Mina önskevärvningar till GIF Sundsvall ur ett rent hymnmässigt perspektiv:

Jag tycker mig ha märkt av en viss nedgång i den tidigare så rytm- och taktkänsliga låtskrivarrörelse som grodde på IP:s ståplats under 90- och början av 2000-talet och som gav oss, ehm, åtminstone unika, egna klassiker som ”Kalle Ståhl är vår idol”, ”Toumela-la-la-la-la-la-la” och ”OH! AH! Barkemo! Säg OH!, AH!, Barkemo!”. 

Det är förvisso inga klenoder i den svenska låtskalden, det var inte musikhistoria som skrevs av en ölbelupen Pappa Klack – men i dessa tider av ogenomarbetade förnamn-efternamn-klapp-klapp-klapp-ramsor så är det tider att minnas tillbaka till med värme.

I detta nådens klackår 2013 är Patronerna på låtskrivarfronten närmast omsprungna av den fyndiga, spontana uppstickaren till klack och låtskrivarsällskap som stöttar Selånger FK i Division I. Med låtar som ”Halleluja, han är från byn”, ”Nummer tjutre, får aldrig va me’, vald sist på gympan, va’ dålig han e'” och ”Låt bilen stå” har eldsjälarna i klacken inte sällan varit matchens lirare under vårens stråk av förlustmatcher på hemmaplan.

Det är ett väldigt viktigt transferfönster, detta. Jag skulle först och främst vilja hävda att denna höst är den bästa att chansen till uppflyttning, till återerövrandet av den allsvenska platsen, som GIF Sundsvall lär få på mången år.

Men det är också ett transferfönster som kan cementera förnamn-efternamn-klapp-klapp-klapp-ramsorna på vår ståplatsläktare för gott. Vi bör därför värva en spelare så pass lämpad för en egen hymn att den inte kan undgå att skrivas och sjungas. Annars kommer dessa standardiserade löpande-band-ramsor att bli så pass normbildande att vi snart inte minns att det ens går att göra unika, egna ramsor om spelare.

Vi vet att Ari Skúlason i detta skarpa läge lämnat efter sig ett hål på mittfältet, men att GIF:s ansträngda penningpung i samma veva vidgats med åtminstone några hundra tusen kronor. Polletter som förhoppningsvis, åtminstone till viss del, bör plöjas ner i nytillskott till spelartruppen; kanske allra helst i en ny anfallare.

Jag har listat tre potentiella namn på anfallare som inte bara skulle gå in och bidra på planen – utan även fonetiskt på läktaren i form av namnets hymnvänlighet.

1. Harry Kane, Tottenham Hotspurs Reservlag

harrykane

Hymn: ”Visst känns det fint nu, Harry Kane?”

Text och Musik: Håkan Hellström – Hurricane Gilbert.

Den gänglige anfallstalangen, född –93, har avstannat något i utvecklingen. Ifjol blev det bara två mål vid utlåningen till Leicester – och kanske skulle Harry må bra av en nystart i Norrland och Superettan?

Den norrländska GIF-läktarkulturen skulle i alla fall må väldigt bra av Harry Kane.

Inget annat namn har sådan hymnpotential inom den svenska fotbollen. Flera gånger när jag spelat med Tottenham på Football Manager har jag försökt att få upp den gode – men på spelet ganska medelmåttige – Harry i a-laget; in i startelvan – bara för att få ställa mig upp framför dataskärmen och (för min enmannakör till hejarklack) dra igång med ”har nån hört nåt om Harry Kane?”. 

Det säger mycket om mig, men det säger än mer om namnet Harry Kanes hymnvänlighet. Visst; Joel Alme gjorde ett bra jobb med att överföra fina ”A Young Summer’s Youth” till IFK Göteborgshymnen ”Snart Skiner Poseidon”, men tänk er då att ta en av den svenska låtskattens allra finaste låtar – Hellströms ”Hurricane Gilbert” – och i stort sett bara ljudlöst utbyta alla ”Hurricane” mot ”Harry Kane”.

Ojvoj. Vi skulle ha Europas finaste hymn.

”Du sköt GAIS i bitar – jag kanske gled emellan”.

Och sedan, till slut, när Harry gjort fyra mål under en allsvensk vårsäsong och helt plötsligt vill strula och spelvägra sig fram till en flytt till Herfölge:

”Och en tro på evig kärlek, ja, vem tror på den nu? Hur kan dom tro på evig kärlek, hur kan dom tro på den nu? Harry Kane?”

2. Robin Strömberg, Mjällby AIF

robban

Hymn: ”Har kommit för nära, den stora stjärnan, Robin Strömberg i min hjärna”. 

Text och musik: Mattias Alkberg BD – Ragnar

Han har bara gjort två matcher från start i år, 21-årige Robin Strömberg, och borde således vara utlåningsbar till Superettan. Det har bland annat pratats om en flytt satsande Division I-klubben Sirius och, ja, jag ska villigt erkänna att jag inte sett Robin Strömberg i fotbollsaktion; men vi behöver en anfallare – och jag är väldigt imponerad över hans hymnkompatibilitet.

En hymnkompatibilitet som verkar i direkt symbios med en av de – i mitt tycke – bästa bitarna ur lyrikgeniet Mattias Alkbergs låtskatt.

Jag kan inte tänka mig den Patron som inte vill skräna – jo, skräna är verkligen vad man bäst gör till ”Ragnar” – med i den inledande textraden, en solig augustieftermiddag på IP:

”En sån dag,

fåglar sjunger,

man är glad.

Allt är fest. 

Grannen spelar punk,

och man är bäst”. 

Sedan skulle man direkt kunna klippa till refrängen:

”Har kommit för näraaa, den stora stjärnan, Robin Strömberg i min hjärna. Inget jag kan göra något åt”. 

Upprepa refrängen ett par gånger och man har en läktarsång av yppersta skandinaviska klass.

3. Rico, Alecrim Futebol Clube

rico

Hymn: ”Spring Rico”

Text och musik: Florence Valentin – Spring Ricco

Okej, jag börjar med att erkänna en sak: jag hade bara två låtar i åtanke när jag började plita ner det här blogginlägget. Så jag gjorde en snabb scrollning av min stora, allomfattande spellista med bra musik och fastnade vid Florence Valentins hit ”Spring Ricco”.

Jag vet att det i Patronkretsar varit tal om att använda ”Vårt hem är vår borg” från samma skiva i hymnsyfte; så Florence Valentin är ett gångbart band i sammanhanget.

Så jag tänkte att ”nog borde det finnas ett anfallsess som heter någonting åt ‘Ricco’-hållet”. Och jo, det gjorde det förstås.

Den 32-årige brassen Rico är ett namn som för stor respekt med sig i framför allt Mellanöstern. Efter bland annat 32 a-lagsmatcher och sju mål för Sao Paulo mellan 2002 och 2004 så sökte sig Rico, allt enligt en brasiliansk Wikipedia-sida (jag letar mig fram genom knagglig skolbrasilianska), ner mot Persiska viken där han gjorde stor succé under sina säkerligen välbetalda år. På totalt 91 matcher i Bahrains högstaliga gjorde han – smått otroliga! – 83 baljor.

Väl hemma i Brasilien används hans erkända målnäsa nu – om jag förstått Google Translate rätt – märkligt nog som försvarare i Alecrim; ett lag som enligt samma översättningshjälpmedel översätts till ”Rosmarin”.

Han borde – nu talar jag direkt till dig, Urban – gå att locka till Sverige och Superettan redan i sommar; och med sin målsökarnäbb, sin vinnarvana (Google Translate berättar att han tog hem många ”viktiga titlar” under sina år i Bahrain) och sin till synes buffliga uppenbarelse (han ser så där härligt Fabio Augusto-robust ut) så skulle han nog kunna gå in och bidra.

Se där, det där var mycket framtvingad text bara för att eventuellt – det känns lite långsökt – få skrika ”Spring Rico!” organiserat på IP:s läktare i höst.

Men det skulle vara en förpillat fin ramsa. Enkel, rak och synnerligen skrikvänlig. Kanske någon inledande vers också. Något enkelt:

”Latino Don Juan,

över trettio år,

har gjort en massa mål,

på Bahrains solkust.

Ååååh, Superettanbackar nu,

det kommer bli hårt,

det kommer bli hårt, så

Spring Rico! 

Spring Rico!

Spring Rico-o-o!”

Ja, kanske.

3 thoughts on “Mina önskevärvningar till GIF Sundsvall ur ett rent hymnmässigt perspektiv:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *