Han trodde sig göra en insats både för sig själv och för den samlade svenska folkhälsan när han tog sig ut och löptränade. Men 35-årige Erik Löfgren fick nyligen ett trist besked när nya studier visade på att just hans löpande hade en nettonegativ effekt på folkhälsan.
Den nettonegativa effekten ska komma av faktumet att hans uppsyn och allmänna uppenbarelse under själva löpningen ska verka avskräckande på andra som eventuellt tänkt ge joggandet en chans.
— Det är klart att det är tråkigt att höra, säger en besviken Erik Löfgren till Pirkt.se.
I studien framgår att Löfgrens lättrodnade hy, som av rapportförfattarna beskrivs som ”rödflammigt griskindad”, tillsammans med hans voluminösa svettningar samt kroniskt håglösa uppsyn under löpningen gör att människor i hans direkta omgivning helt ger upp planerna på att själv ge sig i kast med joggandet.
— Studien lyfter också hur den studerades läppar lätt får en hinna av obehagligt intorkad vit sälta över sig. Det är många i studien som upplevt det som extra avskräckande: hur joggandet verkar få studieobjektet att bli sjöblöt av svett — och torr som fnöske på samma gång, säger experten Kajsa Ewelöw Akraka Krepp.
För Erik Löfgren, som under en kort fotbollskarriär för snart femton år sedan svävade omkring i det semiprofessionella mellanförskapet, kommer nyheten som ett dråpslag. 35-åringen har två år i rad deltagit i Midnattsloppet och känt att vårformen nu så sakteliga varit i antågande, men den nya vetskapen om att hans joggande tär på den svenska folkhälsan har fått honom att omvärdera sitt beslut att försöka bli en joggare.
— Jag får ta mig en funderare. Jag var ute nu på eftermiddagen i vårsol och tretton grader och kände hur min gråbleka skalp dröp av svettningar och hur det salta som forsade ner i ögonen fick mig att kisa som en rödgråten mullvad och… ja, då förstår man ju att även om min kondition förbättras något så kan ju den här åsynen vara skadlig för väldigt många förbipasserande, som antagligen aldrig själva någonsin skulle vilja utsätta sig för att se ut på det sättet.
Han suckar djupt och samlar sig innan han fortsätter:
— Och att man då dessutom, utöver att ens kritvita men ändå rödsprängda skalp ser ut som ansiktet utåt för en ny svettorsakad psoriasissjukdom, springer runt mitt i Stockholms innerstad i gamla malätna paltor från ens tidiga 20-årsålder… Och så ett tungt och stelt 36-årigt steg på det, för en som redan i tonåren hade ett löpsteg som bara en mor kunnat älska. Nej… jag förstår ju hur den här studien kommit fram till de här resultaten.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
— Att jag inte har gjort allt för stor skada på den svenska folkhälsan med mitt löpande. Jag vill be om ursäkt till alla löpkarriärer jag satt stopp för genom mitt avtändande lufsande.
Bli först att kommentera