Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Fredagsveven: Hade Nelson Mandela klarat sociala medier-samhället?

Nej.

nelson

Det här är inte El-Hadji Diouf i en av sina guldskjortor. Det är en av få bilder på Nelson Mandela där inte varenda pixel är omgärdad av upphovsrätt.

(Bilden är egentligen ganska opassande, då jag tänkt skriva om Mandelas styrkor när det gäller paketering – och i den paketeringen ingick ju inte onödigt pråliga guldskjortor.  Men då Fredagsveven™ är så pass textmässigt yvig att den gärna balanserar på gränsen så tänker portalledningen – som efter den här Kroatien-utsvävningen fruktar ekonomiska repressalier som en finansman fruktar att synas i ett Aktuellt-inslag innan de hunnit trycka på Skatteverkets självrättelse-knapp – att det är onödigt att också göra bildmässiga övertramp.)

 

Tänk Nelson Mandela och du tänker, inte guldskjorta, utan genast ord som »frihetskämpe« eller kanske »hjälte«. Delvis på grund av att han gjort heroiska hjältedåd, förstås, och för att han uthärdade ett långt fängelsestraff för att han tyckte sig göra det rätta. 

Men också på grund av paketeringen av dessa hjältedåd.

När han släpptes ur fängelset i februari 1990, efter tjugosju år bakom galler, så vandrade han ut med en ikonisk högernäve höjd. Bilder togs, av professionella. Det var det.

Mandela själv tog, mig veterligen, inga bilder på sin första dag i frihet. Åtminstone inga som läckte ut i pressen. Han behövde inte berätta sin egen »nu är jag fri«-historia bildledes, andra gjorde det åt honom; han behövde bara höja armen och vandra rakt fram.

Paketeringen var perfekt.

Men hur hade Nelson Mandela klarat att kliva ut ur samma fängelse, försommaren 2017? Hade han – som suttit fängslad i 27 år – haft tid och organisatorisk kraft nog att etablera ett sociala medier-team för »nu är jag fri!«-lanseringen, redan första dagen? Jag är tveksam.

Det gick inte att inte börja tänka i dessa banor i veckan (i alla fall inte då man ansvarar för ett Fredagsveven™-moment), då visselblåsaren Chelsea Manning släpptes fri efter ha suttit i fängelse för att ha läckt sekretessbelagda uppgifter från den amerikanska armén.

Hon satt inte i tjugosju år, förvisso, men hon satt i fängelse för att hon hade civilkurage nog att uppmärksamma grava missförhållanden inom världens mäktigaste vapenmakt. Under sin tid i fängelset har hon också bytt pronomen och påbörjat en hormonbehandling.

Ni hör ju.

Chansen att frisläppandet skulle kunna bli ikoniskt, bildmässigt, fanns där.

Men döm av mitt 2017-hat när den här bilden dyker upp i det sociala medieflödet:

Är det hela världshistoriens sämsta paketering vi beskådar??? Det är en pizzaslice så deppig att vi som varit fria under hela 2010-talet får oss en funderare på ifall det inte är bättre att ta sig en liten volta, om det där – en pepperoni-tunn slice – är vad vi har här ute.

Chelsea Manning kommer behöva åka runt på en Prison Mike-turné för att övertala folk om att fängelset faktiskt var dåligt och att livet i frihet är härligt:

prisonmike

Allt efter den historiskt svaga frihets-paketeringen.

Nelson Mandela kan skratta sig lycklig över att han klev ut i ett samhälle som inte introducerats för de ikon-dödande sociala medierna.

 

Jag inledde den här slaviskt präglade Fredagsveven™ (jag sitter och ensamlunchar på ett etablissemang i Bâska Voda där kyparen alltid smyger in med en liten skjutare plommonbrännvin till kaffet) med att förklara att Pirkt.se numera försöker hålla sig till vissa upphovsrättsliga ramar när det gäller bilder.

Den dalmatiska inställningen till upphovsrätten och dess skiljelinjer verkar däremot…

lite mer avslappnad.

Och det går att säga mycket gott om Kroatien. Varenda krögare verkar veta exakt hur man ska ta preparera precis varenda kräldjur som letar sig upp ur det adriatiska havet och gästfriheten är faktiskt slående.

Men det som överraskat mig kanske allra mest när det gäller det här landet är hur långt framme det är när det gäller det cinematiska:

5D??? FEM??? Jag är den förste att erkänna att det här inte är mitt expertisområde – men hur många D:n kan det finnas? Hur många D:n kan ett vanligt par ögon behöva utsättas för i en biosalong? Mina enkla gluggar börjar kisa redan när något litet fjäderfä fladdrar för nära i något form av okynnes-3D-flimmer.

 

Nu får det räcka. Man blir uppenbart oskarp på dalmatiska jäsplommon i flytande tappning och den sydeuropeiska eftermiddagssolen kallar.

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *