Lokal pojkvän imponerad men förbittrad över flickvännens EM-lista över snyggaste spelarna

Som enda portal på den vida webben valde Pirkt.se att ta ut en EM-elva baserat på utseende.

Den flintifierade 34-åringen Erik Löfgren fick se sin flickvän ta ut en elva full av olika attraktiva utseenden som nästan bara hade en enda sak gemensamt.

— Jag är imponerad över spridningen hon lyckats få till vad gäller många olika snygga utseenden som ändå alla lyckas vara väldigt långt ifrån mitt utseende, säger han till Pirkt.se.

Det var under uppladdningen till EM-finalen mellan Spanien och England som den lokale pojkvännen och tidigare fotbollsentusiasten Erik Löfgren, 34, diskuterade någon manlig fotbollsspelares utseende tillsammans med sin sambo.

Ganska snart utkristalliserade sig en plan: att låta hans flickvän sätta samman en EM-elva med de elva snyggaste spelarna i hela turneringen, lagom till finalen. Tillsammans gick de – under deras dotters middagslur – tålmodigt igenom den officiella EM-hemsidans alla truppbilder för samtliga deltagande nationer. Det sållades friskt och redan när en bruttotrupp började tas ut, som sedan skulle bantas ner till fotbollsformationsmässigt fungerande elva, blev en sak smärtsamt tydlig för den tunnhårige 34-åringen.

– Jag blev jätteglad över vilken imponerande bredd hon lyckades få till i truppen. Det var allt från gympalärartrygga pappa-utseenden som hos danske Thomas Delaney till genomtatuerade tuffingar som Gianluigi Scamacca. Jag är genuint imponerad över vilken fördomsfri bredd hon uppvisade när det kommer till att peka ut attraktiva män, säger han och fortsätter:

– Men det enda som var riktigt gemensamt med deras yttre attribut var att ingen av dem var det minsta lik mig.

Flickvännens elva i sin helhet:

Ingen spelare som togs ut i den slutgiltiga elvan, som syns ovan, hade exempelvis den tunna skalpvegetation som 34-årige Löfgren besitter. Inte heller hade någon i truppen försetts med röda och inflammerade vaglar i båda ögonen, vilket Löfgren på sistone har tvingats leva med under vårens första omtumlande tid som småbarnsförälder.

– Det kanske var mycket att hoppas på: att hon skulle välja någon som stod där med igenkloggade ögon på Uefas bild, för att de fått en kräm utskriven av vårdcentralen som de ska försöka applicera i själva ögat, under ögonlocket, två gånger om dagen… men en enda spelare med ett sviktande hårfäste och en lite lätt gråblek uppsyn man väl kunnat hoppas på?

Du låter lite besviken?

– Jag scrollade lite extra långsamt genom de många östeuropeiska ländernas backbesättningar, för att se ifall det inte kunde finnas något lite kittlande över en väderbiten gammal Petter Hansson-artad mittbackspjäs. Jag bara väntade och väntade och väntade på att hon skulle se något intressant. Men icke. ”Bläddra till Frankrike nu”, ropades det direkt.

Extra tung kändes kanske uttagningen för Erik Löfgren då han själv har en bakgrund som fotbollsspelare, där han under ett par säsonger gjorde sammanlagt noll minuter på planen i superettan – samtidigt som hans sensuella fotbollsspelarframfart redan under pågående karriär grusades av ett raskt tillbakakrypande hårfäste och en gäckande portvinstå.

– Och då har utvecklingen ändå gått åt ordentligt fel håll sedan dess. Det är rena kalhyggesbruket där uppe nu, säger han, tar sig för hjässan, och berättade att han fram tills för någon sommar sedan – då han lät rakhyveln ligga ett par veckor – trodde sig ha en ”någorlunda habil täckning” uppe på skalpen.

– Men jag har förlikat mig med faktumet att det är ett bedagat ägg av allt rynkigare hud jag har placerat på ett allt vekare axelparti. Och det är klart: åker du på dubbla vaglar med de förutsättningarna så kommer det bli extra dyrköpt, säger han och påminner sig i samma stund om att det egentligen är dags att sätta den lilla kortisonkrämstuben mot ögongipan.

Hur ser du på EM-turneringen som helhet?

– Det var kul med en ”äkta” turnering igen, i ett riktigt fotbollsland. Rent utseendemässigt så gladdes jag också väldigt mycket åt att det var en turnering där värdlandets centertank äntligen fick se ut som en råbarkad sjöbuse, som Niclas Füllkrug, och att deras ena innermittfältare (Robert Andrich, reds anm.) tilläts se ut att nyss ha lämnat sina Cro Magnon-förfäder bakom sig i evolutionen, säger Löfgren.

Det skänker hopp inför framtiden?

– Det signalerar för alla kvinnor där ute, min flickvän inkluderad, att man kan ha ett värde som fotbollsspelare ändå – även om inte man inte är Gillette-reklam-groomad som Theo Hernandez. Kanske kan det i framtiden, om män någon gång tillåts bara vara funktionella fotbollsspelare och inte bedömas efter sina utseenden, vara sexigt att böka fram en hörna eller ful-vinna en andraboll med ett Petter Hanssonskt älgkliv, säger han.