En utvärdering som tar hänsyn till spelarna som spelade på planen

Det finns väldigt få positiva aspekter av att sitta hemma sjuk i över två veckor, på grund av att ens hosta, ens snuva och ens solidaritet med samhällets riskgrupper håller en hemma i pandemiskt föredömlig isolering. För just mig, som tagit på mig livsuppgiften att då och då klämma ur mig texter om GIF Sundsvalls förehavanden, så medförde mitt hemmasittande dock den mycket nischade och ännu mer deppiga lilla ynnesten att jag i realtid kunde följa GIF-tränaren Henrik Åhnstrand och sportchefen Urban Hagblom svara på frågor från Sundsvalls Tidnings läsare.

På en fråga om folks förväntningar på laget så medger Åhnstrand att förväntningarna kanske varit lite för höga, baserat på att laget kommer från allsvenskan.

Ibland uppfattar jag att utvärderingen av matcherna inte tar hänsyn till vilka spelare vi spelar på planen.

Idag spelade GIF Sundsvall hemma mot jumbon AFC Eskilstuna. Man ställde upp med Lloyd Saxton, 30, i målet, och man hade en specialdesignad fembackslinje bestående av Dennis Olsson, som fyllde 26 idag, David Myrestam, 33, Anton Eriksson, 20, Niklas Dahlström, 23, och Pontus Silfver, 29.

Fembackslinjen är ingenting som Henrik Åhnstrand egentligen tror på, men den kom till härom veckan »för att« – och här citerar jag igen – »bryta trenden med förlusterna. Jag skulle säga att det är temporärt, för det är inte såhär jag ser GIF Sundsvall försvara sig över tid«.

ST:s livechatt, va, vad skulle man göra utan den.

Visst: Anton Eriksson, 20, kanske behöver få lite förståelse för att han (som inte bara ung utan också ganska orutinerad på positionen) blir kringkastad som en vante mellan AFC-bjässarna Chidi Omeje och Samuel Nnamani. Han behöver lite tid på sig, absolut. Jag tar hänsyn till det.

Men i övrigt är det där en med superettanmått ganska beprövad backlinje: kortsiktigt specialdesignad för att inte förlora fotbollsmatcher.

Framför denna fembackslinje spelade Tippeligan-meriterade Oliver Berg, 27, tillsammans med Hammarby-halvårslånet Abdul Halik Hudu: spelaren som ytterst kortsiktigt är tänkt att fylla Juanjo Ciércoles hemlängtanshål på mitten. När Hudu klev av, tidigt vid 0–0-läge, så var det inte tal om att göra en rockad för att exempelvis få in mittbackstalangen Teodor Stenshagen, 19, på planen. Nej: skynda in med Tobias Eriksson, den 35-årige gamle allsvenske veteranen.

Och framför detta relativt lågt liggande sju-manna-block ställde GIF Sundsvall upp med en 28-årig Jamie Hopcutt, en 29-årig Pontus Engblom och en 33-årig Johan Blomberg: alla spelare av den rutinerade och meriterade sort som gör att de flesta superettanlag inte ens har råd att bjuda någon av dem på en första förutsättningslös lunch.

Det var det laget Henrik Åhnstrand ställde på banan, i sin kortsiktiga formation som han tänkt ut bara för att inte behöva förlora fler fotbollsmatcher.

Det laget förlorade otroligt rättvist mot ett bottenlag som rätt och slätt var det klart bättre fotbollslaget över nittio minuter. Ett lag som hade gjort 20 mål på 20 omgångar tilläts göra tre på Giffarna, men hade bud på det dubbla – mot ett defensivt balanserat hemmalag som inte sällan stod med en Pelle Olsson-rak fembackslinje i sin rädsla för att förlora fler matcher.

Den här utvärderingen tar hänsyn vilka spelare GIF Sundsvall ställde på planen och den här utvärderingen kommer fram till att jag nog aldrig sett ett GIF-lag som jag trott så lite på eller känt så lite för.

Det finns ingenting långsiktigt i det här. Ingenting att tro på.