Den lokale pappan Erik Löfgren, 35, blev trendsättande när han köpte hockeykort från sent 1990-tal till sin ettåriga dotter. För tjugofem kronor på Stadsmissionen fick han inte bara en hundratal gamla bilder på NHL-spelare i hårdpapp – han fick sig också en nostalgisk översköljning från sin egen barndom och ett mer aktivt och närvarande pappaskap.
– Det är väl jättebra om man kan skapa ett aktivt intresse i vad ens barn sitter och bläddrar i för något, istället för att håglöst sitta och jamsa med i någon svag Paw Patrol-handling? Säg mig det barn som farit illa av att ens far entusiastiskt utbrustit ”nämen du har ju ett Mike Modano med silverrand längst ner!” när ens dotter bläddrat fram ett fynd ur högen, säger Erik Löfgren själv.
Men den nya trenden att bada sina barn i nostalgiska prylar från ens egen barndom splittrar svenska barnpsykologer.
– Det skickar lätt oklara signaler till barnet om man plötsligt ropar ”nämen du kan ju inte bita på en guldig Rod Brind’Amour!!!” när det tuggar på ett visst kort, men sedan inte markerar alls när barnet tuggar sig halvt igenom ett kort med någon okänd gammal Hartford Whalers-back, säger en barnpsykolog som Pirkt.se talat med.
I ett långt reportage utreder Pirkt.se Premium-redaktionen huruvida den här nya trenden, att tillsammans med sina barn sitta och lusläsa Jozef Stümpels poängsiffror från 1997-1998, är här för att stanna.
Bli först att kommentera