Detta var ett glädjebesked

Foto: Anders Thorsell, sundsvallsbilder.com.

”Åh, en sån fin start från så många fötter”, tänkte jag. ”Om man bara kunde få in Chennoufi i det här också.”

Alldeles då fick han ett par fötter på en boll som, efter en lysande Kevin Walker-prestation vid mittcirkeln, gick som på ett sovjetiskt snöre till Johan Eklunds panna – och 1–0.

Tre minuter senare: Chenouffi i djupled till Sliper, klack till Lundström som hittar Eklund med ett lågt, stenhårt inlägg – 2–0.

Jag har sällan, alternativt aldrig!, sett två så vackra GIF-anfall leda till mål i en och samma match. Snöre på snöre: Franzén och Cedergren vecklade ut ett helt sovjetiskt nystan i den första halvleken.

Om Roger Gustafsson suttit på Norrporten Arena hade han velat köpa loss matchfilmen för att göra en nyutgåva: ”Fotbollens Hemligheter IV: Hur man på bästa sätt använder en centertank”. Tempo, djupled, inspel – och mål.

Och jag som varit orolig över hur GIF skulle kunna föra matcher.

Och när Runar Mar(ssi) Sigurjonsson sprang in 3–0 så måste Rosenborgs utsände ha börjat strössla polletter kring sig på läktarplats.

Jag blev oerhört imponerad: av Walkers och Sigurjonssons dynamiska innermittfältsspel!, av Johan Eklund i offensivt straffområde!, av yttrarna!, av Robban Lundströms överlappande!, av Chennoufis länkande!, och jag tänker fortsätta vara imponerad av det.

Det finns ju ingenting som är svårare än att leda med 3–0 på Norrporten Arena i Sverige. Fråga Sören Åkeby, fråga nuvarande tränarpar, fråga de stackars cyprioterna.

Speciellt inte när man har en målvakt som helt plötsligt kastar bollar upp i luften, rakt på motståndare och in i det egna målet.

Ska detta tapp läggas på någon i tränaroverall så är det inte främst på huvudtränarna Franzén och Cedergren – utan på målvaktsditon Rickard Rickardsson. Tommy Naurin uppträdde helt plötsligt, efter en synnerligen stabil säsongsinledning, som salig Oscar Berglund i luften: och bjöd på samtliga tre mål. Säga vad man vill om Monday James och hans skott: han ska inte kunna bredsida in bollar från 30 meter.

Och släpper man in mål i ledning så blir det skakigt av naturen: se bara på måndagens Liverpool-kollaps.

Foto: Anders Thorsell, sundsvallsbilder.com.

Men jag väljer att ta med mig det som var positivt: det spelmässiga glädjebeskedet. GIF hade tagit tolv poäng på fem matcher – men varit stundtals utspelade av såväl Assyriska, GAIS som Öster. Det var naturligt att känna att man inte riktigt visste var man hade laget: vad de gick för under 90 minuter.

Nu tog man tag i taktpinnen från minut ett: vräkte på med folk i mönsteranfall på mönsteranfall, visade att man har seriens kanske bästa innermittfältsduo, seriens klart bäste offensive huvudspelare. Att man helt klart är ett av seriens absolut bästa lag: ett kollektiv vars elva kan gå ut och göra två snabba efter mönsteranfall – och sedan plocka in Simon Helg från bänken.

Denna kväll var ett glädjebesked. Ingenting annat. Låt stå.