Jag tänkte summera hur GIF Sundsvalls spelartrupp skött sig i år – spelare för spelare. 

Betygen grundar sig till stor del på vilka förväntningar man hade på spelaren inför säsongen.

Betygen jag döpt till ”2014-potential” är antagligen den luddigaste samling betyg som någonsin delats ut.

Pirkt.se är mycket nöjd att i samband med säsongssummeringen kunna lansera sin nya betygsgrafik som portalens grafiker arbetat med i åratal.

(Samma externa grafiker sitter fortfarande i slutförhandlingar med redaktionen kring huruvida det sämsta möjliga betyget ska bestå av ett kryss över betygssymbolen, ifall betygssymbolen ska vara nätad som en kassler – eller ifall betygssymbolen ska vara täckt av en stor kasslerbit.)

Målvakter:

Oskar Berglund: 

Kommentar: Vi som såg Svenska Cupen-mötet med Öster på försäsongen hade all rätt att vara genuint, närmast sömnlöst oroliga över hur GIF Sundsvalls sista-utpost skulle se ut 2013.

Oskar Berglund – som darrade som ett höstlöv i det allsvenska duellspelet i fjol – tappade nämligen en hörna bakom sig, helt oförklarligt!, genom något oförklarligt fingerslag hämtat från volleybollen.

Sedan inledde han Allsvenskan med att släppa in 3–0 mot J-Södra – efter att ha vägrat sticka upp nävarna utan istället försökt stirra ut långskottet utanför stolpen, som vore han Uri Geller.

Ojvoj: när folk talade om ett historiskt Division I-ras i inledningen så utgjorde den totala avsaknaden av en trygg strutvaktare en stor del i oron.

Men. Oskar Berglund kom tillbaka – och förbättrades. Han kunde fortfarande göra sina reflexräddningar (2012 var han en av allsvenskans allra bästa reflexräddare); och nu hade nye målvaktstränaren Rickard Rickardsson hjälpt Berglund (som jag refererade till som ”världens kortaste tvåmetersman” i en Dagbladet-krönika i våras) att nyttja sin längd i luftspelet.

Jag kände mig aldrig trygg med honom – men det kan mycket väl försvarsspelarna (som såg förbättringen, steg för steg, varje dag på träning) ha gjort.

Han rakade upp ett par nollor när GIF:s poängtåg började rulla och med tanke på förutsättningarna inför säsongen (med boxningen i Richard Magyars höftparti och Svenska Cupen-trasslet i färskt minne) så gjorde Oskar Berglund en bra säsong tills dess att han petades – igen! – och antagligen tappade all sin fotbollsmässiga livsgnista under hösten.

2014-potential:

Kommentar: Han kommer att lämna. Det är jag helt säker på. Kanske ersätts han av Selångers Jonathan Johansson, som enligt uppgift ska vara aktuell.

 

Tommy Naurin: 

Kommentar: Räddade på egen hand tre poäng genom en femstjärning insats borta mot Ljungskile.

Darrade han lite i kvalet? Mja. Folk som vill lägga Stefan Ålanders ”jag släpper bollen förbi mig här i straffområdet, det blir nog bäst”-hjärnsläpp på Tommy Knogjärn kan inte försvarsspel.

Men… ja, jo, han var bland annat ute och misslyckades med en dribbling (!) i hemmamötet.

Och det kändes inte riktigt som att han var helt tillbaka.

 

2014-potential:

Kommentar: Kan absolut vara Superettans bästa målvakt nästa säsong och har redan tagit upp GIF Sundsvall i Allsvenskan en gång. En överhängande oro ligger förstås över knäproblematiken, som borde få klubben att satsa på en någorlunda duglig andremålvakt.

 

 

Försvarare: 

Stefan Ålander:

Kommentar: Efter en blytung allsvensk höst 2012 (minns ni hur kvicke Christoffer Nyman närmast pensionerade Ålander som elitfotbollsspelare i hemmamatchen mot Norrköping?) så var Stefan Ålander… inte tillbaka – utan snarare större och bättre än någonsin under stora delar av vårsäsongen.

Det är förstås utom hans kontroll: men det var hemskt onödigt att gå och göra illa handen.

Och den svaga insatsen (eller, mer konkret: de jättesvaga minuterna) i årets viktigaste match på Örjans Vall måste tyvärr dra ner betyget ytterligare ett snäpp.

 

2014-potential:

Kommentar: Ur ett framtida allsvenskt perspektiv så måste väl Jón Gudni (24 år) och Marcus Danielsson (24) ses som de två mittbacksvalen nästa säsong.

 

Dennis Olsson:

Kommentar: Ibland syns det så väldigt tydligt att han bara är 19 år gammal, Dennis Olsson.

Men under långa perioder gör det inte det: och det är väldigt starka papper för en försvarsspelare född 1994.

Och att göra 23 starter i GIF Sundsvall som 19-åring… när hände det sist?

 

2014-potential:

Kommentar: Visst, Viktor Lindelöf-Nilsson och Emil Krafth var ordinarie ytterbackar i Superettan som 17-åringar. Han är inte svensk fotbolls största talang i modern tid, Dennis Olsson. Men det råder inget som helst tvivel om att han kan gå väldigt långt – om att han kan vara väldigt bra redan nästa år.

Han fyller bara 20 nästa år och han har sin plattform: en startplats i ett topplag i Superettan.

Och han har ännu inte fått nyttja sin beryktade häxpipa till vänsterfot i seriespelet.

 

Jón Gudni Fjóluson:

Kommentar: Visst: han gjorde det bra när han väl fick chansen, till stora delar väldigt bra – men vart var Jón Gudni under våren? Han blev ordinarie på senhösten i fjol: men när 2013 kom så var den dyra prestigevärvningen åter längst in bland frysvarorna.

Varför?

 

2014-potential:

Kommentar: När han väl har fått spela så tycker jag ändå att han uppvisar en stor potential: ett mäktigt huvudspel och tillstymmelse till den där provspel-hos-Bayern-München-och-PSV-kompatibelt fina vänsterfoten som det pratats så mycket kring.

Han måste bara ordna sig själv speltid: försöka ikläda sig den ledarmantel som förmodligen behövs om man ska vara förstavalet intill Danielsson.

 

Robert Lundström:

Kommentar: Jag trodde att han skulle kunna få en utveckling av att ha varit närmast ordinarie vänsterback i Allsvenskan förra säsongen – men nej, det står tyvärr helt still i utvecklingen. Robert Lundström är i stort sett samma spelare som hoppade in och ersatte Billy Berntsson 2009.

Och det är hemskt synd – för han har en väldig potential i sitt rinnande steg som då och då (men för sällan!) bara glider igenom flera försvarslager i ett svep.

 

2014-potential:

Kommentar: Tränarna verkar ha beslutat sig för Dennis Olsson, 19, och Erik Larsson, 22. Det lär inte ändras till nästa år. Och det känns som att ”Robban” kört fast på hemmaplan. Skulle nog behöva ett miljöutbyte för att få en utvecklingsmässig skjuts.

 

Eric Larsson: 

Kommentar: Jag trodde verkligen att ytterbacksproblematiken skulle bli GIF Sundsvalls största akilleshäl den här säsongen; ja, till och med större än den obefintliga forwardsuppsättningen.

Och Eric Larsson? En 21-årig yttermittfältare från Gefle som totalt gjort åtta starter på tre år? Nu som ordinarie högerback – i en backlinje som darrat oerhört under förra hösten och som redan berikats med en tonårig vänsterback?

Jag var väldigt skeptisk på förhand.

Och sedan kom Jönköping Södra hemma, till råga på allt.

Men över en hel säsong får vi väl konstatera att han inte blev någon svag punkt, Eric Larsson – och då har han gjort det bra.

 

2014-potential:

Kommentar: Har väl de flesta egenskaper en modern ytterback ska ha. Fick fullt förtroende i år (även vid den katastrofala J-Södra-starten) och borde kunna bygga vidare på den plattformen.

 

Marcus Danielsson:

Kommentar: Jag tycker absolut inte att han varit dålig i år – men sett till hur dominant han var under fjolvåren i Allsvenskan hade han kunnat vara så mycket bättre. Han kändes ju på glid till NEC Nijimegen under förra sommaren och borde ha mött Feyenoord i år – inte Värnamo.

Sett till det så gjorde inte Marcus Danielsson mer än en habil säsong.

 

2014-potential:

Kommentar: Given femma.

 

Joakim Nilsson: 

Kommentar: Klev in och gjorde det väldigt bra när han väl fick chansen att spela riktiga matcher. Hann bevisa att han besitter en väldig talang, där framför allt hans lugn är något som långt ifrån alla 19-åriga mittbackshuvuden besitter.

Men en mittback som är bofast i U19-landslaget borde få spela bättre matcher än att bara matcha i U21-serien och (!) Tipselit-serierna.

Men det ligger på GIF Sundsvall; en placering i Selånger i Division I under våren var tydligen helt inaktuellt.

2014-potential: 

Hur ska han få chansen nästa år? Han är säkert redo för något mycket större än en fjärdebacksroll – men hur ska han få den chansen? Han fick en och en halv match i år: vad talar för att det blir många fler nästa år?

Där Dennis Olsson har en trygg startelveplattform står Joakim Nilsson nästan med en Erik Löfgren-roll inför nästa år.

Och är det någonting man inte vill ha i fotbollsvärlden så är det en dylik roll.

 

 

Mittfältare: 

Daniel Sliper:

Kommentar: Vilken rapphet han uppvisade under sommaren! Helt plötsligt dribblade Daniel Sliper bort motståndare, ryckte ifrån – och smällde dit ett antal mål. Mål har han förvisso gjort förr – han gjorde väl en sju, åtta under debutsäsongen i blått? – men den där kvickfotade dribblern som gick på egna initiativ; han har lyst med sin frånvaro under alla tidigare säsonger. Ändå petad ibland och utbytt tidigt ibland.

Märkligt.

Och ändå fast på bänken tills kvarten kvar av säsongen.

Oförlåtligt märkligt.

 

2014-potential:

Kommentar: Gjorde han en max-säsong? Finns det ytterligare en nivå? Hur ska han få fullt förtroende? Stannar han ens? Frågorna är många.

 

Kevin Walker:

Kommentar: Att han höjde sig så tydigt under sitt Idol-vevande (för det gjorde han!) säger nog mer om hur under isen han verkligen var under vårsäsongen än om hur bra det är för fotbollsspelare att pendla tur-retur till Stockholm ett par tre gånger i veckan.

Hamnade helt i skymundan med Ari under en formsvag vår – och lyckades inte alls täta luckorna tillsammans med varken Maripuu eller Chennoufi under den tidiga hösten.

Och mellan de två kvalmatcherna – onsdag, söndag – så hann han stå och, medelst sug i blicken, svänga dansant på TV4.

 

2014-potential: 

Kommentar: Jag tyckte att Kevin Walker nästan var på väg utomlands i fjol (minns ni hur han triangelspelade sönder AIK på Råsunda?) – och jag tycker att han, i form, har det där dynamiska som borde kunna ta honom till Belgien.

Men då behöver han dels hitta tillbaka till den formen  på fobollsplanen– och (framför allt!) hitta en väg bort från sin eventuella karriär på scenen intill TacoBar på Birsta City.

 

Simon Helg:

Kommentar: Det är tyvärr lite Tommy Bergersen-fenomen över årets upplaga av Simon Helg. Alla har lärt sig att han kommer att vika in till vänster – och… då blir det svårt för honom.

9 allsvenska poäng ifjol borde ha utvecklats till mer än 11 poäng i Superettan i år. Men framför allt har Helgs spelmässiga bidrag varit betydligt mindre i årets GIF-upplaga; antagligen till viss del för att laget inte hade samma vägvinnande bollrull längs marken.

 

2014-potential:

Kommentar: Han gjorde 16 starter i Allsvenskan som 19-åring, men hade sedan två år i Superettan-ide hos Bajen – och därför kändes det som om han tog den högsta serien med storm igen, ifjol.

Nu är han etablerad; och folk kommer fortsatt veta att han i stort sett bara kan använda sin vänsterfot. Jag vet inte… han måste göra någonting åt den problematiken för att beäras en femma.

 

Robbin Sellin:

Kommentar: Den enskilt största orsaken till att GIF Sundsvalls bänk känts så väldigt tunn i år? Sett till vad han ändå hann visa i Allsvenskan – han har kvaliteter, Robbin Sellin, det är inte det – så är det helt oförståeligt hur han kan ha blivit så totalt nedfrusen i år.

 

2014-potential:

Kommentar: Potentialen finns där: men han ska tinas upp också, få tillbaka sitt självförtroende och dessutom passera flera spelare på startelvestegen.

 

Nicklas Maripuu:

Kommentar: Han gjorde en magisk hemmamatch mot GAIS (han satte verkligen inte en fot fel och var närmast hundraprocentig i passningsspelet); den sista hemmamatchen med Arí och man tänkte att, ja, kanske kan han ta över dirigentpinnen på det här mittfältet.

Men nej, det var han långt ifrån redo att göra.

Nicklas Maripuu är, med sitt försiktiga lufsande och sin konkreta rädsla för närkamper, en innermittfältstyp som jag inte vet om det finns plats för i Superettan.

Just nu, i alla fall. Han har ju en fin fot, han har en fin blick: han har egenskaper – men som innermittfältare i ett 4-4-2 har han till väldigt stora delar av den här säsongen varit en katastrof.

 

2014-potential:

Kommentar: Vart ska han spela i det här GIF-laget? Jag får panikutslag av att se honom på ett innermittfält, där motståndarna inte sällan har en ”tia” i det utrymme mellan mittfält-backlinje som ständigt tappas helt med Maripuu på planen. Han är inte kapabel till eller redo för det defensiva jobbet som krävs på ett innermittfält, har inte självförtroendet att, som Ari, helt styra det offensiva spelet – och då ser jag inte heller någon position för honom på ett 4-4-2-mittfält.

Men… han är ju ung.

 

Adam Chennoufi: 

Kommentar: Han gjorde förvisso 3 mål och 8 assist, totalt 11 poäng!, men jag hade faktiskt förväntat mig så mycket mer. Han gjorde 8 mål från en offensiv mittfältsroll i degraderade Umeå FC 2012 – och jag trodde vi skulle få se ytterligare en uppväxling när han fick fokusera fullt ut på elitfotbollen i GIF-miljö.

Så blev det inte – trots fullt förtroende från tränarduon sedan dag ett. Han har blivit en annan spelare i GIF, Chennoufi: en spelare som inte alls får (eller kan) nyttja sina extrema spetsegenskaper.

Det är där han är bra. I en-mot-en-situationerna och de små vrickningarna, där har han kontinentala kvaliteter – men det har inte alls synts särskilt ofta i år. Han har nästan framstått som uddlös.

Till och med Daniel Sliper framstod som en större dribbler än Adam Chennoufi i år – då är det något som är trassligt.

 

2014-potential:

Kommentar: Adam Chennoufi måste tillåtas vara mer av en joker än en habil, laglojal arbetshäst. Han måste få (alternativt våga) spela på sina styrkor – då kan han bli en attraktion på Norrporten Arena; en Holster-spindel med mindre loj uppsyn.

 

Rúnar Már Sigurjónsson:

Kommentar: En av GIF Sundsvalls sämsta värvningar genom tiderna? Jo, sett till förväntningarna och behovet så skulle jag vilja hävda det. Han skulle gå in och ersätta Ari Skúlason på innermittfältet, men satt sedan på bänken – utan att ens vara ett alternativ! – när Chennoufi/Maripuu bildade innermittfält i höstas.

Han ska ju, enligt rapporter, inte ens ha varit en innermittfältare utan någon luddig ”tia eller ytter” som ”var bra på att utmana”.

Hade vi fått in en någorlunda kapabel Arí-ersättare, som inte varit lika bra men som åtminstone fyllt ungefär samma roll, så hade vi varit i Allsvenskan via direktkvalificering nu. Så enkelt och tragiskt är det.

 

2014-potential:

Kommentar: Jag har inte hört bra saker från träningarna. Det finns säkert en god anledning till att han gjorde totalt 44 Superettaminuter under hösten; trots att det funnits luckor att fylla.

 

Anfallare: 

Pa Dibba:

Kommentar: Jag är ledsen att jag missade sommarens två hemmamatcher där Pa Dibba ska ha varit ”klart bäst på plan” och ”den saker hände kring”.

Men jag tror på det – för Dibba har ju faktiskt visat potential i år. En potential man varit tvungen att leta efter med ljus, lykta och Hans Blix-delegation efter under tidigare säsonger.

Han har bevisligen blixtra-till-kvaliteter (se: 1–0-målet mot Halmstad, bland annat) – även om han fortfarande ofta väger alldeles för lätt över en nittiominutersinsats. 7 mål och 2 assist på 13 starter och 13 inhopp är klart godkänt, lite mer, med tanke på förväntningarna på honom inför säsongen.

 

2014-potential:

Kommentar: Marginella myrsteg från 2011 till 2012 – ett ganska rejält fall framåt 2013. Blir det ett sista hack upp till tvåsiffrigt i målprotokollet nästa säsong?

 

Johan Eklund:

Kommentar: Selånger mötte GIF i genrepet i våras – och jag tyckte verkligen att jag hörde GIF-supportrar på läktaren som skrattade åt den gänglige och självförtroendedränerade centertanken som hade snubblat på bollar, missat lägen och känts allmänt malplacerad hela vintern.

Så här skrev jag i en Dagbladet-krönika i april:

”Dagarna efter att Tommy Nilssons ”Black”-jippo visade sig vara sponsrat av en chokladkaka väntade jag bara på att Johan Eklund skulle kliva fram och berätta att hans försäsong varit en PR-kupp för isglassen Calippo.”

Och det var kanske elakt – men det var sant. Han hade verkligen varit iskall hela försäsongen igenom; Pa Dibba framstod som truppens enda anfallsalternativ. Att gå från det utgångsläget i april till att göra 15 mål, avgöra flera matcher på närmast egen hand och vara lagets överlägset viktigaste och bästa spelare; det är oerhört starkt.

Jag skulle inte ha bytt Johan Eklund mot någon anfallare i årets Superetta: ingen Victor Sköld eller Gabriel Attemark-Vanneryd hade kunnat fylla den jättekostym som Eklund iklädde sig i årets spelmässigt hackande långbollsupplaga av GIF Sundsvall.

 

2014-potential:

Kommentar: Samma tränarpar nästa år – samma långa, ”raka” spel på Johan Eklund; lika viktig?

Chansen är god.

 

Pontus Engblom:

Kommentar: En hel, frisk och spelklar Pontus Engblom hade varit ett perfekt tillskott till den här truppen under höstkanten. Men kruxet var att Pontus Engblom inte var frisk. Inte alls. Det syntes i allt han hann göra på planen att någonting var fel; endera kunde han inte gå för fullt eller så vågade han inte gå för fullt – och till slut satt han också där och rehabade under hela den avgörande sluttampen. Med facit i hand var det ju dessa två felinvesteringar (Rúnar och Pontus) som kostade oss direktuppflyttningen.

 

2014-potential:

Kommentar: Given femma. Det gäller bara att han blir återställd; han har väl dock den där ryckiga, spänstiga sprintfysiken där man bör dra öronen åt sig ifall det börjar krångla tidigt?