Några skäl varför friskolorna inte ska underkompenseras: monolog av en motståndare

Allra först måste jag låta er förstå att jag inte är gammalmodig. Jag smickrar mig med att vara en fullt modern skoldebattör. Jag tror på jämlikhet, rättvisa chanser för alla och en svensk skola som bryter segregation, men jag tror inte på att sluta ge friskolorna samma mängd skolpeng som de kommunala skolorna, för det vore att förneka min liberala hållning i skolfrågorna.

Att sluta ge friskolorna lika tilltagen skolpeng som de kommunala skolorna, vilket regeringen föreslog under gårdagen, vore en revolt mot naturen. Betrakta dina kommunpolitiker som styr den offentliga skolan där du bor! Titta på deras psykiska svaghet, deras andliga oförmåga, deras tankars ostadighet och allmänna bristfällighet vad gäller att orkestrera ett effektivt skolväsende! Icke ska väl dessa få gå till vår gemensamma skattekista för att ta för sig av mer resurser än vad som erbjuds friskoleägarna. Naturen säger nej. Vårt skolsystem bjuda nej. Guds röst ropar nej – och så gör även jag.

Det är den hundraprocentiga ersättningen till friskolorna som gör den aktiebolagsdrivna friskolan till en aktiebolagsdriven friskola. Och det kommunala budgetunderskottet i skolnämndens budget som gör kommunen till kommun. Om vi plötsligt gav kommunens skolor mer pengar per elev än friskolorna skulle man inte längre lika tydligt urskilja hur dessa aktiebolagskoncerner skulle kunna göra sina vinster – och tror ni då inte att det svenska skolpolitiska livet då skulle förlora något av sin poesi och romantik?

Den aktiebolagsdrivna friskolan måste förbli en aktiebolagsdriven friskola. Kommunens underfinansierade verksamhet måste förbli kommunens underfinansierade verksamhet. Om den aktiebolagsdrivna friskoleverksamheten behöver anstränga skulle ersättas med mindre skolpeng per elev än kommunen, bara för att ansvaret är mindre, uppstår en villervalla som gör vårt svenska koncept svårt att förklara för utländska investerare.

Jag vet att jag mina skäl är grundade på logik, för jag har fått dem av friskoleförspråkare: stora statsmän och liberala tänkare i riksdagen.

Det första argumentet mot en omfördelning av skolpengen, till fördel för kommunerna, är att kommunerna inte skulle använda den större delen av kakan på ett klokt sätt. Redan idag, när kommunerna ersätts med samma skolpeng per elev som de fristående enheterna, ser vi hur kommuner skvätter skattepengar omkring sig som vore det från himlen fallande manna. De psykiskt labila och ekonomiskt ineffektiva beslutsfattarna i landets kommuner lägger enorma summor på upprustningar av idrottshallar, på att tillhandahålla utdaterade faciliteter som skolbibliotek och på att ha en oproportionerligt hög andel av behöriga lärare i sina klassrum. I nuläget går dessa dumdristigheter inte bara ut över den kommunala budgeten, utan för varje slösaktig investering i ungdomars utbildning så tvingas kommunen – helt i enlighet med naturen, logiken och Guds vilja – kompensera även de fristående enheterna, på grund av en höjning av den generella skolpengen i kommunen. Hur skulle det se ut ifall vi tog bort denna gudagivna lag på skolområdet: ifall kommuner kunde börja göra upprustningar av sina skolbibliotek utan att ersätta den skolbibliotekslösa friskolan med kostnaden för sin renovering?

Jag har talat med så många friskolemotståndare och alla är lika oresonliga. Jag säger så ofta till dem: ”Här är jag, övertyga mig!”. Jag ber om bevis som rör skolpengens orättvisor. Och så kommer de dragande med informationen om att vi är ensamma i hela världen om att ha ordnat vårt system på detta sätt och om hur till och med chilenarna till slut gjorde uppror och tvingade bort sitt liknande system efter Pinochet-diktaturens fall. De kommer dragande med utdrag på utdrag ur kommunala skolbudgetar som pekar på vad ännu en nyetablering av en friskola skulle kosta kommunen.

Men vad betyder väl det? Det är ju fakta – och jag bryr mig inte om fakta. Jag vill ha bevis.

Jag vill på sant liberalt sätt anföra bevis för vårt nuvarande systems förträfflighet. Personliga exempel – det är min övertalningstaktik. Jag har med egna ögon sett hur Barbara Bergström sålt sin succéartade aktiebolagsverksamhet för över 700 miljoner kronor till utländska riskkapitalister. Flera gånger har jag å andra sidan sett kommunpolitiker som försökt smita undan betalningar till John Bauer-skolornas konkursbo, trots att det nedlagda aktiebolaget haft juridisk rätt till en i efterhand uppräknad skolpeng. Visar det på mognad att kunna hantera en större del av den skolpolitiska resurskakan, kanske?

Vi motståndare till ett förändrat skolsystem anser inte att några förhållanden bör ändras utan att allting är bra som det är. Om det är problem med skolsystemet så som det ser ut, så är det försynens vilja – låt det vara. Om detta systems eventuella elände trycker några kommuner hårdare än andra, så är det därför att de behöver denna tuktan. För min del, som styrelsemedlem i ett antal friskolekoncerners styrelser, har jag alltid haft det bra inom systemet, men det är därför att jag ingen tuktan har behövt.

Jag förstår Guds avsikt med vårt svenska skolsystem, och det är att det ska vara utformat precis så som det är just nu. Och det är att internationella koncerner kontinuerligt ska kunna tjäna mångmiljardbelopp på vår skattefinansierade skola.

Skoldebattörer, styrelsevänner, kommunpolitiker! Inte behöver vi en skolpeng som kompenserar kommunerna för det större ansvar som kommunerna har vad gäller att kunna erbjuda samtliga kommunens ungdomar en skolmiljö. De som är emot vårt nuvarande skolsystems utformning har ju så många andra sätt att få sin vilja fram, istället för att förlita sig till lagförslag och tvingande förändringar från högsta politiska instans. De kan först och främst skriva debattartiklar, starta Facebook-grupper och om det inte hjälper: gråta ut i teve över den akuta situationen i sina kommunala skolor. Det vore så mycket värdigare och finare än att få till en konkret lagändring som påverkar hela skolsystemet i grunden. Kan de inte se det!

Och vem ska gå med förlust om ingen ska få gå med vinst? Någon måste ju göra det. Tycker ni verkligen det passar sig, att den fria och aktiebolagsdrivna företagsamheten, skapad i Guds beläte, skall behöva göra nollresultat vid bokslut på bokslut? Det vore ju en hädelse.

Har några riktigt stora män i historien eller nutiden – förutom den moderate men ekonomiskt fåkunnige Carl Bildt, som genomdrev friskolereformen – velat ge friskolor bara åttiofem procent av kommunernas skolpeng? Talade Abraham om att börja underkompensera friskolorna i vilka Sara ville placera sina barn? Ropade profeten Jonas om ett förändrat ersättningssystem för friskolor, när han låg i valfiskens buk? Eller Jeremias i sina klagovisor? Ville Salomo försämra villkoren för de skolor där hans 700 hustrur placerat deras barn i kö? Ville aposteln Paulus gynna kommunerna på bekostnad av friskolorna? Eller kejsar Wilhelm?

Detta måtte väl vara avgörande.