1. Sveriges Television (NY)

Den statliga televisionen gav oss – i dessa tider av illa fäktande vevningsteve – årets bästa tv-upplevelse i tisdags när man lät samla tre gubbar kring ett bord för en diskussion; modererad av en lugn, sansad Camilla Kvartoft.

Jag satt verkligen och hoppades att man aldrig någonsin skulle sluta sända.

Vi lånar Anna-Charlotta Gunnarssons tweet:

 

2. Alaska-Håkan (NY)

Man kan inte annat än beundra en regelrätt skojare som lyckas snärja människors förtroende och tjäna mångmiljonbelopp genom bluff och båg – samtidigt som han introducerar sig som ”Alaska-Håkan”. 

Lägg därtill att han sköter den raffinerade konsthandeln från en nedgången barack ute i skogen, där han förvarar tavlor i hundratal bakom något slags cykellås.

Tavlorna rycks ut och slängs framför näbben på den tydligen inte så snäva krets av konstköpare som förknippar dyra konstköp med skogsgläntor och män med skinnjacka och spritsmugglarutstrålning.

Det är imponerande av Alaska-Håkan att lyckas bedriva en (måhända klandervärd, men ekonomiskt mycket gynnsam) verksamhet under dessa förutsättningar.

Nog för att Steve Jobs hade en uppförsbacke när han startade Apple i ett garage – men denne ekonomiskt framgångsrike konsthandlare har gjort en än starkare resa från det allra djupaste hålet man kan sitta i inom den förtroendebaserade handeln:

Att heta ”Alaska-Håkan”.

 

3. Leif GW Persson (NY)

Sveriges just nu bästa tv-personlighet, något man kan mäta via detta enkla knep:

Vilken gäst hade kunnat få dig att se programmet ”Fest hos Bagge Wahlgren” utan att vara under direkt fysiskt pistolhot?

Svaret är Leif GW Persson.

 

4. Sundsvall (NY)

Jag brukar vara kritisk till Sundsvall som stad, men nu verkar man verkligen jobba på att försöka få liv i den så avsomnade stenstaden.

Detta genom en konkret, rak reklamkampanj till folkmassorna om att stötta stadskärnan och dess butiker:

Extra starka scener efter 21 sekunder, när Clas Ohlson-personalen synkroniseras såväl verbalt som atletiskt.

Dessutom arbetar man också med reklam i textform – som ett komplett reklampaket som blir svårt att motstå – i direkt anslutning till texten.

Vi tittar på hela reklampaketet som kastas i näbben på konsumenterna:

Vi tittar på lite av textdelen i reklamkampanjen som man fått Sundsvalls Tidnings kommunreporter att skriva (jag vill inte länka; ni får väl det här utskickat i era brevlådor på måndag, tillsammans med ICA- och Konsum-bladen):

Vi klipper till den starka avslutningen (pirkt.se är ingen ren reklamportal, i och med det redaktionella ansvaret vi ålagt oss så får vi lov att sålla lite):

Jag säger detsamma:

Det är väl så här det ser ut numera. 

Uppdatering: Jag trodde det här var en internetbaserad kampanj, men se på fan; man lyckades sälja in annonsen till Sundsvalls Tidnings pappersupplaga också – på redaktionsplats!

 

5. Katter (NY)

På Palmegruppens nya kontor i Jakobsberg huserar två katter, Svante och Hedvig, efter ett justitienämndsbeslut där det fastslogs att en stor faktor till den tidiga stiltjen i Palme-utredningen varit att, jag citerar, ”Hans Holmér inte varit kapabel att ta ett steg tillbaka och gosa med en katt”.

Svante och Hedvig har följaktligen en väldigt viktig roll i den nya uppsättningen, där man ger utredarna ny energi att vända på samtliga stenar.

Katter är bra djur. Kanske de bästa.

Därför känner pirkt.se (som vanligtvis är en opolitisk djurportal) att man måste rida ut till försvar när ett gäng japanska forskare lanserar en ny forskningsstudie…

… som försöker framställa katterna som djurrikets allra värsta douchebags.

 

 

1. Göran Lambertz (NY)

Att denne man får verka i det innersta smöret av det svenska rättsväsendet är det allra märkligaste som just nu pågår i vårt avlånga land.

Göran Lambertz är dessutom inte, som många andra, nöjd med att vara uppenbart svagsint och mentalt eftersatt – han lyckas dessutom spela ut dessa brister med en överlägsen, översittande ton och ett arrogant leende som måste få även hans närmsta familj att rysa av obehag.

 

2. Expressen (NY)

Vi har sedan länge nått den punkten där man inte längre kan bli arg på Marcus Birro för att Marcus Birro skriver idiotiska saker.

Man måste bli arg på de som fortsätter låta honom veva fritt på en stor medial plattform – enkom för att generera klick.

Samma prioritering härom veckan, antar jag, när den politiske reportern Karl-Johan Karlsson som måste klivit in på redaktionen och sagt att ”jag gillar kurviga tjejer med smala midjor och breda höfter, kan jag få skriva lite om det?”.

”Ja, Karl-Johan!, det kommer bli massa upprörda klick!”

 

3. Fotbollspuls.se (NY)

Först fick vi följande rubrik kastad i näbben:

”Chennoufi lämnar GIF”, länkad till på Twitter som ”Han lämnar GIF Sundsvall”.

Adam Chennoufi skulle spela två matcher futsal en dag hemma i Västerbotten.

Och så blev det klart med en ny spelare i veckan:

”Örgrytespelare till GIF”. 

Bara sådär. Klappat och klart, trots att Lundgren bara ”uppges ha fått ett erbjudande” av klubben.

Vad är detta för lurendrejande klickjournalistik?

 

4. Nyheter 24 (NY)

Vi får aldrig någonsin lockas till att klicka på någon ”De är snyggast i världen”-lista från Nyheter 24, kära medmänniskor.

Vi måste lova varandra det.

Vi får inte stödja den här portalen.

Slut på meddelande.

 

5. Erik Löfgren (ÅT)

Jag trodde verkligen att en stunds vila skulle göra mig gott, efter en trasslets säsong där man spelat fotboll på en ständig cocktail av smärtstillande tabletter, smörjor och sprutor.

Men helt plötsligt sitter jag här – en hel månad efter säsongsavslutningen mot Vasalund – med nacksmärtor av ett nervtrasslande slag som jag inte ens skulle önska Marcus Birro i ögonblicket han tänker ”jag undrar om jag inte ska skriva lite om feministernas problem”. 

Jag slog mig verkligen fördärvad i just Vasalundmatchen när min tunga, otympliga kroppsmassa slog i backen med nackpartiet först på ett sätt som tunga, otympliga kroppsmassor absolut inte ska slå i backen med nackpartiet först.

Jag spelade klart matchen medelst fixerad nacke (”du får inte byta”) som salig Quasimodo, gick till en naprapat som rättade till disken och gav mig rörligheten åter – men nu är det alltså tillbaka, i form av strålningar från nackpartiet jämsmed hela överkroppen.

När jag var till samma naprapat i veckan så yppade han någonting om att en disk satt fel och klämde på nervsystemet. Jag frågade någonting om whiplash-skador och han fäktade inte emot så pass mycket som jag hade velat.

Jag har aldrig någonsin varit så här skeptisk till min fysik.