Jag känner mig, trots avsaknad av statistikverktyg, ganska trygg i följande analys av den här portalens besöksstatistik: de sällsynta gånger då någonting delas i sociala medier – som den uppdagade rårisskandalen kring Stefan Silva senast och C-uppsatsen om Expressen TV innan dess – så kan dessa nå ut till en någorlunda bred massa, när jag vevar iväg någonting pliktskyldigt om att Peter Wilson borde tilldelas Kjell Lönnås BMW-nycklar så läses det av en snäv men uppskattande liten krets av GIF-supportrar och mellan dessa tillfällen så uppdateras den här sidan av en liten homogen klick människor i min absoluta närhet.
(Om någon läsare känner att den hamnat utanför denna generaliserande svepning får denne förstås gärna göra sig tillkänna i kommentarsfältet.)
Därför tänker jag, som den skicklige content manager jag vill se mig som, att jag då och då kan komma med riktade inlägg till denna lilla trofasta skara av mödrar och svärmödrar och någon morbror man inte träffat på något år. Inlägg som helt sonika bara handlar om hur det är, för mig, just nu. Och om dessa inlägg inte fyller någon annan funktion än att ens skuldkänslor lättar lite när man ser ett missat samtal från ens mor och inte orkar ringa upp direkt – att en känsla av att »hon vet åtminstone att jag lever; jag bloggade ju glatt för bara någon timme sedan« infinner sig – så får det vara så.
För varje dag jag inte uppdaterar den här portalen så blir det lite svårare för mig att sätta mig ner och göra det nästa gång, känner jag; som om ribban för vad som är »CONTENT« höjs för varje gång jag inte skriver om en trivial vardagsspaning.
Därför detta: en kort redogörelse om hur det har varit att börja studera igen, ett par snabba gymspaningar och – inte minst – en stulen bild på Björn Ranelid och ett äpple.
