Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Analys: Ganska jäkla dåliga

Att gå på försäsongsmatcher i mars månad brukar vara som att genomleva ett litet vinterkrig i miniatyr, där man efter nittio effektiva minuter gått med på att kapa ett par förfrusna fingrar och tår ifall någon i ens närhet bara haft tillgång till en vedklyv.

Men på Vikingavallen i lördags sken vårsolen så starkt och länge att man satt riktigt behagligt, samtidigt som ens allsvenska favoritlag vann planenligt mot IK Frej, i en match där laget fick hålla nollan och där den nye provspelande spanjoren såg riktigt okej ut.

Visst låter det som att man borde suttit och myst, samtdigt som ett inför-premiär-lugn sakta sköljde över en i lugna vågor?

Ändå var det här känslan, när jag blev hemskjutsad från matchen av ännu en vänlig GIF-själ:

SeinfeldSKRIKERHJÄLP

Och här ger jag alla som inte är intresserade av GIF Sundsvall, eller som bara inte vill tänka på alla orosmoment som omgärdar den allsvenska premiären, chansen att hoppa av.

 

 

Skjuts, ja. Portalen har ju – i dessa Branded Content-tider – satt det i system att få skjuts hem från träningsmatcherna av vänligt sinnade bloggläsare. För någon vecka sedan stjärtvärme-myste man sig hem från Södertälje, där Giffarna med nöd och näppe klarade 0–0 mot J-Södra, och nu i lördags lyckades jag – med en framfusighet jag ofta bara unnar mig bakom tangenterna!!! – knipa åt mig en bilplats från det moderata utanförskapsområde som är Täby Kyrkby.

Och det är väl framför allt det som får mig att skriva den här texten; mitt bensinkopplade rättspatos som gör att jag känner mig tvungen att återgälda skjutsmeter i spaltmeter om GIF Sundsvall.

Så: matchen började med att GIF Sundsvall…

JimBoring

Nej, det går inte att skriva initierat om den här matchen.

I korthet: allsvenska GIF Sundsvall besegrade alltså ett av superettans allra mest bottentippade lag med 1–0, efter ett vackert mål av nye islänningen Kristinn Freyr Sigurdsson, där han – friställd i djupled – bara använde en enda finkalibrerad vänstertouch för att chippa bollen över en utrusande Frej-målvakt.

Men just den touchen var ett väldigt ensamt utropstecken i ett nittiominuters pepprande på frågeteckenstangenten.

Med en vecka kvar till den allsvenska premiären kom GIF Sundsvall till spel med William Eskelinen i mål, med Eric Björkander och den provspelande collegefotbolls-spanjoren Carlos Moros Gracia som två av tre mittbackar, med Sebastian Rajalakso och Dennis Olsson som »wingbacks« och med just denne Sigurdsson på innermittfältet, intill Smajl Suljevic och Jonathan Morsay.

Och med det sagt så gjorde framför allt Björkander (det känns som att han växt en decimeter i längd under vintern???) men också 19-årige Morsay fina insatser mot IK Frej, vilket är lovande, men det var något med genrepsstartelvan som var så väldigt… slående.

Det här skulle – med tre skador: på Tommy Naurin, Eric Larsson och David Myrestam – kunna vara en allsvensk premiärelva.

kramergif

Och vad som är kanske ännu mer slående är att en sån elva är tänkt att – som jag förstår 3-5-2-taktiken – gå ut och tålmodigt rulla ut alla allsvenska motstånd, under ett år där den övre halvan känns starkare än på länge.

För precis som mot J-Södra, som jag också såg på plats, så var det det rullandet i trebackslinjen och upp på felvända innermittfältare som sedan tålmodigt – eller saktfärdigt; det är nog ett lämpligare ord – skulle försöka… rulla bollen vidare.

Nu blev det ett visst djupledsspel, visst, men det var nog mest för att IK Frejs backlinje såg så pass division 2-mässigt osynkad ut att det ibland inte var försvarbart att lyfta in bollen på en halvt fristående Peter Wilson (som sjabblade bort ett par avslut), Linus Hallenius (som såg bättre ut!) eller på Kristinn Freyr Sigurdsson (vars 1–0-chipp väl var vårens första riktiga kvalitetsmarkör?).

Men själva idén verkar, som jag förstår den, vara det tålmodiga rullandet – som mot J-Södra stoppades vid mittlinjen varje anfall och som mot ett väldigt dåligt IK Frej bara gick… alldeles för sakta.

Smajl Suljevic har ett fint tillslag och mot IK Frej, som han var utlånad till under 2015, var det som att hans högertass gick på en catwalk. Varje boll smektes iväg med en lätt underskruv och det såg vackert ut och imponerade på en del (en gubbe intill mig beskrev bollträffen i närmast sensuella ordalag) – men det gick också förjäkla långsamt.

Är det Smajl Suljevics högerfot som är tänkt att vara temposättande i kortpassningsspelet så tror jag att väldigt få allsvenska lag kommer att överrumplas.

AFC Eskilstunas tränare Pelle Olsson satt på läktaren i 0–0-matchen mot J-Södra och jag tror knappast att han – som fått ett bångstyrigt hopkok av spelare på halsen – gick därifrån och kände att det skulle bli omöjligt att ställa upp i en kompaktare 4-4-2-formation och försvara sig mot Giffarna i premiären.

Och ska vi 3-5-2-rulla ut IFK Norrköping borta? Malmö hemma? Ska vi vinna matcher på att Jonathan Morsay förväntas vara bättre än AIK:s Simon Thern?

Måtte det finnas ett alternativ till det saktfärdiga, stillastående bollrull jag sett mot först J-Södra och nu IK Frej.

 

Jag satte mig ner med Urban Hagblom inför julhelgen och pratade om truppen. Då nämnde vi närmast gemensamt behovet av en tuff innermittfältare, och Robert Åhman-Perssons namn dök upp som ett exempel. Jag summerade i de texterna att innermittfältsbeståndet – efter att Mauricio Albornoz och Robin Tranberg fått lämna – bara bestod av »Granat, Gerson och Suljevic« och att det kändes på tok för tunt.

Det var för tunt – samtidigt som tanken fortfarande var att GIF Sundsvall skulle spela med två innermittfältare.

Inte tre.

Nu skriver vi snart april, det är dagar inför den allsvenska premiären och den renodlade innermittfältare som ser ut att sista-minuten-förstärka truppen är en spanjor från tredjeligan som uppges vara en bra bit från matchformen.

Erik Granat (som rabblades upp som ett av tre alternativ i vintras) är långtidsskadad sedan länge, Lars Krogh Gerson är kvar men har bara tre månader kvar innan han får börja diskutera kontrakt med andra klubbar och Kristinn Freyr Sigurdsson gjorde förvisso ett fint mål mot IK Frej, men snubblade också in i varannan duell någon halvsekund för sent och jag satt där i solen och hoppades att han skulle vara som en sån travhäst som »ser dålig ut i aktionen« men som ändå har nog med vinnarinstinkt för att sätta nosen först (och göra läckra lobbmål).

Men summa summarum såg han inte ut som någon startande allsvensk premiärmittfältare mot IK Frej. Hans skadeproblematik från förra året – där han tydligen bara ska ha spelat matcher och inte kunnat träna, av det jag hört – verkar fortfarande hämma honom och han ser… osynkad ut.

 

Och i backlinjen blir det alltså exakt samma nödlösning som ifjol: Noah Sonko Sundberg lånas in från AIK, bara dagar innan premiären, samtidigt som Solna-klubben förlänger hans kontrakt med ett år.

Att köpa loss U21-landslagsmannen hade känts positivt; att på nytt låna in honom, antagligen utan köpoption, känns som ren brandsläckning. På nytt.

 

Och så här långt in i texten har jag inte ens orkat tänka på att Eric Larsson (som bör läggas i ett bad av hästmoderkakor för att kunna komma till spel i premiären) och Marcus Danielsson (som var överlägset bäst på plan mot Frej) inte varit i närheten av att greppa någon Urban-framlagd kontraktspenna under vintern, utan att de kan börja diskutera med andra klubbar om tre månader, precis som nämnde Krogh Gerson.

Om de utgående kontrakten på Runar Mar Sigurjonsson och Pa Dibba oroade ifjol (med rätta: se hur det gick när de lämnade) så skulle jag säga att den trion är minst lika bärande för 2017 års GIF-upplaga.

Jag vet inte, jag. Det känns som att någon mitt i ett parti Football Manager ryckat komma åt »gå på semester«-knappen, och att lagbyggandet lagts på is fram till nu, med dagar kvar till premiären.

 

Jag har tänkt på räddningsplankor så pass mycket på sistone att jag nog skulle kunna ta ett säljarjobb på träavdelningen på Bauhaus.

Hur dåliga är egentligen AFC? Var fan står Halmstads gråmelerade trupp? Har Sirius för många högskolepoäng i sin trupp så att deras spelare tänker för mycket under en allsvensk bottenstrid? Kan J-Södra trots allt få ett tufft andraår?

Inför 2016 sa Urban Hagblom att »det är slut på att säga att vi bara ska hålla oss kvar«.

Men nej: det är allt det handlar om inför 2017.

»Hur dåliga är Giffarna?«, frågar sig säkert de andra bottenlagens supportrar.

Ganska jäkla dåliga, om man dömer av genrepet.

 

Med allt detta skrivet så bokade jag precis en tågbiljett upp till Sundsvall på fredagen.

På söndag är det dags för allsvensk premiär för GIF Sundsvall igen – för tredje året i rad.

Och säga vad man vill om övergångsfönstret, om truppen, om försäsongen och om taktiken, men det är ju till stor del det här – att sitta och oroa sig över ifall ens lag kommer att räcka till – som mitt supporterskap alltid kretsat runt.

Det ska bli väldigt, väldigt roligt att sitta som på nålar igen.

11 kommentarer

  1. Jocke Jocke 28 mars 2017

    Ah, nar det borjar pa allvar sa komemr en nytandning som gor att Wilson vinner skytteligan med 30 raka hattricks.

    Nu vagar vi hoppas lite, ar ju bara nagra dagar kvar innan verkligheten kommer ikapp oss sa varfor grata i forvag?

    PS, ber om ursakt for avsaknaden av svenska bokstaver.

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 28 mars 2017

      Ja, det finns ju utvecklingspotential i mängder i truppen, det är konstaterat sedan gammalt. Och den här oron – kommer vi räcka till???? är vi mindre dåliga än de andra??? – är ju det allra finaste med att vara GIF-supporter. Jag tänkte faktiskt avsluta så – att med alla dessa farhågor nämnda så ska det bli väldigt, väldigt roligt att följa ännu en säsong med Giffarna i allsvenskan!!!

      • Jocke Jocke 28 mars 2017

        Hade varit en bra avslutning! För mitt i all denna oro så är det ju ändå detta vi fortsätter heja på Giffarna för, att någon gång få bli motbevisade. Som förra våren. Den dagen vi fått uppleva det en hel säsong kommer vara värt all oro och ångest tusen gånger om.

        • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 29 mars 2017

          Jo, man höll ju på att tappa sin identitet i försomras när Olof Lundh stod i en CMore-studio och sa att Giffarna kunde vara en outsider till guldet.

  2. as as 28 mars 2017

    hur vill du mönstra tremannamittfältet till premiären?

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 29 mars 2017

      Hm. Jag tycker att både Gall och Morsay imponerat på försäsongen, men det finns nog bara plats för en sån jokerfältare. Så… Smajl–Gerson–Morsay? Alternativt — och det här TYCKER jag borde vara aktuellt — Gall in på mitten och Morsay på topp intill Hallenius. Jag tycker han ser betydligt starkare ut än Wilson (som blev utskälld mot Frej efter två-tre raka bolltapp) när det gäller det felvända spelet — och är väl ungefärligt lika rapp och giftig offensivt.

  3. Fantastiskt Fantastiskt 29 mars 2017

    Tycker du sågar GIF lite väl hårt, jag har definitivt sett sämre försäsonger än denna.

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 29 mars 2017

      Men då pratar vi om försäsonger inför att Giffarna skulle 4-4-2-kötta sig kvar? En stor portion av min oro är sprungen ur att vi verkar försöka tikitaka oss kvar med en 3-5-2-formation som hittills bara testats i en tävlingsmatch: utskåpningen mot AIK. Men som jag HOPPAS att alla mina ivägskickade nödraketer till oroliga blogginlägg varit helt i onödan.

  4. Bysse Bysse 30 mars 2017

    Det är ju det här saktfärdiga bollrullandet man är mest orolig och konfunderad inför. Tycker tendenserna fanns där även under dundervåren förra året. Men tillräckligt mycket individuell kvalité gjorde det hela organiskt.

    I mina mörkaste stunder tänker jag att det under Cedergren aldrig har funnits en tillräcklig offensiv plan. Inga tydliga idéer eller linjer. Förmåga att systematiskt växla tempo. Var förbi på någon träning förra veckan och tänkte kolla när dom gnuggade offensiva lösningar men jag måste ha valt fel dag.

    Vilka som ska spela där inne är så oklart. Har nästan varit inne på att Stendörren ska ta en plats. Han har någon förmåga att limma ihop det hela på en annan nivå än Gall och Morsay. Spelförståelsen är god och han har sett finare ut i år tycker jag. Samtidigt bryter han inte några mönster och spelar mycket sidled.

    Huvudvärk.

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 30 mars 2017

      Ja, Runar stod ju i princip (kanske frånsett några läckra men saktfärdiga Silva-tvåfotare) för hela den offensiva mönsterbrytarfaktorn under förra våren. Utan hans förmåga att passera motståndarled blir det ju lätt bara… bollrull för bollrullandets skull.

      Ja, Stendörren ser piggare ut; han är där och nosar. Ska ha sett bra ut på dagens träning också, fick jag rapporter om i mina medelpadska chattgrupper.

  5. Kewa Kewa 31 mars 2017

    Det är väldigt stort för en Pirkt-fan boy som undertecknad att bli omnämnd som ”vänlig GIF-själ” av självaste Pirktijoki himself. Keep up the good work och fortsätt leverera högoktaniga GIF-spaltmeter!

Lämna ett svar till Fantastiskt Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *

Tema Mission News av Compete Themes.