»(V) Direkt: vad kan jag hjälpa till med?«
»Ökad ojämlikhet i samhället, säger du? Rasism som breder ut sig? En välfärd som ständigt urholkas? Testa lägga tre röstsedlar från Vänsterpartiet i valurnan på valdagen den nionde september, så ska du se att det blir lite bättre.«
Jag hade tänkt lägga ut något skoj om det här engagemanget för länge sedan, så att Pirkt.se-läsare som värnar jämlikhet och feminism och allmän humanism (ni är inte lika frekventa i kommentarsfältet, men jag vet att ni finns) hade hunnit bli uppmuntrade att sätta sig i ringstugan på Kungsgatan 84 eller sugna på att ställa sig i en valstuga för att samtala med väljare.
För det har – handen på det röda, vänstersittande hjärtat – varit det enda som gjort att jag inte krupit ihop och lagt i en kronisk fosterställning, denna den sista veckan innan ödesvalet.
För det har varit konkret hoppingivande att ringa runt till folk eller prata med människor på stan. Inte utifrån synvinkeln att just Vänsterpartiet kan ha fått sig en eller ett par extra röster, utan utifrån att man blivit varse att människor i regel inte är så dumma eller konstiga som man kan få intryck av.
Att samtiden inte är så otroligt förtappad som man lätt kan få för sig när man lyssnar på debatten i teve, när man följer Twitter-drev eller ser rabiata utspel från tyckare mot sakkunniga forskare.
Folk är öppna för att lyssna. Även folk som börjar veva om afghanska män har jag ibland till slut fått ur ett »ja«, ett »jo« och kanske ett »det ligger någonting i det«.
När man pratat nedmonterad välfärd eller skenande ojämlikhet eller andra strukturella problem i samhället.
Jag förstår helt och fullt att jag inte vänder någon från att rösta högerextremt till att rösta på ett vänsterparti, inte där och då, men det har varit ögonöppnande och hoppingivande att inse att det finns någon typ av gemensam grund, någonstans.
Jag har suttit och ringt till potentiella väljare i Stockholmsområdet fyra-fem gånger, stått och delat ut flygblad och pratat med förbipasserande vid både Stockholms Universitet och Odenplan: varje gång har jag lämnat med något slags nyvunnet hopp om demokratin.
Och jag menar verkligen att jag tycker att oavsett vilket håll man vill att samhället ska dras åt – så länge det inte är direkt rasistiskt eller anti-feministiskt (en paragraf som utesluter ett parti) – så kan jag rekommendera att engagera sig och försöka dra någon typ av strå till den demokratiska stacken.
Jag tycker att det har varit väldigt enkelt att prata för den vänsterpartistiska saken, eftersom vi verkligen vill förändra saker och ting, investera tungt i de välfärdsluckor som människor oroar sig över och tvinga exempelvis miljardärer att vara med och bidra (jag har ringt få faktiska miljardärer som reagerat med ett »men vänta nu!«). Men det går säkert att ringa runt och få folk tända på typ sänkta löner för de redan fattigaste också.
Det är nu bara två heldagar kvar till valet och allt jag gjort är att gynnat bort allt mitt engagemang genom att endast basunera ut det i form av svagt innehåll i diverse flyktiga Instagram-storys:
Men nu, kära Pirkt.se-läsare, har ni er till slut en kort och koncis uppmaning:
Ta er ur den krumma fosterställningen! Räta på den demokratiska ryggraden! Ut och engagera dig i det du tror på!
Ingen frisk människa lägger en röst på ett parti som ska konfiskera alla stora företag och avskaffa marknadsekonomin som skapat allt välstånd som gör att vi kan ha en välfärd överhuvudtaget. Man måste vara riktigt dum i huvudet om man tror att man kan göra sådanna drastiska förändringar i samhället utan att det påverkar de besksttningsbara vinsterna och jobben. Det finns ingen konstant skattkista som man kan fördela.
Och istället vill möblemanget ovanför:
– sänka skatter och försvara superhöginkomsttagares rätt(?) att leva på passivt kapital. Har man redan gjort några miljoner så måste man ju få dra sig tillbaka till lantstället och skita helt i samhället omkring sig?
– dela ut skattepengar till riskkapitalister som tillverkar reservdelar till bilar… Nej, men vänta nu! De driver ju skolor! Så när barnen inte är lönsamma längre, då är de heller inte något värda. Heja!!!
– höja straffen på precis all brottslighet (ekonomisk undantagen förstås) trots att all forskning pekar på att det har en högst marginell effekt på antalet brott. Höj straffen, ge lägre bidrag, lägre löner, inför visitationszoner. Låter ju inte alls som ett recept för katastrof?
Hur allt detta sammantaget ska finansiera något annat än rika personers fuck you-konto på Caymanöarna? Ingen vet.
Kan köpa att ni vill införa förmågenhetsskatt etc, även fast jag inte tycker det är rätt väg att gå. Det jag dock skrev om ovan är att jag tror det vore en katastrof om staten tar makten över privata företag. Jag är väldigt nyfiken hur man kan tro att det skulle vara möjligt och inte skapa kaos och ekonomisk kris. Gällande strängare straff så är det väldigt lyckat eftersom brottslingarna inte kan begå nya brott i fängelset. Oftast är det en liten klick som står för en väldigt stor del av brotten och för dessa skulle långre straff vara väldigt lyckat!
Redan gjort, som utlandssvensk fick jag bara lägga i ett kuvert i lådan dock. Tack för ditt engagemang!