Snickaren Jan Bruun-Höijer driver en liten byggfirma med två anställda – detta trots att han bara fick en etta i betyg i såväl ämnet matematik som svenska i grundskolan. I dagens svenska skolsystem hade motsvarande resultat inneburit ett F i betyg i båda ämnena, vilket inneburit att han aldrig borde ha fått komma in på byggprogrammet på gymnasiet.

Nu är 52-åringen upprörd över att han fått felaktiga livschanser av det dåvarande svenska skolsystemet.

– En sån som jag, som hade problem med matten sedan dag ett, ska inte kunna vara på den plats där jag är idag, säger han efter beslutet att lägga ner sin egna firma.

Det var när 52-årige Jan Bruun-Höijer satte sig in i den pågående skoldebatten om betyget F, motsvarande underkänt, som tankarna började snurra. En undersökning från 2023 visar att nära hälften av alla yrkesverksamma lärare i högstadiet vill avskaffa F-betyget och flera framstående debattörer har argumenterat för att Sverige skapat en utslagningsmaskin, där så många som 20 procent av alla högstadieelever inte får chansen att börja gymnasiestudier på grund av underkända högstadiebetyg.

Den idag 52-årige Jan Bruun-Höijer identifierar sig dock som ideologiskt konservativ och tycker att det är bra att det ställs krav på de unga. Han anser att ett bibehållet F-betyg är alldeles centralt för ett fungerande skolväsende, för att inte eleverna ska sitta och slöa i skolbänkarna hela dagarna.

– För mig är det självklart att vi behöver ha ett F-betyg i skolan, så att barnen vet vad som förväntas av dom. Det är klart att vissa insatser på prov inte är okej och det måste barnen få veta genom att få ett tydligt F-betyg, så att de kan motiveras till att försöka hårdare nästa gång, säger han.

Problemet? 52-åringen hade själv svaga betyg under hela sin högstadietid. Den hantverksskicklige snickaren Jan Bruun-Höijer lyckades själv inte fokusera i skolbänken under högstadiet, mycket beroende på att föräldrarna genomgick en uppslitande skilsmässa. Han hittade rätt först på gymnasiets bygglinje, där han fick komma in trots en strulig betygssamling från de problematiska högstadieåren. Utmärkande i hans gamla betygskatalog från högstadiet är en 1:a i ämnet svenska och en 1:a i matematik, vilket i dag hade motsvarat det fruktade betyget F. Med F i både svenska och matematik i nionde klass hade Jan Bruun-Höijer inte kommit in på bygglinjen på gymnasiet utan hamnat i det akademiska utanförskap som så många tonåringar i dagens skola gör när F-betygen sätter stopp för inträde på ett gymnasieprogram.

Denna insikt har fått den skicklige snickaren, vars lilla handelsbolag omsätter drygt två miljoner kronor om året, att omvärdera sina livsval och i förlängningen hela sitt nuvarande liv.

– Ja, nu gick det ju bra för mig när jag hittade mitt ”kall” på gymnasiet, när jag kom in på bygg och fick jobba med händerna och slapp känna att den där jävla algebran var så viktig, säger han och fortsätter:

– Men hur hade det sett ut om alla fick den chansen? Om varenda unge med usla betyg från nian hade fått gå vidare och testa på vad dom varit sugna på i gymnasiet? Jag tror inte det är en framkomlig väg för svensk skola eller Sverige som nation: att säga att ”även om du hade det jävligt tufft i nian och du fick F i massa grejer så har vi en bana här för dig som du kan ta”. Det tror jag är en jävla farlig väg att börja vandra, säger Bruun-Höijer.

Istället har han tagit ett djärvt beslut vid 52 års ålder. Han ska i höst stänga igen sin snickeriverkstad, lägga det professionella snickeriet på hyllan och säga upp sina två anställda.

Vad framtiden har i sitt sköte vet han inte, men efter att ha landat i slutsatsen att ett F-betyg behövs i ett fungerande skolsystem såg han ingen väg framåt på sin nuvarande levnadsbana.

– Jag är så jävla upprörd över att dåtidens slappa betygssystem, med sin relativa 1-5-betygsskala, ställt till med det här (Jans pågående yrkessituation, reds anm.). Nu ser jag ser inte någon annan utväg än att lägga ner. Jag borde ju fått F. I både matte och svenska. Jag borde inte ha fått en stabil yrkesbana inom det här skrået, eftersom jag tog mig in via ett yrkesgymnasieprogram som jag aldrig borde ha haft en chans att komma in på. Det känns helt fel. Jag har levt en livslögn, säger Jan Bruun-Höijer.

I oktober lämnar den sista finsnickrade produkten Jan Bruun-Höijers lilla snickeriverkstad. Det känns vemodigt, tycker han, men säger att ”rätt trots allt ska vara rätt”. Han anser sig inte ha förtjänat en fackmannamässig lön på medelklassnivå, inte heller firmabilen och de förmånliga pensionsavsättningarna via det egna handelsbolaget. Han borde ju aldrig ha fått lära sig snickra av de intresseväckande gymnasielärarna på yrkesprogrammet, som tog sig an den lille pojken med avsaknandet av läshuvud men med flinka fingrar och stor händighet.

Att hans verksamhet och hans hantverksskicklighet skänkt stor glädje till många kunder och bidragit till många skattekronor i den lokala bygden kan han inte finna någon glädje i.

– Jag är snarare skyldig det offentliga för att ha försnillat mig en gymnasieutbildning som jag inte hade rätt till som ”F-barn”. Jag borde ha fått stå mitt kast som inte pallade plugga i nian, säger han.

Han suckar när han slår sig ner vid snickeriverkstadens enda stationära dator. Den tidigare så glade vd:n för det lilla handelsbolaget har Skolverkets hemsida uppe, där man finner betygskriterierna för matematik i årskurs 9 för dagens svenska elever.

– Kolla här bara, säger han och knackar handen mot skärmen.

Jan Bruun-Höijer läser högt från betygskriterierna för betyget E där det förväntas att ”eleven beskriver begrepp och samband mellan begrepp inom områdena taluppfattning och tals användning, algebra, geometri, sannolikhet och statistik samt samband och förändring med tillfredsställande säkerhet”, samtidigt som tårkanalerna sakta fylls i den 52-årige mannens ögon. Mitt i ordet ”tillfredsställande” brister det för honom och han faller i öppen gråt.

– Jag kan inte det där, mumlar han i gråten. Jag skulle aldrig nå upp till den där E-nivån. Jag ska ha ett F. Jag borde inte vara här. Jag borde inte vara här.

Beslutet att lägga ner firman drabbar även Sten Håårdh, 61, som blir av med sin anställning som snickare med bara några få år kvar till pensionen. Håårdh har jobbat på Bruun-Höijers snickerifirma i ett par decennier men känner ingen bitterhet över situationen.

– Vad kan han göra? Han borde inte ha klarat sig in på den här banan. I ett fungerande betygssystem på den tiden, med en motiverande utslagning av dom som får F i högstadiet, hade han ju inte fått ta sig hela vägen hit. Och vad skulle jag göra: jobba vidare för nån som fått gå ett yrkesprogram på gymnasiet utan att ha klarat motsvarande E i matte och svenska? Jag har ett rykte att tänka på, säger 62-åringen.

Både Bruun-Höijer och Håård hoppas att fler som gått ut högstadiet med ettor och tvåor i betyg på den gamla femgradiga skalan, som gällde fram tills 1994 års omskrivning av läroplanen, tar sitt ansvar och avsäger sig de karriärer de fått på felaktig grund.

– Det är jättemånga där ute i vår generation som har haft motsvarande F i grundskolan, men som kommit in på ett gymnasieprogram och fått sig en bra karriär ute i samhället. Det känns väldigt fel att så många går runt där ute och jobbar på, tjänar en bra lön och har ett hyggligt liv utan att vara ärliga med att dom borde varit underkända i nian och därför inte fått komma vidare, säger 52-årige Bruun-Höijer.

Vad tycker du att dessa individer ska göra; de som fått 1:a eller 2:a i kärnämnen i grundskolan men som ändå kommit in på ett gymnasieprogram och fått en fungerande karriär?

– Dom borde sätta sig på ett IM-program (Introduktionsprogrammet, reds anm.) och försöka kämpa upp högstadiematten eller svenskan som dagens ungdomar tvingas göra, för att inte längre vara underkända. Ja tänker mig ett riktigt jävla deppigt IM-program ute på en friskola i ett sånt där gråsjaskigt industriområde, för att lära dom en ordentlig läxa. Det ska kännas i hela kroppen att man är en förlorare om man inte nått upp till en E-nivå i grundskolan. Men ju deppigare miljö man hamnar i desto hårdare tror jag man kämpar för att nå upp från F-nivån, säger han.

Är det det som väntar för dig nu när du ska stänga ner din snickeriverkstad?

– Vi får se. Jag kanske går med i nåt gäng istället, säger Jan Bruun-Höijer och skrattar.

ANNONS: