Jag har saknat en annan mans röst

Oscar Berglund har också gjort jätteräddningar i år.

Oscar Berglund har också gjort hela jättematcher. Han har också räddat poäng.

Men som jag har saknat Tommy Naurins röst.

Den starka, bestämda, tydliga rösten där längst bak, bakom den darriga backlinjen, bakom det darriga mittfältet, bakom de för dagen osynliga anfallarna.

Den som skriker ”höger!”, den som skriker ”bra Gúdni!”, den som går genom teverutan – den röst som när ingenting stämmer skriker hem tre poäng från Starke Arvid.

Vi fick en oerhört billig straff (hade jag fått straff emot mig för den handpåläggningen hade jag gått och svurit i ett kvartal) och ett otvivelaktigt offsidemål och vi vann, som så många gånger förr, matchen. Den här rangliga skutan seglar, trots svår slagsida och trots gårdagens totalt vindstilla insats, på något sätt vidare mot en möjlig direktplats till Allsvenskan.

Jag är fortsatt orolig över mycket, men väldigt glad över att Tommy Naurin styr skutan.