Ganska precis allt är redan sagt om Oscar Linnérs agerande gentemot sig själv och sin framtida karriär men framför allt gentemot GIF Sundsvall. För en portalinnehavare som brukar kunna ha möjlighet att vara först på bollar som inte särskilt många andra är intresserade av att plocka upp känns det väldigt ovant att behöva konstatera att jag nu sist av alla plockar upp en slemmigt hundbiten GIF-boll som nästan alla i hela fotbolls-Sverige varit och gläfsat rikliga mängder saliv över.
De allsvenska supporterprofilerna i de sociala medierna var arga och de gamla ex-fotbollsspelarna som blivit med spelbolagssponsrade podcasts var ännu argare och för första gången i mannaminne har vi fått oss en GIF-nyhet av ett sådant riksintresse att självaste Simon Bank ringts upp för att webb-tv-kommentera den.
Inte i mina vildaste fantasier hade jag väl kunnat drömma om att en GIF-målvakts vädrade besvikelse över utebliven premiärspeltid skulle kunna leda till att en Sportbladet-profilerad krönikör kastar ur sig en ordrik och nyanserad sportjournalistisk essä på bästa nyhetsplats på Sveriges största sportsajt.
Härom dagen publicerade dessutom samma tidning – som inför säsongen värvat den Sundsvallsbördige profilen Daniel ”Disco” Kristoffersson (och inte minst: hans agentkopplade nyhets-öra*) – en jättelång intervju med Oscar Linnér, där han lade ut texten om sortin på ett sätt som nästan hade ansetts som för långt i en Pirkt.se-kontext.
*= Jag såg nyss om filmen Tigrar med ett gäng gymnasietvåor på jobbet och skrattade på nytt till när Johannes Bah-Kuhnke (som, likt många andra i den sällsynt fotbollssceniskt snygga fotbollsfilmen, är perfekt castad som någon form av gammaldags Roger Ljung-agent) svarar i telefon under en läkarundersökning med "Tjena Disco", följt av en utläggning om att han "såg att Tancredi la ut nåt på twitter", men att Disco kommer att "blir först med att skriva att det är klart."
För min del hade Linnér själv gärna fått nöja sig med den gamla Jada Pinkett-Smith-taktiken innan han moloket lommat hemåt mot Bielefeld med svansen mellan benen:
Nu blev det några tiotusentals tecken intervju, där han fick lägga ut texten (på ett ganska sympatiskt sätt?), och därmed borde precis allt vara sagt i denna sällsynt uppmärksammade GIF-härva.
Men: en liten fråga vill jag sticka in, medan det allseende medie-ögat är på väg att vändas bort från de medelpadska fotbollsangelägenheterna igen:
Vad fan trodde vi?
Jag vill gärna ha det sagt först: Oscar Linnér verkar inte vara en särskilt sympatisk individ. Hans uttalanden är otroligt korkade och ogenomtänkta, och idiotin i den typen av uttalanden måste ha kunnat förutsetts även av det mest genomcurlade av alla allsvenska fotbolls-egon (som min vän Per Bohman slog fast om Linnér-lånet tidigare i vår: AIK vann allsvenskan 2018 mer trots Oscar Linnér än tack vare honom, då ingen allsvensk målvakt i modern tid kan ha fått ett sådant fortsatt förtroende i en allsvensk storklubb tidigare).
Men vän av truppharmonisk GIF-ordning reagerade redan när Urban Hagblom annonserade att klubben gjort klart med en ny målvakt i vintras. Inte över själva faktumet att det kom in en ny målvakt inför den allsvenska återkomsten, nej: den här portalen har länge varit en varm förespråkare för att klubben inte borde lita till att den superettansvajige Andreas Andersson skulle hålla allsvensk klass efter en enda bra höst i superettan. Men att i det läget, när det är högst oklart huruvida alla som bryr sig om Giffarnas allsvenska ve och väl litar till Andreas Anderssons allsvenska kvaliteter, välja att plocka in en fullskaligt matchotränad SM-guld-målvakt på ett korttidslån skickade två signaler utåt:
- Vi litar inte på att Andreas Anderssons kvaliteter håller på en allsvensk nivå.
- Vi erbjuder nu istället ett ex-allsvenskt utlandsproffs att komma och använda vår förening som en ren matchträningsmiljö under en vårsäsong.
För mig är det omöjligt att – oavsett vad som än står i officiella låneavtal och vad som än kan ha sagts mellan skål och vägg – tolka Giffarnas hanterande av målvaktssituationen på annat sätt. Ett bänkat utlandsproffs, som fått se sin karriär kraschlanda i två andradivisionsbänkningar, deklarerar för hela fotbolls-Sverige att han är i desperat behov av speltid och att han därför öppnar upp för en allsvensk hemflytt – och Giffarna nappar. GIF Sundsvalls svar på Oscar Linnérs desperata jakt på en fast plats mellan två stolpar var i detta läget: ”Jaha, är du i desperat behov av att vara förstamålvakt en period? Kom hit till oss! Vi behöver dig!”
Och det… är ju inte som att det inte har hänt förut. Inför sommaren 2018 stod det mer eller mindre klart att trotjänaren Tommy Naurins sargade kropp inte skulle hålla för allsvenskt spel. Naurin hade ju å (med undantag för ett kort och ack så misslyckat gästspel av Krakel Spektakel-lajvaren Oscar Berglund) varit förstamålvakt ända sedan den närmast förhistoriska tid då den här åldrade portalinnehavaren varit uppe och Erik Sandvärn-snokat runt i a-lagsmiljön.
I tomrummet som uppstod efter Naurin fanns då en viss William Eskelinen, fullkomligt oprövad annat än vad gäller Kaj-släktskap och division 2-spel, och att lita på honom fullt ut från start var inte aktuellt. På något sätt dök den iranske landslagsmålvakten Alireza Haghighi upp i Urban Hagbloms telefonbok, som en billig och tillfällig lösning då han var i behov av en trygg och pålitlig matchmiljö inför sommarens VM-slutspel.
Urban högg direkt när chanserna om ett ekonomiskt gynnsamt korttidslån på målvaktsposten dök upp – och det slutade någon månad senare i ganska exakt samma Oscar Linnér-problematik som vi fått uppleva den här våren. Alireza Haghighi var, visade det sig, inte alls så nöjd över att GIF Sundsvalls ”jaha, du behöver speltid inför VM? Kom hit!!!”-lockelser resulterat i en ”konkurrenssituation” med den unge William Eskelinen. Alireza var, märkligt nog, inte där för att långsiktigt utkonkurrera en ung svensk målvakt om dagarna och gå på ”Måndagsjazzen” på Aveny om kvällarna och vara nöjd med det medelpadska vardagslivet – han befann sig tydligen enkom i Sundsvall för att få sin eftersökta speltid.
Tänka sig.
Sedan dess har mönstret gått igen på det som brukar anses vara ett fotbollslags överlägset viktigaste post. William Eskelinen gjorde dundersuccé under 2018, men med ett år på kontraktet så lyckades GIF Sundsvall uppbåda noll komma noll intresse bland andra allsvenska klubbar för en ung svensk målvakt som just i säsongsavslutningen stått för en av de överjävligaste målvaktsprestationer man skådat, borta mot AIK, och som ett halvår senare visade sig vara kompatibel med en flytt till danska ligan.
Och hösten 2019, när Eskelinen lämnat, var korttidskarusellen igång igen: den tidigare guldmålvakten David Mitov Nilsson ansågs för bra för att säga nej till och en luddig bytesdeal med Maic Sema senare så var det han som (ytterst förtjänstfullt, ska sägas) vaktade GIF-målet i ett halvår.
När det inte var aktuellt för korttidslånade Mitov Nilsson att följa med ner i superettan så gjorde klubben istället klart med vad som skulle vara en långsiktig målvaktslösning, genom en av de allra minst viralt kompatibla videor man någonsin skådat i detta TikTok-snabba tidevarv:
Hur orolig man än kunde bli över att Urban verkade ha hittat Giffarnas nästa förstemålvakt i en ung lärling hos en lokal byggfirma så blev man än mer orolig efter ett halvår, när en alldeles otroligt svajig Andersson fick se sig petad av den ständige andramålvaktsnärvaron Lloyd Saxton under en handfull sommaromgångar.
Nu var det skador på både Andersson och nyinhämtade Oscar Jonsson som gjorde att klubben tvingades till ett nytt kortsiktigt lån under våren 2021, då Hammarbys allsvenskt meriterade tredjemålvakt Davor Blazevic hämtades in i några månader. Men jag undrar, efter den otroligt skakiga 2020-säsongen av Andreas Andersson, om inte Urban Hagblom hade varit öppen för ett Blazevic-lån även utan skadeproblematiken, nu när han bevisligen fanns tillgänglig på marknaden för korttidslån.
Han brukar ju nämligen vara det. Vissa saker verkar anses för bra för att tacka nej till.
Blazevic gjorde en helt okej vår (men verkligen inte mycket mer), återvände som planerat till Hammarby och lämnade precis samma hål efter sig som nästan alla ansåg fanns där inför säsongen.
Att Andreas Andersson, som var ifrågasatt och stundtals hårt åtgången i supporterkretsar under 2020-säsongen, reste sig på nio och gjorde en storstilad höstsäsong var väldigt imponerande. Under hösten 2021 var han en av superettans absolut bästa målvakter. Det går inte att säga annat.
Men så kom den allsvenska återkomsten 2021 och han får alltså exakt samma besked igen. Det illa chiffrerade Urban Hagblom-meddelandet om att klubben inte tror på att hans superettahöst räcker till i allsvenskan: att klubben säger ”kom hit!” till ett utlandsproffs vars agent letat med ljus och lykta efter en stabil speltidsmiljö under våren.
Giffarnas målvaktssituation ansågs fortfarande stå i brand och Urban Hagblom var – för vilken gång i ordningen? – framme med sin beprövade brandsläckare: det kortsiktiga nödlånet. Detta av en målvakt som vuxit upp i en 480 kvadratmeter stor villa på Djursholms dyraste gata, med Abba-Björn och Bernadotte-efternamn som grannar, och som till Aftonbladets Erik Niva berättat följande:
– Ska jag identifiera det viktigaste draget i min karaktär är det nog att jag aldrig har tillåtit mig själv att misslyckas. Och det tror jag absolut har en koppling till uppväxten jag haft, området jag bott i och moralen och andan som finns i de här kvarteren.
En målvakt som sedan den intervjun felaktigt ha ansett sig ha blivit för bra för allsvenskan och förtjänat sig en mångmiljonflytt till ett land som Tyskland (hade han stått i Mjällby istället för AIK hade det knappt ens blivit en Carljohan Eriksson-flytt till Dundee United) och som nu bara kom tillbaka för att använda GIF Sundsvall som en ren och tom projektionsyta för sitt behov av matchträning.
När kvällstidningsjournalisterna på ett GIF-ovant sätt var framme med sina diktafoner runt ex-AIK-målvakten efter premiären var det i min bok ganska väntat att han uttryckte sig ungefär som han gjorde.
Man får de situationer man förtjänar. Giffarna tog in ett utlandsproffs på ett nödsignalerande korttidslån. I den absolut bästa av världar hade han gjort en stabil vår mellan stolparna och lämnat ett oklart tomrum efter sig redan i juli, inför seriens andra halva. Den sämsta av alla möjliga världar hamnade vi nog i nu, då den förre AIK-guldmålvakten inte ens lyckats konkurrera ut Andreas Andersson och därmed direkt undrat varför han bytt en proffsvarm bänk i norra Italien mot en översnöad bänk i mellersta Norrland.
Man får ge Urban Hagblom att han faktiskt nämnde ordet ”konkurrenssituation” när Oscar Linnér-lånet presenterades i början av februari, men detta skedde i ett av de mest Urban Hagblom-generiska pressuttalanden som gjorts:
”Vi är enormt glada och stolta över att Oscar Linnér väljer GIF Sundsvall som nästa utvecklingsmiljö utifrån den internationella miljön han varit verksam i de sista åren. Vi får en målvakt med erfarenhet från Tyskland, Italien samt ifrån landslaget. Vi skall göra denna låneperiod till en optimal utvecklingsmiljö för Oscar och för GIF Sundsvall. Med konkurrenssituationen på målvakterna står vi i GIF Sundsvall bra rustade för den allsvenska säsongen 2022.”
Ingen, absolut ingen, kan ha trott att den ”optimala utvecklingsmiljö” som Oscar Linnér sökte sig under denna hans enda GIF-vår i karriären skulle vara att på sikt utmana Andreas Andersson om den plats mellan stolparna som man brukar behöva spela sig bort från.
Att Oscar Linnér stod för ett par idiotiska uttalanden i affekt må vara en sak, men att han fått lämna klubben är nu ett av de mer allmänt kända GIF-faktumen i klubbens historia (Linnér själv påstod i Disco-intervjun att självaste Ekot plockat upp nyheten om hans uttalanden, men där får nog samhällskunskapslärarna på Viktor Rydberg Djursholm ifrågasätta hur väl de arbetat med korrekta källhänvisningar).
Att GIF Sundsvall däremot har behandlat sin målvaktsposition som de gjort under snart fem års tid är enligt mig mycket mer alarmerande. Nu står vi, till stor del självförvållat, där inför en allsvensk hemmapremiär med en målvaktsuppsättning som själva Linnér-lånet var en tydlig signal om att vi inte tyckte höll. Vi får kanske hoppas på att det dyker upp nya korttidslånemöjligheter till hösten.
Det här är en portal som har stor tilltro till Joel Cedergrens fotbollskunnande. En av mina favoritscener från den gamle mittfältskämpens tränarkarriär är när Giffarna säkrade nytt kontrakt i den sista allsvenska omgången 2017, då Joel bubblade av sådan glädje efter slutsignalen att han gav sig hän åt glädjeyttrandet likt en AI-jublande The Sims-avatar:
Fem och ett halvt år senare känner jag mig tvungen att åter koppla samman Joel Cedergren med företeelser från dataspelsvärlden.
Sedan 2015 har jag och ett par vänner med jämna mellanrum setts för att spela Football Manager tillsammans. Det går upp och det går ner för oss allesamman, lyckan fluktuerar både mellan upplagorna och säsongerna, vilket kanske bäst illustreras av att min gode vän Putto vid en av uppstarterna fann sin specialdesignade avatar – som han lagt mycket möda på att få så lik sig själv som möjligt – stod och gjorde en gladlynt dans inför uppstarten av spelet, som för att illustrera att han var vid god form och vigör:
Några olyckliga resultat senare kunde den tidigare så dansanta FM-avataren finna sig själv i den här positionen istället:
Det har blivit några skapade gubbar genom åren. Vi har haft som rutin att om man ryker från sin anställning hos den allsvenska klubb man ansvarat för så tvingas man starta om som en ny profil och nesligt erkänna sitt fiasko genom att i dopet förse denna nya profil med en siffra, exempelvis Erik Löfgren II.
Min vän Putto har vid något tillfälle lyckats få sparken två gånger under samma spel och tvingats nedlåta sig till att sätta tre stora I:n bakom namnet sitt, för att förklara att han var den tredje upplagan av sig själv. Och för varje gång man ombeds göra en ny profil så lik sig själv som möjligt i AI-verktyget, genom att sätta de gula punkterna i rätt mungipa på något gammalt porträttfoto, så blir man slappare och slappare.
Och det här fotot på min gamle juniortränare Joel Cedergren ser ut som jag föreställer mig att…
… avataren Joel Cedergren III hade kunnat sett ut. Man orkar inte riktigt leta fram någon bild där man ser lagom glad ut, utan en där man spexar till det, och man orkar inte riktigt leta runt i arkivet efter exakt rätt accessoar utan unnar ens avatar ett par halvtransparenta 70-talsbrillor.
Den förre succétränaren, som efter säsongen 2018 omtalades i samma sammanhang som klubbar som Malmö FF och AIK, fick alltså sparken efter en enda omgång som huvudtränare i Örebro SK. Den förre ÖSK-tränaren Axel Kjäll blev alltså uppflyttad från tränarposten till fotbollschef under förra sommaren (en befordran som är rätt ovanlig bland tränare när det går tufft sportsligt) och har sedan dess avverkat inte mindre än tre huvudtränare under sin tid på den nya posten – däribland den rekordsnabba sparkningen av Cedergren- innan Kjäll nu själv kliver ner till tränarposten igen för att få rätt köl på den sportsliga verksamheten.
Det vittnar om en typ av ex-fotbollsspelar-megalomanisk hållning som man förväntar sig av en gammal italiensk målkung – inte av en gammal trofast högerback som levt sitt liv i skarven mellan superettan och allsvenskan och som vid karriärens enda egna övergång (den mellan ÖSK och superettankollegan Trelleborg) figurerat i de här sammanhangen:
"I Örebro SK spelade Axel mestadels som högerback, och det är på den positionen som Conny Karlsson främst kommer att använda honom. Tanken är att Dennis Melander ska flyttas upp på yttermittfältet och med Axel Kjäll bakom ska han kunna få utrymme för sina offensiva kvaliteter."
Dennis Melander är då, ska sägas för den oinvigde, den mest heffaklumpsformade allsvenska fotbollsspelaren som existerat i modern tid (möjligtvis jämte den gamle Ljungskile-inkastaren Marcus Senften): en fotbollskropp av en densitet så hög att han under inga omständigheter någonsin borde kunna vara aktuell för en yttermittfältsposition på grund av sina ”offensiva kvaliteter”.
Att Axel Kjäll figurerat i dessa sammanhang, som möjliggörare till ett Dennis Melanderskt yttermittfältskap, borde omöjliggöra en så pass kontinental efter-karriären-resa av det slag han nu har skaffat sig genom att tillskansa sig en roll som kungamakare i en anrik förening som Örebro SK.
För Joel Cedergrens framtida räkning vill den här portalen bara kungöra att ett halvår efter att han avtecknades som The Sims-gubbe på Pirkt.se – efter en säsong med bottenstrid, hård kritik och ”Avgå Joel”-banderoll – så var han hela Sveriges kanske mest upphaussade fotbollstränare. Jag, som värnar min gamle tränares ve och väl i det ibland hopplöst tuffa fotbollsyrkeslivet, hoppas att Joel Cedergren III-avatar-liknelsen får samma effekt.
Bli först att kommentera