Det borde inte vara ett mål i sig, med tanke på hur pass få som aktivt väljer att följa den här portalen, men för mig har det känts viktigt att en dag bli så bekväm i de nya ledarskribentskläderna att jag vågar ta ut svängarna på samma sätt som jag gärna gör på Pirkt.se.
Ledarsidan vill gärna tränga in en i en kostym, så tight knäppt att man då och då får stoppa ner ett pekfinger intill halsen för att försöka lätta på slipstrycket — men jag vill tids nog göra den till samma luftiga särk som jag gärna ikläder mig i andra språkliga sammanhang.
Jag kommer aldrig kunna slå någon SSU-broiler på tassarna när det gäller nationalekonomiska kalkyler, men när det gäller formuleringsglädje och konsten att göra ett fnösketorrt ämne läsvärt så borde mitt decennium av portalinnehav kunna vara en stor fördel.
Och jag säger inte att jag är där än (och kanske bör man inte heller försöka nå hela vägen fram; nog ska det skilja lite mellan en text om borrelia-öl och en om skattefrågor), men jag tycker att min senaste text för Länstidningen Östersund var ett steg i rätt riktning.
Här finns den att läsa. Och ni behöver förstås inte hålla med om Richard Herrey-kritiken eller om liknelserna kring guldskorna – men visst känner ni igen tonen???
Visst är det lite samma ton som jag antar att ni åtminstone lärt er att stå ut med på den här portalen?
Sedan om det är önskvärt är en annan femma. Kanske borde jag inte alls ikläda mig den löst åtsittande bloggsärken i ledarskribentsuppdragen, utan istället knyta åt slipsen när jag sätter mig vid Pirkt.se-redaktionens skrivbord.