Om ni någonsin hör folk tala om ”samhällets parasiter” så tror jag att ni kan vara ganska säkra på det är mig och mina gelikar de talar om.
I går fick jag ett vykort från ICA Bergsgatan som ”ville bjuda mig på en sallad”.
Jag var förstås lite på min vakt.
Jag var förstås lite orolig att det hela skulle visa sig vara ett listigt knep från Kommandoran; att någon form av nätanordning skulle fällas ned över mig och tillfångata den vandrande ekonomiska kris som är jag – så fort jag greppade plocksalladsspaden? Hade ICA Bergsgatan månne ställt upp att agera bulvan åt Fattighuset i Katthult dit jag efter nätrasslet omgående skulle deporteras?
Nej. Faktiskt inte. Jag trängdes istället med mången andra hungriga gamnäbbar vid buffén vid lunchtid; en tant fyllde sin skål till rågning med räkor – nästan så till den grad att en ”the ocean called, they’re running out of shrimp” varit på sin plats.
(Men då står man ju där med en Jerkstore-kontring i nyllet)
Min plan – att få mig en gratis lunch (jag betalade förvisso ett par kronor för bestick- och servett-paketet) – fungerade till perfektion; ICA Bergsgatans luddiga marknadsföringsplan (att locka mig in i affären för att när jag ändå är där köpa på mig mer varor?) fungerade inte.
Jag är aldrig ändå där.
(Kanske var bara fattighusnätet ur funktion. Vi kan inte utesluta det.)
Sedan satte jag mig vid en bryggavsats i det sällan skådade solgasset, åt min sallad, läste min bok. Förevigade det hela – och skickade ut det i ett socialt medium i dessa arma tillbaka-efter-semester-tider.
(Det är förstås som upplagt för en Lars Ohly-fadäs, men jag tror att jag säkerställt att alla lemmar i bild är bensliga, och ej könsliga, förgreningar)
Jag måste i sanning räknas som en samhällelig parasit.
MEN! Hav förtröstan!
Hållplatser för inlägg på pirkt.se i veckan:
Tisdag, 08.00: Ständigt aktuella evenemanget och, framför allt, upplevensen ”Hästmannen möter Ormmannen” recenseras i tusentals tecken.
Onsdag, 08.00: Svensk elitfotbolls namnelva, vårsäsongen 2013.
Bli först att kommentera