Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

(rubrik)

regn

Jag trodde faktiskt inte att en fotbollsmatch kunde påverka mig så starkt fortfarande.

Jag trodde inte att jag hade ett så pass djuriskt avgrundsvrål i mig, som när jag instinktivt flög upp ur soffan och tjöt som ett flyglarm över Wok-Lars Gersons frispark.

(Men det betydde så mycket.

Det var en luxemburgskt flaggad livboj som plötsligt dök upp intill det kantrade medelpadska fartyget och gav det skeppsbrutna hopkoket chansen att – med sina sista kvarvarande krafter – halvtimmesflaxa sig till trygghet.)

Och jag trodde verkligen att jag hade blivit för mogen och vuxen för att påverkas så djupt fysiskt av en sista-halvtimme på Olympia.

Men nej. Nog ligger man där, raklång på soffan, trynet ner i en kudde, djupandandes enligt någon »how to survive a insläppt förlustmål i nittioandra i alla ångestmatchers ångestmatch«-lekmanna-yoga-övning, samtidigt som Jesper Husfeldt, denne lille man i kostym, teve-vrålar om att det som just hänt – att Tommy Naurin valt att chanssläppa en dåligt slagen inläggsfrispark över sig och in i nät – är »ett drömmååååål!!!«.

En kommentar

  1. Anton S Anton S 22 september 2016

    Skjut mig snälla är nog svaret på den frågan…….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *