Efter det historiska debaclet i omgång två har jag repat mig något i omgång 3 och 4. 

Likafullt har jag mottagit kvinnliga smädelser. 

Och Johan Martinsson har, i sin roll som naiv utbrytare, blivit ifatt- och ifrånåkt av klungan.

FPL-historiker kommer i sekel och åter sekel tala om Erik Löfgrens omgång, hösten 2013, då inte en enda spelare i hans trupp lyckades skramla ihop mer än tre (3!) poäng.

I den viktiga, svåra tredjeomgången repade jag mig dock något och tog mig upp i tabellens mitt.

Varför? Tja, en stor anledning ska tillskrivas faktumet att det wildcard (ett fritt byte av hur många spelare man vill från en omgång till en annan) som är tänkt att användas någon gång under de 38 spelveckorna var tvungen att kastas in – redan efter två omgångar.

Ett par Liverpool-backar och en Daniel Sturridge på topp stagade upp min sjunkande skuta som tog sig upp på en 20:e plats efter tredje omgången – en plats jag höll (!) även efter den fjärde.

Tabellen:

Och det ser faktiskt inte  ut att vara så skrämmande långt upp till en topplacering:

Anton Adamsson var länge något av en joker i vårens Selånger-trupp, någon som på grund av sin arbetssituation dök upp när man minst anade det på en träning; inte sällan efter veckor av frånvaro. Och även i FPL-sammanhang måste han nu ses som en joker – efter att ha knyckt åt sig ledningen efter en osannolik 81-omgång.

Vi noterar också att Adamsson, denne oberäknelige joker, förstås tillskansat sig sin superomgång genom ett tidigt nyttjande av sitt wildcard.

Han ska dock ha viss FPL-respekt för sina kaptensval: förrförra omgången Pablo Zabaleta (12×2=24), förra Vidic (6×2=12). Det tyder på kunnande att våga placera kaptensbindeln kring vad man i FPL-terminologi brukar referera till som en ”given nolla”.

Det är dock sällan en joker håller en hel säsong; däremot är jag mycket oroad över stabiliteten som Patrick Bolins serietvåa ”Bolton” visar upp, vecka efter vecka. Där finns en genuint fotbollsintresserad hjärna som drar i marionettdocketrådarna och Bolin sitter dessutom, vet jag, på värdefull FPL-rutin.

Även Bolin har dock nyttjat sitt wildcard och det kan bli tufft att behöva sitta lugn i båten när det blåser småspik i november.

Att Johan Martinsson skulle tappa efter sitt naiva ryck i första bergsetappen var dock väldigt väntat.  Hur många svenska cyklister har vi inte sett göra dessa rubrikjagande stötar i någon etapp på Eurosport – där den stora, rutinerade klungan bara låter utbrytaren hållas: där man med gott mod låter honom sola sig i den högst tillfälliga glansen, innan klungan i en gemensam aktion bara slukar honom hel?

Christoffer Nerkman öppnade starkt, men vi noterar nu en 39-omgång för den så kokningsbenägne Selånger-anfallaren och jag ser framför mig hur okvädningsorden redan frustas fram från en kontorsstol i Skönsberg; ner över en underpresterande Walcott och en helt avstannad Soldado. Åttondeplacerade ”The Sön” känns med andra ord inte helt harmoniska.

Jag bjöd i sista minuten in lite kvinnlig fägring till den annars så totalt mansdominerade Donatas Vencevicius Memorial Trophy.

Tacken?

Offentliga FPL-smädelser. Jojo.

Botten?

Föga förvånande återfinner vi min vän Klonk-Basse, mindre känd som Sebastian Höglund, som trea från slutet. Två säsonger i rad har denne okunnige individ slagit mig genom att enkom luta sig tillbaka och förlita sig till sin obeskrivliga tur.

I år kommer det bevisligen inte att räcka. Han har sagt att han ”tror mycket på Jozy Altidore” och han har den till Championship utlånade Nathan Delfouneso på sin bänk. Jag har redan räknat in slantarna från det privata vad vi har sinsemellan.

Och AC Fläsian verkar tyvärr redan kunna ta sig an rollen som FPL-ligans IK Brage.

 

Tre toppar, omgång 3 och 4:

1. Mesut Özil, 10.1M

Hur kan man förmå sig att inte trycka in hela sin polletthög på den spelaren?

2. Nathan Redmond, 5.1M

Jag vet inte hur många gånger han vek in från sin vänsterkant, trippade förbi försvarare med sina små trumvirvlande taxben och avlossade mot Southampton-målet i förrförra omgången.

Det finns billiga spelare – och så finns det billiga spelare som kan ta för sig och göra mål. Nathan Redmond är en av dessa. Dessutom är han typ tolv år gammal, så där finns en väldig utvecklingspotential även under denna säsong.

3. Hatem Ben Arfa, 7.4M

Han är kapten i Wolf Cola Salzburg kommande omgång.

Hemma mot Hull.

Nu går Hatem-tåget. Jag ger er en ärlig chans att hoppa på.

 

Tre floppar, omgång 3 och 4:

1. Robin van Persie, 14.0M

Visst, han satte en straff senast. Men kan man bygga hela sitt lag kring denne fjortonmiljonersman, hösten 2013; en tid då Manchester United behöver en feldömd straff, en frilägesutvisning och en frispark för att vinna med 2–0 hemma mot Crystal Palace?

Jag börjar tveka.

2. Theo Walcott, 9.5M

Borde gjort två mål senast mot Sunderland, som ett led i Özils premiärbriljans.

Gjorde inget – och byts nu ut mot just Özil i detta obarmhärtiga FPL-kretslopp.

3. Willian, 8.4M

Vem kan någonsin satsa på någon offensiv Chelsea-mittfältare i det här skedet: om man för sina åtta-nio miljoner vill kunna kassera ut poäng, vecka efter vecka?

Knappt ens Mourinho törs ju ha någon offensiv Chelsea-spelare i sitt eget FPL-lag; när FPL-startelvan måste vara inlämnad vid lunch på lördagen så lär han nämligen vara fortsatt osäker på hur han ska starta sitt eget lag offensivt.

Inte ens Willian – en av världens allra smäckraste tior – är ju att lita på ur en FPL-synpunkt.