Fredagsveven: Lär en unge att fiska och han slår dig i plytet med spöt

Jag har framför allt fått vara samhällskunskapslärare under min tre veckor långa praktik (som tar slut på måndag), men jag har också fått hjälpa till ordentligt under lektionerna i svenska, där ungdomarna fått i uppgift att göra en skoltidning.

Då dessa ynglingar är födda på 2000-talet så borde man kanske ha fokuserat momentet kring att de skulle bli skickliga branded content-skribenter snarare än grävande journalister (för att förbereda eleverna för hur framtidens bransch lär se ut), men ändå valde jag att försöka forma individer som är villiga att ägna något underbetalt decennium åt ett gladiatorspel där man i konkurrens med tio tusen vilt armbågande människor gör upp om en enda fast tjänst på Dagens Nyheter.

Och vilket resultat sedan: skandaler grävdes fram, så till den milda grad att tidningens ansvariga utgivare fick kalla fötter och drog tillbaka ett av de mer graverande (och förvisso mest pressetiskt tveksamma) avslöjandena.

Men allra mest energi lade jag nog på att försöka förklara hur man skriver ett reportage. Att lyfta fram att jag ifjol var och porträtterade Emil Forsberg…

Foppareportage

… gjorde inte fotbollsgrabbarna i klassen osugna på att ge sig på genren.

Så efter bästa förmåga (jag är ju först och främst en portalvevare som bara då och då iklär mig reportageskribentens skrud) försökte jag lära eleverna hur man skriver med ett mer målande språk. Hur man kanske försöker skissa upp en scen och hur man i ett reportage – när man har mycket tecken på sig – kan unna sig att vara ganska beskrivande, både om miljön och om individerna man skriver om.

Så när en av eleverna kom på att han skulle skriva ett personporträtt om mig, som skulle förklara varför jag valt att bli lärare, så blev jag förstås väldigt spänd.

Hur skulle det här nya verktyget som jag hoppades att jag givit eleverna – den målande och detaljerat beskrivande penseln – användas när den riktades mot min person? Vilka detaljer kring min person hade eleven snappat upp under de tre veckorna? Skulle denne unge, nybakade reportageskribent lyckas sätta ord på det som gör jag till jag?

Det finns ju faktiskt med i kunskapskraven i svenska för grundskolan: att »de berättande texter eleven skriver« ska innehålla »välutvecklade gestaltande beskrivningar«. Och nu skulle jag få använda min egen självkännedom för att se ifall eleven varit tillräckligt målande och gestaltande av det jag känner som min person.

flintskallig

Och… ja. Det där är jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *