Det bästa med att vara sin egen fystränare är att man inte behöver ägna fokus och energi åt att muttrande ifrågasätta ifall den ansvarige – som kom på att det skulle springas uppför en hal myrmark – är konkret efterbliven.
Det vet jag ju sedan gammalt att jag är.
Mycket uppför nu, generellt.
De senaste två veckornas relativa sysslolöshet har uppenbarligen åldrat mig 25-30 år i ett nafs.
Jag kände för att ägna hela kvällen – säkert sju-åtta SVT-nyhetssändningar – åt att blanda, rulla och steka köttbullar. Eftersom jag aldrig gjort det förut tänkte jag testa med en enkel ”julbordspotion” bestående av åttio bullar i dubiösa former och av tvivelaktig karaktär; löken och köttfärsen verkade fullkomligt oförmögna att samarbeta över blockgränserna.