Unika straffbetyg:

Stanna–upp–straffen:

Det spelas en hel del FIFA-matcher på redaktionen och det blir en del virtuella straffavgöranden: och det säkraste sättet att bränna en straff är att stanna upp. Det finns tydligen en anledning till det.

Om jag varit en svensk baskettränare hade jag sagt att ”man tappar momentum” i straffen vid uppstannandet: bortskänker delar av det väldiga övertaget till strutväktaren.

Dunka-upp-i-nättaket-straffen:

Att det inte ingår i läkarundersökningen för offensiva spelare; ”jahapp, knät ser bra ut, du är inte för skev i ryggen, dina tänder lär inte gnaga sönder gomen: nu ska vi bara se om du klarar att skjuta bollen upp i nättaket från straffpunkten”.

Jag har inte sett ”Häng dom högt”, men är det en instruktionsfilm där Clint Eastwood slår straffar i krysset, livligt instruerad av salig Roger Gustafsson med handkamera?

Det borde det vara.

Tassa-ut-ett-par-steg-räddningen:

Är ut-tassandet av målvakter vid straffsparkar fotbollsvärldens svar på att ladda ner upphovsrättsskyddat material från nätet?

Man ska ju inte göra det, det står ju klart och tydligt någonstans: men man får ju.

Det är ju inte så att någon kommer att göra något åt det.

Man behöver inte ens ha klarat högstadiets geometri för att kunna räkna ut att täckningsgraden ökar ju fler steg ut man tassar.

Hade Benfica-spelarna försökt vänta ut Beto ytterligare någon halvsekund så hade han hunnit ut och nypt bollen där den låg på straffpunkten. Detta förmodligen utan åtgärd.