Det slog mig härom veckan.

Jag kan gå runt och – helt ovetandes – vara aktuell för IFK Mariehamn.

Inte för att jag gjort en bra vår i Selånger, inte för att jag har några särskilt uppenbara kvaliteter; men för att jag är av manligt kön, kommer från Sverige och att jag i någon mån sysselsätter mig med fotboll.

Jag är nog inte aktuell att flygas över till kontraktsskrivning, Mariehamn har nog inte börjat förhandla med Selånger – men jag tror att åtminstone ett provspel med den åländska klubben är ganska ständigt nära förestående.

För mig – som för tusentals andra fotbollsspelare i vårt avlånga land.

 

IFK Mariehamn på den något luddiga ön Åland är den mest avlägsna svenska fotbollsklubben – eller, som Sveriges samlade fotbollsspelartrojka valt att se på det, den absolut närmaste klubben att söka sig till för en sejour (!) som utlandsproffs (!). 

Spelarna vet det, IFK Mariehamn vet det och nyttjar faktumet – och inte minst känner varenda människohandlare av rang (”agenter”, ”rådgivare”, ”män i kostym”) till detta faktum.

Råkar du snubbla in ett par mål framåt, oavsett om det är i Division IV Jämtland eller Superettan, så kan du räkna med att det någonstans finns någon människa (kostymprydd eller ej) som i något – om än flyktigt – skede direktkopplar dig till en ålandskryssning och allra minst ett par dagars provspel.

Jag har ingen aning om hur de politiska mandaten är fördelade på Åland, men ska man se till den provspelsvälkomnande representationsklubben på ön så torde ön vara socialdemokratiskt illröd.

”Alla ska med”.

 

Vad har du för belägg för denna teori?, undrar ni.

Jo, jag kom att tänka på IFK Mariehamn och deras ständiga, men alltid luddiga!, närvaro i den svenska transfercirkusen när Erik Lundström i Division I-klubben Umeå FC – som då just kommit tillbaka från en korsbandsskada – ryktades vara ”aktuell” för klubben i somras.

Jag kom att tänka på Robin Östlind.

Han som gjorde ett par fina säsonger i IFK Luleå i just samma Division I-serie och som ryktades till ett par klubbar högre upp i seriesystemet innan han, förstås!, tog färjan över – och helt försvann.

Jag kom att tänka på hur ofta man hör något om hur någon är ”klar för IFK Mariehamn” – och sedan hör man i stort sett aldrig något mer.

Som vore dessa unga spelare ivägskickade på något sorts arbetsläger på den sibiriska tundran.

Har någon spelare, frågar jag mig och tänker efter, någonsin återvänt starkare efter ett år i Finland? Jag kommer bara – enbart! – att tänka på Martin Mutumba som vände hem efter en sejour i Inter Turku (!), så sent som 2007, för att sedan till slut slå igenom i AIK.

Jag började tänka på hur ofta denna den första och mest självklara utlandsproffsklubben för svenska fotbollsspelare figurerade i övergångsrykten kring spelare inom svensk fotboll.

Och frapperades, förstås.

 

Den googling på svenska som ger flest sökträffar är inte, som många tror, ”porr” eller ”sport” eller ens ”korv+i+ugn+recept”. 

Flest träffar ger istället sökningen ”aktuell+för+IFK+Mariehamn”. 

Vi börjar med att titta på ett litet saxat axplock från sommarens åländska transferbravader med svenskkopplingar (och exkluderar därmed alla luddiga icke-européer som  verkar florera till och från ön i ett närmast ständigt provspelsflöde):

 

”Östers IF anfallare Matteo Blomqvist-Zampi lämnar för superettanklubben Falkenbergs FF. 

Matteo har fått begränsat med speltid i växjölaget under den allsvenska säsongen 2013 och var så sent som för någon vecka sedan på Åland för att testspela med IFK Mariehamn.”

 

”Edward Owusu kan lämna AIK i sommar. Nu ska mittbacken provträna med finska IFK Mariehamn.”

 

”21-årige Joonas Tamm har varit på provspel i såväl Varbergs BoIS som IFK Mariehamn, men har fått vända hem utan kontrakt.”

 

”22-årige Josef Ibrahim har inte fått någon speltid i Superettan i år. Nu lämnar han Örebro SK. Yttermittfältaren är klar för finska IFK Mariehamn.”

 

”IFK Mariehamn testar Djurgårdens 19-årige Ike Fofanah, som under våren varit utlånad till Division II-klubben Arameiska/Syrianska IF.”

 

”Djurgårdens Luis Solignac lånas ut till IFK Mariehamn i den finska högstaligan. Lånet sträcker sig säsongen ut.”

 

”Alla ska med”, alltså – inte hela vägen till kontrakt, månne, men åtminstone med på färjan över för ett prov- eller testspel.

Noterbart är att inte mindre än två av spelarna ovan, Joonas Tamm och Matteo Blomqvist-Zampi, fanns med i den trupp över svensk elitfotbolls bästa namn som publicerades på pirkt.se härom veckan. Av detta kan vi kanske dra slutsatsen att IFK Mariehamn är en klubb som tänker på värdet av potentiell tröjförsäljning.

Noterbart är också att närmast ingen av ovanstående spelare spelat särskilt mycket alls – vissa inget alls! – under vårsäsongen: något som stärker tesen om att man i alla skeden av fotbollskarriären, hur långt ner i frysboxen du än sitter, kan vara aktuell för IFK Mariehamn.

Och Luis Solignac, som lånades till Djurgården från sin argentinska klubb innan den här säsongen, lånas alltså i sin tur ut till IFK Mariehamn och man börjar nästan anta att Ålandsklubben kan kringgå samtliga transferlagar och -bestämmelser där ute på det internationella farvattnet.

 

I vintras, under det längre transferfönstret där man har tid att titta på och intressera sig för ännu fler spelare från det svenska seriesystemet, var det förstås också full huggning från ålänningarna.

Och här ges också exempel på hur långt ner i det svenska seriesystemet som IFK Mariehamn letar – med sitt utlandsproffsskimrande ljus och sin lykta.

Enligt en SIFO-mätning från hösten 2012 så fanns det färre fotbollsspelare i Sverige som inte var åtminstone lite aktuella för IFK Mariehamn än som faktiskt var det.

Ett axplock:

 

”Adnan Cirak (före detta Eskilstuna City i Division I, reds anm.) har efter succén i turneringen för kontraktslösa dragit till sig intresse från bland annat Adeccoligalaget Elverum och det finska topplaget IFK Mariehamn.”

 

”Nu står det klart att brassen Diego Assis lämnar den svenska division 2-klubben Assi för IFK Mariehamn.”

 

”Det tidigare Hollandsproffset Robin Eriksson, 22, lämnar Kärra KIF (Division III, reds anm.) för finska IFK Mariehamn.”

 

”Han har varit och tränat med IFK Mariehamn under två veckors tid. Nu är det klart. Emil Andersson (från Nybro IF i Division III, reds anm.) är klar för den finska toppklubben som kom på fjärde plats i finska högstaligan. 22-åringen har skrivit på ett ettårs-kontrakt.

– Det känns såklart helt fantastiskt, heeeelt fantastiskt!”

 

”Jon Åslund, tidigare i IK Brage, erbjuds inget kontrakt av IFK Mariehamn efter sitt provspel med klubben.”

 

Även IFK Luleås succéman Daniel Ahonen, i somras jagad av Sirius och Östersund för hundratusentals kronor, omnämndes som potentiell ålänning inför den här säsongen:

”Han ska sitta i möte med IFK Luleå på fredag.

Men det finns fler klubbar som slåss om Daniel Ahonens namnteckning.

Åländska Mariehamn vill ha honom på provspel.”

 

En titt på den dagens IFK Mariehamns-trupp, exklusive de redan nämnda svenskförvärven, ger oss dessutom bland annat följande ex-svenska profiler som nu är utlandsproffs:

Simon Nurme, Örebro SK:s ständige andramålvakt, är sedan ett antal år utlandsproffs och innehavare av förstaspaden i IFK Mariehamn – även om han nu, sommaren 2013, utmanats av ingen mindre än den förre Premier League-målvakten och Youtubekändisen Peter Enckelman!

Mattias Wiklöf, 34-årig anfallsräv som gjorde två säsonger med IK Brage i Superettan.

Och förstås nämnde Robin Östlind, 23, som vi alltså inte hört ett endaste litet knyst om sedan han som ganska eftertraktad och omtalad lämnade Division I för den åländska radioskuggan.

 

Det vore dock historielöst att basera en dylik spaning på en sommar. Vi tittar därför bakåt i tiden och nämner några profiler som gjort – eller försökt göra – den lockande sejouren (!) som utlandsproffs (!) på Åland tidigare.

Nej, det blir för stort, för brett – för svårt! – att kategorisera alla som varit aktuella för IFK Mariehamn.

Vi tar, som ett expriment, bara upp spelare med direkt GIF Sundsvall-anknytning som på ett eller annat sätt varit i samröre med klubben.

Det är en väldigt snäv filtrering som väl inte borde generera så mycket?, tänker ni.

Tänk om:

Saihou ”CH” Jagne, nu något överraskande i Division V-laget Kista Galaxy efter en vår i kaosets AFC United, gjorde efter ett antal skadedrabbade säsonger (varav en vår i GIF 2010) ett år på Åland 2012.

Akombo Ukeyima, den långe nigerianen som fick hela IP att chippa efter andan och tyst stava ”Champions League” med läpparna efter sina två första bollberöringar för GIF Sundsvall sommaren 2006, lånades ut till IFK Mariehamn under 2008 och stod, enligt Wikipedia, för 2 mål på 8 matcher. Senare samma höst, 2008 alltså, stod Akombo för ett mycket svagt gästspel i Medskogsbrons BK i Division III: sammanfattandes ett närmast maximalt luddigt fotbollsår.

Den i GIF Sundsvall så outnyttjade Erik Sandvärn, försvarare och same (han har flera landskamper för samelandslaget på sitt CV!), lämnade GIF för norska Alta IF och nådde, via en kontinentalt smäcker sejour i portugisiska FC Naval, i IFK Mariehamn där han blev historisk som klubbens förste målskytt i högstaligan.

Arash Bayat lämnade 2008 GIF Sundsvall för IFK Mariehamn. Bayat – som idag ägnar sig åt ”agent- och konsultverksamhet” tillsammans med Erkan Saglik och Mentor Zhubi – påbörjade alltså sin luddiga karriärbana redan på Åland för fem år sedan.

2002 och 2003 tillhörde Marcus Olofsson Giffarnas allsvenska trupp – tre år senare, efter en säsong i Superettan med Friska Viljor och en med Sandviken i Division II, befann han sig förstås på Åland där han gjorde fyra säsonger.

Jag har säkert glömt någon.

 

Detta är alltså bara GIF-spelare som representerat IFK Mariehamn, som gjort matcher för klubben. Jag är för slutkörd i mina googlingsfingrar för att ens börja spekulera i hur många som i något skede varit aktuella för ett provspel eller ett kontrakt.

Förmodligen många.

Kanske alla.

 

Frågan som gäckar samtliga tappra själar som orkat sig hela vägen hit i detta epos är – vilka är då framtidens IFK Mariehamns-spelare? Klubben genomgår ett mellanår – man ligger först på en sjätteplats i tabellen – och lär hugga efter fler än någonsin till senhösten och vintern.

Jag har några givna exempel i huvudet.

 

Spelare aktuella för IFK Mariehamn:

Daniel Ahonen, 22, anfallare, IFK Luleå. 

Kopplingen mellan att gå från Kalmar till IFK Luleå och sedan vidare IFK Mariehamn är sedan fallet Robin Östlind väldigt etablerad.

Det är dit man går. Och när varken Sirius eller Östersunds FK ville betala köpeskillingen för Ahonen så kan jag se ålänningarna smita emellan till senhösten och koppla greppet om den finlandssvenskt klingande anfallaren.

Och jag kan se framför mig hur Daniel Ahonen sedan försvinner i total och fullständig glömska i åländsk radioskugga (knappt ens hans far Markku kommer kunna uppdatera sig och sin omvärld om insatserna) – kanske för att aldrig någonsin återvända.

Aktualitet: Jätteaktuell för att erbjudas ett kontrakt direkt – utan provspel. Det är få förunnat. Förmodligen i stort sett redan klar.

 

Daniel Andersson, 22, anfallare, Selånger FK. 

Den store anfallsknosen har krutat dit 5 mål i årets Division I Norra – varav ett drömmål mot Umeå FC där han avlossade en halvvolley från vad som enligt tidningen uppskattades till ”trettio meter”.

Volleyskottet ska finnas dokumenterat på film – når en kopia IFK Mariehamns klubbledning så kan han vara aktuell för ett kontrakt direkt, annars lär ålänningarna vilja se ifall trettio svenska meter är lika långa som trettio åländska.

Aktualitet: I det närmaste klar för ett kallt, huttrande provspel i oktober.

 

Jonatan Johansson, 22, målvakt, Selånger FK. 

En Division I-målvakt som titulerats ”Monsterräddningarnas Mästare” är alltid mer eller mindre aktuell för IFK Mariehamn.

Kommer dessutom från Kålaboda i norr och har ett norrländskt lynne – något som gör honom än mer kompatibel för en Mariehamnsflytt. Har dessutom, sedan ett par veckor, kontakt med en agent som ska sitta på kontakter – men även om han inte gör det, även om hans agent är en ensam, färöisk fyrvaktare så lär han inte kunna undgå att ordna ett ”test” på Åland.

Aktualitet: Skulle behöva göra en par säsonger som andra- eller tredjemålvakt på allsvensk nivå för att vara riktigt aktuell för en flytt.

 

Simon Mårtensson, 24, anfallare, Umeå FC.

Har öst in mål under våren i Division I men sitter på en skadehistorik som verkar skrämma iväg alla inrikes intressenter.

IFK Mariehamn har värvat spelare med betydligt luddigare farhågor till adjektiv än ”skadedrabbad”.

Aktualitet: Högaktuell för att bli erbjuden ett kontrakt direkt – utan provspel. Kanske kontaktar IFK Mariehamn till och med Umeå FC nu: under det finska transferfönster som fortfarande är öppet till den 2 september.

 

Pa Amat Dibba, 25, anfallare, GIF Sundsvall. 

När Pontus Engblom anslöt till Giffarna såg det ut som att Pa Dibba skulle bli fast förankrad på bänken hela hösten.

Då är – sett till hur starka övergångsbanden mellan GIF och IFK Mariehamn visat sig vara genom åren – en utlåning till Åland aldrig långt borta.

Aktualitet: Iskall. Var bäst på plan i ett bra GIF senast och ser ut att behålla sin ordinarie forwardsplats tills dess att han har spelat sig ur elvan. Lär garanterat vara aktuell när (eller om) kontraktet med GIF löper ut.

 

Nuri Mustafi, 30, mittfältare, Ljungskile SK. 

En av svensk elitfotbolls mest IFK Mariehamn-kompatibla spelare.

Aktualitet: Skriver på för klubben efter innevarande säsong. Kom ihåg var ni läste det först.

 

Har du eller någon du känner varit aktuell för IFK Mariehamn? Är du på ett provspel just nu? Hör av dig till redaktionen.