1. David Moyes (NY)

Jag gillade förstås David Moyes väldigt mycket redan när han gjorde mycket av lite i Everton.

Men det är ingenting mot för vad jag älskar honom för hans inledande höst i Manchester United.

1 hemmapoäng mot Southampton, 0 mot West Bromwich, 0 mot Everton.

En nionde plats för titelförsvarande Manchester United.

280 miljoner kronor för ett belgiskt blysänke.

Vem gjorde senast så mycket för fotbollsvärldens kollektiva välmående?

 

2. Tom Daley (NY)

Det här 19-åriga underbarnet och hans magrutor klev i veckan ut och vevade sin bisexualitet i idrottsvärldens helstängda huvudlagsnäbb.

Och i en idrottsvärld där man om ett par månader bedriver OS i ett land med anti-gay-lagar och där ett par i protest målade pridenaglar tas emot så här…

... i, inte Rysslands, utan Sveriges största dagstidning så kan det inte premieras nog.

 

3. Kalvsylta (NY)

Så här i juletid är det viktigt att stå upp för kalvsyltans plats på frukostbordet.

Nu i veckan hann jag inte mer än ställa fram den slatt* kalvsylta jag fick av min mor innan kommentarerna om att ”det ser ut som kattmat” stod som spön i backen.

Det är sällan Pirkt.se går ut och gör kraftiga politiska ställningstaganden – portalen har en tydligt grå politisk färg – men kalvsylta är människomat och det är smakligt.

*= Heter det en slatt kalvsylta? Det borde heta en slatt kalvsylta.

 

4. Rusta (NY)

Om man skulle fråga gemene man om vilken atteralj på den ovanstående bilden som ser ut att vara inhandlat på Rusta, så skulle folk antagligen svara ”det där hårfästet”.

Inte ljusslingan! Som lyfter samtliga av våra 30-nånting kvadratmeter – till tonerna av ytterst facila 99 kronor.

Och innan det framkommer att Rusta utvinner detta LED-ljus genom att flå det från skrikande angorakaniners levande ryggslut så kommer jag att förbehållslöst hylla denna lågpriskedja.

 

5. Terry Evans (NY)

När jag väntade på sushi fastnade jag förståeligt nog i ett exemplar av Aftonbladet Söndag.

Och jag fann mig en ny favoritskribent – i mediumet Terry Evans. Jag ger er ett axplock av några av hans formuleringar till oroliga stackare som skriver in och berättar om att de överraskande nog ”inte fått direktkontakt med sin far trots att det var flera veckor sedan han dog”.

Jag gillar det lilla subtila smygreklamstycket där även folk i dödsriket ser Terrys mediumspalt i Aftonbladet Söndag som ett bevis för att livet efter döden existerar.

”Tala om för min dotter att hon aldrig kommer att finna den perfekta frisören”.

Det är mycket tydligt Bank, Niva, Virtanen och Evans som är De Fyra Stora på Aftonbladet.

 

 

1. Jan Björklund (NY)

En sån vecka han har haft, den gode Jan. 

Först fick han den här rapporten kastad i plytet i början av veckan:

Han revanscherade sig dock något i och med att Svenska Dagbladet publicerade uppgifter om att svenska 7-åringar fostras enligt en mormonsk ledarskapsprogram, där man ”ska vara proaktiv och inte reaktiv”. 

Jag lyssnade faktiskt på ljudboken ”The Seven Habits Of Highly Effective People”, som ledarskapsprogrammet baseras på, i somras – och jag har sällan blivit så besviken.

Jag tänkte nämligen att jag skulle hitta effektivitet i mitt dagliga handdiskande; men allt denne mormon pläderade om var, typ, att ”ifall någon i din familj hastigt avlider – se det då direkt proaktivt och gläds: du behöver nu köpa en julklapp mindre”.

Men för sjuåringars mogna intellekt borde denna logik lämpa sig, antar jag.

Och så nu i slutet av veckan läckte siffrorna från Pirkt.se:s senaste förtroendeomröstning ut, och för första gången i modern tid hamnar en svensk utbildningsminister under den så kallade Alaska-Håkan-spärren:

Pirkt.se har sökt pressansvariga på Folkpartiet för en kommentar, men ännu förgäves.

 

2. Expressen (2)

Jack Werner stod för veckans allra viktigaste mediespaning när han sökte på ”Camilla Läckberg+Instagram” och avgränsade sin sökning till Expressen.se. 

 

3. Tele2 (NY)

Man har ett charmigt får som ansikte utåt – när man kanske borde ha en skinnvästprydd Alaska-Håkan-figur, för att ge en rättvis bild av dess verksamhet.

Kanske vore det ett lämpligt straff för företag som ägnar sig åt konkret bluffmakeri; att marknadsdomstolen dömer dem till att under en viss period bara använda sig av Alaska-Håkans uppenbarelse och röst i sina reklamfilmer?

 

4. Sundsvall (ÅT)

Affären lägger ner sitt herrutbud.

”Det finns inget intresse.”

Slut på meddelande.

 

5. Lager 157 (NY)

 

Ungefär samtidigt som Affären meddelade att man skulle sluta ta in herrkläder så slog ”Lager 157” upp portarna ute i Birsta.

Det framställdes som ”en outlet för svenska märken” och jag åkte ut i tron om att jag skulle flanera bland drivor av utrealiserade och bara något förlegade Acne- och Our Legacy-plagg.

Istället var det som att beträda en tidsmaskin och bryskt kastas tillbaka en sju, åtta år i tiden. Väggarna i den gigantiska butiken var fyllda med tröjor från exempelvis ”Koppartrans”, ett märke jag inte hört ett knyst om sedan jag gick ut nian 2005.

På den tiden var det förvisso hett och omtalat – detta eftersom ett stort ”K” över hela magpartiet förkunnade för klasskamraterna att t-shirten kostade 400 kronor.

Samma stora ”K” prydde även stora delar av 2013 års kollektion – men där fanns också en annan typ av subtila märkningar; där det stod ”Koppartrans” över hela bröstpartiet.

Men det fanns också andra märken:

Det här är Bondelid, tror jag.

Det skulle bedröva mig ifall den där butiken – i de där väldiga XXL Sport-lokalerna – håller öppet längre än ett par månader.