 239 kronor, och skicka vidare till Joel Cedergrens adress.

För det är faktiskt väldigt sällan jag har riktigt rätt. Jag är en felhavare av närmast kroniska mått, en synskadad höna som i blindo måfå-sprätter efter korn, men just vad gäller min åsikt om hur fel det skulle vara för dagens GIF Sundsvall att fortsätta spela med fyrbackslinje – i en text som publicerades inför torsdagens match – så måste man nog faktiskt ge mig rätt.

Det var nästan så att jag tagit i för lite, att jag oroat med för små bokstäver – ja, ATT CAPS LOCK BORDE HA VARIT ITRYCKT NÄR VARNINGEN UTFÄRDADES.

För GIF Sundsvall kom alltså, trots förlusten mot Kalmar och trots Pirkt.se:s starka anti-rekommendation, på nytt till spel med en fyrbackslinje och en allmänt rekordoffensiv formation. Detta borta mot Helsingborg på Olympia; en arena varifrån Giffarna historiskt nästan varit närmre att få med sig dartpilar i målvaktshuvuden än allsvenska poäng.

Och det gick verkligen ännu sämre än jag orkat framkalla mardrömmar om.

Många tränare har försökt sig på snirkliga taktiska detaljplaner för att få stopp på GIF Sundsvalls passningsspel, men känslan var att HIF-tränaren P-O Ljung bara behövde yppa två ord i omklädningsrummet för att få GIF-spelet att gå i baklås:

»Hög press.«

För GIF Sundsvall försökte spela med två mittbackar på samma sätt som de tidigare har gjort med tre – det var bara det att det var en enkel räkneövning som inte alls gick ihop. Den övertalighet i bakplan som tre mittbackar skänkt Giffarnas kortpassningsspel lyser till hundra procent med sin frånvaro vid en fyrbackslinje (där ytterbackarna fortfarande smyger upp och iväg), men trots det spelar laget kortpassningsfotboll från bakplan som om det numerära överläget fortfarande var en faktor.

Det blev total kortslutning första tjugofem-trettio, fram till dess att Joel Cedergren skyndade efter den taktiska brandsläckaren och sprutade hejvilt med gammal beprövat 3-4-3-skum. Juanjo ner som mittback, i Björkander-rollen, mellan Blomqvist och Gracia, och potätspelaren Oliver Berg ner intill Batanero.

Vid det laget kunde – ja, nästa borde – matchen i princip varit död och begraven, då Max Svensson bränt en semi-straffspark och Mamudo Moro lyckats missa hela bollen med hela huvudet från någon meters håll.

GIF Sundsvall och Joel Cedergren hade tur: haveriet gick att rädda upp. Det gick att stadga upp sig med en Juanjo-krycka centralt i backlinjen och halta in i paus.

Det var det enda rätta att göra, att slänga den taktiska ursprungsidén i sopnedkastet redan efter knappa halvtimmen, men när den initiala idén väl var skrotad och det sura äpplet fått sig ett rejält bett så kan jag inte förstå varför man inte genomförde rockaden fullt ut?

På bänken satt Eric Björkander – en av seriens erkänt bästa mitt-mittbackar, som stöpt för att spela i centrum av en trebackslinje – och med ett enda byte (Berg eller Wilson ut) hade man dessutom kunnat återförena seriens kanske mest hyllade mittfältsduo centralt.

Nu fortsatte Joel Cedergren med att spela med en synnerligen ovan Juanjo-vikarie i mittlåset och med en förvisso tappert kämpande och allsidig men tiki-taka-tekniskt begränsad Oliver Berg intill Batanero.

Och det höll sjukt nog – trots alla katastrofstarters katastrofstart – på att räcka hela vägen till tre poäng.

David Batanero laddade sin quarterback-kastarm, Linus Hallenius utnyttjade att landslagskapten Granqvist spelade lytt och det ledningsmål som faktiskt kunde eller borde ha kommit via Peter Wilson (fotbolls-Sveriges kanske minst effektiva nischade måltjuv?) vid någon av Hallenius två framspelningar fick GIF-kaptenen själv böka in efter många om och ännu fler Kalle Joelsson-men.

Men det ska inte att vinna allsvenska bortamatcher på Olympia när man gör så mycket fel. Och när rutinerade Tobias Eriksson, 34, plötsligt agerade som en femton år yngre spelare genom att slå en kortpassning till en felvänd och pressad Maic Sema på mittplan vid ledning i den 88:e matchminuten så var det den felande droppen som fick denna från början felkonstruerade bägare att rinna över.

Giffarna ska nog – trots ledningen! – totalt sett vara glada över en poäng, sett till den starten och den totala missbedömningen i matchplanen.

Och Giffarna ska vara väldigt glada att de har en beprövad 3-4-3-formation att falla tillbaka på, redan inför starten av mötet med Falkenberg på måndag.

6 reaktion på “Teddybjörnen 3-4-3, ja, så hette han

  1. Word. Men nog var det den hela matchen igenom olycklige Peter Wilson som bjöds på mackan av Tobbe Eriksson och därefter bjöd Helsingborgaren på bollen…? (Som jag svor över stackars Wilson igår. Han borde få order att ALDRIG vända snoken mot eget mål. Att ALLTID ha ansiktet riktat framåt i banan, oavsett vad som händer i närområdet…)

    • Ja, i den första halvleken hade han inte många rätt. Ropade också på byte. Höjde sig – trots de dubbla missade jättechanserna – i andra och stod ändå för ett par fina vändningar. Men ja: jag har ju väldigt svårt att se att han är så mycket av en startman att man behöver ändra om hela formationen för att få in honom.

  2. Sema var det. Svag mottagning förstås men med 88 minuter i benen vill man inte ha det passet där. Det är väl såna kreativa lösningar som drillas in i dagens GIF men de är inte till för slutminuter i ledning på bortaplan. Trist. Och trist för Björkander att komma in och vara med och förlora två poäng, fast det förstås inte var hans fel.

    Bara att hålla med i analysen. Det känns ju väldigt märkligt att Berg ska ta Juanjos centrala position. Vi har ju mittbackar, varför ska vi ha Juanjo där?

    • Sema var det, ja. Men han kan inte klandras, nej: på den typen av passning, felvänd mot framstormande mittback, kommer han att tappa bollen kanske 7 av 10 gånger. Tobbe Eriksson, opressad och fri att vända vart han vill, fri att skeppa bollen hur långt som helst, borde aldrig släppt den dit.
      Och ja: är det något vi har så är det mittbackar. Behövs ingen Juanjo-ransonering där.

  3. Sema missar enkel bollmottagning efter kortpassning. Att möta boll förefaller inte aktuellt -just då. Vid passningstillfället var han ohotad eftersom bevakare var ca 2 meter bakom Sema vid dennes letala bolltapp.
    Hur Pirkt kan skuldbelägga Eriksson för Semas fiasko är en gåta?
    Tobias Eriksson spelade enligt Joel Cedergrens sinnessjuka instruktion.
    Alla lag i allsvenskan – förutom idiotlaget Gif – skulle förordat befriande spark för att rädda trea i 89 minuten.

    • Klart man kan tycka att Sema inte borde mött bollen, men jag står helt klart fast vid att han som valde att slå duttpassningen på mittplan till felvänd spelare är den som gjorde felet (och så extremistisk är inte Joel Cedergren i sin tiki-taka att Tobbe inte fått skeppa bollen ut på motsatt kant). Även om felet förstås var av det mindre slag som sker många gånger per match, så ingen ska förstås hängas för sitt beslut, men det var ju… onekligen trist att det skedde, just där och då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *