Kanin besviken över petning — får ingen plats i truppen till Europa

Han värvades som en fixstjärna där han med sina långa öron skulle passa perfekt in i dotterns lekstil.

Men efter en lovande start har kaninen ”Göteborgskaninen” fått allt mindre förtroende av föräldrarna — och när leksakstruppen till första Europa-resan skulle plockas ut saknades han helt.

— Det är klart att man som alla andra gosedjur har haft ambitionen att komma ut i Europa, säger ”Göteborgskaninen” besviket till Pirkt.se.

Den gula kaninen är nedstämd när han möter pressen efter dagens lekpass, där han strax efter lekpassets slut fick beskedet att han inte är uttagen i den leksakstrupp som ska resa ner för internationellt lekande i holländska Haag och spanska Almuñecar.

Han har haft det på känn, då han under lekpassen fått en allt mindre betydelsefull roll av föräldrarna. Många gånger har den tilltänkta fixstjärnan helt stått utanför den startuppställning som fått chansen att möta dotterns leklust.

Ändå var beskedet att han inte får en plats i Europa-truppen tungt att ta emot för den ambitiösa kaninen, som kom till leksakstruppen med en förhoppning om att få komma ut i Europa.

— Det är klart att det är tufft. Jag kom ju hit för att det är en av Sveriges största leksakssamlingar och för att jag förstås hade ambitionen att komma ut i Europa, säger han efter beskedet om petningen.

Han säger att han delvis har sig själv att skylla (”jag kom utan försäsong i kroppen och kastades direkt in i hetluften”) men att han också är besviken på att han inte fått vara den leksak han trodde att föräldrarna tänkte använda honom som.

— De har ju från dag ett använt mig som en göteborgsk kanin, på grund av någon upplevd likhet med den där Lisebergskaninen (som är grön, reds anm.). Sedan dess har de gjort mig till nån skojfrisk göteborgare och jobbat mycket med dialekthumor, säger han besviket om rollen som ”Göteborgskaninen”.

Försöket med att spela honom som en icke-licensierad Lisebergskanin har inte fallit väl ut för ”Göteborgskaninen”, som känner att han inte fått ut maximalt av sina kvaliteter.

— Jag har inte alls kommit till min rätt. Jag är ju i grund och botten en väldigt enkelspårig ”köttare”. Jag vet vad jag har att jobba med och det är ett par stora och roliga öron. Jag vill egentligen bara borra ner huvudet och slänga med dem för att få ut maximalt. Nu har de tänkt att jag ska fylla ut en helt annan roll som någon sorts kreativ skapande kraft, säger han.

Föräldern Erik Löfgren, som tagit beslutet att lämna ”Göteborgskaninen” utanför Europa-truppen, slår kritiken ifrån sig. Han menar att det framför allt är kaninens veka insatser i de stora och viktiga lektillfällena som legat bakom det svåra beslutet att lämna honom utanför truppen.

— Det är klart att ”Göteborgskaninen” har gått in och bidragit till skratt och glad stämning när vår dotters humör redan varit på topp. Det kan ingen ta ifrån honom: i de lägena är han perfekt att slänga in en sista kvart innan sömn, säger Löfgren och fortsätter:

— Men kan han göra det en torsdag eftermiddag på Stora Coop, när bebisen skriker hejdlöst strax innan man ska kliva fram till kassan och krångla med självscanningen? Där har vi andra typer av leksaker som gått in och gjort mer solida insatser när det verkligen har gällt.

I truppen till Europa-spelet har föräldrarna istället valt bland annat ”Doddo”, en storögd figur ur Babblarna-serien, ”Rävis”, en långörad räv och ett något oklart bi med Libero-logga som går under artistnamnet ”Libero-mannen”. Gemensamt för alla tre? En förmåga att prassla, skallra eller ge ifrån sig andra typer av läten — en förmåga som Göteborgskaninen saknar.

— Det är klart att det är egenskaper som man letar efter nere på kontinenten, suckar ”Göteborgskaninen”.

Han värvades in som en tilltänkt startleksak som skulle bära den här bebisunderhållningen, men har alltså fått se sig omsprungen under våren av sommaren av fyndförvärv som ”Libero-mannen”, som kom på free transfer och har kämpat sig in i Europa-truppen mot alla odds.

— ”Liberomannen” kom in som sista gubbe i truppen, tänkt som utfyllnad och för att vara med och se och lära, men han har gjort en oerhört stark vår. Hans egenskap att klänga sig fast på barnvagnen har varit väldigt uppskattad, framför allt i det tuffa bortaspelet där det ofta handlar om att inte hamna fel, säger föräldern Erik Löfgren.

Den gula kaninen som tvingats spela i ”Göteborgskaninen”-rollen har förstås funderat kring ifall det är ett måste att lägga sig till med skallrande eller prasslande för att ta nästa steg. Enligt vad Pirkt.se erfar ska hans agent också ha tittat på möjligheterna att koppla på honom fästmöjligheter för att, likt den succéartade ”Libero-mannen”, kunna fästas på barnvagnens hölje.

— Men det går så mycket trender när det gäller det leksakstaktiska. För några år sedan spelade alla föräldrar med en ”falsk prasslare” längst fram i formationen, och ingen ville spela med något så utdaterat som en rak och tydlig prasselleksak i fronten. Då ansågs det primitivt och cyniskt, utan allt skulle bygga på det relationella med gosedjur med olika mänskliga egenskaper. Nu är det precis tvärtom igen, men vad säger att det kommer att förbli så? Det är en nyckfull bransch vi jobbar i, säger han.

Mest besviken är kaninen på hur rehabiliteringsteamet skött en ryggskada han ådragit sig i samband med en kaffeincident under pågående lekpass.

— Den skadan har inte tagits hand om som den ska, och det är klart att det har påverkat prestationerna. Det var tidigt snack om att det skulle ske en galltvålsoperation, men sen bestämdes det att vi skulle testa köra på. Det har ju inte fallit väl ut. Mycket av min spetskvalitet sitter i den gula färgen och när jag inte får ut max av den så blir jag inte en särskilt rolig kanin, säger han.

Är du besviken på det medicinska teamet?

— Det är klart att om man ena sekunden pratar om en galltvålsoperation som ska få ta tid och man ska få rehabilitera sig ordentligt, men sen bara kör på… ja, det har ju inte skötts helt optimalt. Det är trist när det helt klart har gått ut över prestationerna.

Hur framtiden ser ut för ”Göteborgskaninen” ser ut är oklart. Han säger sig vara fast beslutsam att kämpa för sin plats, men låter samtidigt öppen för möjligheterna om något skulle dyka upp i regiftingfönstret som öppnar inför jul.

— Det är ju förstås en tid när vad som helst kan hända och dyka upp. När som helst kan man ju regiftas bort till någon nyfödd, men då ska man vara redo att starta om och försöka bygga upp något nytt från grunden igen. Och nu har jag ju skrivit ett flerårskontrakt här och känner inte att jag har fått visa vilken gul gosedjurskanin jag kan vara när jag får komma till min rätt med mina långa öron.