Guldvaskare hittade guldgömma – bytte karriär

Efter över trettio år som guldvaskare i bäckarna utanför Boliden i Västerbotten så hittade Klas Karat, 62, äntligen en liten bäck full i guldkorn. 

Då reste han sig, lämnade bäcken och bytte jobb – till mejeribranschen. 

– Arla ringde och erbjöd mig ett jobb som laktosvaskare och det är ju där pengarna finns i dag. Ingen guldström i världen kan mäta sig med laktosen, säger han. 

 

Klas Karat har suttit på olika stenar i det västerbottniska bäcksystemet sedan 1982, men han hade aldrig någonsin upptäckt en så pass strid ström av guldkorn som i förra veckan.

Men just när han skulle till att börja vaska så ringde telefonen. Det var mejeriföretaget Arla som ringde – och erbjöd den erfarne guldvaskaren en heltidstjänst som laktosvaskare.

– Så jag bara reste mig och gick, förklarar Karl Karat.

Du lämnade guldströmmen? 

– Ja. Vad ska jag med den till? I stunden då jag sätter pennan till kontraktet med Arla så blir jag ekonomiskt oberoende. Så är det ju. Kontraktet med en större laktosvaskarmogul är det alla guldvaskare drömmer om nu för tiden.

Man bryr sig inte om guldet längre?

– Det finns inga pengar i guld, om du jämför med i laktoset. Det är i vaskandet av laktoset som pengarna finns nu för tiden.

I dag kan en liter laktosfri mjölk kosta mer än dubbelt så mycket som en liter vanlig mjölk i matvarubutiken. En laktosfri yoghurt kan vara uppemot tre gånger dyrare än sin laktosstinna variant.

Och de laktosfria produkterna blir – av någon anledning – bara populärare och populärare.

Något som innebär att själva vaskandet av laktoset är en mycket lönsam procedur för såväl mejeriföretagen som dess högavlönade laktosvaskare.

– Det handlar om bisarra löner. Man vaskar på ackord och varje litet laktoskorn innebär väldiga pengar. Att hitta en liten yoghurtflisa i dagens läge motsvarar väl att hitta en guldklimp stor som en knytnäve, säger Klas Karat.

En inblick i Arla-fabriken där vakna, välavlönade hök-ögon spanar efter laktoskorn. 

I Sverige finns redan nu tio laktosmiljardärer, sju vaskare och tre mellanchefer. Men Arlas laktosansvarige på det tysk-nederländska kontoret, Melk Mejery, tycker inte att företagets anställda på den laktosfria sidan är överbetalda.

– Vi betalar bara marknadsmässiga laktoslöner. Den laktosfria branschen expanderar väldigt och lönerna med den: men värvar vi en skicklig, profilerad laktosvaskare så räknar vi att tjäna in mycket av pengarna vi lägger ut på dels skickligt vaskade mejeriprodukter – men också på att sälja laktosfri merch kring stjärnvaskarna, säger Mejery.

Hur mycket kan den laktosfria mejeribranschen växa? 

– Jag ser inget stopp. I flamländerna har vi redan lyckats lansera laktosfritt vatten med goda resultat. Det nästa givna steget är en satsning på helt laktosfri luft.

Luft? 

– Ja, folk går hela tiden omkring och mjölkrapar ute i vår offentliga, gemensamma luft. Våra mätningar visar att man kan få i sig flera mikrogram laktos i månaden – bara via luften. Vi jobbar på att till hösten 2014 ha lanserat en andningsapparat med garanterat laktosfri luft: en syretub på ryggen och en enklare näs– och munslang för ett stadigt, laktosfritt syreintag.

Det låter dyrt. 

– Det blir dyrt.