En av de stora fördelarna som de arbetsrättsligt postmoderna appföretagen har är nog att de ligger så rätt i munnen när en storstadsbo ska beskriva att man använt sig av deras tjänster. Jag tror en storstadsbo som väldigt mycket gillar att vara en storstadsbo verkligen uppskattar hur det låter så väldigt New York-snabbkäftat att kunna göra verb av de företagsnamn som förser dem med snabbmat eller transporter.
Jag har några exempel.
– Jag orkade inte laga mat igår, för jag hade inte handlat på länge.
– Vad jobbigt.
– Ja. Men jag foodorade hem en pad thai.
– Najs.
Ett till:
– Jag hade massa bråte kvar i hallen efter att vi rivit ut köksluckorna och satt in ny marmorskiva på köksön.
– Vad jobbigt.
– Ja. Men jag tipptappade bort det för en hundring.
– Najs.
Och en till:
– Det var strul på gröna linjen när jag skulle till jobbet imorse. Nån hade hoppat framför tåget.
– Vad jobbigt.
– Ja. Men jag voiade dit på en kvart.
– Najs.
Och nu, sedan i helgen, måste vi addera ett till verb till den moderna storstads-ordlistan:
– Min faster gick bort i förrgår. Hon hade haft cancer.
– Vad jobbigt.
– Ja. Men jag lavendlade bort henne väldigt snabbt och smidigt.
– Najs.
Bli först att kommentera