Vad passar väl bättre än att inleda medielandskapets allra minst uppskattade semi-tradition med en riktigt övervintrad gammal VM-spaning, där den grund den vilar på dessutom är lånad, alternativt stulen?
(Precis som med nästan alla andra relevanta fotbollsspaningar på denna portal så är det fotbollstyckar-pionjären Per Bohman, den byline-krispige individ som fått de fem tyckarpunkterna att sprida sig som en löpeld över fotbolls-Sverige, som var först med att lägga märke till nedanstående utveckling:)
Minns ni bilderna på SVT:s studiostjärnskott Henrik »Brandão« Jönsson under Brasilien-VM för fyra år sedan: där man såg hur obarmhärtigt tydligt han slitits av tre-fyra veckors mästerskapande i direktsändning?
Årets »Brandao«-bild är inte en bild utan en ljudfil — och den visar hur det rivits och slitits i uttalet av den brasilianske förbundskaptenen Tites namn, så till den milda grad att det ganska snabbt blev oigenkännligt.
Vid mästerskapets början så stod att läsa att Brasiliens förbundskapten lystrade till Tite. Gemene svensk uttalade det då som just Tite. [Ti-te]. Halvintresserade pappor, fotbollsnördar, studiosnackare, kommentatorer: alla som inte hade konkret portugisiskspråkig bakgrund satte tänder mot tunga och använde sina germanskt hårda konsonanter. Ti-te.
När Brasilien krånglat sig vidare från gruppspelet och stötte på Mexiko i åttondelsfinalen var detta sedan länge ett bortglömt faktum. Då hade Tites en gång så lättuttalade namn slitits i stycken av språkkännare och uttalsrättshaverister. Sch-ljuden hade först gjort sitt försiktiga inträde, sedan snabbt ätit upp hela namnet och under pausen i Mexiko-matchen så kände en pressad André Pops, som tvingats släpa sig igenom flera veckor av att uttala »Jurin« med bibehållen entusiasm, att han behövde höja uttalsribban till en sista nivå.
Och plötsligt hette Tite, mannen med två enkla konsonanter och två enkla vokaler, »Titch«:
Det kan inte vara rätt!!!
Redan den andra juli, vid åttondelsfinalen mot Mexiko, var vi alltså här, i detta mästerskaps »Brandão«-bild:
Det var en förtvivlad tur att brassarna åkte ut mot Belgien, innan Pops – i desperation för att försöka kompensera för det evigt pågående »Jurin«-debaclet – hade begått konkret varumärkesintrång på Disneys karaktär Stitch:
Ibland överträffar verkligheten dikten, men ibland så spelar den bara helt lika med en scen ur ett gammalt The Office-avsnitt:
GIF Sundsvall fortsätter på sitt minst sagt lyckade spanska spår (David Batanero är seriens läckraste speluppbyggare, Juanjo seriens kanske mest komplette slitvarg, Carlos Moros Gracia stabil i backlinjen och enligt uppgift ska Samú ha hunnit sätta nytt distriktsrekord i kasat med normalstor fotboll uppe på Baldershov) och nu hämtar klubben in ytterligare två spanjorer, enligt Sundsvalls Tidning.
Det handlar om mittbacken Pol Moreno och mittfältaren David Haro Iniesta, som har ett förpliktigande efternamn men som det finns lite frågetecken kring på förhand, då han legat inlagd på Hospitalet i dubbla vändor under sin karriär:
[Parantesgråtskrattsgubbar]
Hur som helst: det spanska spåret har inte bara positiva effekter för GIF Sundsvalls spelartrupp – nej, framgångarna verkar också få andra klubbar att helt tappa vett och sans och börja HBK-veva nere i Spanien. I dagarna upptäckte jag att Häcken tydligen blindvärvat sin nye mittback Godswill Ekpolo och tagit som någon sorts kvalitetsgarant att han gjort en vända i Barcelonas b-lag.
Det skulle ju smaka mumma om alla andra allsvenska klubbar ägnade de kommande åren åt att transfer-famla runt i en iberisk dimma, utan att ha tillgång till den Ferran Sibilla-blindkäpp som leder GIF-sportchefen Urban Hagblom rätt.
Bli först att kommentera