Året 2015 är över och läsarsiffrorna ska snart sammanställas och presenteras för portalledningen.

Det är dags att, genom ohederligt intern-länkande till gamla skåpgömda russinpåsar, juke the stats.

2015 är, om vi ser till Pirkt.se-textbanken, ännu ett habilt +++-år att lägga till handlingarna. Varken mer, varken mindre.

Om man skulle skriva ut nedanstående sammanfattning och lappa ihop till ett kompendium hade det varit en helt okej julklapp om du hette Erik Löfgren och letade efter en present till din mamma. Det är inget uselt betyg, när allt kommer kring.

 

2015 års…

… sociala medier-strateg:

Jesper Caron (eller som han heter enligt den Jesper Caronska namnläran: YESper CarON!!!). Det här har varit Jesper Carons år. Kanske är det till och med hans tidevarv.

Med sina Nalle Puh-insikter och med sin schaman-lika förmåga att få sina undersåtar att tro på att deras torra smörgåsar är »rejäla subs med tillbehör« har han tagit internet med en delningsstorm som måste ha fått redaktionsledningar Sverige över att fingra efter de fasta anställningskontrakten.

 

… läsarrespons:

 

… starkaste bild:

Först fick en uppleva ett premiärdebacle av guds nåde, när Gefle IF med pompa, ståt, försäkringsmannablått skjort-tifo och Linda »Langos med lök« Sahlberg-skönsång invigde sin nya arena.

Sedan fick en, som närde en dröm om att Gefle-spelarna kanske kunde ha blivit lite ställda av det gästrikska invigningsdebaclet, se ens GIF Sundsvall bli relativt enkelt besegrade av hemmalaget.

Och sen, när en bara vill deppa för sig själv utanför Gefle IF:s nya betongkoloss; ja, vad händer då?

Jo, precis då svassar den oförklarliga Gefle-maskoten Delfino förbi, glatt visslandes och med en sällan skådad tre-poäng-stuns i steget:

 

… (desarmerade) bomb:

När portalen från ingenstans (läs: från ett lynnigt höftskjutet mejl) drog fram nyheten att Freddy Adu, ja, den Freddy Adu öppnade för en flytt till GIF Sundsvall.

 

… mest saknade ramsa:

Jag tyckte att Freddy Adu-hymnen jag skrev ihop hade ekat fint mellan de två stadsbergen i Sundsvall, men Giffarnas sportchef Urban Hagblom svarade aldrig på agentmejlet som erbjöd honom spelaren som en gång var världens mest lovande:

(Melodi: ”Han har öppnat pärleporten”)

Han har trixat hos Jay Leeeno

Chelsea buda’ trehundra mill

Släpptes nyss av Jagodina

Nu kan Urban nypa till

 

… spelexpert:

Glenn Strömberg, Gurufans, för sin förmåga att verkligen satsa allt.

 

… geografiexpert:

Den förre MFF-talangen Alexander Nilsson var inte lockad av en flytt till Malta, men så hittade han Google-fliken »Bilder«:

 

… mest rättmätigt kritiserade mediekanal:

2015 var ännu ett struligt år för Vargwebben.

 

… Marlo Stanfield:

Ivar Arpi.

Minns ni scenen i The Wire, fjärde säsongen, då knarkkungen Marlo Stanfield går in och nyper sig en godisklubba i en affär och bara vandrar ut, utan att betala, rakt framför ögonen på en säkerhetsvakt.

Vakten – väl medveten om vem som just norpade klubban, och hur lite han kan göra åt situationen – känner sig kränkt och förminskad och brusar för en sekund upp över den närmast övertydliga maktdemonstrationen.

Marlo kliver då helt sonika fram till konstapeln, stirrar honom i ögonen samtidigt som han läppjar på den knyckta klubban.

 

2015 var året då det kändes som att Ivar Arpis skäggstrån nästan rispade mot ens kind, samtidigt som han stirrade in i ens själ och sa att »du vill att det ska vara på ett sätt; att människovärde, asylrätt och humanism ska få råda«, varpå han med ett snabbt tungvarv skickade Schibsted-gratisklubban genom gomseglet och tillade: »men det är på andra sättet«.

Det har känts som att Arpi och gänget har fått ta den där obehagliga och frustrerande makten i år, kanske mycket tack vare den svans av skrivbordsbaserade äggkonto-krigare de har bakom sig.

 

 

… ansiktsmålare:

MFF-Håkans klubbmärkstryne inför Celtic borta är svårslaget.

 

… mest befogade nedskärning:

Pirkt.se-koncernens varsel på redaktionens enda tjänst var sannerligen ett tecken i mediatiden (då inlägget skrevs direkt efter att jag kommit hem från ett stormöte på jobbet).

 

… kungabesök:

Prins Daniel och kronprinsessan Victorias besök på Östersunds FK:s hemmaborg Jämtkraft Arena, där de ska ha fått sig en historisk rundtur:

 

… bäst missriktade satsning:

Hur många var vi som samlades kring den brasa som Pirkt.se döpte till SUPERGYNN™ (och som portalledningen ur egen ficka betalade någon halv tusenlapp för)? Var vi kanske ett halvdussin som gynnade oss igenom den svenska fiasko-VM-sommaren i Kanada, en GIF-bortamatch mot Falkenberg och en U21-EM-final i fotboll?

Det var förstås en oförsvarbar investering i detta ekonomiskt karga medieklimat, men jag hade åtminstone trevligt, och kanske också ett fåtal med mig.

(Och Sverige behövde vid den här tidpunkten en aktör på U21-EM-kartan som vågade lyfta frågan om det verkligen var befogat för Mattias Lühr att titulera Simon Tibbling »legendar«.)

 

… masspsykos:

U21-EM i fotboll.

 

… »man får inte säga nånting i det här jävla landet längre«:

Under sommarens U21-turnering blev den här ramsan folkkär i landet där man, enligt etablerad anti-PK-konsensus, inte får säga nånting längre:

 

… märkligaste webb-teve:

När Sverige gick till semifinal i U21-EM så spraymålade Sportbladets reporter Fredrik Jönsson sitt hår tillfälligt rosa. Gott så, det var faktiskt mer eller mindre ett logiskt nästa-steg i bevakningen och det gav upphov till den här bilden som på något sätt kapslar in hela U21-EM-sommarens journalistik i en enda skärmdump:

Men betydligt märkligare var att Expressens krönikör Daniel Sjöberg kände sig nödgad att kontra – i en av de märkligaste slagväxlingar som kan ha utspelats sedan en blind man slog en döv efter en fråga om tiden.

Sjöberg gick nämligen, efter att Sverige nått U21-EM-final, till en frisörsalong kring Odenplan och gjorde ljusa men nätt och jämnt märkbara slingor i sitt hår. Hela säsongsbesöket filmades närgånget i Expressens webb-tv och blev till ett synnerligen svagproducerat Sikta mot Stjärnorna-avsnitt där huvudpersonen klev ut genom rökväggen som exakt samma person fast med några ljusa slingor i kalufsen.

(Slingor som reportern, mig veterligen, mer eller mindre har kvar.)

Det här var en av de få somrar då man för några U21-EM-veckor nästan kunde känna tacksamhet över sin skallighet.

 

… identitetspolitiska spaning:

Det har varit ett stort år för identitetspolitiken och många har vågat sätta ord på det vi alla kanske egentligen ser och känner men som väldigt få av oss har mage att kommentera.

Larry David gjorde det kanske allra bäst.

Detta då han försökte hjälpa sin flintifierade broder, golfstjärnan Jordan Speith, att komma ut och omfamna sin tunnhårighet:

… mest uttjatade:

Sportkrönikan.

När Sportkrönikörsfacket sätter sig ner med Mediemellanchefsfacket i vårens förhandlingar så hoppas jag att båda parter enas om en mer ackordbaserad lön. Gör det dyrt, åtminstone dyrare, att tvinga fram en krönika.

Jag tror att jag till slut räknade det till sjutton krönikor på sexton turneringsdagar från en och samma Expressen-penna – samtliga om läget kring och i det svenska U21-landslaget. Jag tror att det var dubbla krönikor i Sportbladet, från landets två bästa fotbollskrönikörer, efter att Sverige planenligt besegrat Lichtenstein i en match som knappt rymde 500 tecken tyck.

Svensk press måste spara på de få skickliga krönikörer den har, inte slösa vassa formuleringar på +++-matchkrönikor från AIK-Halmstad i sjuttonde omgången. Och de andra, som inte är skickliga, vill vi också… läsa mindre av.

(På en blogg, inför släkt och nära vänner, tycker jag – i egenskap av part i målet – att man får fortsätta veva relativt fritt.)

 

 

… »nej, tack«:

Pa Dibbas nobb av det svenska landslaget, efter typ fyra mål på 30-nånting allsvenska matcher.

 

… livsstil:

Den »LMTH-livsstil« som Lorentz och Madi Banja sjunger om i Du & Jag. Jag var inte helt på det klara kring vad det betydde först, men efter en snabb googling tog jag reda på att LMTH står för »Laboratoire,Machines, Thermiques et Hydrauliques«. Refrängen är Lorentz alltså sätt att säga åt folk att sluta humaniora-flumma och istället ta ett traineejobb på ABB.

 

… öl:

Den flamländska bollhavs-ölen på lokal.

 

… mediala hörn:

Den 1 april kom det ett massmejl i alla TT-medarbetares inkorg.

Företagets avtal med leverantören av bubbelvattensmaskinerna hade gått ut – och det fanns inte finanser nog att förlänga det, utan det skulle sägas upp.

En drog ju givetvis slutsatsen att mejlet var ett överlagt aprilskämt, men nej: förhandlingarna mellan bubbelvattenfirmans Patrick Mörk-figur och mitt företag hade brutit samman och de två bubbelvattenmaskiner som man lärt sig att, nåja, inte älska kanske, men uppskatta skulle försvinna.

Ibland tog man vanligt, kallt vatten – ibland med bubblor (inte för ofta, då jag tidigt hörde en lekmannaanalys om att för frekvent bubblande riskerade att irritera magmunnen). Det var en liten, liten glädje i jobbvardagen: att kunna förära sina små bensträckare med att sticka en plastmugg under en kolsyrepatron. Nu skulle den bort. En dag kom de och monterade ner bubbelmaskinerna. Kvar fanns bara det här hörnet. 2015 års mest tidstypiska mediehörn; det tomma hörn där det – på den goda tiden – stod en bubbelvattenmaskin.

De kunde ju åtminstone ha ställt dit en planta.

(Något halvår senare ställdes det dit en ny vattenmaskin, det ska sägas: dock utan bubbelfuktion. Bara tre reglage: ljummet, halvljummet och kallt vatten. Den nya medieverklighetens vatten.)

 

… mest svårtydda fysik:

Interstellars sista halvtimme – när Matthew McConaughey svävar runt i ett virtuellt bibliotek – var svår att greppa för en enkel humaniora-skalle, men frågan är om inte denna nyhet i Sundsvalls Tidning kollrade bort mig och min gamla VG i högstadiefysik ytterligare.

Så här sade nämligen fystränaren Joakim Svedberg till tidningen efter att GIF Sundsvall genomfört sommarens fystest:

Detta var svårt att greppa, efter en vårsäsong där inte ens truppens vanligtvis giftigaste huvudspelare, Johan Eklund, sett ut att vara förmögen att få in ett A4-ark under dobbarna vid upphopp.

Och mycket kan man säga om Cristiano Ronaldo, men han gjorde trots allt 18 nickmål under förra säsongen – många efter rena höjdhopparfasonerna – och vid inget av dessa mål har jag hört någon Jocke Björklund-analys om att målet aldrig kommit till om bara »någon av de tolv spänstigaste GIF-spelarna funnits på planen«.

Men så här skulle det alltså se ut om Ronaldo ställdes mot GIF-motstånd, som portalen tolkar det:

 

… politiska grepp:

Det utomparlamentariska skrevgreppet från det ukrainska parlamentet:

 

… resa:

Island.

En mådde inte kasst under veckan på Island.

Det gjorde en inte. Titta på de där lena, kisel- och svavel-melerade baby-armarna: de mår inte dåligt.

Den där riktigt plirande, lurminande blicken: den letar sig bara fram när en mår riktigt bra (och när det gömmer sig en lurminsvärdig snok bakom kameralinsen!!!).

Titt’ ba.

Titt’!!! En behöver inte vara en vattenkraftsingenjörs-avkomma för att uppskatta ett rejält vattenfallsdån, även om det hjälper.

En behöver inte ha varit nischad dressyrreporter på Dagbladet i Sundsvall för att uppskatta en dylik pålle-syn, även om det förstås också hjälper.

Det fanns att peka på, det gjorde det.

Vi hade tagit oss till ön ändå (det var redan skrivet i kisel), men tänka sig vilket lyckosamt sammanträffande att min ömma syster gjorde en utbytestermin i Reykjavik under hela hösten. Vi hade inte kunnat önska oss en bättre guide, ens om jag skickat iväg en förfrågan till den lokala vänsterpolitikern Sverrir Gardarsson.

Jag vill å det varmaste rekommendera en Islands-resa, gärna i september.

Karga, avskilda Island är inte bara för David James-typer som illa kvickt behöver fly sitt klammeri med brittiska finansfogdar – nej, det är för alla med två ögon och ett körkort.

 

… andra resa:

Det var kanske inte Island, men ett Amsterdam om vårkanten var precis vad den flamländske doktorn ordinerade.

(Och man behöver inte vara en trädgårdsmästar-sonson för att uppskatta en praktfull länga tulpaner, även om det förstås hjälper.)

 

… babe:

Tilde Jansson, för tredje året i rad.

På soliga uteserveringar.

I snålblåst på Island.

Vid pommes frites-stånd i Amsterdam, i robot-gastande självscanningskassan på Coop i Kallhäll, vid skyndsamma inflyttningar i Huvudsta, på festival i Norrköping, på 25-års-kalas i Sundsvall, vid en brygga på Gällnö, på luddig skräckfilmskväll Umeå; överallt har hon varit med och satt guldkant på vad som på så många sätt var ett riktigt pissår för världen.

Jag vet inte hur jag hade gått igenom 2015 utan henne vid min sida.

(Nej, inte bae. Babe. Som i den gamla hederliga Expressen-utnämningen »Veckans Babe«*. Det må vara så att jag i och med detta ställningstagande blir fråntagen min portal av internetverket – men jag åberopar min konstitutionella rätt att inte anamma begreppet bae.

*= En referens som tydligen är så pass daterad att det här är den första träff som dyker upp vid en googling på »babe expressen«:

Den ikoniska utmärkelsen är alltså trafikmässigt trumfad av en insomnad grisröst.)

 

… flytt:

Det är många som har rätt att klaga på året 2015, men näppeligen den som hux-flux, en eftermiddag sent i augusti, får ett förstahandskontrakt i Solna placerat i ens knä.

Vi har hittills trivts alldeles förträffligt, tackar som frågar, och då har vi ändå bara bott i Huvudsta under den gråslaskiga, snålblåsande tid då det är stört omöjligt att i princip trivas någonstans i landet Sverige.

 

… modespecial:

Den här utförliga och oskäligt genomarbetade analysen av prinsbröllopets manliga utstyrslar gick – kanske rättmätigt – under radarn.

 

… sorgligaste look-a-like:

 

… medelpadska silly season-bild:

Den på en fotbollssko-fingrande Kjell Lönnå och agenten Patrick Mörk, som redaktionsledningen i en skenmanöver valde att publicera strax innan man avslöjade att Shpetim Hasani varpå reell ingång.

 

… tyck:

Mittmedias nya FaceTime-tyck på slutsignal var perfekta, inte bara för det fåtal som kan ha suktat efter ett snabbt tal-referat av en Sundsvall Hockey-match från en pixlig webbkamera – utan också för den drömmande yngling som stod i färd att anmäla sitt intresse till en journalistutbildning. Dessa vilsna stackare måste ha fått sin bild av den sportjournalistiska tyckar-branschen raserad och kanske kan de därigenom ha kommit på bättre framtidstankar.

 

… Manuel Neuer-inflytande:

Bayern München-målvakten Neuers offensiva spelstil verkar ha gjort intryck på de halländska sportjournalisterna som behövde förtydliga detta efter att Stojan Lukic – HBK-målvakten (och -kreatören?) – spikat igen borta mot GIF Sundsvall:

 

… PR-text:

Det här stycket, som jag snubblade över på Sundsvalls Kommuns hemsida, låter som ett stackars retat barn som kommer hem från skolan och lite för gärna – med lite för mycket emfas och med lite för många ord – vill betona för sina oroliga föräldrar att allt är bra:

Lite för gärna.

 

… andra PR-text:

Den här onelinern i en Instagram-uppdatering från Teteh Bangura, som klargjorde att Teteh Bangura var redo för comeback gick inte av för hackor:

»Fat Gone, Mind Set« är en så pass bra tagline att jag skulle kunna sätta den på min gravsten, när jag ligger fettlös och utmärglad sex fot under marken.

 

… allsvenska kvällstidningsvinkel:

Minispelar-vinkeln om den 166 centimeter långe Robbin Sellin efter Kalmar borta.

 

… komiker:

Sportjournalisterna.

(Det här, om Haha-intervjun, är nog den enda spaning som portalen lyckats få genomarbetad och bra under hela 2015.)

 

… kulturanalys:

Jan Gradvalls insiktsfulla kulturartikel om »Stockholms dolda linjer« i Michel Didas hyllade singel »Höru mej bae?«, där han vågar dissekera kulturen in i dess minsta beståndsdelar och fråga sig »vilka är de blåa, gröna och röda?«.

Var det små färgglada vättar han rappade om, Michel Dida?

(Nej, svarar Gradvall sig själv längre ner: det var ju tunnelbanelinjerna!)

Pirkt.se:s kulturredaktion svarade med en likaledes insiktsfull analys av ADL:s »Svart Kaffe«.

 

… vevning:

Det tusenhövdade kuddkriget på torget i Amsterdam i våras. Jag tog varje chans jag fick att uppsåtligen näbbtrycka dun i plytet på alla flamländare med retlig uppsyn.

 

 

… objektivitetsdöd:

När TT:s (och numera Sportbladets) skicklige allsvenske reporter Per Bohman hjälpte till att hissa ÖFK-flaggen »Vi är svartvitt« i närkingarnas monter under den allsvenska upptaktsträffen i våras:

 

… GIF-korre:

Johan Martinsson. Inte bara för sitt idoga spanande efter Urban Hagblom-sällskap längs Storgatan, utan kanske framför allt för denna ovärderliga korrespondent-insats för att en gång för alla reda ut turerna i Wok-gate och få svar på frågan ifall »Wok-Lars« är ett korrekt smeknamn på GIF-mittfältaren Lars Krogh Gerson:

 

… svenska skivor:

Top of mind:

1. Jonathan Johansson – Lebensraum

2. Erik Lundin – Suedi

3. Mattias Alkberg – Personer

4. Leslie Tay – 12 år

5. Amason – Sky City

 

… kapitalist:

Flygplansgynnaren.

 

… slutkläm:

Jag tror att det är den här sista-meningen från Roland Paulsens »Vi bara lyder«, om hans utarbetade och till fotknölen nedslitne kockarbetare till far och dennes dagliga slit fram till pensionen:

 

 

… nyårslöfte:

Pirkt.se ska dels bli bättre nästa år, men framför allt ska den bli mer politisk.

Det är inte så att det ska vara omöjligt att kunna läsa GIF-sågningar här och samtidigt gilla att nyttja RUT-avdraget. Det ska även fortsatt vara okej att gilla Freddy Adu-rykten och sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det här kommer inte heller fortsättningsvis bara vara en portal enbart för den smala vänsterfåra som lever för fackmannamässigt utförda ansikts-mash-ups mellan Lenin och Roger Franzén:

Nej, inte heller framöver ska man behöva vara konkret vänster för att kunna uppskatta en kringsurfning på Pirkt.se.

Men det ska bli jobbigt, jobbigare än tidigare, till och med väldigt svårt!!!, att frekventera portalen utan att helhjärtat sluta upp bakom begrepp som anti-rasism och feminism.

 

[socialpoll id=”2323334″]