GIF Sundsvall är tillbaka i allsvenskan, och till skillnad från vid flera av de tidigare allsvenska återkomsterna så kan det tyckas att det saknas en tydlig internationell prägel. Under det tidiga 2000-talet utvecklades nykomlingen från norr ganska snabbt till att få en tydligt norsk prägel, med hjälp av kvalitetsnamn som den vänsterfotade snidaren-songwritern Tommy Bergersen, evighetsmaskinen Öyvind Svenning (ibland kan jag fundera över på vilket sätt mitt liv varit annorlunda ifall det inte knäppt till i knät på succévänsterbacken precis när Southampton var beredda att öppna plånbokslädret) och världsmedborgaren Tom Kåre Staurvik (vi ägde aldrig Tom Kåre, vi lånade honom av framtida generationer GIF-spelare som fick lära sig att det gick att sensuellt smeka en bredsida även på den norra sidan av Dalälven). När det var dags för en Cain Dotson-ledd återkomst 2008 satsades det rekordhårt på isländsk urkraft, där Ari Skulason hämtades in tillsammans med miljonbjässen Hannes Sigurdsson och (tyvärr också) mittbacken Sverrir Gardarson. Och det lag som tog sig upp 2015 utvecklades till ett synnerligen utpräglat spanskt projekt, där succén för David Batanero och Juanjo Ciércoles banade väg för att nästan vartenda namn i andretränaren Ferran Sibillas telefonbok som gjort minuter i den spanska tredjeligan till slut verkade aktuella för en flytt till Medelpad.
Men inför säsongen 2022 är det inte någon tydliga internationell influens som präglar det GIF-lag som ska ta sig an allsvenskan på nytt. Nej, laget är så pass hemvävt att det inte skulle förvåna särskilt mycket ifall klubben lanserat ett tredjeställ baserat på den medelpadska folkdräkten. Lystrar man till sorlet från GIF-omklädningsrummet under 2022 års säsong lär man knappt höra en internationellt kodad glosa, utan på sin höjd ett synnerligen icke-kontinentalt utbyte av standardspråkliga u-vokaler mot medelpadska ö-fonem.
Visst har laget hämtat in den unge finländaren Saku Ylätupa från AIK och innan dess återvände dessutom den 17-årige mittbackstalangen Simon Uusitalo till klubben efter en vända hemma i FF Jaro – men den som skulle försöka utmåla detta som en finländsk satsning inför 2022 bör tänka om. En och annan Patrik Rikama-Hinnenberg gör ingen sommar, som de säger öster om gränsen.
Nej, istället blev det redan tidigt under försäsongen – till och med innan årsskfitet – tydligt vartåt det här smygbarkade. För redan när klubben gjorde klart med den anonyme 25-årige mittfältaren Marcus Burman från superettandegraderade Akropolis så kunde det vakna ögat notera en sak:
Nej, det mest anmärkningsvärda är inte att Giffarna försökt bluffa bort två år på Burmans ålder (han är född 1996) utan informationen om hur Marcus Burman gillar att ta sig an fotbollsuppgiften skott.
Skjuter: höger.
Det är en terminologi man sällan finner på den här sidan Atlanten. Det är den typ av information man vanligtvis bara kan vila ögonen på när man tittar igenom sin samling av NHL-kort och vill veta åt vilket håll som Al MacInnis kan slunga iväg pucken i tvåhundra knyck. Informationen om att Marcus Burman skjuter med den högra foten är av det slag som verkar tänkt att få GIF-publiken att titta upp från sina popcornskålar och varmkorvsbrickor för att luta sig fram och fyra av ett förväntansfullt sorl varje gång Macke viker in från vänsterflanken och får en lucka för sin amerikaniserade Al MacInnis-donare till avslut.
Det var samma sak när Saku Ylätupa dök upp någon vecka senare, men nu hade GIF-kommunikatörerna smugit in en liten gåva till GIF-publiken i informationen:
När Saku Ylätupa har bollen kan man aldrig sitta med hela strutsnäbben nere i pappstruten med snacks, för här kan det smälla åt alla håll och kanter: han skjuter – får vi anta – med båda fötterna.
(Om nu inte svaret svarar till en helt annan fråga: exempelvis en fråga kring vem av Usama bin Laden och Adolf Hitler som man hade skjutit ifall man blivit placerad i samma rum.)
Den som tror på tillfälligheter hade kanske ryckt på axlarna åt en sådan liten struntdetalj som smugit sig in i GIF-kommunikationen. Den som inte utvecklat en näsa för GIF-trender kanske helt sonika nöjt sig med svaret att lite av den amerikanske andretränaren Brian Clarhauts terminologi som blivit populär på GIF-kansliet och nästlat sig in i PR-maskineriet.
Men för oss med GIF-näsan i vädret anade vi förstås att det här var en första pålandsvind från något större som skulle dra in från andra sidan Atlanten. Och mycket riktigt: den 10:e januari presenterade GIF Sundsvall en amerikan med det mest amerikanska namnet som svensk elitfotboll någonsin kan ha skådat.
Forrest Lasso blev nämligen klar för klubben. Och han var – det behöver knappt sägas – en ganska precis två meter lång kraftman, med en haklinje så vass att LKAB kunnat haft nytta av den i sin malmbrytning. Han såg, precis som namnet föreskriver, ut att vara hämtad från en Torgny Lindgren-novell om en man som slädar fram genom skogen med ett par timmerstockar över axeln innan han slöjdar sig en stuga, med bara ett par skivor pölsa i nästjälan.
Det är en man så uppenbart grov och oxstark att det måste anses fullt rimligt att skriva ut åt vilket håll han skjuter…
… för att ge folk chansen att kunna kasta sig ur vägen när han spänner vänsterfots-hanen för en NHL-kodad donare av gammal klassisk fritidsledarmodell.
Forrest Lasso. Det låter som en kompanjon till Lucky Luke som kan tänkas bistå med att kasta rep efter Bröderna Dalton om Lucky någon gång skulle få gnissel med puffran.
Men den två meter långe mittbacken hämtades inte till Sundsvall från någon avlägsen timrad stuga eller ett amerikanskt slättlandskap, utan från paradisön Antigua, där han tillbringat någon vecka på smekmånad efter sitt bröllop. Först i början av februari – när laget redan hunnit spela säsongens första träningsmatch – dök Forrest Lasso upp i den medelpadska kylan.
Men som han anlände. Efter att klubben själva smugit igång med amerikaniseringen långt innan hans ankomst så droppade Forrest Lasso själv en liten bomb med hjälp av story-funktionen på sin Instagram. Över en bild på hur Lasso med partner möts upp av GIF-delegater på tågstationen så hade han nämligen lagt in den här lilla blänkaren om att han ser fram emot den kommande säsongen:
Låt oss gå Gifarna. En Google Translate-översättning av Let’s go Giffarna.
Vad är nästa steg i amerikaniseringen av GIF Sundsvall? Helen Sjöholm river av nationalsången innan match? En skills competition på mittplan under den allsvenska halvtidsvilan? Där Lars Oscarsson och Mathias Thorsell gör upp om vem som egentligen var snabbaste GIF-spelaren under det tidiga 00-talet? Eller en slagskottstävling där Daniel Casselstål smaskar på pucken vid utlagd plywoodskiva, för att se vad hastighetsmätaren säger?
Eller kommer maskoten Giffen att behöva wrestling-slåss mot någon influgen amerikansk maskot, efter att någon från Sundsvall Dragons-dödsboet dragit i några Chicago-trådar?
Jag vet inte om jag är positiv till en sådan fortsatt utveckling, men jag är helt övertygad om att jag vill se att Patronerna löper hela Google Translate-ribban ut och gör Forrest Lassos uppmaning till ramsa.
Bli först att kommentera