Det är inte ett skämt

(null)

Jag tyckte det var så bra redan i Norrköping i våras, då han spelade sitt ännu ej utgivna album och jag inte kunde grötvråla med i en enda stavelse.

Döm då av mina förväntningar när Jonathan Johansson kom till Stockholm med såväl +++++-skiva som textkonvolut innanför västen.

Och samtliga, samtliga!!!, infriades. Jävlar i min låda sicken spelning.

 

(Finns det någon som inte drabbats av Jonathan Johanssons Lebenraum än? I så fall går det bra att förlora sig i länken. Jag har i princip lyssnat igenom skivan varje pendelmorgon senaste veckorna – och när jag vaknade upp efter spelningen imorse var suget efter ännu en genomlyssning starkare än någonsin. Han har gjort musik som – ta i trä – inte verkar gå att ledsna på.)

 

Denne aldrig stillastående världsresenär sitter i detta nu på ett tåg till Sundsvall.

(Just det: om någon behöver resa mellan Sveriges två huvudstäder – Stockholm och Sundsvall – idag så har jag en överbliven biljett till 15.22-tåget som går att få till under självkostnadspris.)

Jag ska, som Valborgstraditionen bjuder, se Helsingborg–Giffarna på O’Learys för att sedan dricka mig sävsusande på mjuggbrygd uppe på Norra Berget och hoppas att Polarna inte trålar än.

Av alla helveten på jorden

Av alla helveten som finns

Vill inte komma från nån annanstans

Vill inte komma från nån annanstans

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *