Jag är just nu mitt uppe i en flytt. Jag har lämnat det lilla grävlingsgryt som min gode vän Sinan Akdag ända in i kaklet envisades med att fortsätta benämna ”separationslägenheten”, även långt efter det att jag först lagt mig till med ett välmående singelliv och därefter ett otroligt fint förhållande – men jag lämnat inte primärt på grund av detta eviga baktalande från mina nära vänner.
Nej. Lägenheten var dels väldigt liten, men den låg också på första våningen mot den ganska solbefriade och därmed baksidan och när jag för en vecka sedan tog en vaccinspruta mot covid-19 så… ja, då blev det för mycket.
För helt plötsligt så stod där nu, med mulen strax ovanför balkongräcket…
… en 5G-krake med imponerande mankhöjd och glåmade in genom fönstret och gnäggade om att matas med data-morötter eller chemtrails-äpplen.
Det blev för mycket.
Flytten är en av de absolut smidigaste i mannaminne, till en större lägenhet en våning upp i samma hus!!!, men har trots allt inneburit ett kånkande och ett fejande och ett donande och ett till synes aldrig sinande mått av rumsterande. Antalet gånger jag gått upp och ner för trapporna med prylar och lådor måste vara ungefär lika många som antalet liter vätska jag tappat i den trettiogradiga värmeböljan.
Men flyttandet och kånkandet har i alla fall givit mig en anledning till att besöka Stockholms just nu klart bästa ställe:
Den otroligt härligt svala återvinningscentralen i bergrummet intill Roslagstull, som inte bara är stadens mest behagligt tempererade plats just nu, utan där man också får låna en eldriven packcykel mot inlämnandet av identitetshandling. I detta iberiska klimat, där inte ens vindarna fläktar utan känns rent västsahariskt värmande!!!, är allt jag vill göra att cykla runt och runt och runt på den roliga cykeln i det svala klimatet i återvinningscentralen i bergrummet. Den här portalen brukar sällan komma med influencer-artade tips, men detta är för bra för att missa: Gå in i bergrummet och göm er för solen, cykla runt på elpackcykeln och hoppas att denna ohemula värmebölja sansar sig snart.
Något man inte vill göra i denna ångestframkallande hetta är att sätta sig och försöka tvinga den varmt mosiga hjärnan att leta fram synapserna som besitter någon form av formuleringsförmåga. När jag skrev föregående mening stavade mina fingrar först hjärnan med gärnan. Det är på den nivån. Det är i dessa stunder man önskar att man var en av världens rikaste män (en grupp som misstänkt mycket börjar intressera sig för att använda sina miljardfyllda bingar med pengar åt att lämna planeten medelst rymdfarkoster), för i veckan nåddes jag av dessa BBC-bilder från när mångmiljardären Sir Richard Branson (som ser otroligt lite ut som en pionjär inom rymdfysiken) genomförde sin första rymdresa:
Uppe i luften…
… fick Bransons rymdraket lite problem med att kommunicera med tittarna hemmavid, till vilka jungfruresan livesändes. Men då klev helt sonika rymdprojektets kommentator på hemmaplan in och förkunnade följande, kring vad som måste ha sagts när ljudet slocknade från rymdfärjan:
Om man ändå kunde ha en sådan anställd på Pirkt.se i dessa tider, när den semester- och flyttmosiga hjärnan inte orkar med. Någon som förkunnar för de som läser att visst, Eriks samling av slappa spaningar syns inte just nu på portalen, men att vi som grupp helt sonika får tänka oss att han skrivit något inspirerande som han alltid gör.
Bli först att kommentera