Opinion: Detta är en opinionstext. Analyser och slutsatser är författarens egna.
Det är samma visa varje år: sommaren kommer, sjukvårdspersonal ska gå på semester, kaos uppstår och medierna rapporterar i idel negativa ordalag om faktumet som i grunden är någonting mycket positivt för vårt samhälle: att färre anställda än tidigare år klarar av sommarens bemanning inom vården.
I onsdags rapporterade Sveriges Radio om situationen inom vården i Lycksele, där förlossnings- och BB-avdelningarna hålls helt stängda under sommarmånaderna på grund av personalbrist. De fyrtiofem födslar som planeras i området under tiden då förlossningsverksamheten håller stängt planeras i stället att utföras på andra sommaröppna sjukhus och de födande uppmuntras där att i god tid innan födseln ta in på BB-hotell på annan ort. Detta rapporteras om som någonting negativt, med snyftningar från anställda och fackligt förtroendevalda – men för mig som skattebetalare i Sverige och förespråkare för liberalism och valfrihet är ju detta någonting odelat positivt. Det är en bra och viktig signal till förstföderskor att det är ett eget fritt val att sätta ett barn till världen – då är det av yttersta vikt att man redan från start, i det prematura skedet, tar ansvar och planerar ordentligt för sitt förstfödda barns födsel. Den gemensamt finansierade vården har redan försett dessa kvinnor med att helt kostnadsfritt ge dem ett beräknat födelsedatum – då måste det minsta vi som samhället kan kräva, i en gemensam strävan efter effektivitet och maximal effekt per skattekrona, att de håller koll på när de bör infinna sig i närheten av en sommaröppen förlossningsklinik.
Det kan låta som mycket att 45 kvinnor tvingas ta detta ansvar – men det oansvariga vore tvärtom att låta förlossningskliniken i Lycksele stå öppen över sommarmånaderna där övriga 8500 invånare på orten inte har några som helst planer på att sätta ett barn till världen. På vilket sätt får dessa kommuninvånare – vars livmödrar präglas av total stiltje eller till och med icke-existens – valuta för sina surt förskattade pengar genom att hålla möjligheterna öppna för det yttersta fåtalet att föda barn i sitt absoluta närområde?
I Hudiksvall stängs den neonatala avdelningen under sommaren, vilket ger nyfödda med ökat vårdbehov möjligheten att resa till andra neonatala avdelningar i Gävleborgs län. Även detta rapporteras om i negativa ordalag i Sveriges Radio, där nyhetsreportrarna helt missar att ibland kan det bästa för ett för tidigt fött barn och dess föräldrar vara lärdomen att ingenting i livet är gratis. Det är någon annan som betalar för din neonatala vård och en lite krånglig resa kan skicka signalen att hålla sig inom det icke-neonatala spannet vid kommande födslar. Att hålla landets alla neonatala avdelningar öppna under semestertid är också ett sätt att frånskriva de nyfödda fostrens agens att hålla rimlig koll på sin egen andning från livets startskede, på bekostnad av oss skattebetalare.
Sveriges Radio rapporterade också om att det på Skaraborgs sjukhus saknas över 1000 arbetspass för att få ihop vårdpusslet i sommar. Huvudskyddsombudet Alfred Klingvall kallar det för den ”värsta sommaren hittills” och att han har medarbetare som ”gråter varje dag” eftersom de bland annat flyttas runt ”hejvilt mellan avdelningar”. Inte heller här tillåts någon liberalt sinnad röst komma till tals och påtala hur detta faktiskt kan vara av godo för det gemensamma. Ibland kan nämligen den individuelles tårar över ett rörligt och oförutsägbart arbetsschema eller en förvägrad semesteransökan vara det kollektiva till gagn.
Skaraborgs sjukhus kommer att klara även denna sommar. Några patienter kommer leva, några andra kommer dö, precis som alla tidigare somrar; men när sommaren summeras så lär det vara så att bemanningen varit lägre än tidigare och att kostnaderna för vård därmed minskat. Några medarbetare lär ha gråtit återkommande i sina arbetskläder, men Skaraborgs sjukhus kommer att ha gått igenom sommaren som en mindre tärande belastning för det gemensamma. Vården har effektiviserats.
William Baumol lär snurra av ilska i sin grav, men faktum kvarstår: vi kommer – på tvärs med Baumols gamla förlegade teori – denna sommar ha gjort vården av våra medmänniskor billigare än tidigare år. I Lycksele, i Hudiksvall, på Skaraborgs sjukhus och på mängder av andra orter där effektiviseringar genomförts. På ett aggregerat plan kan de enskilda medarbetarnas tårar vara ineffektivitet som lämnar samhällskroppen.
Jag är inte naiv. Jag har själv arbetat inom den svenska vården och vet att det stundtals kan vara väldigt tufft och krävande. Mellan åren 2018 och 2020 arbetade jag för North Paradigm Capital Holding i rollen som key investment strategist. Vi arbetade dag och natt på kontoret intill Östermalmstorg med att analysera svenska vårdcentralers effektivitetspotential innan uppköp och konsolidering. Flera gånger var vi tvungna att helt hoppa över lunchen i vår maniska jakt på att identifiera effektiviseringsmöjligheter via digitaliserade vårdbesök via webbkamera. Men när vi sålde vårt innehav i det som sedermera blev webbdoktorkonceptet Doktornkankomma.nu så hade vårt riskkapitalbolag gjort en sammanlagd vinst på 1,8 miljarder kronor.
Det finns således stora vinster att göra i att effektivisera den svenska vården ytterligare och vi får aldrig glömma bort denna liberala devis: att den enskilde arbetarens dagliga tårar över arbetsbördan kan vara ineffektivitet som lämnar samhällskroppen. För varje sommar där medierna rapporterar om underbemanning, gråtande personal och allmänt rådande patientosäkerhet får vi inte glömma den parallella solskenshistorien om att vi tillsammans lyckades lägga mindre skattepengar på vård av samhällets mest utsatta.
Keri Fölgren
keri.folgren@purkt.net
Bli först att kommentera