Föräldraledigheten blev en inkörsport till tyngre rättshaverism: ”Plötsligt fann jag mig själv överröstande stackars Tomas Tengby”

Föräldraledigheten ska vara en tid för avkoppling, sinnesro och närvaro.

För läraren Erik, 34, blev den en inkörsport till tyngre rättshaverism. Nu har det gått så långt att han ringt in som upprörd man till Ring P1 för att gasta ostrukturerat om läraryrket.

– Jag har alltid tänkt ”vad är det för galningar som sitter och ringer in dit?” och nu… är jag plötsligt den galningen, säger den föräldraledige läraren som vill vara anonym.

Aktivismen och engagemanget för svensk skola har puttrat på ett tag, även innan föräldraledigheten, för den 34-årige läraren i Stockholmsområdet. Han hade redan under studenttiden en ordförandepost inom lärarfackets studentorganisation, där han gärna klev upp och orerade om de ohållbara villkoren inom ett skrå han ännu inte ens tillhörde, och sedan han kom ut i arbetslivet för några år sedan så har han sömlöst övergått till alltmer radikala organiseringsförsök.

– Jag har liksom länge försökt samla alla dessa arga lärare, som vill ha ett annat skolsystem än det vi har, och anordnat alltfler grejer som är långt utanför min komfortzon, typ en ”after-work för arga lärare”. Vem fan är bekväm med att abonnera en del av ett populärt ölhak, sätta sig på en stol i en helt tom del av lokalen och bara vänta på att det förhoppningsvis dyker upp några arga läraransikten som man aldrig sett förut? Jag är en blyg liten kille. Jag är inte gjord för att i en barmiljö gå fram till en man med tweedkavaj och butter uppsyn och fråga ”är du en arg lärare?” och få ett förvånat ”nej”.

Han suckar.

– Så redan där, när jag fann mig själv igång med den frifräsande verksamheten, så borde jag förstått vartåt det barkade, säger han.

Det kom lite folk, okända lärare slöt upp och många uppskattade möjligheterna att prata ihop sig om vad man skulle göra för att försöka avveckla det världsunika skolsystem som undersökningar visar att 97 procent av lärarkåren ställt sig kritiska till.

– Jag borde ha nöjt mig där. Det var trevligt, folk var glada, det var små tomtebloss av aktivism i ett system som inte fungerar och det hade kunnat få räcka så.

Men lagom till att 34-åringen gick på föräldraledighet i juni förra året eskalerade rättshaverismen och det utomparlamentariska vevandet. Plötsligt hade han varit med och initiera ett nätverk av lärare från olika delar av Sverige, som under namnet Skolaktionen sågs digitalt var tredje tisdag för att försöka konkretisera arbetet för ”marknadsskolans” avvecklande.

Under våren har han, under pågående föräldraledighet, plötsligt funnit sig själv stå utanför Stadshuset i Stockholm och medelst bilbatteri och projektor frammana projiceringar om marknadsskolans avskaffande på den vackra fasaden till huvudbyggnaden i den stockholmska demokratin.

Han har besökt en rättegång där en kommunal stått inför rätta, anklagad för att ha brutit mot meddelarskyddet och efterforskat vem av lärarna i personalen som gått till media och informerar om ett skyddstopp. Där har han också, tillsammans med andra i nätverket, delat ut tryckprodukter om marknadsskolans koppling till ökad tystnadskultur för lärare.

– Och så står jag så ofta jag kan med lärarna utanför Riksdagen på Måndagar mot marknadsskolan. Det är ju egentligen, när man tittar på det utifrån, ett riktigt riskbeteende för att falla in i tyngre rättshaverism. Vi står där utanför, ett litet gäng, varje måndag, och det kan ju se ut lite som att man står där och försöker saluföra en bibelkurs. Det är ju, om man ser det utifrån, riktigt potentiellt pinsamt. Vi har väl några tio tusen lärare i Stockholm och ungefär 9 700 av dom borde vara kritiska mot skolsystemet, men man fattar ju att man är rädd för att ställa sig där. Jag har full förståelse för det, säger han och tar en djup inandning.

Hans ögon vattnas något.

– Jag borde själv sett det som ett riskbeteende och lyssnat på varningssignalerna.

Och på torsdagsmorgonen tog han så det sista slutgiltiga steget på sin resa in i den fullskaliga rättshaverismen. När Ekot under morgonen rapporterade om att väldigt många obehöriga lärare är verksamma inom svensk skola, enligt en ny rapport från Riksrevisionen, så var det som att den inneboende rättshaveristen inte kunde undgå att spränga sig ut ur den ordnade fasaden. Just bristen på lärartjänster, mitt i den påstådda svenska ”lärarbristen”, har han själv skrivit om på sin rättshaveristiskt kodade plattform tidigare, när han själv kom ut som lärare och fann att det nästan inte fanns en enda tjänst att söka i Stockholms stad.

Nu på torsdagsmorgonen beskriver han det som att ”fördämningarna brast”, att ”skyddsvallarna svämmade över” och att han till slut – när det stod klart att hela toppnyheten inte med ett enda ord lyfte ett systemkritiskt perspektiv – fann sig själv med mobilen i högsta hugg och textraden ”ring p1 nummer” i sökfältet.

– Det var Sveriges främsta nyhetsredaktions toppnyhet för dagen!!! Jag lyssnade på den kanske fyra gånger under morgonen tillsammans med min dotter!!! Inte med ett enda ord försökte dom problematisera vårt världsunika svenska skolsystem där aktiebolag kan tjäna obegränsat med pengar på vår skattefinansierade skolpeng!!! Inte med ett enda ord lyfte dom att det primära sättet att spara in pengar på skolverksamheten är att anställda färre behöriga lärare per elev!!! Inte ett ord om hur få lärartjänster som ligger ute på Platsbanken trots att behörighetsgraden är så låg att det borde saknas tiotusentals lärartjänster!!!

Här har tonen under den hittills lugna och sansade intervjun övergått i ett rabiat skrikande. Och det känns igen, just det rättshaveristiska sättet att hela tiden elda upp sig och öka frekvensen i talhastighet och talvolym. Inte minst för lyssnarna av torsdagslyssnarna av Ring P1.

För efter ett inledande samtal in till programmet, där han håller sig lugn och saklig och förklarar sitt ärende, får han veta att han ska få en plats i programmet. Han önskar sig en tid för uppringning efter 09.45, för att dessförinnan hinna förbereda sin dotter för utgång mot firandet av ”Förskolans dag” på Medborgarplatsen, där förskolepedagoger från alla öppna förskolor ska samlas och göra en gemensam allsång utomhus (”det är ju lite som BandAid för henne, att se alla tillsammans på en scen så där”, förkarar han).

Han behåller lugnet, klär på sin dotter och sig själv, borstar tänderna, leker en stund med sin dotter och en liten rosa bil – men nog smyger det sig in en del rättshaverism i förberedelseprocessen. För Pirkt.se avslöjar han, trots sin rädsla för att bli avslöjad via sin handstil (”du vet dom här som lobbar för friskolesystemets fortsatta överlevnad har ju hur mycket pengar som helst: dom har säkert anställda kaligraferare som avslöjar motståndare via deras sätt att skriva ett k”, frustar han andfått), exakt hur rättshaveristiskt det såg ut på köksbänken inför samtalet:

– Det här ju ingenting man är stolt över, när jag tittar på det här pappret idag. Det är ju helt klart en manisk rättshaverist som har kladdat ner det här, säger han skamset.

Och värre skulle det bli. Efter att ha blivit uppringd och fått prata med en ljudtekniker, alltmedan han jollrar runt med en dotter som börjar bli allt mer sugen på att gå ut på stan, så placeras han i en sluss där hans mikrofon är avstängd, men där han kan höra programmet i realtid.

– Om jag fick en sista avfart från vägen mot den fullskaliga rättshaverismen så var det ju här. Jag hör ju bokstavligen röster i det här skedet, i det här märkliga slusslimbot. Upprörda gamla pensionärsröster. Och jag vet ju med mig, mitt inne i den här maniska rättshaverismpsykosen, att jag alltid undrat ”vem fan är det som ringer in till Ring P1???”, säger han.

Men han blir kvar i slusslimbot, och utan möjlighet att ta ordet om dagens toppnyhet tvingas han höra ämne efter ämne prioriteras före den välförberedda men likafullt rabiata utläggning han har planerat att skicka ut i etern.

– Och när jag till slut tror att det är min tid, precis när jag säkerhetsstoppat på min dotter en napp för att hon inte ska ta över ljudbilden genom mina hörlurar, så slänger de in ett ämne om kvinnors fötter och den bristande ergonomin i ett par klackskor. Det är kanske fem minuter kvar av programmet!!!

Det som följer har han svårt att återge i detalj.

– Jag vet ju att ljudteknikern antagligen hör mig i mitt vakuum, men här står jag ju och eldar upp mig något kopiöst och låter det höras. Jag väser argt fram ”men hur fan kan det här prioriteras före???” mellan närmast fixerade käkar, på ett sätt som borde få en rutinerad P1-producent att koppla bort mig direkt. Det suckas och det stönas och det låter väl, gissar jag, som det brukar låta innan de allra galnaste och ensammaste pensionärerna kommer fram för att göra sina yviga utläggningar.

Och till slut, efter att programledaren Tomas Tengby passat på att läsa upp några putslustiga mejl om klackskons ergonomi ur inkorgen och därmed kortat den sista talepunkten till tre minuter, så släpptes 34-åringen in ut i etern. Då blev det åka av.

– Jag vet inte vad som hände. Jag minns att när jag fick höra av producenten att det var Tomas Tengby som rattade programmet att det var bra. ”Han är trevlig”, tänkte jag. Men fick han ens en syl i vädret? Jag tror inte det. Jag tror att jag, fullkomligt uppeldad av klacksko-ergonomins prioritering före den svenska lärartätheten, bara malde på och bara fortsatte och fortsatte ösa på om marknadsskolans inneboende incitament att inte anställa behöriga och därmed dyrare lärare. Det är lite som att försöka berätta om en bilkrasch man varit med i, fast en där man pratar hela tiden och, liggandes upp-och-ner, fortsätter överrösta sin medpassagerare med mer oönskad information om marknadsskolans baksidor.

Han tar ett djupt andetag. Det var inte här han ville hamna: som rättshaverismens Ring P1-röst utåt i svensk skoldebatt.

– Jag borde ha sett signalerna. Börjar man bjuda in okända lärare till AW på hyrd lokal så är man i riskzonen. Slänger du in en sån person i en fjorton månader lång föräldraledighet, där man har tid att sitta och lyssna på P1 hela morgnarna, så är det en slippery slope ner mot den fullständiga rättshaverismen. Man brinner liksom lite för ett förändrat skolsystem, men plötsligt fann jag mig överröstandes Tomas Tengby och i det närmaste gastandes hela vägen in på slutvinjetten.

Pirkt.se har fått Eriks tillåtelse att dela klippet från Ring P1-inslaget där han alltså hörs under programmets tre sista minuter. Det går att lyssna på här.

Till sist: vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att inga fler arga och upprörda lärare försöker ansluta sig till Skolaktionen via det här formuläret. Jag klarar inte av att det blir en snabbt växande rörelse, för det skulle tvinga mig att gå djupare ner i den här rättshaverismen och verkligen satsa allt på ett kort när det gäller att få bort marknadsskolan. Jag har ett barn att ta hand om.