1. Umeå (NY)

Jag skulle vilja upp till Umeå för att hälsa på min gode vän Rikard Svensson; ingenjörsstudenten som på sidan om driver den anspråkslösa agentfilialen Innocent Sven People Trading AB.

Jag vill åka upp för att diskutera hur det går med det utlovade Sandnes Ulf-provspelet (november lackar mot sitt slut!), men framför allt för att umgås med en av mina absolut närmsta och bästa vänner.

Och det är då i sammanhanget väldigt passande att han bor i Umeå.

För han gillar bra musik. Och jag gillar bra musik.

Och Umeå – det är en stad som bistår med bra, spännande musik.

Mellan dagens dato och julafton kommer följande artister till Umeå:

Vit Päls!!!

Håkan Hellström!!!

Mattias Alkberg!!!

Könsförrädare!!!

Okej – nu har jag förbrukat alla utropstecken, men det här är verkligen artister jag som får mig att entusiastiskt bryta mot alla skiljeteckenslagar. I en mer sansad, men fortfarande entusiastisk!, ton kan vi fortsätta rabbla upp Vånna Inget, Hästpojken, Markus Krunegård, Invasionen, Kajsa Grytt och Azure Blue.

Bara på den här dryga månaden som återstår till jul, alltså.

Och jag vet: jag har säkert missat någon eller något.

Sundsvall? Under samma tidsperiod?

Looptroop Rockers och Anne-Lie Rydé.

Jag sitter kanske inte i position att klaga: när Emil Jensen väl kom och när jag väl ville gå – ja, då glömde jag bort datumet och satt hemma.

Och det här är inte så mycket en sågning av Sundsvall som en hyllning till Umeå.

Jag hade hemskt gärna sett Vit Päls i Umeå i kväll.

Men nästa helg kommer Alkberg, Invasionen, Krunegård och Kajsa Grytt samma kväll.

Och missar jag det så dyker Könsförrädare upp helgen efter det.

Västerbottningarna vältrar sig över ett musikaliskt live-smörgåsbord och jag avundas dem verkligen det.

 

2. Ludwig Arnlund (NY)

Bildjournalisterna hade utställning av sina ”Norrlandsprojekt” på Kulturmagasinet i torsdags.

Och jag blev allra mest imponerad av Ludwig Arnlunds (vid ett tillfälle pirkt.se:s GIF-fotograf) multimediaprojekt om ett par från Umeå som flyttat ut till ett hus i den totala obygden.

Foto: ludwigarnlund.blogspot.se

Man har ju hört historier om hur engelska landslagsstjärnors släktingar klampat in hos spelbolag och bett om att få ”spela på att sin unga son kommer att göra landskamper för engelska a-landslaget”. Det var väl en Wayne Rooney-släkting som gjorde sig en gedigen polletthög på att tidigt (när Wayne var tre äpplen hög) slå vad om att han skulle spela VM för England?

Nåväl: om man skulle kunna sticka in näbben hos ett ATG-ombud och få några hundra gånger pengarna på att unge Ludwig Arnlund någon gång i framtiden vinner ”Årets bild”-tävlingen; ja, då tror jag att jag hade placerat en väl avvägd pollett.

 

 

3. Daniel Andersson (ÅT)

Han gjorde ändå 11 mål i ett lag som åkte ur, Daniel ”Knosen” Andersson.

Det är faktiskt riktigt imponerande siffror – inte minst för en basketspelare.

För Daniel ”Knosen” Andersson är nämligen numera en människa som går igång mer på ett nattligt möte mellan Utah Jazz och Denver Nuggets än ett Premier League-toppmöte. Han har investerat i ett ”League Pass” (som ger full tillgång till samtliga NBA-matcher) för tusentals kronor.

Och den långe, knosige centertanken har till och med uttryck intresse för att skola om sig till powerforward under korgarna i Jämtland Baskets farmarlag.

Men nog borde han, med sina 11 Division I-mål i bagaget, kunna skapa sig en fortsatt fotbollsframtid först – måhända i Superettan?, eller i alla fall på Division I-nivå.

Dessutom agerade ”Knosen” lyckoamulett i lördags, då han bjöds in till Premier League-fotboll och Stryktips-följning. Jag gjorde ett litet 72-kronors system åt oss båda varpå Danne kom, såg – och när krutröken lagt sig satt vi med 11 rätt och var båda ekonomiskt oberoende i fyra-fem minuter.

Jag hann unna mig en pytteliten hummer på en lokal hemmafest, sedan var det tillbaka till verkligheten igen.

 

4. Fredrik Virtanen (NY)

Jag tycker att han, på ett enkelt sätt för oss enkla människor, sätter fingret på samtidspulsen som ingen annan just nu.

(Genom sina återkommande ledare och krönikor. Inte genom ”TV-domarna”.)

 

5. Pirkt.se (ÅT)

Mitt i all bedrövelse så noterade portalen ett besöksrekord* dagen efter den sista kvalmatchen mot Halmstad.

*= Från dess att statistik finns tillgänglig, vilket förvisso bara är ett par veckor sedan.

På tal om statistik; vad sägs om den här genusmedvetenheten för en fotbolls- och trasselblogg?

Portalen har också långt gångna planer på att i dagarna skicka ut en säsongssammanfattning om GIF – med betyg och framtidsutsikter för varje spelare.

(Och Fantasy Premier League-redaktionen jobbar på att få ut nyheter om ligan: speciellt nu när jag ligger och lurar i toppvassen.)

 

1. Erik Häggström (ÅT)

Jag var med på en klassfest i lördags.

Jag har väldigt sällan varit det tidigare.

Men jag hann knappt genomföra min påkostade snacksbluff (jag ringde till värdinnan för knytkalaset och slog fast att ”jag är snackskillen, ingen annan får ta med sig snacks!” varpå jag dök upp med enkom morötter, rädisor och gurkor – och gräddfil som ”man kanske skulle kunna ha lite salladskrydda i?”: allt till tonerna av minimal respons) innan någon frågade mig följande:

”Du vet väl vad Häggström har sagt?”

Nej. Det visste jag inte.

”Att det var bra att vara i din grupp på tv-uppgiften”, fortsatte klasskamraten.

Ah. Jasså det: ja, jag tyckte också att det var härligt att vara med Häggström, hann jag tänka. Vi hade det bra ihop.

”… för man kunde ställa vitbalansen (som man vanligtvis ställer genom att zooma in på ett vitt A4-ark) på din skalp.”

Jag har alltså figurerat på dessa klassfester – i form av ett elakartat pigmentskämt som viskats varvet runt genom klasskamratsnäbbar och som nu slutligen nådde mina stackars örlobar.

 

2. Jonatan Johansson (NY)

Man kan tycka att hans aktualitet för Superettanklubben Sirius eller hans fina säsong i rödblått borde rendera i en plats på innelistan.

Men så satt jag och okynnesgooglade lite och – helt plötsligt! – hittade, nej, drabbades jag av den här bilden:

I Skellefteåtidningen Megafonens några år gamla nätedition, under rubriken ”Vem är snyggast i solglasögon?”, så visar målvakten ohämmat upp sin bara överkropp – medelst grav framskjutning av bröstpartiet.

Det här var antagligen långt innan tränare och lagkamrater började pika Jontes förkärlek till att stoppa näbben i diverse glassbyttor.

Även GIF-aktuelle anfallaren Leo Englund finns – tyvärr? – porträtterad på portalen, där valda delar av Skellefteå FF:s samlade magmuskulatur vikts ut:

 

3. Alexander Steen (NY)

Är det någonting som verkligen rubbar, ja, kullkastar min världsbild så är det Alexander Steens framfart.

”Alexander Steen utökar sin ledning i NHL:s poängliga”, säger de var och varannan morgonsportsändning när jag (närmast bokstavligen) sätter kaffet i vrångnäbben.

Det är, typ, som att höra att ”Marcus Rosenberg gjorde tre mål borta mot Chelsea och utökade sin skytteligaledning i Premier League”.

 

4. Cristiano Ronaldo (NY)

Att vår kommande sommar ligger och vilar i den här ärkedouchens händer, ben och gélmelerade huvud.

Lars Lagerbäck kunde få Adam Johansson att plocka bort honom 2009 – jag kan inte se Erik Hamrén desarmera honom om han så fick låna Hans Blix och hans armada.

 

5. Gladiatorerna (NY)

Har det någonsin samlats så här mycket trassel och anabola substanser i en samling pixlar? Nu är detta spektakel alltså tillbaka i både tv-rutan och, om man lagt rabarber på biljetter!, Nordichallen.