Hör du en grävling gny?

Redan i november ordnade jag och Tilde en lägenhet åt oss inför vårens praktiserande och studerande i huvudstaden.

”Å, vi kommer att vältra oss i kvadratmeter”, har jag skrävlat inför familj, vänner och passerande åhörare.

Vi skakade nämligen redan då hand med en av Tildes bekanta om en trea i Kallhäll till skälig hyra. Båda parter slog fast att vi var ”muntligen överens”, att vi ”hade skrivit på pappren om vi haft de med oss”, att allt var klart, att allt var skönt – och sedan tänkte inte jag och Tilde mycket mer på det.

Tilde hyrde strax därpå ut sin lägenhet i Sundsvall möblerad, just för att vi skulle hyra möblerat, samtidigt som jag lovade bort delar av mitt bohag (det mesta förutom boken ”Maximal Muskeltillväxt”) till min syster.

Det var som ett smäckert arrangerat parti domino.

Men så plötsligt, när vi skulle skriva på och få allting på oåterkalleligt bläck under mellandagarna, kommer det fram att lägenhetsinnehavaren själv har fått ett förstahandskontrakt på Söder framför näbben; en chans som bara inte dyker upp i dagens minst sagt karga bostadsklimat.

Hon måste nu sälja trean, trots att hon redan ingått ett muntligt avtal med oss om uthyrning från och med februari. Nåväl; hon har då en annan lägenhet, en etta på 40 kvadrat, som vi kan ta istället.

Vi var och tittade på den lägenheten i lördags, lovades att ”om ni vill ha den är den eran”, men så igår morse (bara en handfull vakna timmar senare) så väcktes vi av ett Facebookmeddelande som förkunnade att vår tilltänkta hyresvärd blivit utslängd ur en fjärde lägenhet – och att hon nu behövde ha kvar ettan för sig själv, och fortfarande sälja trean.

Hänger ni med?

Jag ska göra det enkelt. Vi hade ett fint, välstaplat parti domino framför oss i vår – det fanns till och med långt gångna planer på att involvera även en tvåa i Solna i kohandeln – och så bestämmer sig en nyckelfigur i spelet för att göra så här…

… genom att utan krusiduller bryta ett muntligt avtal.

Nåväl. Det är då en välsignad tur att man sitter på en portal av Pirkt.se:s kaliber i dessa dagar, för att kunna göra sin lägenhetssökande röst hörd av massorna. Speciellt i denna oreglerade tid då det marknadsorienterade folket ogenerat och helt öppet bjuder ut grävlingsgryt och dåligt planlösta slukhål för tiotusentals kronor i månaden.

Hur går det ens till nu för tiden, när man ses för en visning i Stockholm med omnejd? Där står alltså ett medelålders par på parkettgolvet och förklarar för de intresserade, med lugn och sansad stämma, att ”ja, rent prismässigt så hade vi tänkt oss 22 000 kronor i månaden för den här tvåan. Vad säger ni om det? Vi tycker att det låter skäligt.”

Vem har mage att yppa något sådant?

Hade jag varit ett medelålders par som stod inför en främling i min lägenhet hade jag haft enklare att bryta tystnaden genom att fråga ifall den okände besökaren skulle ”vilja vara så vänlig att hjälpa till med att penetrera min fru med denna purjolöksstjälk, såsom överenskommet på Badoo.com?”, än att nämna någonting om en hyra motsvarande en bruttomånadslön.

Så, har du en farmors systers kusin som har en gammal Wordfeud-kontakt som vet av en skrubb, ett skjul eller en gammal hundkoja som står ledig – hör gärna av dig till mig.

Ja, om du hör så mycket som ett något oklart läte från din lokala grävling om att han ”letar efter något större hål i Söderort” – hör av dig.

Min mejladress är (förstås, jag är en vuxen människa) pppirkt@gmail.com (jag bytte alldeles nyligen från erik_nr13@hotmail.com).

Fotnot: Bostadsbristen hade inte varit något större problem om jag kunnat avsäga mig min praktik på Sportbladet för en plats på ST:s familjeredaktion, men det känns tyvärr som att jag har bränt de broarna – och därför skulle jag hemskt gärna försöka ta den där Sportbladet-chansen.