Succé

Låt den som också har jobbat tolv dagar i rad kasta den första »varför står Pirkt.se still?«-stenen.

Men jag tänkte bara påpeka att mina kontakter i Schibsted-koncernen bedömde GIF-intervjun med Urban som en »succé« och ett bevis på att »mindre klubbar« säljer. Så klappa er själv på axeln, ni som köpt Plus för en krona för att stötta den rikstäckande GIF-journalistiken (och säg för all del upp abonnemanget direkt innan det kostar pengar, om ni vill, det gör varken mig eller Sportbladet-statistiken något; ni kanske kan skaffa det i någon släktings namn nästa gång det dyker upp nåt GIF-relaterat).

Men jag klandrar inte er som struntade i att skaffa Plus, då ni kanske redan är en lycklig själ bosatt i Mittmedia-land:

Skärmavbild 2016-01-26 kl. 08.49.58

Marknadsekonomi A

Inte ens riksmedia kan längre blunda för inflödet av kvalitativa spelarförvärv som väller in över Medelpads gränser.

Snart kommer, om jag får spekulera, en Ivar Arpi-text om att Sundsvalls Kommun har varit naiva (»kaffet på Waynes kommer ta slut med så många belevade fotbollsproffs kringflackandes på gatorna mellan träningarna!!!«).

I efterdyningarna av den John Guidetti-melerade Stefan Silva-affären härom dagen så kände sig självaste Sportbladet tvunget att följa upp händelserna med en längre Urban Hagblom-intervju:

gifsunds

En journalistisk publicering som de gjort något så omodernt som försökt ta betalt för, genom att låsa in den bakom sin Plus-vägg.

Och en kan tycka vad man vill om Aftonbladet, om huruvida journalistik ska kosta pengar i denna virala tidsålder och en kan fundera både en och två gånger vad Lars Johan Hierta hade tyckt om satsningen på sajten Lajkat – men faktum är att om man vill att Sveriges största sportsajt ska skriva fler längre GIF-artiklar framgent så gör den Plus-obundne nog bäst i att betala 1 krona för Urban-intervjun.

För varenda liten siffra kring Plus mäts. Aftonbladet räknar, som jag förstått det, enbart på hur många nya som skaffar Plus varje dag. Och de tittar noga på vilka artiklar det är som får folk att skaffa Plus.

Vissa mindre klubbar, med gedigna supporterskaror, säljer i regel svinbra vid pluslåsningar. De har – enligt Sportbladets enkelspåriga mätinstrument – så pass engagerade supportrar att det då och då är värt att försöka nasa på dem Plus-låsta texter.

Det vore väl fint ifall GIF Sundsvall kunde bli en av dem, så att nästa gång en GIF-relaterad idé dyker upp i en Plus-medarbetares huvud (som det gjorde för den eminente Per Bohman igår) så kan den passera idéstadiet eftersom idén står pall för redaktörsfrågan »brukar Giffarna sälja bra?«.

Till och med jag, som alltid lyckats kringgå alla betalväggar, skaffade Plus för en krona igår – enbart för att juke the stats.

(Jag har inga som helst åsikter kring ifall man skaffar abonnemanget för en ynka krona, för att sedan säga upp det innan den första 39-kronorsmånaden tagit vid: det är ett fortfarande ett exakt lika starkt slag för den framtida GIF-journalistiken.)

Här skulle den ambitiöse GIF-bloggaren (kanske hen som alltid dukar upp det buffébord av Urban Hagblom-gifar som Pirkt.se brukar använda!) ha Soundcloud:at ihop en remix av en gammal Maskinen-dänga, med refrängen »Alla som inte köper Plus är Mittmedia-älskare«, men jag har haft för mycket att stå i.

Kalasläggslistan och Kasslerlistan, vecka 2:

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 14.55.06

1. Urban Hagblom (ÅT)

Jag minns få konkreta drömmar från min tidiga barndom, men en var så stark att den etsade sig fast. Den om att en dag få vara med i Bingolotto, i den programdel där upptjackade barn tilläts springa in i ett av Bingo-Berra monterat varuhus och med sina febriga nävar riva ner leksaker, teve-spel och andra barnsliga önsketing i en stor varukorg.

Minns ni den? Man fick allt man pekade på; det var bara att få span på’t och riva ner det i korgen sin.

Det har känts som att GIF Sundsvalls ikoniske sportchef Urban Hagblom, »Mr GIF«, har sprungit runt i det drömvaruhuset hela vintern. En budgetvariant av det huset, förvisso (typ byggställningar från off-brand-kedjorna FEGO och BUPLO och TV-spel från typ IA Sports), men likafullt: Urban har (åtminstone utåt sett) fått allt han riktat tassen mot och bara kunnat vräka ner det i sin lilla allsvenska 2016-korg.

Tänk om man hade haft en rörlig gif att illustrera detta med. Vänta en minut: jag ska bara googla ”Urban+Hagblom+shopping+cart+players+gif”…

Vad sjukt!!! Det fanns!!!

xo4i3

Internet, va! Vilken jävla uppfinning. Tills jag såg den här rörliga gifen har jag trott att internet bara var en fluga, men om det är så här det är tänkt att fungera – att vanligt folk lägger tjugo Imgflip.com-minuter för att bidra till att göra världen lite, lite rikare – så har det ju potential att bli någonting helt fantastiskt.

 

Nu senast lyckades Urban alltså knycka åt sig Stefan Silva – den tidigare FCK-aktuelle och John Guidetti-kopplade (en kombination som får det att vattnas i näbbgipan på den Leo Englund-svältfödde) Stefan Silva! – framför det gläfsande storklubbstrynet på självaste 1 FC Saarbrücken.

Hashtaggen #AdlaUrban har legat och pyrt i de medelpadska viralvattnen under hela vintern, men efter tvåårskritningen med den John Guidetti-kopplade Stefan Silva kan inte heller riksmedia blunda för vad som håller på att hända i det fotbolls-Norrland som Urban så länge i-det-tysta-slitit för:

urbtwitt

 

Självaste John Guidetti vevade alltså ut ett personligt grattis till GIF Sundsvall för »allsvenskans bästa värvning« inför sina 217 000 Instagram-följare; ett sammanhang och ett rampljus klubben varit ute ur sedan den skönsjungande Kevin Walker-hösten 2013.

Och efter de Pirkt.se-avslöjade uppgifterna om att Guidetti ska ha tittat på ett antal Sirius-matcher för att följa sin två år äldre kompis så är det inte helt otänkbart att delar av JG-maskinen syns i Norrlands Huvudstad i sommar.

Ouff, om ändå den här portalen på ett enkelt sätt kunde bjuda på en liten försmak på hur ett sådant umgänge skulle kunna se ut i sommar, i Stefan Silvas nya medelpadska miljö…

Äh, jag testar att söka på hashtaggen #SquadGoals2016.

Vad sjukt!!!:

guldetti

 

 

Fotnot: Detta var en världsexklusiv försmak av den kommande Kalasläggslistan & Kasslerlistan, som efter Stefan Silva-förvärvet tvingades fram av den brinnande aktualiteten i listans Urban Hagblom-punkt. Inom några dagar är listan tänkt att publiceras i sin helhet.

 

Björkebaum om Silva: ”Bäst som ‘nummer tio'”

Skärmavbild 2016-01-20 kl. 07.26.53

”Nia”, ”tia” eller ”flank-tju’tvåa”? 

Den tidigare anfallskollegan Ante Björkebaum tror sig veta var GIF Sundsvall får ut mest av nyförvärvet Stefan Silva.

– Jag skulle säga att han passar bäst i nummer tio-rollen, säger Sirius-anfallaren.

 

I går förmiddag åkte Urban Hagblom till Midlanda för att plocka upp Sirius skyttekung Stefan Silva, som skrivit på för två år i klubben. 24-åringen har stänkt dit 27 mål på 57 superettanmatcher för Uppsala-klubben – trots att han inte alltid spelat som renodlad anfallare.

Enligt den då-och-då-pålitliga sajten Transfermarkt.de så spelade Silva under 2015 som renodlad anfallare vid tio tillfällen, som vänsterytter vid åtta och i ”nummer tio-rollen”, bakom en ensam anfallare, sju gånger. Detta i ett Sirius som, till skillnad från det raka 4-4-2-spel som Joel Cedergren och Roger Franzén förespråkar i GIF Sundsvall, spelat med en formation som väl – om jag försöker slänga på mig Göran Bohlin-kostymen för en sekund – mest kan liknas vid en fusion av 4-3-3 och 4-2-3-1.

Pirkt.se tog hjälp av Silvas anfallskollega i Sirius, jämten* Ante Björkebaum, för att Facebook-chatt-formulär-ledes reda ut var John Guidettis kompis gör sig som allra bäst.

– Hos oss har har spelat kant, ”10:a” och ”9:a”. Jag skulle säga att han passar bäst i nummer 10-rollen, där får han mycket boll och då händer det grejer.

Vad är hans allra främsta styrka?

–Tekniken kombinerat med avsluten. Han är fantastisk med boll och jag har aldrig spelat med en bättre avslutare. Jag får passa på att gratta Giffarna som fått ett grymt nyförvärv. Det kommer att blir succé.

Hur har du som lagkamrat märkt av hans uppenbart täta John Guidetti-koppling?

– Genom att man någon gång fått åka Bentley till träningen, haha. Nejm men de är goda vänner så det är kul. John är ju en fantastisk spelare och han kollade några av våra matcher när han hade ledigt på somrarna.

Är det en så pass stark koppling att den till slut, efter 112 år i den motarbetade skuggan, kan ge GIF Sundsvall den riksmediala skjuts klubben behöver?

– Nja, i och med att Sirius aldrig fick någon riksmedial skjuts så tvekar jag på att Giffarna får det. Men man vet aldrig.

 

*= Östersunds FK:s 2010-säsong, då både Erik Löfgren och Ante Björkebaum representerade de rödsvarta, sågs av många jamtska förstå-sig-påare som »ett fatalt misslyckande som på ett mycket talande sätt fullbordades av att en inlånad och Pensionat Björnen-placerad klyktattare skickade ner klubben i norrlandstvåan«, men Pirkt.se:s redaktionsledning ser på den säsongen som »ett enda långt mingel i hopp om att knyta framtida Stefan Silva-analytiker till portalen«-

Vad händer vid saudisk shejk-huggsexa?

Det var en scen som etsade sig fast i mitt unga grabblynne. Det måste ha varit sommaren 2006, en soligt varm sommardag då jag snubblade förbi eftermälet till en GIF-träning där folk joggade ner, stretchade och lommade mot duschen.

Kvar i mittcirkeln stod en renrakad mittback som vid varsin sidlinje placerat en lagkamrat. Dessa tu stod och skickade in färdballader mot mittcirkeln, varpå mittbacken bestämt nickade undan bollarna, en efter en. Jag tror till och med att det kan ha varit ett fjärde par fotbollsfötter involverade, som något slags riktmärke för undannickarna.

Jag noterade hur många som panntrycktes till exakt rätt adress och vilken tajming han hade i nästan samtliga upphopp, men framför allt slogs jag av hur noggrann den extratränande mittbacken var. Hur uppenbart det var att han försökte genomföra varenda av de många nickarna matchlik; att det inte gjordes för att det var skoj att stå i solen och nicka boll med svettig skalp; utan att allt gjordes för att vara bättre i nästa matchsituation.

Han var ingen idol för mig, inte alls, men jag tror att jag där och då fattade nånting om vad som krävs om man vill försöka nå åtminstone Sverige-eliten i fotboll. Den extratränande 23-åringen hade ju där och då, trots sin ringa ålder, fyra allsvenska säsonger bakom sig – något som skiljde ut honom i 2006 års fuskbygge, bland Chris Cleaver-gynnare och Andreas Ingel-filurer.

Det är i sommar tio år sedan han stod där och extra-nickade undan bollar, Stefan Ålander. Ett decennium sedan.

Och ändå så är han fortfarande bara 32 år gammal, när han trycker Urban Hagbloms näve för ännu en kontraktsförlängning.

ålmund

Han gjorde inte många matcher 2014, när jag bevakade laget för ett längre reportage, men det kändes ändå som att han bidrog med någonting i gruppen. Backlinjen var relativt ung och utan utpräglade, klassiska ledargestalter; Dennis Olsson och Jocke Nilsson hade väl just börjat komma in på Oscars om lördagarna, Jon Gudni Fjoluson framstod alltid som något lakonisk och lite för väl medveten om sina gamla Bayern München-provspel, samtidigt som Eric Larsson (att döma av hans sociala medie-utsvävningar) känns sprungen ur Cristiano Ronaldo-generationen.

Stefan Ålander var samma (inte så) gamla Stefan Ålander. Jag såg honom springa korta ruscher med vikter släpandes efter sig; allt för att försöka råda bot på den seghet som trots att infunnit sig i benen, den som fick mig att döma ut honom redan hösten 2012, då den nykläckte Norrköpingsspjuvern Christoffer Nyman sprang åttor runt honom på IP.

Truppen behövde nog någon av Stefan Ålanders kynne (samt någon som, bland alla café-sörplande ungdomar, skyndade hem för att typ renovera en altan och hämta ungar på dagis) under Superettan-säsongen 2014 och den kanske till och med behöver det nu.«

Jag tycker att det är både relativt sunt och klokt att Stefan Ålander, 32, får ännu ett år i truppen: hans trettonde totalt. Han kommer antagligen (och till viss del förhoppningsvis) inte räcka till för en startplats, men han kommer säkert inspirera en och annan breddspelare i sin envetna jakt på densamma.

 

Däremot: nog behövs det väl ytterligare en mittback in – egentligen? Om vi bortser från det uppenbara faktumet att ekonomin är skral så ser det förstås inte särskilt betryggande ut att bara ha Stefan Ålander, 32, och Filip Tägtström, knappa 18, bakom Danielsson och (en knästrulande!) Nilsson. Robin Tranberg kanske är tänkt som tredjemittback vid de tillfällen då Rúnar Sigurjonsson och Wok-Lars är vid sunda vätskor.

 

Nåväl: till saken. För det här är ju saken:

»Att jag får börja som trainee åt SG Finans är en fantastisk möjlighet och det är väldigt kul att få vara med på det.«

Citatet är Stefan Ålanders och kungör att Urban Hagblom med en rävs list och med en medelpadsk sportchefs gnidenhet har lyckats kringgå de nya FIFA-lagarna som förbjuder tredjepartsägande av en spelare.

Här ska dock ändå en tredjepart, den lokala firman SG Finans, vara med och delbetala Stefan Ålanders fotbollsspelarlön, som jag förstått det. Det är förstås lite, lite deppigt – det är inte dylika citat man drömmer våta silly season-drömmar om – men på ett sätt också klokt och vettigt.

(Tills FBI, som ett led i FIFA-utredningen, stormar SG Finans-kontoret och handklovar iväg Ålander, bara dagar inför Falkenberg hemma.)

Min vän Johan Martinsson, den just nu levande människa som har flest uppstartade Football Manager-spel med GIF Sundsvall på sitt samvete, brukade härom året – via ett tveksamt buggutnyttjande – kunna bygga sig en liten saldobuffert genom att skeppa Stefan Ålander för omkring 25 miljoner kronor till saudiarabiska shejker. Pressmeddelandet om Ålander-förlängningen klargör inte vad som händer i ett dylikt scenario (vid plötslig oljeshejks-huggsexa om »Ålen«!) med SG Finans med i tredjepartsägarbilden.

 

Men vilken silly season, hörni: när man inte trodde att den kunde bli mer kittlande så kliver SG Finans in i bilden!!!

Vad händer härnäst? Detta Stefan Silva-citat intill en handskakningsbild???

»Att jag får börja breda mackor på Subway på Köpmangatan vid sidan av fotbollen är en fantastisk möjlighet och det är väldigt kul att få vara med på det.«

Inget går att utesluta denna vinter – och nu, efter en jul- och nyårsdäven dvala, är Pirkt.se med på tåget igen!!!

(Än så länge bara med intetsägande icke-analyser några dagar för sent, men det ska bli bättring!)

Är det Steffe Silva som Urban tassar kring het gröt kring, eller är det någon annan anfallare som lurar i den Mittmedia-fördolda vassen??? Jag ska skicka ut mina bästa spanare – inte Tranberg-misaren, han är entledigad! – i sina panoramafönster utmed Storgatan.

Pirkt.se-året 2015

Året 2015 är över och läsarsiffrorna ska snart sammanställas och presenteras för portalledningen.

Det är dags att, genom ohederligt intern-länkande till gamla skåpgömda russinpåsar, juke the stats.

2015 är, om vi ser till Pirkt.se-textbanken, ännu ett habilt +++-år att lägga till handlingarna. Varken mer, varken mindre.

Om man skulle skriva ut nedanstående sammanfattning och lappa ihop till ett kompendium hade det varit en helt okej julklapp om du hette Erik Löfgren och letade efter en present till din mamma. Det är inget uselt betyg, när allt kommer kring.

 

2015 års…

Continue reading

2016-trenden: Fjärdedelstycket

Först kom det snabbt ihoprafsade snabbtycket.

Sedan kom det än snabbare blixttycket.

Och nu, mina krönikeläsande vänner, har ännu en ny nivå av tyck uppenbarat sig:

Fjärdedelstycket. Efter att Malmö FF gjort klart med sin nya tränare i eftermiddags, den otippade dansken Allan Kuhn, så publicerade Expressen och Kvällsposten tämligen omgående – någon kvart efter tillsättandet – ett fjärdedelstyck:

Skärmavbild 2016-01-08 kl. 13.29.14

Ett tyck som den förre Sundsvalls Tidnings-skribenten Fredrik Jonsson knappt fick skriva klart till en fjärdedel innan det skulle kastas ut i etern.

Det kan till och med vara så att det är en kort liten snutt historia som skrivits. Texten, som låg uppe i all sin korthet i fyrtiofem minuter innan den fylldes ut till fullo, kan vara den första sportkrönikan i modern tid där krönikörens bylinebild varit längre än ingressen och brödtexten tillsammans:

jonsson

(OBS: Bilden är ett Paint-montage men längderna är intakta.)

En kanske borde fila på en lista över potentiella trender inför 2016, nu när vi redan den 8 januari kan bocka av fjärdedelstycket intåg på marknaden?

Fota torso

Jag hade helt glömt, alternativt förträngt dem.

Men på bilvägen ner till stenstaden, några dagar innan julafton, så fälldes de ner rakt framför näbbtippen på en och ens föräldrars bil.

Tågbommarna; mer medelpadska i sin uppenbarelse än Lönnå-vevade gosskörer och felfotade yttrar.

Det är surt nog som det är, att en får stå och vänta i ett antal minuter på grund av en gravt bristfällig trafikplanering och en aldrig sinande ovilja att åtgärda problemet. Än surare när en själv anklagas för att ha orsakat förseningen som gjort att man hamnat där framför bommarna.

Men det var det hon gallskrek, Tilde: att jag var ansvarig.

»Det här hände bara för att du skulle fota den där ›Torso‹ ju!«

Och ja, jo, nog hade jag några minuter tidigare gastat om att min syster skulle »köra långsammare!«, ja, kanske till och med »stanna bilen!« när jag fipplade med mobilen i hopp om att med en snapchat kunna fånga när en mjukisdressklädd Mattias Thorsell joggade jämsmed bilen på väg ner från Sidsjön (själva definitionen av en medelpadsk +++++-snap).

(Jag var närmre en hel rad i medelpadskt idrottsbingo än jag var under något av spelen under Bingolottos osägbart usla uppesittarkväll; detta då jag också fick syn på den gamle kazakiske OS-guldhjälten Vladimir Smirnov* flanerandes längs mina föräldrars gata.

Är han, på Vladimir Smirnov-temat, den ende Sundsvalls-kändis som har detta första-sökalternativ på sig vid en googling?:

Skärmavbild 2015-12-28 kl. 22.46.05

Det är inte omöjligt. En snabb Kjelle Lönnå-googling ger bara jante-alternativ som »familj«, »tavlor« och »kör«. Däremot om man skriver in »Kjell Lönnå net worth« så dyker en länk upp till VIPFaq.com och om man – likt en orädd nätkrigare eller en viralvirrig pensionär – klickar på den så hittar man den här faktoiden:

Skärmavbild 2015-12-28 kl. 22.53.26

»Does Kjell Lönnå do steroids, coke or even stronger drugs such as heroin« är en mening jag inte trott jag skulle få läsa utanför Deep Web.)


 

Var var jag.


 

Just det: hon må inte förstå alla faktorer bakom att man vill stanna bilar på grund av att en gammal ex-allsvensk man joggar jämsides med ens bil och hon må kalla Mattias Thorsell för »Torso«, men det var förbenat fint att ha Tilde med sig upp till Sundsvall över julen igen.

TildeSundsvallSnö

Den här bilden är från fjolårsjulen, men återanvänds på grund av sin idylliska snömängd och närmast välsignade krispighet.

Helt okrispigt var det inte i år heller:

Ni ser några prickar där ute, på den lövtunna isen: en pappa och ett koppel kid. Jag hade gärna dragit till och sagt att det var Mats Barkemo som tassar omkring därute på Sidsjöisen, för att ytterligare fylla på bingobrickan, men det var omöjligt att skönja.


 

Hon verkade lycklig i Sundsvall, Tilde, men det var ändå ingenting mot den våg av glädje som sköljde över henne vid hemkomsten till Huvudsta.

Hennes sämre hälft brukar inte dela Sverigedemokraternas verklighetsbild, men när den karismatiske Rickard Wall höll låda i talarstolen under kommunfullmäktigemöte i Stockholm i november så tänkte jag ändå att han, den där, han är något på spåren med sin spaning.

Det är ju så: kvinnor gillar badrum.

Vi var fler som kände så, att Rickards spaning hade något!!!, och fler som kände till hur mycket Tilde (eller alla kvinnor, jag vet inte: jag sitter inte på Rickard Wall-empirin) gillar att bada och hur mycket hon saknat ett badkar i vårt annars relativt kompletta hem.

Det hela utvecklade sig till något av en masskonspiration, med halva hennes bekantskapskrets insyltad. Jag tog emot och gömde i ett lånat barnvagnsutrymme, hennes mamma och moster bar upp och monterade, vår lägenhetsvakt öppnade: och på annandagen, Tildes 25-årsdag, så stod det där.

Hade Rickard Wall stått i ett hörn av det badrummet när Tilde klev in och började gråta vid blotta åsynen av det rosett-inslagna badkaret så hade han inte deltagit i kramkalaset, bara nickat lugnt och bestämt; kanske antecknat kort i ett medhavt häfte.

»Mmhm. Så är det«, hade Rickard sagt. »De gillar ett ordentligt badrum, kvinnfolket.«


 

Jag höll hårt i polletterna under mellandagarna, av ren kollegial solidaritet. Det ska inte räcka med att smälla upp en rea-skylt med en procentsats för att luckra upp ens läder, utan som journalist måste man värna om att det fortsatt krävs sysselsättning i reklambranschen, så att en själv och ens kollegor har någonting att falla tillbaka på när textrobotarna drar fram som slåttermaskiner över lokaltidningsredaktionerna under 2016.


 

Det blev – för att låna ett nyord – ett synnerligen gott slut på 2015.

Och jag vet inte mycket om 2016 och har hittills bara sett det från en Netflix-ansluten säng (okej då, jag stack också snoken över disken på en pizzeria), men Tilde Jansson kommer – för att låna en sliten inför-klyscha från sportvärlden – bli viktig.

Jag smattrar ner det här med gårdagens glittrigt premiärmålade nyårsnaglar intakta. På en stol intill hänger de dressade mjukisbyxor jag hade på mig på gårdagens nyårsbjudning (de dressade mjukisbyxor som jag förra hösten såg en cool människa sitta i på tunnelbanan i New York och som jag sedan dess har letat efter och nu till slut funnit!!!).

Det hade inte spelat någon roll om glitternaglarna hade fått någon division 1-center på kalaset att ge mig en rak cross-checking över hakan eller om mjukismaterialet fått mitt skrevparti att ge ifrån sig missklädsamma, direkt stötande miniatyr-konturer så till den milda grad att det lagt sordi på hela feststämningen; att vara och leva med Tilde är som ett enda långt parti av den där leken där man blundandes faller baklänges och förväntar sig att bli fångad av vänliga nävar bakom.

Ett parti där man fångas och fångas och fångas.

(Hela detta stycke är native advertisement från Adlibris: Köp Alex Schulmans bok »Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött«, just nu för bara 120 kronor.)

 


 

Efter detta yviga plockinlägg – plottrigare än din gemene Sportexpressen-etta – meddelas att Kalasläggslistan och Kasslerlistan utgår över jul- och nyårshelgerna. Istället finns tankar på att försöka bjuda på ett par traditionella årslistor.

En bra lärare är en bra lärare

Tänk dig att du står inför rätta och att du för första gången ska träffa din försvarsadvokat. Med svettiga handflator trummar du nervöst på låret där du sitter och med flackande blick sneglar du mot dörren genom vilken din försvarsadvokat ska komma och försöka reda ut allting. Åh, måtte det vara en skicklig och välmeriterad jurist jag fått tilldelad mig!!!, tänker du.

Så öppnas dörren och in kliver – en gycklare i fullfjädrad gycklarskrud. En gladlynt individ i spetsiga bjällerskor klampar klumpigt genom dörren och möter din förvånade uppsyn med ett clownbeprövat leende.

»Jo, det råder ju lite juristbrist just nu«, harklar sig gycklaren. »Men vet du en sak?«, fortsätter han och bjuder på en behärskad konstpaus innan han med klämkäck slogan-stämma lägger till att »en bra advokat är en akrobat – och kan jonglera bort livstidsdomen«.

Tänk ifall ovanstående scenario med jämna mellanrum utspelade sig på olika tingsrätter, runtom i Sverige; att brottsmisstänkta fick nöja sig med att en outbildad vikarie från ett bemanningsföretag kom och försökte försvara deras oskuld.

Nej: juridik är viktigt. Där måste utbildade och professionella individer vara involverade. Där lämnar vi självfallet inte individers öden i lekmannahänder. Helst inte inom sjukvården eller inom ingenjörsyrkena heller.

Men jag studerar till gymnasielärare, och inom just läraryrket fungerar det ofta ganska precis så här som beskrivet ovan. På universitetet där jag studerar kan man utbilda sig till nästan precis vad man vill, men när jag går i korridoren är det bara mitt och mina klasskamraters framtida yrke som via jobbannonser bjuds ut till vem som helst som skulle vilja prova på. Det finns knappt en enda anslagstavla på hela universitetsområdet som inte är belamrad med annonser från något av det största bemanningsföretagen, om att den förbipasserande individen redan idag borde börja jobba som just lärare.

Ja, just du! Nej, det spelar förstås ingen roll ifall du har utbildning! En bra lärare behöver inte vara en utbildad till just lärare!, slår annonsen från branschens jätte Lärarförmedlarna fast. En bra lärarvikarie kan lika gärna vara unga »akrobat-tränare«, »boxare« eller »entreprenörer«. En akrobat kan exempelvis »jonglera kunskap«, förkunnar annonsen, och en boxare kan »ge eleverna mod«.

Så enkelt är det idag att ta steget in i svensk skolas kanske viktigaste roll. Du behöver i stort sett bara ha gått ut gymnasiet och kunna påstå sig besitta någon egenskap, vilken som helst!, för att vara högaktuell för att jobba som lärare; ett yrke som jag tänkt studera i över fem år för att kunna bemästra.

Kanske kan man i en helt jämlik skola, där alla elever är lika studiemotiverade och har samma förutsättningar, slänga in gycklare, boxare och gymnasieföretagare i lärarrollen med jämna mellanrum – men inte i vårt svenska skolsystem där ojämlikheten bara ökar och ökar.

Den akuta lärarbristen är inte bara en fråga för individerna som verkar inom skolväsendet, utan borde vara en högprioriterad fråga för hela samhället.

Om tio år kommer vi knappast att läsa om individer som suttit fängslade i onödan för att de blivit försvarade av en outbildad men pistolintresserad 20-åring som »sköt från höften« i rättegångssalen, men det finns en stor risk att vi kommer att ha än fler människor i utanförskap i Sverige, på grund av att de inte fått professionell hjälp i skolan.

[SLUT]

 

 

»En bra kirurg är en entreprenör – och ser möjligheter.«

Tänk er den texten på en annons om att hoppa in och vikariera som kirurg, intill en bild på en 20-årig grabb med en svår frisyr.

Eller annonstexten »en bra advokat är en akrobat – och kan jonglera bort livstidsdomen«, intill en bild på en gladlynt gycklare i spetsiga bjällerskor som lattjar med några käglor.

Nej, dessa jobbannonser finns förstås inte. Du erbjuds inte att vikariera som varken läkare eller jurist via luddiga annonser som riktar sig till ungdomar som precis tagit studenten.

Det här är svåra jobb som kräver en lång utbildning, annars kan det lätt gå snett. Det är områden där det krävs specialkompetens. Det inser alla.

Men som lärare, däremot.

Jag började i höstas på en fem och ett halvt år lång utbildning för att bli gymnasielärare och jag överröses dagligen med dylika annonser, om att jag redan nu borde börja jobba som lärare. Förra veckan räknade jag och tillsammans har vikariebranschens största aktörer tillsammans satt upp inte mindre än 27 annonser i den långa korridor som leder från vårt klassrum till cafét i andra änden.

Tjugosju stycken.

Hoppa in ba’, skriker annonsörerna i versaler, ty vem som helst – BOKSTAVLIGEN VEM SOM HELST – kan vara lärare. Branschens största vikarieuthyrare, Lärarförmedlarna, slår nämligen på sina annonsblaffor fast att en bra lärarvikarie inte nödvändigtvis behöver ha rätt typ av utbildning. Nej, alls inte: bra lärarvikarier som ansvarar för lektioner och utbildar nästa generation kan lika gärna vara »entreprenörer«, »akrobater« och »boxare«.

Ifall de velat spara in tryckkostnader så är jag ganska säker på att Lärarförmedlarna kunnat trycka upp en enda annons som slog fast att »en bra vikarie är en ungdom med låga löneanspråk och som saknar prickar i sexualbrottsregistret«.  En annan av markandens stora aktörer, Bemannia, slår fast att »för skolan är du en hjälte«. Jag skulle vilja omformulera den beskrivningen lite, för det är förstås snarare så att det är för bemanningsbranschen som dessa outbildade lärarvikarier är hjältar.

För i och med den stora lärarbristen så gör bemanningsföretagen rekordvinster. Våra offentliga medel, den skolpeng vi delar ut per elev, rinner i en aldrig tidigare skådad takt ur skolsystemet för att istället hamna bemanningsföretagens vinstkonton. Nämnda Lärarförmedlarna har mellan år 2009 och 2015 växt med hela 500 procent och totalt har bemanningsbolagen som hyr ut lärare ökat sin omsättning från omkring 100 miljoner till 200 miljoner bara under 2010-talet, enligt SVT – och ungefär 25 miljoner kronor har slunkit ut i form av aktieutdelning.

 

 

Östersund:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6537403

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6493891

http://www.op.se/jamtland/ostersund/lararbristen-varre-an-nagonsin

http://www.ltz.se/opinion/debatt/lararbrist-drabbar-svaga

69% av gymnasielärarna i Östersund var behöriga. http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&notgeo=&p_verksamhetsar=2015&p_omgang=1&report=personal_amne2&p_skolkod=&lankod=&kommunkod=2380&p_hman=00&p_niva=S&p_amne=&p_verksform=21

 

https://www.google.se/search?q=en+bra+l%C3%A4rare+%C3%A4r+vikarie+reklam&safe=off&espv=2&biw=1203&bih=727&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjhubLI-7DRAhUH1iwKHR3aAcUQ_AUIBigB#safe=off&tbm=isch&q=l%C3%A4rarf%C3%B6rmedlarna+reklam&imgdii=-_Ue_u5KdjZ8dM%3A%3B-_Ue_u5KdjZ8dM%3A%3B2ni6AANnr1vNRM%3A&imgrc=-_Ue_u5KdjZ8dM%3A

https://twitter.com/lararformedlarn