Jag har en tygpåse från bandet Könsförrädare som jag gillar väldigt mycket och som jag använder med jämna mellanrum; kanske lite väl jämna, med tanke på att jag knappt lyssnat på bandet sedan de släppte sin allra första EP (som fortfarande är mycket bra!). En gång ropade en medelålders man »bra band!« till min påsförsedda uppenbarelse, på väg upp för rulltrappan vid universitetet. Och allt jag minns att jag svarade var antingen »ja!« eller kanske till och med »tack!« eller så gjorde jag bara en tumme upp (det finns ju bara så mycket man hinner göra vid ett rulltrappemöte; jag har rulltrappe-mött nära vänner som bara hunnit bemötas med en snabb och ljudlös luftpistol).
Jag bär den ändå, för att texten sitter så typografiskt snyggt över påsen.
Men igår, när jag bar den tillsammans med en rakad skalle (jag kämpar ju fortsatt på utan huvudbonader, även om sommarens solkyssta och kontinentala ansikte dag för dag börjar se mer och mer ut som ett kritvitt ägg med påsk-påmålade anletsdrag där något särskilt artistiskt barn dessutom lyckats fånga begreppet «oktobertrasslig blandhy« på det annars kritvita skalet), så tänkte jag ändå på att…
… det kanske kan reageras på att det står »FÖRRÄDARE« över halva påsen, samtidigt som min svängande gångarm då och då täcker över »KÖNS«-prefixet.
Speciellt i tider som dessa, menar jag, då man antagligen kunnat få en gullig liten tygkasse med texter som »FOLK«- eller »RASFÖRRÄDARE« med sig från en nazistisk monter på bokmässan i helgen.
Apropå helgen så följde jag nazistmarschen dåligt under tiden (jag var ute i svampskogen och när vi ändå är inne på politik så hur kan inte Miljöpartiet – som är i regeringsställning! – ha gjort något åt situationen med alla gula löv som gravt försvårar möjligheterna till att hitta kantareller?), men blev närmast rörd när man läste ikapp i efterhand och fick läsa sådana här summeringar över hur nazisterna motarbetades av de tiotusenhövdade massorna och till slut stoppades:
https://twitter.com/samspjuth/status/914126364227330048
Det som skulle bli en mäktig nationalsocialistisk styrkedemonstration blev en lätt förnedrande promenad mellan två Icabutiker.
— Niklas Orrenius (@niklasorrenius) September 30, 2017
Och angående min egen situation med förrädarpåsen så tror jag att nyckeln, förutom en glad och gärna symfoniorkester smilande uppsyn (check!), är att i övrigt klä sig som den typen av höstkille som Nanna Johansson pricksäkert beskriver här:
Kanske blir det tids nog en riktigt näpen basker som får komplettera utstyrseln.